Inledning

 I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn

Åh Gud, må din fred vara över Mohammad(S) och hans rena ättlingar(A)

Denna lilla bok som jag publicerar för allmänheten är översättningen av Hadith-e-Halila, berättelsen om det indiska krusbäret. Den har kommit till oss från Imam Sadiq(A), den sjätte av tolv obefläckade imamer av profeten Mohammads(S) hushåll. Han(A) levde i mitten av det andra århundradet av den islamiska eran. Efter den tragiska massakern av den tredje Imamen, Imam Hossein(A), som kämpade mot de fientliga krafterna av de ogudaktiga Umayyaddynastin för beskyddandet av den islamiska tron, och dess heliga principer, som hans morfar, Profeten Mohammad(S) hade fastställt som vägledning och utveckling för människorna och föll som en martyr i detta syfte, i Karbala, hela Profetens(S) familj, i synnerhet Imamerna(A) valde att leva tillbakadraget. 

De föredrog att på ett fredligt sätt förkunna Islam för att överhuvudtaget kunna ha någon som helst del i sekulariseringen och missämjan bland de olika stammarna, som sedan en tid hade börjat utbreda sig i Arabien. ”Mitt bland all misär och elände, följde de sanningsenligt och troget sina förfäders föreskrifter och fann tröst i intellektuella utövanden. Deras brinnande kärlek till kunskap, deras passionerade hängivenhet till mänsklighetens grund, deras anda syftandes långt över den litterära tolkningen av gemensamma lagar, visar andligheten och dyrbarheten av Islam. Imam Sadiqs(A) definition av vetenskap eller kunskap, ger en uppfattning om deras tro på människans utveckling.”

”Hjärtats insikt är dess kärna, sanning och dess huvudsakliga syfte; Inspiration, dess guide; Förnuftet, dess acceptant; Gud dess Inspiratör, och människans ord, dess yttrande.” 

”Medan Umayyaddynastin modfällde de fredliga utövandena av intellektet, gynnade barnen av Fatimah(A) (Imamerna(A)) lärandet med beundransvärd fördomsfrihet.” [1]

I själva verket, oavsett framgångar muslimerna uppnådde när det gäller lärande, vetenskap, eller spiritualism, har dessa haft sin grund genom undervisningen från dessa Imamer(A). Inga utom dessa Imamer(A) var auktoriserade talesmän för Koranen och Haditherna (traditionerna) av Profeten(S). När Profeten(S) insåg att hans tid att lämna denna flyktiga värld hade närmat sig, höll han(S) sin sista predikan och sade, ”Jag lämnar bakom mig två saker för er, Guds bok (Koranen) och mina ättlingar (Itrat). Om ni håller fast vid dem, kommer ni inte att gå vilse efter mig; De (Koranen och Itrat) kommer inte att skiljas från varandra, förrän de tillsammans når Hauz-i-Kawthar (källan Kawthar).”[2]

Det kommer inte att vara utan intresse, detta är jag säker på, att läsa denna hadith som visar frikostigheten av deras läror och så klart bevisar existensen av En Gud. Eftersom det under alla omständigheter erkänner tron på Gud, Vilken är skaparen av detta universum och till Vem var och en ansvarar för sina handlingar i denna värld, som är viktiga för de moraliska och materiella framstegen hos människan, hoppas jag att denna hadith kommer att ge läsaren, en tankeställare, och leda honom på rätt väg. Argumenten är så perfekta, så enkla och logiska. Dessutom finns det absolut ingenting som kan kränka de ömtåliga punkterna hos någon människa oavsett kast eller religion. Det är lika upplyftande för muslimer som för icke-muslimer. Som Gud har förkunnat det, Han(SWT) är inte Herren för endast en nation, utan Han (SWT) är, världarnas Herre (Rabb-ul-Aalamin).

Kanske kommer den moderna läsaren att finna några av de argument som överlämnades av Imamen(A) i viss jämförelse till dagens vetenskap, men det måste understrykas att Imamen(A) syftade till att lära ut ”Gud”, och inte vetenskapen. Imamen(A), vad beträffar vetenskapen, följde helt enkelt de rådande föreställningarna för just den tidsåldern han tillhörde.

Nu måste jag erkänna att jag har översatt denna hadith från ”Tauhid-ul-Aimma” av Molvi Seyyed Mohammed Haroon Saheb, som inte bara har framfört detta arbete till urdu från arabiska utan översatt och skrivit många andra värdefulla verk och därigenom gjort en stor tjänst för Islam.

Jag får inte heller glömma bort att tacka min lärde vän Herr Alam Khan, G.B.V.C. för all hjälp han har gett mig med att översätta denna hadith och för många andra värdefulla förslag. Och sist men inte minst, måste jag rikta hjärtligt tack till Herrarna Mohammad Jafar Haji Sharif Devjee och Ghulam Hossein Saleh Hassan (Hami-e-Islam) för deras generösa ekonomiska stöd till hjälp för offentliggörandet av den här boken. Jag kan inte annat än uppskatta deras vänliga inställning gentemot mig, deras nitiska kärlek till spridning av Imamernas(A) lära, och de anspråkslösa tjänsterna i religionens syfte; och ber att de under en lång tid bevaras till allmänheten. 

Wali Mohammad C. Momin 25 april 1918 Ahmedabad(Gujrat),Indien