Introduktion

Denna artikel berör konstaterandet huruvida Profeter och Sändebud är ofelbara (syndfria). I del 1 kommer vi att granska den sunnitiska synen och sedan kommer vi att presentera Shias ståndpunkt i frågan genom att hänvisa till Koranen. I del 2 kommer vi att förse er med logiska argument som grund för ofelbarhet. Vi kommer också att som tillägg undersöka vissa autentiska sunnitiska traditioner som stödjer tesen om Profeters ofelbarhet. I del 3 kommer vi att besvara opponenternas argument i denna fråga.

Är det möjligt för en människa att vara syndfri? Är det realistiskt att Allah(SWT), Skaparen och Upprätthållaren av Universum, skulle sända en syndig man för att vägleda mänskligheten? Vad säger Koranen och vilka bevis lägger den fram i frågan? Dessa är frågorna bland andra som denna artikel kommer att försöka besvara.

Påpekande

Shiamuslimer anser inte att någon människa, oavsett om denne är en Profet, Sändebud eller Imam, vara gudomlig. Vi dyrkar inte människor och inte heller accepterar vi en sådan hållning. Allah(SWT) förringas inte i den shiitiska teologins filosofi! Alla de negativa ting som ni får höra om oss är propaganda med politiska motiv. Allah(SWT) är Förhärligad över allt som inte överensstämmer med rättvisa och värdighet.

Vi anser att Allah(SWT) är den Rättvise Skaparen som aldrig begår någon orättvisa mot Hans skapelse. Allah(SWT) är odelbar och Han ger inte av Sitt Majestät och Suveränitet till någon. Ingen är tillåten att ingripa i Hans vilja förutom genom Hans tillåtelse. Detta är den autentiska trossatsen hos oss Shia och allt annat som är negativt i sin natur och som tillskrivs oss är enbart nonsens.

Ofelbarhet enligt sunniter

Sunnitiska rättslärda talar inte med en [enad] röst i denna fråga. Vissa sunniter säger att Profeten(S) är syndfri eller felfri endast vid framförandet av Allahs(SWT) budskap. Utöver detta syndar han och begår misstag i många saker precis som andra.

Den här gruppen av sunniter baserar sina åsikter på återberättelser som återberättas i deras böcker om hur Profeten(S) somnade och missade bönetiden och även glömde att genomföra den obligatoriska tvagningen (Wudhu) inför bönen (Sahih al-Bukhari, den arabiska versionen, band 1, s. 37, 44 och 171). De hävdar också att han brukade sitta ner med Aisha och titta på dans och musik (Sahih al-Bukhari, den arabiska versionen, band 3, s. 228).

De hävdar även att han drabbades av en förtrollning som ledde till svåra perioder av hallucinationer hos honom (Sahih al-Bukhari, den arabiska versionen, band 7, s. 29 och band 4, s. 68). Detta är bara några få av dem mest avskyvärda saker som dessa "rättslärda" har tillskrivit den Nåd som sändes till mänskligheten, Allahs(SWT) Sändebud, Profeten Mohammad(S).

Notera att enligt Shia är dessa inte autentiska återberättelser och de innehåller ingen sanning överhuvudtaget. Återigen, dessa traditioner fördes in i deras böcker av Umayyaderna för att rättfärdiga deras egen korruption och fräckhet. För när Profeten(S) begår så avskyvärda synder som de påstår i ovanstående återberättelser, kan vi inte längre klaga över Uthman, Mu'awiyah, Yazid eller Amro-as bland många andra när de syndar. Det är till deras fördel att utmåla Profeten(S) som en person som lyssnar på musik och tittar på dans med sin fru för att rättfärdiga den dans och musik som förekom (och förekommer än idag) i deras palats.

Det nuvarande tillståndet i vår Ummah är inte på grund av att ett fåtal av oss inte ber eller fastar; det är på grund av att människor har ändrat och kapat Allahs(SWT) religion för att tillfredsställa deras lustar precis som judarna och de kristna gjorde. Det är precis i det tillstånd vi har hamnat i. Vi syndar och sen säger vi: ”Än sen då, även Profeten(S) var en syndare!” Renade är Profeterna och Sändebuden från att vara av en sådan syndfull natur!

Vid Allah(SWT)! Att säga något sådant är mer en förolämpning mot Allah(SWT) än mot sändebuden eller profeterna. För då påstår vi att Allah(SWT) sänder syndiga män och därmed påstår vi också att Allah(SWT) Själv accepterar synder, för varför skulle Han annars sända syndiga män? Men trots detta förbjuder Allah(SWT) oss från att begå orätt! Vad är det för typ av förvrängd logik?! Förhärligad är Allah(SWT) från en förolämpning likt denna!

Ofelbarhet enligt Shia

Shiamuslimer anser att alla profeter och sändebud, utan undantag, är syndfria och felfria - även innan de blev profeter och sändebud. Exempelvis anser vi shiamuslimer att Profeten Mohammad(S) var en syndfri och felfri person även de första 40 åren av hans liv trots att han blev ett Sändebud vid 40 - ett påstående som även historien vittnar om.

Det kan verkligen vara frustrerande att begripa hur en människa inte är syndig. Således, låt oss först definiera ofelbarhet.

Konceptet Ofelbarhet

Enligt den lärde Mohammad Jawad Mughniyeh (Må Allah(SWT) vara barmhärtig över hans själ) i sin bok "al-Islam wa al-'Aql" (Islam och förnuftet) är konceptet ismah (ofelbarhet) väldigt ofta missförstådd. Vad vi avser med det konceptet är att en profet, genom dygderna i hans profetskap, har en ren själ. Som Koranen konstaterar:

”[något i] människans inre driver henne mot det onda, [och ingen går fri från detta] utom den som min Herre i Sin nåd förbarmar sig över” [Den heliga Koranen 12:53]

Uppenbarligen har Allah(SWT) gjort ett undantag (genom att använda termen "utom") för människans inre som hetsar till ont. Baserat på Shiitisk filosofi kan vi förstå att själens (nafs) fäste till väsen är en relation bestående av kontroll och förvaltning. Därför kan själen drivas till ondska, men individen har friheten och befogenhet att avvisa den inbjudan till det onda. Om individen accepterar inbjudan till det onda kommer han att hållas ansvarig för den ondska som han begår. Detta är en väldigt förenklad förklaring, men det uppfyller sitt syfte.

Profeterna eller Sändebuden är bland de undantag som Allah(SWT) har tillkännagivit. Det innebär att det finns någonting i själen hos dessa dygdiga människor som förhindrar tillskyndan mot det onda och därför begår de aldrig ondska. Denna dygd är så pass stark att de aldrig ens tänker på att begå en synd. Det är inte att en profet eller sändebud inte kan begå en synd om denne vill; snarare är det att den ”Nåd” som nämns i versen ovan som skänkts honom från Allah(SWT) förhindrar honom från detta. Som sådan är han då både ofelbar och syndfri även om han har den totala förmågan att begå vilken synd som helst.

När Satan vägrade att falla ned inför Adam drevs han bort och blev den förbannade. Koranen anger att Satan då sade:

“[Iblees] sade: “Herre! Eftersom Du har kommit mig att begå ett felsteg, lovar jag att [för människorna] utmåla [det onda] på jorden i de mest förföriska färger och att leda dem alla till synd, [Den heliga Koranen 15:39] “[alla] utom dem som är Dina verkliga, hängivna tjänare!” [Den heliga Koranen 15:40] “[Gud] sade: “Detta är för Mig en rak väg;” [Den heliga Koranen 15:41] “du skall inte ha makt över andra av Mina tjänare än dem som helt gått vilse och [av fri vilja] följer dig.” [Den heliga Koranen 15:42] “Helvetet är den fastställda mötesplatsen för dem alla” [Den heliga Koranen 15:43]

Det är tydligt från konversationen ovan att Allah(SWT) har lovat att Satan inte har någon väg in till Hans hängivna tjänare och endast syndare kommer att följa honom. Således är Allahs(SWT) hängivna tjänare inte syndare och de kommer därför inte att bli lurade. Allah(SWT) bekräftar också att stigen för Hans hängivna tjänare är en stig som leder direkt till Honom. All dessa fakta visar att Allahs(SWT) hängivna tjänare inte faller i Satans fällor och att de därför är ofelbara på grund av Allahs(SWT) Barmhärtighet.

En anmärkning här är att det inte finns något omnämnande av ”profet" eller "sändebud" i verserna ovan. Med andra ord är de "verkliga, hängivna tjänarna" som är ofelbara inte nödvändigtvis endast "profeter" eller "sändebud". Imamernas(A) ofelbarhet kommer dock att diskuteras i en separat artikel.

Koranen talar om profeterna

Först av allt skulle det vara till hjälp att ta en titt på befallningarna om att lyda budbäraren för att se hur omfattande och genomsyrande denna befallning är samt hur stort Profetens(S) auktoritet är. Allah(SWT) säger i Koranen:

”Och vi skickade inte någon budbärare utom att han skall lydas genom Allahs auktoritet” [Den heliga Koranen 4:64]

Profeten eller Guds sändebud skall lydas och följas; följeslagarna förväntas inte kontrollera varje order från Profeten för att avgöra vad som skall och inte skall lydas. Det finns inget sätt att kontrollera hans befallningar eftersom han gav oss alla regler och gudomliga lagar i formen av en skrift och hans traditioner (uttalanden/handlingar/uppfyllande). Om vi blir misstänksamma mot några av Profetens handlingar kan denna misstänksamhet orsaka att alla hans befallningar och lagar som redan har förmedlats att ifrågasättas. Detta visar att profeter och sändebud var fria från fel och synd, annars hade inte Allah(SWT) inte beordrat människorna att lyda dem villkorslöst.

Det finns många verser där Allah(SWT) uppmanar oss att lyda Profeten:

”Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och låt inte era [goda] handlingar gå förlorade! .” [Den heliga Koranen 47:33]

Allah(SWT) den Upphöjde, säger även:

”Den som lyder Sändebudet lyder Gud; och den som vänder honom ryggen [bör veta att] du inte är sänd att vaka över dem” [Den heliga Koranen 4:80]

I den ovannämnda versen såväl som i många andra verser i Koranen har lydnad till Gud gjorts synonymt med lydnad till profeterna. Ett sådant bedyrande hade varit omöjligt såvida profeterna inte är ofelbara (ma’som). Notera nu följande vers:

”och lyssna inte till någon av dem som är djupt sjunkna i synd eller framhärdar i förnekelse” [Den heliga Koranen 76:24]

Bilden är klar! ”Profeter skall lydas” och ”syndare skall INTE lydas”. Den enda slutsatsen man kan dra är att profeterna INTE var syndare eller missdådare. Med andra ord var dem ofelbara och syndfria.

När vi tittar specifikt på Islams heliga Profet(S) säger Allah(SWT) följande om honom:

”Och tag emot vad än Sändebudet giver er och håll er borta från vad än han förbjuder er.” [Den heliga Koranen 59:7]

Detta är ytterligare en indikation på att vad än Profeten(S) företer måste man acceptera det villkorslöst och utan tvekan. Detta innebär att Profetens(S) tillåtelse och förbud alltid är i enlighet med Allahs(SWT) vilja och alltid gynnad av Honom. Det visar att den heliga Profeten var beskyddad. Ingen kan vara så säker angående befallningarna från en man som inte är felfri.

Om nu Profeten var en syndare som vissa människor falskt påstår, hur kan då Allah(SWT) beordra oss att acceptera det som kan vara syndigt? Frukta Allah(SWT) i era resonemang! För de som påstår att den ovannämnda versen är specifikt för religiösa föreläggande och att Profeten(S) endast är felfri i dem frågorna kan vi säga att ett sådant antagande är grundlöst. Det är en grundläggande regel att så länge det inte finns något undantag, villkor eller individuell och detaljerad förklaring kring en specifik händelse i förbindelse med en text i Koranen så täcker den alla aspekter. För det andra, allt Profeten(S) talade om relaterade till Allah(SWT) och Hans religion; hur kan ni då hävda att Allah(SWT) separerar?!

Har ni inte hört vad Aisha sade när hon frågades om Profetens(S) uppträdande? Hon svarade: ”Hans liv var Koranen, speciellt de 10 första verserna i kapitlet an-Noor (Ljuset).” Om nu Profetens(S) liv var Koranen ord för ord, hur kan han då vara en syndare? Då innebär det att Koranen är fylld av syndiga saker! Upphöjd är Allah(SWT) från att uppenbara en sådan bok! Det finns en annan vers där Allah(SWT) säger:

”Säg [Muhammad]: "Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” [Den heliga Koranen 3:31]

Här har Allahs(SWT) kärlek kopplats med att lyda befallningar från Islams Profet(S). Både sidor av kärlek är inkluderade i det. Om du älskar Allah(SWT), följ Profeten; om du följer Profeten(S) kommer Allah(SWT) att älska dig. Visar inte det att Profeten(S) var totalt fri från varje typ av fel? Inte bara Profetens(S) befallningar utan alla hans beslut är skyddade från fel då Allah(SWT) sade till Sin Profet(S):

”Nej, vid din Herre! De är inte [sanna] troende förrän de sätter dig [Muhammad] som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.” [Den heliga Koranen 4:65]

Om alla beslut från Profeten(S) skall accepteras villkorslöst måste då Profeten(S) vara beskyddad från fel i alla sina beslut. Vid sidan av hans handlingar och beslut var även varje simpel mening i hans tal också Allahs(SWT) befallning. Den Allsmäktige säger i Koranen:

”VID den sjunkande stjärnan! Er landsman har inte gått vilse och han är alls inte besatt. Och han talar inte av egen drift - nej, [det är] uppenbarelsens ord, som en av de allra mäktigaste lär honom” [Den heliga Koranen 53:1-5]

De ovannämnda verserna bevisar inte bara att Profeten inte syndar eller gör fel utan vittnar också om att alla hans tal är uppenbarelser (antingen direkt eller indirekt). Entydigt frigör dessa verser Sändebudet(S) från att någonsin yttra något ur hans egen drift. Detta inkluderar hans traditioner och Koranen. För de som argumenterar emot detta bör de komma ihåg att traditioner används i varje tolkning av Koranen, i frågor som gäller rättsjuridik (Fiqh) såväl som i andra områden. Om traditionen är korrupt, eftersom ni påstår att Profeten(S) är en syndare (må Allah(SWT) förlåta oss!), är då tolkningen av Koranen också korrupt! Frukta Allah(SWT) i era resonemang!

För de som påstår att Profeten(S) är syndfri när det gäller förmedlingen av Allahs(SWT) budskap, som även inkluderar hadither, så har ni redan bekräftat vad Shia säger. Det råder en samfällig enighet kring det faktum att Profetens Sunnah även täcker Profetens uttalande, handlingar och tankar. Eftersom Sunnah är en reflektion av Profetens handlingar, är han då också syndfri i sina handlingar.

Allah(SWT) sade också:

”HAR VI inte öppnat ditt bröst och lyft av bördan som tyngde din rygg? Och lagt ditt namn i var mans mun?” [Den heliga Koranen 94:1-4]

Vi kommer inte att kommentera versen, utan istället citerar vi vad Abdullah Yusuf Ali, en sunnitisk översättare av Koranen, har att säga i sina fotnoter till dem här verserna:

“(Detta är också) Moses böner (bedjande om öppnandet av hans bröst). Brösten är symboliskt sätet för kunskap och de högsta känslorna av kärlek och ömhet, skattkammaren där juveler av den mänskliga karaktärens sorter som är närmast gudomlighet bevaras. Den heliga Profetens(S) mänskliga natur hade renats, öppnats och upphöjts för att bli en Nåd för hela Skapelsen. En sådan karaktär har råd att negligera de simpla drivkrafterna hos vanliga människor som orsakade skamliga attacker mot honom. Dess styrka och mod kunde även bära bördan av det skavande arbetet med att fördöma synd, tygla det och skydda Allahs(SWT) skapelser från dess förtryck.

Det är sannerligen en allvarlig och skavande börda för en man att själv bekämpa mot synder. Men Allah(SWT) skickar Sin nåd och Sitt stöd och den bördan avlägsnas eller omvandlas till glädje och triumf i Den Enda Sanna Gudens tjänst. Profetens(S) dygder, hans karaktärs storsinthet och hans kärlek till mänskligheten erkändes fullständigt under hans livstid och hans namn står högst upp bland mänsklighetens heroiska ledare. Frasen som användes här är mer omfattande i sin innebörd än vad som använts för andra profeter…” (Slutet på kommentaren från A. Yusuf Ali)

Finns det något mer vi behöver tillägga? Låt oss se om Allah(SWT) har sagt något mer:

”Det är Han som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron” [Den heliga Koranen 9:33]

”Och de som förnekar sanningen säger: "Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?" Du är enbart en varnare, men [i Gud] har varje folk sin [högste] ledare.” [Den heliga Koranen 13:7]

”ett Sändebud som framför till er Guds klara budskap för att leda dem som tror och lever rättskaffens ut ur mörkret till ljuset.” [Den heliga Koranen 65:11]

De ovannämnda verserna vittnar om att Profeten Mohammad(S) var en Vägledare som sänts för att leda människorna från djupet av mörkret till Ljuset, och att han är en varnare och en av ledarna för folket. Synd är mörker, och hur kan Profeten(S) således vara sänt att leda människorna från mörker till ljus när han själv befinner sig i mörker? Må Allah(SWT) skydda oss från att förtala Hans Profet. Likaså har Koranen upplyst oss att Profeten(S) har kommit till oss för att rena och helga oss samt för att undervisa oss visdom.

”Och så har Vi [gett er Vår välsignelse] när Vi sände till er ett sändebud ur er egna led, för att framföra Våra budskap till er och rena er [från avgudadyrkan och all annan synd] och undervisa er i Skriften och [profeternas] visdom och lära er vad ni inte visste.” [Den heliga Koranen 2:151]

”Gud visade sannerligen de troende [en stor nåd], då Han lät ett sändebud komma till dem, [en man] ur deras egna led, för att framföra Hans budskap till dem och rena dem [från synd] och undervisa dem i Skriften och [profeternas] visdom; innan dess var de helt uppenbart på orätt väg.” [Den heliga Koranen 3:164]

Läs även verserna 2:129 och 62:2 som också vittnar om att en av Profetens(S) uppdrag var att rena de sanna troende. Hur kan då en Profet rena andra missdådare om han själv inte är ren? Hur kan Allah(SWT) skicka en oren och syndig person för att rena andra?

Hur kan en man undervisa andra visdom om han själv inte har visdom nog att skilja mellan rätt och fel; eller ännu värre, om han inte hade viljan att avstå från att göra fel? Profeten(S) skulle undervisa människorna om Allahs(SWT) Skrift, vilket innebär att han kände till Allahs(SWT) befallningar. Han skulle rena de och undervisa dem visdom. Detta innebär naturligtvis att han själv besatt visdom och renhet. Vittnesmål till fulländning av hans karaktär finns i Koranen där Allah(SWT) säger:

”Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel]” [Den heliga Koranen 68:4]

En man som begår misstag förtjänar inte sådana komplimanger. Alla dessa verser visar tydligt två ting:

1. Den heliga Profetens(S) auktoritet gentemot folket var obegränsad och allomfattande. Varje befallning från honom, oavsett omständighet, vid varje plats och varje tid skulle lydas villkorslöst.

2. Högsta auktoriteten gavs till honom eftersom han var syndfri (Ma’som) och fri från alla typer av fel och synder. I annat fall hade Allah(SWT) inte befallt oss att lyda honom utan ifrågasättande eller tvivel.