Förord

Koranen säger: ”Allah(SWT) bekräftar att det inte finns någon Gud, utom Han, och så gör även änglarna, och de som har kunskap, Han är etablerad i rättvisa.” (3:18)

Sådan är Koranens yrkande. Så när vi stöter på de ateistiska människorna eller de som på fullt allvar tror på evolutionsteorin och förnekar förekomsten av en eventuell Skapare av detta universum och dess tillbehör, hänför vi till deras brist på kunskap vare sig det är medfött eller förvärvat.

Återigen, säger Koranen: ”Er Gud är en den Ende Guden.” (16:22) och… ”Gud – det finns ingen gudom utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare.” (2:255)

Detta är yrkandet från Guds sista bok uppenbarad för Profeten Mohammad(S). Men för att vi skall kunna erhålla en förklaring av Koranens verser, måste vi referera antingen till Profeten Mohammad(S) själv, för vilken den uppenbarades, eller till de som han guidade oss att hänvisa till. Profeten Mohammad(S) har sagt: 

”Jag är staden av kunskap och Ali är porten till denna stad.”[Sahih al-Tirmidhi volym 5 s. 201 och 637; al-Mostadrak volym 3 s. 126-127 och 226]

Efter Imam Ali(A) följer en länk av hans barn och barnbarn gentemot vilka vi måste söka inspiration och vägledning i alla våra frågor.

Nu, i en tid då människor antingen har förnekat själva förekomsten av en Gud eller har förlorat tron på Hans egenskaper såsom Allsmäktighet, Allvetande etc., introducerar vi en konversation som ägde rum i det 2:a århundradet av den islamiska tideräkningen mellan Imam Sadiq(A), den sjätte i raden av tolv imamer i Profeten Mohammads(S) hushåll, och en Indisk filosof och läkare som var en trofast utövare av ateism.

Det behöver inte sägas att den intellektuella kalibern av Imamen(A) var den högsta i den tidsåldern, eftersom han förvärvat denna kunskap från Gud. Vad som kräver vår uppmärksamhet är det faktum att det för nästan 1200 år sedan fanns en man, med ett sinne som vårat, som kunde argumentera så kraftfullt att inte ens många av de intellektuella storheterna, som levde under denna långa tidsperiod, har kunnat uppnå denna standard.

Men motargumenten av Imamen(A) övertygade ateisten om Guds existens, Hans enhet och andra attribut till den grad att han antog Islam. Så sant som det är;en Imam överträffar alla andra människor, både i kunskap och i fromhet. Den intellektuella kalibern av en Imam kommer alltid vara den största, oberoende av tidsåldern han lever i. Orsaken till detta är naturligt, det vill säga att han har blivit utvald av Gud att vägleda människor, och att Gud inte kan utse en person med mindre kunskap att vägleda de som är överlägsna i kunskap.

Med den här boken i handen, kan muslimerna i synnerhet och de andra icke ateistiska människorna i allmänhet, bidra till utrotandet av ateismen från jordens yta.  För att kunna uppnå vårt mål behöver vi inte använda våld. Vi kan göra det på ett fredligt sätt med hjälp av vårt Aql (förnuft) och uppnå fantastiska framgångar genom detta.

När det gäller Aql, räcker det med att citera en anekdot. Denna anekdot handlar om vår gemensamma förfader, profeten Adam(A).