 |
 |
Profeternas(S) ofelbarhet del 2
I den här delen kommer vi att diskutera det logiska stödet för Profeternas ofelbarhet och sedan bidra med några återberättelser från Sahih al-Bukhari och Sahih al-Tirmidhi angående konceptet ofelbarhet.
Förnuft och logik
Bortsett från en analys av en profets karaktär historiskt sett eller som en karaktär från Koranen, kan en sådan karaktär även bedömas inom förnuftet och logikens ramar. Då är den uppenbara frågan: Är det rationellt och/eller realistiskt för en profet, sänd av Skaparen och Upprätthållaren av universum, att vara en syndare? Låt oss ta reda på det:
Först och främst, när Allah(SWT) sänder en Profet urskiljer Han honom från alla skapelser genom att rena honom från ondska och synd, så att han kan tjäna som ett exempel. Sannerligen försäkrar Allah(SWT):
”I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.” [Den heliga Koranen 33:21]
Som sådan kan inte en man som valts av Universums Skapare för att representera Honom på jorden vara av en ond karaktär, och inte heller kan han vara en syndare som begår skamliga handlingar. Om Profeten(S) sänts för att uppmana mänskligheten att göra goda handlingar och själv sedan syndar, tror ni att han kommer att tjäna som ett föredöme att följa? Det skulle vara som en imam i en moské som viftar sin högra hand och säger: ”Drick inte öl!” medan han i sin vänstra hand håller en ölburk!
För det andra, om Profeten påbjuder det goda och förbjuder det onda medan han själv är en syndare som begår ondska, har han gått emot vad Allah(SWT) säger i Koranen:
”TROENDE! Varför säger ni ett och gör ett annat? Det är djupt förhatligt för Gud att era ord inte överensstämmer med era handlingar!” [Den heliga Koranen 61:2-3]
Om Profeten(S) var en syndare borde han inte predika för andra i första hand, baserat på ovanstående verser i Koranen! Därför står en syndig profet inför ett dilemma: om han inte predikar har han inte lytt Guds order som har beordrat honom att förmedla budskapet (Koranen 5:67), och å andra sidan, om han predikar har han återigen varit olydig mot Gud som säger: ”TROENDE! Varför säger ni ett och gör ett annat? Det är djupt förhatligt för Gud att era ord inte överensstämmer med era handlingar!”
Tillrättavisades inte judarna av Allah(SWT) genom följande ord:
”Uppmanar ni andra till fromhet medan ni själva glömmer era [plikter], och samtidigt läser ni Skriften? Vill ni inte använda ert förstånd”
[Den heliga Koranen 2:44]
En Profet kan synbarligen inte uppmana en lekman att genomföra bönerna på daglig basis medan Profeten själv glömmer att be och när han minns ber han utan tvagning (som nämnt i Sahih al-Bukhari, arabiska versionen, vol 1, s. 37 och 123). Renade är Allahs(SWT) representanter från sådana falska anklagelser!
För det tredje, en profet som syndar har en motbjudande karaktär. Vi som människor avskyr en person som kommer till oss och säger att vi inte ska göra det ena och det andra medan denne själv begår ogudaktiga handlingar. Den personen blir per automatik motbjudande för oss och vi kan inte stå ut med att lyssna på honom längre. På samma sätt, om Profeten(S) var grym mot en blind man, vilket han inte var, hur kan han be oss att ha god moral? (Notera att historien om den blinda mannen inte är relaterad till Profeten(S) som sunnitiska syskon påstår; det kapitlet uppenbarade för att tillrättavisa Uthman Ibn Affan, som var den som tittade på den blinda mannen med en bister min. Vänligen läs föregående avsnitt som exklusivt behandlade denna fråga).
Tror ni verkligen att Profeten(S) var en syndare och så pass förolämpande? Varför följer ni honom då? Personligen skulle vi inte tro på en som påstår sig vara sänt av Allah(SWT), Universums Skapare, och som sedan syndar och beter sig på ett sätt som inte ens lämpar ett djur!
För det fjärde, var Allah(SWT) så pass oförmögen att göra Sina profeter och budbärare syndfria? Varför skulle Allah(SWT) besvära sig med att skicka en syndande profet för att denne skall vara en förebild för samfundet? Om synd är något som även profeter och budbärare inte kan undvika, vad är då syftet med att sända en religion till mänskligheten? Förväntar sig Gud att vanliga människor skall följa Hans föreskrifter medan Hans egna representanter inte klarar av det?
För det femte, en profet eller budbärare är en tolkare av Allahs(SWT) befallningar. Om profeten då är den första som bryter mot dessa befallningar, vem bland Ummah kommer att följa befallningarna? Eller om han befinner sig i ett tillstånd som berövat honom hans mentala duglighet som orsakar honom att fela, kommer han då att misstolka Allahs(SWT) befallningar. Om detta sker, spelar Allah(SWT) ett spel med Hans Skapelse!
För Han sänder de en man som skall tolka religionen för dem, men den här mannen är utsatt för magi, som israeliternas rapporter påstår, och mentala sinnesvillor som orsakar honom bli omedveten om sitt eget uppförande (se Sahih Bukhari, arabiska versionen, vol 7, s. 29). Vilken typ av tolkare är detta? Exalterad är Allah(SWT) från sådana anklagelser mot Hans Profet(S)!
För det sjätte, för de sunniter som säger att Profeten(S) endast är syndfri och ofelbar i framförandet av Allahs(SWT) budskap och utöver detta är precis som alla andra, där han syndar och begår misstag i många saker, är ett sådant påstående fyllt av logiska luckor. Exempelvis rapporterar sunniter att Profeten(S) en gång gav råd om jordbruk varpå människorna följde det, men som ett resultat av det rådet drabbades de av stora förluster! Då sade Profeten(S) till dem att vad han sade var hans personliga råd och inte någon uppenbarelse (vilket i sig är i strid med följande vers):
”Och han talar inte av egen drift - nej, [det är] uppenbarelsens ord, ”
[Den heliga Koranen 53:3-4]
Hur vet vi vilka av Profetens(S) uttalanden är från Allah(SWT) och vilka är hans personliga? Han kan uttala om något som följeslagarna tar som Allahs(SWT) befallning fastän det kan vara så att han endast uttryckte sin personliga åsikt. Om detta händer, kommer alla Allahs(SWT) lagar vara i ett tillstånd av kaos och oordning. Således är det därför Profetens(S) åsikter även måste överensstämma med Allahs(SWT) befallningar av rädsla för människornas feltolkning. Faktum är att Profeten(S) hade ett fullkomligt förnuft och hans ijtihad var i full överenstämmelse med Allahs(SWT) befallningar och belåtenhet och det är därför Koranen beordrar oss att villkorslöst lyda allt han säger.
Sen, hur kan vi förstå vilka av Profetens(S) handlingar är fel och vilka är rätt? Vad är måttstocken för oss? Är inte Profetens(S) handlingar ett av dessa sätt att mäta med? Eftersom Profetens(S) handlingar betraktas vara en av källorna att härleda Islams regler ifrån, så kan vi då inte bedöma Profetens(S) handlingar genom de regler som härrör från hans handlingar. Som sådan borde alla hans handlingar varit skyddade.
För det sjunde, för Profeten(S) att väljas som förmedlare av Allahs(SWT) budskap (varav ett av dem var Koranen) och samtidigt själv vara en syndare kommer det kasta tvivel på Koranens autenticitet. När Profeten(S) reciterar en vers från Koranen, hur kan vi veta att den versen verkligen är från Allah(SWT) och inte en sidoeffekt av dem hallucinationer som Profeten(S) påstods uppleva som ett resultat av den förtrollning som han var under? Det skulle innebära att Allahs(SWT) Bok kommer att förvrängas av samma man som sändes för att förmedla den!
För det åttonde, föreställ er vilken omöjlig situation som skulle uppstå om någon profet började uppmana sina följeslagare att begå ett misstag eller synda. De usla följeslagarna skulle oavsett dömas till Allahs(SWT) missnöje. Om de lyder Profeten(S) och begår en synd, har de varit överträtt Allahs(SWT) befallningar och således är vanärade. Om de å andra sidan inte lyder Profeten(S) har de återigen varit olydiga mot Allahs(SWT) befallning om att lyda Profeten(S). Så, det verkar det som en felbar Profet inte kunde komma med annat än vanära och fördömelse till sitt folk.
För det nionde, en straffbar synd orsakar sorg och depression hos en troendes själ. En troende som uppriktigt älskar Allah(SWT) förargas och bedrövas över den synd som han har begått. Sorgens känslor kommer att flacka omkring i sinnet och den troende kommer att förlora förtröstan många gånger. Känslor av tvivel framkallas i den bemärkelsen att den troende känner att Allah(SWT) inte kommer att stödja honom vid en viss tidpunkt som bestraffning för vad han har gjort. Detta tvivel är inte i den mening att han känner att Allah(SWT) inte är nåderik nog att förlåta honom; snarare är det tvivlet om vad som kommer att hända om Allah(SWT) någonsin beslutar att vidta motåtgärder för vad han gjort.
Med ovanstående i åtanke bör en profet inte vara en syndare eftersom det skulle innebära att han förlorar förtröstan vid vissa skeden i hans uppdrag. Om tvivel drabbar en profets själ, kan ni vara säkra att hans uppdrag är i fara.
Även från ett politiskt och psykologiskt perspektiv översätts tvivel automatiskt till katastrof. Det är dock ett känt historiskt faktum att Profeten(S) aldrig visade något tvivel i hans uppdrag och kunde därför inte ha varit skyldig till någon synd. Tvivel hos honom hade inte bara underminerat hans uppdrag, utan också hans trovärdighet bland de troende.
För det tionde, en profet är en lärare genom hans profetskap. Om en lärare felar när han är tänkt att vara nedsänd direkt från Allah(SWT) som en barmhärtighet för mänskligheten, kommer han att behöva en dygdigare lärare som vägleder honom och bestraffar honom ifall han överträder Guds gränser. Detta betyder att Profeten(S) själv behöver en lärare som inte begår fel och som sänts av Gud och så fortsätter det utan något slut. Således kan det inte vara annat än att Profeten(S) måste vara den första läraren och den med högsta dygden bland sitt eget folk och att han både är syndfri och ofelbar till att börja med.
Vad beträffar Imamerna(A) gäller samma argument, men de är inte profeter eller sändebud. De är dock efterträdare och ställföreträdare till Profetskapets Sigill. Således, om dessa Imamer(A) ska vägleda Profeten Mohammads(S) Ummah, måste de också besitta samma egenskaper som ovanstående argument belyser.
Hänvisning till ofelbarhet i Sahih Bukhari
Det finns en intressant återberättelse i Sahih Bukhari som hävdar att det finns personer som är Ma’som (ofelbara/skyddade). Återberättelsen anger tydligt att dessa personer är profeterna och deras efterträdare (kaliferna). Återberättelsen belyser även det faktum att det är Allah(SWT) som skänker kalifatet till kalifen vilket innebär att den ofelbara kalifen är den som utses av Allah(SWT) och inte folket.
Utöver detta hävdar återberättelsen att det finns goda rådgivare/följeslagare och dåliga rådgivare/följeslagare till profeterna och deras efterträdare, men att de som är skyddade av Allah(SWT) inte kommer bli lurade av dem onda rådgivarna runtom dem. Här är traditionen:
”Återberättad av Abu Said al-Khudri:
Profeten sade: ’Allah(SWT) sänder aldrig en profet eller ger kalifatet till en kalif utan att han (profeten eller kalifen) har två grupper av rådgivare: en grupp som råder honom att göra gott och uppmanar honom till detta och en grupp som råder honom att begå ondska och uppmanar honom till detta. Men den skyddade personen (Ma’som) är den personen som är skyddad av Allah(SWT).’
فالمعصوم من عصم الله تعالى
[Sahih Bukhari, hadith 9.306]
Behöver vi ens kommentera detta?
Är någon lik honom?
Den heliga Koranen konstaterar att Profeten(S) är en människa lik oss människor. Likheten mellan oss och honom är i den meningen att vi båda är människor och båda kommer hållas ansvariga för våra handlingar. Men det finns inga likheter mellan oss och honom i fråga om dygd, kunskap och närhet till Allah(SWT). Allah(SWT) skänkte honom auktoritet och kompetens som inte gavs till oss vanliga varelser. I följande återberättelser i Sahih Bukhari konstaterar Profeten(S) tydligt att han inte är lik en av oss, vilket betyder att även om även han är en människa kan vi inte jämföra våra svaga och syndiga själar med hans:
”Återberättad av Anas:
Profeten sade: ’Praktisera inte al-Wisal (kontinuerliga fastan utan att bryta fastan på kvällen eller äta innan nästa gryning).’ Folket sade till Profeten: ’Men du praktiserar al-Wisal?’ Profeten svarade: ’Jag är inte som någon av er för jag får mat och dryck (av Allah(SWT)) under natten.’ (Qala: Lastu Ka aha din minkum)”
[Sahih Bukhari, hadith 3.182]
”Återberättad av Abdullah Ibn Umar:
Allahs Sändebud förbjöd al-Wisal. Folket sade (till honom): ’Men du praktiserar ju det?’ Han sade: ’Jag är inte som er, för jag erhåller mat och dryck från Allah(SWT).’ (Qala: Inni lastu mithlikum).”
[Sahih Bukhari, hadith 3.183]
”Återberättad av Abu Said:
Att han hade hört Profeten säga: ’Fasta inte kontinuerligt (utövandet av al-Wisal) och om ni har för avsikt att förlänga er fasta, så fortsätt med det endast till Suhur (innan påföljande gryning).’ Folket sade till honom: ’Men du praktiserar det (al-Wisal), O Allahs Sändebud!’ Han svarade: ’Jag är inte lik er, för under min sömn har jag Någon som gör att jag äter och dricker’ (Qala: Inni lastu ka Hay’atikum)”
[Sahih al-Bukhari, hadith: 3.184]
”Återberättad av Aisha:
Allahs Sändebud förbjöd al-Wisal av barmhärtighet för dem. De sade till honom: ’Men du praktiserar ju al-Wisal?’ Han sade: ”Jag är inte lik er, för min Herre ger mig mat och dryck.” (Qala: Inni lastu ka Hay’atikum)”
[Sahih al-Bukhari Hadith: 3.185]
”Återberättad av Abu Huraira:
Profeten(S) sade två gånger: ’(O folket) var försiktiga! Praktisera inte al-Wisal.’ Folket sade till honom: ’Men du praktiserar ju al-Wisal?’ Profeten svarade: ’Min Herre ger mig mat och dryck under min sömn. Gör gärningar som ligger inom din förmåga.’”
[Sahih al-Bukhari Hadith: 3.187]
”Återberättad av Abu Said al-Khudri:
Allahs Sändebud sade: ’Fasta inte kontinuerligt dag och natt (utövandet av al-Wisal) och om någon av er har avsikt att fasta kontinuerligt dag och natt bör han fortsätta till Suhur tiden.’ De sade: ’Men du praktiserar ju al-Wisal, O Allahs Sändebud!’ Profeten sade: ’Jag är inte lik er, under min sömn har jag Någon som gör så att jag äter och dricker.’”
[Sahih al-Bukhari Hadith: 3.188]
Det förefaller från dessa autentiska sunnitiska bevis, bland andra, att Profeten(S) är endast lik oss i den bemärkelsen att han är en mänsklig varelse (dvs. likt oss han har valet att göra rätt eller fel och består av kött och blod). Utöver detta finns det inga likheter mellan hans suveräna själ och dygder och vår.
Hänvisning till ofelbarhet i Sahih al-Tirmidhi
Faktum är att Profeten(S) själv vittnade om att han och hans Ahl al-Bait(A) är syndfria. Det som är intressant här är att Profeten(S) använde sig av reningsversen i Koranen för att bevisa detta. Ibn Abbas återberättar följande:
”Allahs Sändebud reciterade: ’Sannerligen vill Allah hålla borta från er all form av orenhet O hushållets folk (Ahl al-Bait) och rena er den bästa reningen’. (Koranen, sista meningen i vers 33:33) och Allahs Sändebud sade: ’Således är jag och min Ahl al-Bait renade från synd.’”
فأنا و أهل بيتي مطهرون من الذنوب
Sunnitiska källor:
Sahih Tirmidhi, som citeras i:
al-Durr al-Manthoor av Jalaluddin al-Suyuti, vol 5, s. 605 - 606, 198, under kommentaren till vers 33:33 i Koranen
Dala’il al-Nabawiyyah, av al-Bayhaqi
Andra källor som al-Tabarani, Ibn Mardawayh, Abu Nu’aym och så vidare.
Vänligen notera ordet ”således” i återberättelsen ovan: detta innebär att Profeten(S) själv drar slutsatsen att versen betyder att Ahl al-Bait(A) (inklusive Profeten(S)) är syndfria.
| |
|