Det är stor skillnad mellan hijama (blodtappning) eller fasad (åderlåtning) och bloddonation i fråga om vilken funktion varje fyller och vilken effekt de har.

Vid bloddonation tas blod från en ådra i donatorns arm och det är det färska blodet som cirkulerar i kroppen som man vill åt och få ut. Med andra ord är detta det hälsosamma blodet som man tar från personen och dåliga rester, som finns i blodet och som hijama och fasad avser att få ut, blir kvar ådrorna och kroppen.

Därför har bloddonation ingen botande effekt för donatorn själv. Det enda som händer när man har gett blod är att kroppen märker att den har för lite blod och då försöker den kompensera det genom att skaffa sig näring från fettet runt magen för att producera mer blod.

En annan skillnad är att efter hijama känner personen sig lätt och lugn i fem dagar, medan efter bloddonation kan donatorn vara svagare i två veckor och det kan visa sig t.ex. i sexuell styrka.
För bloddonation kan endast friska personer med bra blodvärden donera, medan barn, sjuka och gamla kan inte ge blod. Men hijama fungerar för alla.  Den kan funka för barn från fyra månader till vuxna upp till 100 års åldern.

Fasad (åderlåtning) fungerar som så att man har ett spänne på armen eller benet där det ska utföras så att blodets väg stängs. Då kan blodet inte cirkulera och den samlas i kärl och vener. När man sedan gör hål i ådran, kommer blodet forsa ut med stort tryck och sköljer då med sig alla rester och allt dött och levrat blod. Även efteråt när man tar bort spännet, om det är täppt nånstans i något kärl, ser blodets tryck till att vägen öppnas och syre kommer till området och värken försvinner. Fasad kan dessutom göras på både armar och ben.

Hijama (blodtappning) och speciellt varför man gör den på ryggen, går ut på att Gud har skapat ett helt komplett system med viktiga organ som har viktiga funktioner för blodcirkulationen. Ett av de viktigaste är levern som tar hand om produktion och filtrering av blodet. Levern skickar det fuktiga blodet till njurar så de drar ut fukten. Levern skickar också slem från magsäcken till gallblåsa (safra) så att döda och gamla celler kan rensas och skickas bort med alla gifter till mjälten (soda). [Det är värt att nämna att människans celler blir bara 30 dagar gamla men djurs celler lever 3 månader och därför växer de snabbare.] Mjälten i sin tur har en ådra för ingång där den mottar det dåliga blodet som levern skickat och en ådra för utgång som leder avfallet till tjocktarmen där det dåliga blodet får lämna kroppen med avföring.

Levern som själv är kopplad till mjälten via ingångs ådran, har också en annan ådra som kallas filter. När mjälten blir full och inte kan ta emot mer, tar denna filter ådra det överflödiga blodet till området bakom hjärtat mellan skulderbladen och till nacke och ryggområdet. Där får blodet stanna i två dagar innan den igen förs tillbaka till levern som igen försöker skicka blodet till mjälten för att mjälten ska kunna skicka ut det via avföringen. Det fungerar alltså som posten; när ett brev inte når fram, skickas den tillbaka tillbaka till avsändare som återigen skickar den till mottagare med rekommenderad post denna gång.

Filter ådran är alltså ett sätt för levern att avlasta mjälten från sen leverans och bevara blodet någonstans för att återigen försöka med ny leverans inom två dagar. Men när mjälte är för svag och inte klarar att hantera allt blod, blir filter ådran för full och det dåliga blodet sprider och lägger sig i kroppens olika delar. Detta visar sig sen i olika former av sjukdomar som ont i axlar och nacke, huvudvärk, artros, olika sorters konstiga värk som kan dyka upp överallt i kroppen och allvarligare problem. Exempelvis om det dåliga blodet blir kvar i hjärtat kan det skapa problem för hjärtklaffen och gå så långt att man tvingas till operation. [Några saker som får mjälten att bli svag och är viktiga att tänka på är att hålla tillbaka avföring, sova på vänster sida och förstoppning.]

Med hijama på ryggen och mellan axlarna, hjälper man alltså mjälten genom att lätta trycket på filter ådran och hindrar att dåligt blod blir kvar i kroppen.

Gör man hijama tre gånger per år hjälper det filter ådran att vara ren och det dåliga blodet kan utan hinder tas upp igen från kroppens olika delar till filtret. Regelbunden hijama hjälper alltså mjälten att göra sitt jobb på ett bättre sätt.

Det bör tilläggas att ett av problematiken med blodtransfusion är att den som får blodet får också generna av den som donerat blodet. Vi har riwayat från Profeten(S) som har sagt att när man måste välja en amningsmamma för sitt barn, ska man inte välja någon som exempelvis har mycket låg intellektuell förmåga, är blind o.s.v. för att mjölken sätter sitt spår. Detta trots att modersmjölk är det mest filtrerade som produceras och kommer ur kroppen, men ändå för den med sig generna och egenskaperna och sjukdomarna till barnet.

Det är också på så vis som många sjukdomar sprider sig så från generation till generation. Samma sak med egenskaper. Även mizajen av den personen som fått blod från en person med annan mizaj, påverkas och det kan i sig ge sjukdomar förr eller senare. Sedan påverkas blodet även av mat och livsvanor, huruvida personen äter halal mat eller inte m.m. Dessa är viktiga aspekter som måste tas hänsyn till men inte görs. I labb kan inget av dessa filtreras bort. Därför brukar man i tebb islami säga att om någon vill donera blod, ska den åtminstone göra hijama tre gånger innan för att kunna donera lite bättre blod.

Sammanfattningsvis kan man säga att hijama och fasads funktion, vid sidan av samtliga tebb islami råd, är framförallt förebyggande och ser till att bota värk och sjukdomar och hindra att de uppkommer så att det inte ska behövas operation och blodtransfusion från första början.