De troendes moder

En sak som våra sunni syskon vanligtvis säger för att berättiga Aisha är att hon var "Umm al-Momenin" - alltså de troendes moder. Koranen säger att Profetens(S) fruar är alla troendes mödrar. Men låt oss fundera över följande punkter:

1) Låt oss anse att någon är troende. Då blir det naturligtvis att hans mor är den troendes moder.

Betyder detta då per automatik att hans mor är en god troende? Verkligen inte! Att vara moder till en troende gör inte den modern till en bra troende och rättfärdig. Samma argument gäller även de troendes moder.

2) Alla sunni samlingar av traditioner är fyllda med traditioner som rapporterats från Umm al-Momenin Aisha. Profeten(S) hade många fruar och alla var dem de troendes mödrar. Många av Profetens(S) fruar var högst froma och rättfärdiga så som Umm Salama och Umm Ayman. Men tyvärr så finns det inte många traditioner från dem i Sihah al-Sittah (inte ens 5% av vad som förmedlats av Aisha).

Men vad vi får höra från Aisha är väldigt mycket. Är det för att hon var Abu Bakrs dotter? Eller var det för att hon var den enda bland Profetens(S) fruar som stred mot Imam Ali(A)?

3) Enligt Islam är en troende obligerad att respektera sin moder. Hur som helst, om en sådan mor går emot Profetens(S) instruktioner, leder rebeller och dödar oskyldiga, så är vi religiöst krävna att skilja oss från en sådan mor, och ännu viktigare, så kan vi inte lita på en sådan moder för att vidarebefordra traditioner från Profeten(S) i den stora omfattningen.

4) Det finns sannerligen en god anledning till att Gud gav dem titeln "De troendes mödrar". Gud gav dem den titeln för att förhindra människor från att gifta sig med dem efter Profetens(S) bortgång. Vi kan inte gifta oss med vår mor. Eller hur? Om Gud inte hade gett dem denna titeln så hade vissa inflytesrika personer gifta sig med dem och förmodligen få barn med dem och de skulle beordrat människor att följa dem som Ahl al-Bait, eller ännu värre, att de påstår att dessa är de riktiga sönerna till Profeten(S) och de skulle påstå profetskap för dem och många fler farliga konsekvenser. Därför gav Gud de denna titel (de troendes mödrar) för att förhindra sådan äktenskap.

Profetens(S) bästa fru vs den mest avundsjuka

Det är välkänt bland muslimerna att Profetens(S) bästa fru var Khadijah(ra). Hon var den första kvinnan att acceptera Islam och spenderade hela sin förmögenhet i Guds Väg och Profeten(S) gifte sig inte med någon annan kvinna så länge Khadijah levde.

Guds Sändebud(S) namngav de bästa kvinnorna i världen i en kronologisk ordning och man bör inte bli förvånad att Aishas namn inte finns med: Guds Sändebud(S) sade: "Den mest utmärkta bland alla kvinnor i världen som Gud har valt över andra kvinnor är: Asiya, Faraos fru, Maria dotter till Imran, Khadijah dotter till Khuwaylid och Fatimah dotter till Mohammad."

Sunni referens:

* Sahih al-Tirmidhi, vol 5, sid 702* al-Mustadrak av al-Hakim, vol 3, sid 157 som sade att denna tradition är autentisk baserad på kriterian från de två sheikherna (al-Bukhari och Muslim).* Musnad Ahmad Ibn Hanbal, vol 3, sid 135.* Fadha'il al-Sahaba av Ahmad Ibn Hanbal, vol 2, sid 755, tradition 1325* Hilayatul Awliyaa av Abu Nu'aym, vol 2, sid 344* Majma' al-Zawa'id av al-Haythami, vol 9, sid 223* al-Isti'ab av Ibn Abd al-Barr, vol 4, sid 377 Ytterligare säger Ibn Abbas(ra) följande: Guds Sändebud(S) sade: "Fyra kvinnor är kvinnornas mästare i världen: Maria, Asiya (Faraos fru), Khadijah och Fatimah. Och den mest utmärkta bland dem i världen är Fatimah."

Sunni referens:

* Ibn Asakir som det citerats i Tafsir al-Durr al-Manthoor

Och efter Khadijahs(ra) bortgång när Profeten(S) gifte sig med Aisha och andra kvinnor så föredrog han uttryckligen några av dem över Aisha och han sade att de var bättre än Aisha (se Sahih al-Tirmidhi; al-Isti'ab av Ibn Abd al-Barr; och al-Isabah av Ibn Hajar al-Asqalani i biografin om Safiyya). Också versen: "Om [Profeten] skulle förskjuta er skänker honom kanske hans Herre bättre hustrur än ni - kvinnor som underkastar sig Guds vilja, sanna troende..." [Den Heliga Koranen 66:5] visar tydligt att det fanns troende kvinnor bland muslimerna som var bättre än Aisha.

Avundsjukan kontrollerade hennes hjärta och hennes tankar till den graden att hon uppförde sig utan respekt framför Profeten(S). Vid ett tillfälle sade Aisha följande till Profeten(S) när han nämnde Khadijah framför henne:

Återberättad av Aisha:

En dag frågade Hala bint Khuwaylid, Khadijas syster, om tillåtelse från Profeten(S) för att komma in. Då påmindes Profeten(S) om hur Khadijah frågade om tillåtelse och det gjorde honom ledsen. Han sade: "O Allah! Hala!" Så jag blev svartsjuk och sade: "Vad gör att du kommer ihåg en gammal kvinna bland Quraysh kvinnor (med en mun utan tänder) av röd tandkött som dog för längesedan, och i vars plats Gud har skänkt dig någon bättre än henne?"

* Sahih Bukhari, vol 5, arabisk-engelska versionen, hadith 168b

Profeten(S) blev väldigt arg till den graden att hans hår stod upp (Även rapporterad i Muslim). Utöver detta rapporterar Bukhari att Aisha erkände följanden:

Återberättad av Aisha:

Jag var inte svartsjuk mot någon av Profetens(S) fruar så mycket som jag var mot Khadijah även om jag inte såg henne, men Profeten(S) brukade nämna henne väldigt ofta, och varje gång han slaktade ett får så brukade han dela dess bitar och skicka dem till Khadijahs kvinnliga vänner. När jag några gånge rsade till honom: "(Du behandlar Khadijah på ett sådant sätt) som om det inte finns någon annan kvinna på jorden förutom Khadijah" och han brukade säga: "Khadijah var si och så och med henne fick jag barn."

* Sahih Bukhari, vol 5, arabisk-engelska versionen, hadith 166

Khadijah var den främsta bland de troende kvinnorna till vem Gabriel gav Hälsningar och hon fick det glada budskapet om Paradiset:

Återberättad av Abu Hurayra:

Profeten(S) sade att Gabriel hade sagt: "Här kommer Khadijah till dig med en tallrik med mat eller ett glas med något att dricka. Förmedla henne en hälsning från hennes Herre (Allah) och ge henne det glada budskapet om att hon kommer ha en plats i Paradiset byggd av Qasab där det inte kommer vara något ljud eller problem."

* Sahih Bukhari, vol 9, arabisk-engelska versionen, hadith 588

Liknande traditioner har rapporterats på auktoritet av Isma'il och Aisha (Se Sahih Bukhari i följande följd: vol 3, sid 19 - vol 5, sid 164 - vol 5, sid 165 - vol 5, sid 167 - vol 5, sid 168 - vol 7, sid 156 - vol 8, sid 33 och vol 9, sid 576).

När Aisha var svartsjuk så brukade hon överträda sina gränser och göra konstiga saker som att göra sönder skålar och slita sönder kläder. Vid ett annat tillfälle när Profeten(S) var hos Aisha så skickade en av de troendes mödrar (nämligen Safiyya) en tallrik till Profeten(S) som han verkligen gillade. Hon gjorde sönder tillsammns med maten i den. Låt oss se hur Aisha själv beskriver denna episod:

Aisha sade: "Safiyya, Profetens(S) fru, skickade en skål som hon hade gjort för honom när han var hos mig. När jag såg den manliga tjänaren, så darrade jag av vrede och raseri, så jag tog skålen och kastade iväg den. Profeten(S) tittade då på mig och jag såg ilskan i hans ansikte och då sade jag till honom: "Jag söker skydd från att Guds Sändebud förbannar mig idag." Profeten(S) sade: "Gör det ogjort." Jag svarade: "Vad är kompensationen för det, O Guds Sändebud?" Han svarade: "Maten som hennes och skålen som hennes."

Sunni referenser:

* Musnad av Ahmad Ibn Hanbal, vol 6, sid 227* Sahih al-Nisa'i, vol 2, sid 148 al-Bukhari bekräftar denna episod också: Anas återberättar följande:

Medan Profeten(S) var i huset hos någon av sina fruar, så skickade en av de troendes mödrar en tallrik med mat. Frun som Profeten(S) var hos slog tjänarens hand så att denne tappade skålen som gick sönder. Profeten(S) började samla bitarna och sedan sedan samlade han maten som hade funnits i skålen också och sedan sade han: "Er mor (min fru) blev svartsjuk." Sedan höll han kvar tjänaren tills frun i det huset hade hämtat en skål från hennes hus. Profeten(S) tog skålen och gav den till den frun vars skål hade gått sönder och behöll den som gått sönder i samma hus där den gått sönder.

* Sahih Bukhari vol 7, den arabisk-engelska versionen, sid 152 (Kapitlet om avundsjuka)

Och vid ett annat tillfälle där hon pratar om sig själv:

Aisha sade: "Jag sade till Profeten(S): "Det får vara nog med vad du säger om Safiyya, hon är si och så." Profeten(S) sade till mig: "Du har uttalat ord som om de skulle blandas med vattnet i havet så skulle det färga vattnet."

Sunni referens: * Sahih al-Tirmidhi och al-Zamakhshari som har relaterat det från honom, sid 73

Med detta försökte Aisha att avslöja Safiyyas fel. Prisad vare Gud! Hur långt bort var inte denna moder till de troende från den etiken och grundläggande rättigheter som Islam hade kommit med angående baktal och skvaller? Utan tvekan så är hennes tal: "Det får vara nog med vad du säger om Safiyya, hon är si och så" och svaret från Profeten(S): "Du har uttalat ord som om de skulle blandas med vattnet i havet så skulle det färga vattnet" visar att vad Aisha sade om Safiyya var något stort och bekymmersamt. Återberättaren av hadithen såg detta som motbjudande och eftersom de respekterar henne så ändrade de ordet till "si och så" då det är vad de brukar göra vid sådana skandaler.

Och här är det Aisha igen, de troendes moder, som återigen själv berättar om sin avundsjuka mot Maria (en annan av de troendes moder).

Aisha sade: "Jag har aldrig varit så svartsjuk mot någon kvinna som jag varit mot Mariya. Det var för att hon hade vackra hårlockar. Hon brukade vara hemma hos Haritha Ib al-Numan. Vi skrämde henne och jag blev orolig. Profeten(S) skickade henne till en högre plats och han brukade besöka henne där. Det där var väldigt svårt för oss och sedan välsignade Gud honom med en pojke genom henne och vi drog oss undan från honom."

Sunni referens: * al-Tabaqat av Ibn Sa'd, vol 8, sid 212* al-Ansab al-Ashraf av al-Baladhuri, vol 1, sid 339

Aishas svartsjuka gick bortom Mariya som person och den riktades även mot Ibrahim, den oskyldiga nyfödda spädbarnet:

Aisha sade: "När Ibrahim föddes, så tog Profeten(S) med honom till mig och sade: "Se hur mycket han liknar mig." Jag svarade: "Jag ser ingen likhet": Guds Profet(S) sade: "Ser du inte hur stadig och ljus han är?" Aisha sade: "Jag svarade: "Den som matas med mjölk från fåren blir stadig och ljud."

Sunni referens: * al-Tabaqat av Ibn Sa'd, vol 1, sid 37

Aisha var väldigt partisk och gav sig an själviska känslor och motiv. När några personer illvilligt anklagade Mariya (Profetens fru) så var det Aisha som stödde anklagarna och hon försökte bekräfta denna falska anklagelse. Men Gud den Mäktiga och Ärorika, frikände henne från anklagelsen och räddade henne från orättvisa, genom de troendes mästare, Imam Ali(A). (För ytterligare detaljer så hänvisar vi till redogörelsen från Mariya, Må Gud vara barmhärtig mot henne, i al-Mustadrak, vol 4, sid 30 eller Talkhis al-Mustadrak av al-Dhahabi).

När misstro och djävulska insinuationer tog över henne så gick hennes svartsjuka över alla gränser och var bortom ordets uttryck, vilket gjorde att hon bar misstankar mot Guds Profet(S). Väldigt ofta låtsades hon sova när Profeten stannade hemma hos henne över natten, men faktum är att hon observerande sin make noggrant, spionera på honom under mörkret och gick efter honom vartän han gick. Här följer en redogörelse, i hennes egna ord som återberättas av Muslim i hans Sahih och av Ahmad Ibn Hanbal i hans Musnad:

Aisha sade: "När det var min tur och Guds Profet kom för att spendera natten med mig, så vände han till sin sida, tog på sig sin mantel och tog av sig sina skor och lade de nära hans fötter och sedan lade han lakanet över sig och sedan la han sig tills han trodde att jag somnat. Han tog sedan tag i sin mantel och tog på sig skorna sakta och sedan öppnade han dörren och gick ut och stängde dörren svagt. Jag täckte mitt huvud, tog på mig min slöja och spände till min kappa och sedan följde jag efter honom tills han kom till (begravningsplatsen) al-Baqi.

Han stod där under en lång tid och sedan lyfte han sin hand tre gånger och återvände och jag återvände också. Han skyndade på sina steg och det gjorde jag med. Han började springa och det gjorde jag också. Han kom fram till hemmet och det gjorde jag också. Jag kom hur som helst fram före honom och gick in och la mig på sängen. Han kom in och frågade: "Hur kommer det sig, O Aisha, att du är andfådd?" Jag svarade: "Det är ingenting." Då sade han: "Tala om för mig eller så kommer den Subtila och Medvetna att informera mig." Jag berättade det för honom. Han sade: "Var det mörkret (från din skugga) som jag såg framför mig?" Jag sade: "Ja". Han slog mig på bröstet vilket gjorde ont och sade: "Tror du att Gud och Hans Sändebud kommer att göra orätt mot dig?"

Sunni referens: * Sahih Muslim, engelska versionen, kapitel CCCLII (med titeln: Vad som skall sägas när man besöker gravplatser), vol 2, sid 461-462, traditionsnr: 2127* Sahih Muslim, den arabiska versionen, 1980 upplagan, publicerad i Saudi Arabien, vol 2, sid 669-670, traditionsnr: 103* Musnad av Ahmad Ibn Hanbal, vol 6, sid 147

Vid ett annat tillfälle sade hon:

"Jag förlorade Profetens spår och jag misstänkte att han hade gått till en annan av hans fruar. Jag gick för att leta efter honom och jag fann honom böjd ner med huvudet i tillbedjan (sajdah) medan han sade: "O Min Herre! Förlåt mig."

Sunni referens: * Musnad av Ahmad Ibn Hanbal, vol 6, sid 147

Och ännu ett tillfälle: Aisha sade: "En natt, när han var med mig, så gick Guds Sändebud(S) ut." Hon fortsätter: "Så jag blev svartsjuk." När han kom och såg vad jag hade gjort så sade han: "Vad är det med dig O Aisha? Är du svartsjuk?" Jag svarade: "Och varför ska inte någon som mig bli svartsjuk över någon som dig?" Guds Profet(S) sade sedan: "Har djävulen tagit över dig?"

Sunni referens: * Musnad av Ahmad Ibn Hanbal, vol 6, sid 115

Utan tvekan övermmandes eller förvirrades Aisha väldigt ofta av hennes djävul, för han fann en väg till hennes hjärta genom svartsjuka. Det har återberättats att Profeten(S) sade: "Svartsjuka för en man är tro och för en kvinna otro", med betydelsen att en man kan bli svartsjuk angående hans fru för hans fru är inte tillåten religiöst att ha en sexuell relation med en annan man. Kvinnan har däremot ingen rätt att bli svartsjuk över hennes man, eftersom Gud, Ärad vare Han, har tillåtit honom att gifta sig med mer än en fru. En ärlig och troende kvinna som underkastar sig Guds regler, accepterar hennes makes andra fru med hela hjärtat, speciellt om hennes make är rättvis, ärlig och gudsfruktig. Vad då om mänsklighetens ledare, symbolen för perfektion och rättvisa och den mest ädla karaktären, Guds Sändebud?

En gång bad Profeten Aisha att samla viss information om en viss kvinna, nämligen Sharraf syster till Dihya al-Kalbi. Informationen som hon förmedlade till Profeten var inte den information som hon fått in, men fel information som drivits på av hennes själviska motiv. När Profeten(S) informerade henne om vad hon egentligen hade sett (sanningen), så svarade Aisha: "O Guds Profet! Ingen hemlighet är okänd för dig. Vem är kapabel att dölja något från dig?"

Sunni referens:

* Kanz al-Ummal av al-Muttaqi al-Hindi, vol 6, sid 294* al-Tabaqat av Ibn Sa'd, vol 8, sid 115

En gång när hon tilltalade Guds Sändebud sade hon: "Jag känner lukten av Maghafir (en blomtyp som har en väldigt dålig lukt) från dig." Hon sade detta för att förhindra honom från att besöka Umm al-Momenin Zainab(ra) och äta honung där. Detta är Aishas påstående. Ingen annan nämnde detta. Berättelsen om uppenbarelsen av skilsmässa verserna som återberättats av Umar skiljer mycket i sin kontext jämfört med den som Aisha berättar.

Återberättad av Aisha:

Guds Profet brukade dricka honung hemma hos Zainab, dotter till Jahsh och han brukade stanna hos henne. Så jag och Hafsa kom i hemlighet överens om att ifall han skulle komma till någon av oss så skulle vi säga: "Det verkar som du har ätit Maghafir (en illa luktande blomma), för jag känner lukten av Maghafir från dig."

* Sahih Bukhari, vol 6, den arabisk-engelska versionen, hadith 434

Återberättad av 'Ubaid bin Umar:

Jag hörde Aisha säga: "Profeten brukade stanna länge hos Zainab Bint Jahsh och dricka honung hos henne. Så jag och Hafsa bestämde att ifall Profeten skulle komma till någon av oss, så skulle vi säga: "Jag känner lukten av Maghafir från dig. Har du ätit Maghafir? Då uppenbarades: "PROFET! Varför pålägger du [dig själv] - i en önskan att vara dina hustrur till lags - förbud mot det som Gud har förklarat tillåtet för dig?...[Det är bäst för er båda] att ni vänder åter till Gud i ånger över [ert handlingssätt], eftersom era hjärtan har avvikit [från pliktens väg]!..." (Den Heliga Koranen 66:1 och 66:4) angående Aisha och Hafsa. "Det hände att Profeten i förtroende berättade något för en av sina hustrur och hon förde det vidare;" (Den Heliga Koranen 66:3)

* Sahih Bukhari, vol 7, den arabisk-engelska versionen, hadith 192 Traditionsnr 8 i den arabisk-engelska versionen av Sahih Bukhari i vol 8 är också liknande den ovannämnda och berättas av Aisha.

Ingen annan person återberättad historien om honungen i samband med skilsmässa verserna. Var god och titta på föregående artikel (Vilka är Ahl al-Bait del 4) där vi nämner Sahih Bukhari vol 7, den arabisk-engelska versionen, hadith 119.

I den traditionen som återberättas av Umar så gick inte Profeten till varken Aishas eller Hafsas hus i en hel månad som bestraffning för deras aggressiva handlingar. Med tanke på Profetens medlidsamma och vänliga personlighet så är en sådan hård bestraffning och hot om skilsmässsa bara för att de sade till honom att han luktade maghafir (som Aisha påstod) inte något som verkar förnuftigt.

Koranen bekräftar att anklagelsen mot Hafsa och Aisha var för att de avslöjade en hemlig nyhet: "Det hände att Profeten i förtroende berättade något för en av sina hustrur och hon förde det vidare; när Gud lät honom veta detta nämnde han något om det [till andra] men undanhöll [en del]. Då han sade det till henne frågade hon: "Vem har låtit dig veta det?" - och han svarade: "Han som vet allt, är underrättad om allt, har låtit mig veta det."[Den Heliga Koranen 66:3]

Det verkar som Umars återberättelse är mer korrekt. Umar sade: "Profeten höll sig borta från sina fruar i 29 dagar på grund av den hemligheten som Hafsa hade återberättat till Aisha." (Se Sahih Bukhari vol 7, hadith 119 och vol 6, hadith 435, den arabisk-engelska versionen).

Detta skiljer sig från historien som återberättas av Aisha om honung. Efter en månad då Profeten hade övergett sina fruar, och när Guds ord: "[När det gäller fullgörandet av de äktenskapliga plikterna] får du låta den du vill av [dina hustrur] vänta och den du vill komma till dig, och du gör ingen orätt genom att vända dig till den du vill av dem som du har låtit vänta;" (Den Heliga Koranen 33:51) uppenbarades, sade Aisha till Profeten:

"Det verkar som din Herre är snabb att tillfredsställa dina begär!"

Sunni referens: * Sahih Muslim, den engelska versionen, kapitel DLXXII (med titeln: "Tillåtelsen att skänka återvändandet till ens fru), vol 2, sid 748-749, tradition 3453-3454* Sahih Muslim, den arabiska versionen, 1980 upplagan publicerad i Saudi Arabien, vol 2, sid 1085-1086, traditionsnr: 49-50

Hennes onda uppförande inför Guds Profet(S) nådde en punkt att hon brukade sträcka ut fötterna mot hans plats för sajdah när han gjorde bönen. När han gick ner med huvudet i tillbedjan så drog hon tillbaka dem, men när han ställde sig upp för att genomföra resten av bönen, så brukade hon sprida ut dem igen:

Återberättad av Aisha:

"Jag brukade sova framför Guds Sändebud med mina fötter mitt emot hans Qibla (med ansiktet mot honom); och varje gång han gick ner med huvudet i tillbedjan (sajdah) så knuffade han undan mina fötter och jag drog bort dem men när han ställde sig upp igen, så sträckte jag fram de igen."

* Sahih Bukhari vol 1, den arabisk-engelska versionen, hadith 492 och vol 1, hadith 379 av samma bok

En dag, i närvaron av hennes far, så började hon gräla med Profeten och sade: "Var rättvis". Hennes far straffade henne för denna fräckhet genom att ge henne en stark örfil så att hon började blöda rikligt och blodet rann ner i hennes kläder.

Sunni referenser:

* Kanz al-Ummal av al-Muttaqi al-Hindi, vol 7, sid 116, traditionsnr 1020* Ihyaa al-Ulum av al-Ghazzali, kap 3, Bab al-Nikah, vol 2, sid 35* Mukashifat al-Qulub av al-Ghazzali, kap 94, sid 238

När Aisha blev arg på Profeten - och det blev hon väldigt ofta - så brukade hon undvika att yttra Profetens(S) namn. Hon brukade inte nämna namnet Mohammad men snarare brukade hon säga: "Vid Abrahams Herre"

(Sahih Bukhari, vol 7, arabisk-engelska versionen, traditions 155 och Sahih Bukhari, vol 8, traditionsnr 101, kapitlet om kvinnans svartsjuka och knep).

En gång sade hon följande i ilska till Profeten(S): "Det är du som låtsas vara Guds Profet." Sunni referens: * Ihyaa al-Ulum av al-Ghazzali, kap 3, vol 2, sid 29, boken angående äktenskapets etiketter* Mukashifat al-Qulub av al-Ghazzali, kap 94 Subhan'Allah! Detta är Guds Sändebud och att underkasta sig hans order är obligatoriskt för varje troende man och kvinna. Att gräla honom är ett tecken på stor orenhet och den som gör det kan inte anses vara ren och rättfärdig eftersom han/hon har begått en stor synd, vid sidan av att man sår tvivel angående Mohammads(S) Profetskap.