I denna artikel kommer vi att besvara kommentarer från sunnitiska bröder som studerat de tidigare artiklarna om vilka Ahl al-Bait(A) är och varför de är ofelbara. Mer detaljerad diskussion om ofelbarhet kommer att presenteras i nästa kapitel. En sunnitisk broder nämnde att versen 33:33 förklarar Allahs(SWT) beslut att rena Ahl al-Bait(A) och göra de fläckfria. Hur kan detta då betyda att de är felfria? Detta är en felaktig slutsats av det arabiska språket.

För att svara på den frågan så vill vi ställa en fråga: Är inte synd en form av orenhet? En person som syndar är inte en ren person. Om du anser att detta tillägger en felaktig innebörd av det arabiska språket, ber vi dig att citera ett exempel från en kunnig inom Koranen, arabisk grammatik och litteratur som hävdar att begå synd är ett tecken på renhet. Du använde även ordet ”fläckfritt” i din översättning. Vad är skillnaden mellan fläckfri och felfri? Varje fläck är ett fel och är en synd och vice versa.

Dessutom, vem är kunnigare i det arabiska språket än Allahs Sändebud(S)? Vi citerade från autentiska sunnitiska samlingar där Allahs Sändebud(S) reciterar: ”Sannerligen avser Gud avlägsna från er varje form av orenhet O Ahl al-Bait och göra er renhet fullkomlig” (Koranen, sista meningen i vers 33:33) och Allahs Sändebud(S) sade: ”Således är jag och min Ahl al-Bait fria från synder.” Ordet ”således” i den meningen innebär att Profeten(S) själv drar slutsatsen att versen åsyftar att Ahl al-Bait(A) är syndfria. Bryter Profeten(S) mot det arabiska språket? En annan sunni broder sade att vers 33:33 inte gör Ahl al-Bait(A) felfria lika lite som vers 5:6 gör den som tvagar sig felfri. Allah(SWT) säger:

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna. Och om ni befinner er i ett tillstånd av stor rituell orenhet, skall ni rena er [genom att skölja hela kroppen]. Den som är sjuk eller befinner sig på resa eller som just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte kan finna vatten, skall ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud vill inte lägga på er tunga bördor, men [Han] vill rena er och fullkomna Sin nåd mot er - kanske känner ni tacksamhet.”
[Den heliga Koranen 5:6]

För att besvara den här brodern vill vi peka på det faktum att rening/reningen har olika grader och typer. Om ens händer och ansikten blir smutsiga, kan man tvätta dem med tvål och varm vatten så att blir de rena. Den ovannämnda versen talar även om för oss att man kan bli ren genom tvagning. Om någon nu hävdar att graden av rening genom tvagning inte är mer än rening av händer och ansikte med tvål, vad kommer då svaret att bli? Svaret är då att tvagning innebär en annan form av rening än att tvätta kroppen med tvål.

Samma gäller skillnaden mellan att renas från varje form av orenhet och renas genom tvagning. För sannerligen kommer inte en mördare att renas för sitt brott enbart genom tvagning eftersom orenheten från ett mord inte kan försvinna genom en tvagning även om Allah(SWT) har uppenbarat vers 5:6. Koranen säger inte att du genom tvagning uppnår den perfekta renheten.

Det finns olika grader av renhet. Den enda platsen där Allah(SWT) sade att Han har för avsikt att genomföra en fullkolig rening är i vers 33:33 där Han tilltalar Ahl al-Bait(A). Ordet ”fullkomlig” kommer från Allah(SWT) betoning genom ”Tathiran” som endast har använts i vers 33:33. Förekommer den här betoningen någon annanstans i Koranen? Ser ni skillnaden?

Är vi överens om att varje liten synd är en typ av orenhet? Om ja, så kommer inte en fullkomlig rening att lämna någon plats för en liten synd åt Ahl al-Bait(A). Om Allah(SWT) har för avsikt att hålla varje form av orenhet borta från Ahl al-Bait(A), kommer ingen orenhet oavsett hur liten den är att nå de då Allah(SWT) är Allsmäktig. (Frasen ”varje form av” är på grund av artikuleringen av ”al” i början av ”al-Rijs” ).

Ett sunnisyskon påpekade att genom att säga ”vi har respekt för de gudfruktiga bland Profetens(S) hustrur” indikerar man att vi anser vissa av dem vara det motsatta. Detta är inte konstigt. Trots allt var de inte felfria människor och de kan ha haft några eller många brister. Det är exakt därför som de inte är en del av Ahl al-Bait(A). Även Koranen bekräftar att vissa av Profetens(S) hustrur kan ha begått misstag:

”Men om ni har sinnet vänt mot Gud och Hans Sändebud och det eviga livets [goda], har Gud en rik belöning i beredskap för dem av er som vill göra det goda och det rätta.”
[Den heliga Koranen 33:29] I den ovannämnda versen säger Allah(SWT) att Han endast kommer att ge den goda belöningen till de som gör det rätta bland Profetens(S) hustrur. Om alla bland Profetens(S) hustrur gjorde det rätta så hade Allah(SWT) inte behövt säga detta. Allah(SWT) skulle ha sagt: ”ni kommer alla få en rik belöning”. Låt oss nu titta på nästa två verser:

”Hustrur till [Vår] Profet! Om någon bland er öppet begår en grovt oanständig handling, har hon ett dubbelt straff att vänta - detta är en lätt sak för Gud.”
[Den heliga Koranen 33:30]

”Men den av er som visar ödmjukhet och lydnad för Gud och Hans Sändebud och som lever ett rättskaffens liv skall Vi ge dubbel lön och Vi har sörjt frikostigt för hennes framtida väl.”
[Den heliga Koranen 33:31]

Återigen varnar Allah(SWT) Profetens(S) hustrur med dubbel bestraffning om de missköter sig medan Han ger det glada beskedet om att de av Profetens(S) hustrur som är goda kommer att få dubbel belöning. Som ni kan se är även Gud särskiljande gentemot Profetens(S) hustrur; varför är ni inte det?

Det finns mer att läsa i Sahih Bukhari om hur Aisha och Hafsa misskötte sig, vissa delar av det har redan nämnts i del 4 och del 8 i artikelserien ”Vilka är Ahl al-Bait(A)?” . Läs detta och återkom gärna med era synpunkter till oss. Detta är exakt vad vi menar med icke-fromma. Om Allah(SWT) varnade Aisha och Hafsa med skilsmässa eftersom de stöttade varandra mot Profeten(S), hur kan vi då beskriva de som rena?

Versen i Koranen talar om för oss att Ahl al-Bait(A) innehar en fullkomlig renhet. Enligt traditioner i Sahih Bukhari svär Hafsa vid Allah(SWT) att hon tvistar med Profeten(S) och låter Profeten(S) vara arg under en hel dag. Umar ger henne rådet att inte efterlikna Aisha som är stolt över sin skönhet! Kanske bör man också ta sig en titt på historien och läsa om vem det var som red kamelen och tillät tiotusentals muslimers blod att spillas.

Vi skulle även vilja påminna er om att det har funnits tidigare profeter vars hustrur inte varit gudfruktiga. Bland dem är Profeten Nuhs(A) hustru samt Profeten Luts(A). Allah(SWT) upplyste de om att de hustrur som inte följer deras föreskrifter är inte relaterade till dem och kommer att gå under med resten av folket. Ingen av de profeterna tog det som en förolämpning.

Vi har också hört att vissa sunniter påstår att vi Shia tror att Aisha begick otukt(!) (Må Allah(SWT) skydda oss från en sådan anklagelse). Detta är en falsk anklagelse. Vi som Shia tillskriver inte en sådan sak till någon av Profetens(S) hustrur. Problemet som Shia har med Aisha är huvudsakligen på grund av hennes politik och hennes fientlighet mot Ahl al-Bait(A).

En naiv återberättare har nämnt följande:

”Det har rapporterats genom Akramas vittnesbörd att Ibn Abbas sade att den här versen (33:33) åsyftar Profetens(S) hustrur.” Det går inte att förneka att redogörelser som denna förekommer i vissa sunnitiska böcker. Sådana återberättelser indikerar även att Akrama hade fräckheten nog att på allmänna platser ropa ut att den här versen uppenbarades endast för Profetens(S) hustrur.

Men frågan slutar inte här och det är därför viktigt att titta på de involverade individernas personlighet. Överraskande nog skrev al-Dhahabi i sin bok:

”Den allra första anledningen till att avvisa Akramas återberättelse bygger på det faktum att han var en av Khawarij. För det andra, då han var en Khawaij, rättfärdigade han dödandet av andra muslimer.”

Sunnitisk källa: al-Kashaf, av al-Dhahabi, vol 2, s. 272

Ibn Hajar al-Asqalani citerar Ahmad Ibn Hanbal och andra och skriver:

”Under Hajj säsongen kom Akrama till [en del av] Afrika och sade: ’Det hade varit kärt för mig om jag hade genomfört Hajj i detta ögonblick, då jag skulle haft svärd i både mina händer och skulle massakrerat muslimerna.’ Efter dessa uttalanden så undvek det Afrikanska folket honom.”

Ahmad Ibn Hanbal säger: ”Akrama återberättar motsägelsefulla hadither.”

Yahya Ibn Sa'id Ansari säger: ”Akrama är en lögnare som tvångsmässigt ljuger.”

Sunnitisk källa: Tahdhib al-Tahdhib, av Ibn Hajar al-Asqalani, vol 8, s. 268

Faktum är att Akrama var en slav tillhörande Ibn Abbas son. Abdullah Ibn Harith rapporterar följande:

”En gång besökte jag Ali Ibn Abdullah Ibn Abbas och till min förvåning såg jag att Akrama var fastbunden i ett rum. Jag sade till Ali: ’Är detta hur du behandlar dina slavar?’ och han svarade: ’Akrama tillskriver min far många lögner (Ibn Abbas).’”

Sunnitisk källa: Tahdhib al-Tahdhib, av Ibn Hajar al-Asqalani, vol 8, s. 268

Det är också läge att citera en annan hadith som falskeligen tillskrivs Ibn Abbas:

”Abul Qasim Abdurrahman Ibn Mohammad Siraj säger: ’Det återberättas från Mohammad Ibn Yaqob genom Hassan Ibn Ali Ibn Affan genom Abu Yahya al-Hamani genom Saleh Ibn Musa al-Qurshi genom Khaseef genom Sa'id Ibn Jubair genom Ibn Abbas att versen 33:33 uppenbarades om Profetens(S) hustrur.”

Sunnitisk källa: Asbab al-Nuzool, av al-Wahidi, s. 239

En granskning av ovanstående återberättelse av sunnilärda har gett följande resultat om tre individer som återfinns i kedjan av återberättare:

Imam al-Nisa'i säger: ”Abu Yahya al-Hamani (en av återberättarna i kedjan) är ingen pålitlig återberättare.”

Sunnitisk källa:
* al-Kashaf, av al-Dhahabi, vol 2, s. 152
* Tahdhib al-Tahdhib, av Ibn Hajar al-Asqalani, vol 1, s. 469

Ahmad Ibn Hanbal säger: ”Sa'id Ibn Jubair (en av återberättarna i kedjan) är ingen pålitlig auktoritet och denna hadith är ingen pålitlig hadith.” Abu Hatem Salah säger: ”Han har ett svagt minne och tenderar att blanda ihop hadither.”

al-Dhahabi skriver: ”Khaseef Ibn Abdurrahman (en av återberättarna i kedjan) är en slav till Umayyaderna, men har ett svagt minne och Ahmad har deklarerat honom som svag källa.”

Sunnitiska källor:
* Tahdhib al-Tahdhib, av Ibn Hajar al-Asqalani, vol 3, s. 143-44
* al-Kashaf, av al-Dhahabi, vol 1, s. 280

En läsare påpekar att det existerar en återberättelse som återberättas av både Shia och Sunni och som lyder: ”al-Salmanu minna Ahl al-Bait” och översättningen av är: ”Salman (al-Farisi) är en av oss, Ahl al-Bait.” Denna läsare påpekar då att detta motsäger Shia doktrinen om att Ahl al-Bait(A) är vissa utvalda individer från Profetens(S) familj.

Vårt svar är: Ja, det finns en sådan återberättelse som citerats på arabiska. Den korrekta översättningen är dock följande:

”Allahs(SWT) Sändebud(S) sade: ’Salman är från oss Ahl al-Bait.’”

Det betyder att han är vår representant och anknuten till oss Ahl al-Bait(A). Faktum är att Salman(RA) var en representant för Ahl al-Bait(A) och de trogen under hela sitt liv. Hans samhörighet med Ahl al-Bait(A) var till den grad att han var bunden till dem. En metafor i det avseendet skulle vara en vän som besöker en familj väldigt ofta tills man anser honom vara bunden till familjen trots att det enda som saknas är blodsrelationen. Salman(RA) var en av Profetens(S) bästa följeslagare. Det återberättas att:

”Guds Sändebud(S) sade: ’Sannerligen beordrade Allah(SWT) mig att älska fyra personer och Han upplyste mig om att Han älskar dem även.’ Följeslagarna frågade Profeten: ’O Guds Sändebud, vilka är dessa fyra personer?’ Profeten(S) svarade: ’Ali är bland dem (upprepades tre gånger), Abu Tharr, Salman al-Farsi och Miqdad.’”

Sunni referenser:


* Sunan Ibn Majah, vol 1, s. 52, Tradition #149
* al-Mustadrak, av al-Hakim, vol 3, s. 130
* Musnad Ahmad Ibn Hanbal, vol 5, s. 356
* Fadha’il al-Sahaba, av Ahmad Ibn Hanbal, vol 2, s. 648, Tradition #1103
* Hilyatul Awliyaa, av Abu Nu’aym, vol 1, s. 172

Notera att Profeten(S) sade: ”Salman är från oss Ahl al-Bait.” Detta innebär inte nödvändigtvis att ”Salman är en av oss Ahl al-Bait.” Det arabiska ordet ”miin” har skilda betydelser. I den ovannämnda traditionen (om Salman(RA)) såväl som andra traditioner så betyder ”miin” inte ”en av” .

Exempelvis har Bukhari rapporterat följande:

”Profeten(S) sade till Ali: ’Du är från mig och jag är från dig.’”