Är Imamate en fråga om arv?

Enligt Shia är Imamen utvald av Allah(SWT) - det är inte fråga om arv för om det var fallet skulle inte Imam Hossein(A) ha blivit Imam efter Imam Hassans(A) martyrskap. Imam Hassan(A) hade många barn och ättlingar, men ingen av dem blev Imam. Det var snarare hans bror Imam Hossein(A) som blev Imam efter honom. Det har även funnits vissa söner och barnbarn till vissa av Imamerna(A) som var irrlärare och ingen av dem fick Imamate positionen. Detta visar att ledarskap inte är ärftligt. Självklart är ett rent arvsanlag nödvändigt för en Imam, men en Imam behöver även många andra egenskaper. Allah(SWT) Vet vem som har alla dessa egenskaper. Det var endast Allahs(SWT) vilja att placera alla Imamer bland Profetens(S) efterkommande.

Om man studerar Guds profeters historia kommer man att finna att de var från samma familj. Allah(SWT), till vem all Majestät och Makt tillhör, sade:

”Och [minns att] Abraham sattes på prov av sin Herre och [att han] fullgjorde alla Hans befallningar. [Gud] sade: ’Jag skall göra dig till ett föredöme för människorna.’ Abraham frågade: ’Och mina efterkommande?’ [Gud] svarade: ’Mitt löfte omfattar inte syndarna.’”
[Den heliga Koranen 2:124]

I den ovannämnda versen nekades inte Profeten Ibrahims(A) ättlingar från ledarskap av Allah(SWT) utan Han begränsade den här positionen till Profeten Ibrahims(A) berättigade efterkommande. Allah(SWT) sade att Guds utsedda ledarskap inte når en person som är ”Dhalim” (den som syndar) även om den personen är en ättling till Profeten Ibrahim(A). Således räcker det inte nödvändigtvis med att vara ättling till Profeten Ibrahim(A) för att den personen ska bli en Imam ( إِمَامًا, här översatt till ”föredöme” ), eftersom det bör finnas andra egenskaper utöver detta.

De bland dem som inte gjorde fel (fria från synd), var lämpliga eftersom de inte bara hade ett rett arvsanlag utan hade uppnått andra egenskaper genom svårigheter. Då Allah(SWT) hade förkunskaper om deras tålamod och egenskaper, anförtrodde Han dem denna position och föredrog de över alla Hans skapelser:

”GUD har utvalt Adam och Noa och Abrahams ätt och `Imrans ätt [och upphöjt dem] över världens alla människor; ”
[Den heliga Koranen 3:33]

Profeten Mohammad(S) härstammar från profeten Ismael(A), son till profeten Ibrahim(A). Även både profeten Moses(A) och profeten Jesus(A) var från profeten Isak(A), som var profeten Ibrahims(A) andra son. Faktum är att alla profeter efter profeten Ibrahim(A) var från hans hushåll. Trots detta påstår vi inte att profetskap är ärftligt. Det var Allah(SWT) som valde dem en och en.

Med andra ord påstår vi inte att en son till en profet alltid bör vara en profet. Det bör även finnas många andra egenskaper vid sidan om detta, för annars skulle Kan’an, son till profeten Nuh(A) ha överlevt. Profeten Nuh(A) hade tre andra söner: Aam, Sam och Yafas som var troende och som med deras fruar gick ombord på arken och räddades. De var dock från en annan moder än Kan’ans. Därför blir man inte per automatik rättfärdig, Profet eller imam enbart för att man är son till en profet eller imam. Kort och gott, ett rent arvsanlag för profeter och imamer är nödvändigt men inte tillräckligt.

Ulul Amr/imam utses av Allah(SWT) på samma vis som en profet utses. Märk i Koranen där Allah(SWT) vid flertal gånger säger att det Han är som utser en imam (se verserna 2:124, 21:73, 32:24 och m.fl).

Det finns tolv Imamer som är utsedda av Allah(SWT) som efterträdare till Profeten Mohammad(S). Det finns en allmänt känd återberättelse i sunni-samlingar som konstaterar att antalet Imamer efter Profeten är tolv. (Se exempelvis Sahih al-Bukhari, Arabisk-engelsk version, vol 9, s. 250, tradition #329; Sahih Muslim, engelska versionen, kapitel 754, vol 3, s. 1009, traditions #4477, #4478; Sahih al-Tirmidhi, vol 4, s. 501; Sunan Abu Dawud, vol 2, s. 421 ; Musnad Ahmad Ibn Hanbal, vol 5, s, 106). Det finns andra sunnitiska dokument där Profeten(S) även nämnde dessa tolv Imamer vid namn. (Se till exempel ”Yanabi’ al-Mawadda” av al-Qunduzi al-Hanafi).

Allah(SWT) utsåg dessa tolv Imamer, inte enbart på grund av dem var från Profetens(S) hushåll, utan för att de under deras tid var de mest kunniga, de mest frejdade, de mest gudfruktiga, de frommaste, de bästa i dygder och de mest hedervärda inför Allah(SWT) och deras kunskap härstammade från Profeten(S) genom deras fäder, men även genom direkta förkunnelser från Allah(SWT) genom inspiration (ilham). Profeternas efterträdare (med undantag för Profeten Mohammads(S) efterträdare) var även profeter och därför utsågs de alla av Allah(SWT). Koranen säger även att vissa profeter, genom Allahs(SWT) order, utsåg Imamer (som inte var profeter). Låt oss ge er några verser från Koranen:

”DU HAR nog hört om de äldste i Israel efter Moses tid, som sade till en av sina profeter: ’Låt oss få en konung, så skall vi kämpa för Guds sak.’”
[Den heliga Koranen 2:246]

Varje person som har utsetts specifikt av Allah(SWT) som en kung är en imam. En profet kan också vara en imam/kung men inte alla profeter är imamer. Om någon blir en gudomlig utsedd kung/imam innebär det inte att han nödvändigtvis kommer att styra rent fysiskt. Den ovannämnda versen är om Talut/Saul. Nedan är en annan vers från Koranen som bidrar med fler detaljer:

”Deras profet(1) sade till de äldste: ’Gud har nu sänt Saul som skall vara er konung(2).’ De svarade: ’Hur skulle han kunna härska över oss? Vi har bättre rätt till makten än han; och dessutom saknar han rikedomar(3).’ Profeten svarade: ’Gud har valt honom(4) framför er och har skänkt honom omfattande kunskaper(5) och stor fysisk styrka. Gud ger Sin makt åt den Han vill(6); Gud når överallt och Han vet allt.’”
[Den heliga Koranen 2:247]

Den första delen av den ovannämnda versen (markerad med 1) bevisar att samfundet hade en profet och Salu var en bland samfundets människor, så deras profet var även en profet för Salu. Således var Salu inte någon profet. Delen markerad med 2 visar att Allah(SWT) utsåg Salu som Imam/ledare/kung. Del 3 visar att en Gudomlig utsedd kung inte väljs efter sina rikedomar. Detta kungadöme är främst andligt och självklart är Salu den mest berättigade personen att styra även fysiskt, men det senare beror på människornas trohet till dem medan det föregående (andligt ledarskap) alltid är fastställt för en Imam.

Val av imam/kung är inte folkets plikt och som del 4 antyder väljer Allah(SWT) kungen/imamen, för Han Vet vem som är mest berättigade för en sådan framstående ställning. Kung här betyder den person som har myndighet av Allah(SWT). Detta bevisas genom del 6 här ovan. Personen som har denna myndighet är fylld med kunskap och visdom som del 5 vittnar om. I nästa vers läser vi:

”Och deras profet sade till dem: ’Tecknet på hans [rättmätiga] makt är att [förbundets] ark skall återlämnas till er med en gåva från er Herre av djupt inre lugn och det som ännu består, buret av änglarna, av det som Moses och Aron och dem som stod dem nära har efterlämnat. Helt visst ligger det för er ett tecken i detta, om ni är troende.’”
[Den heliga Koranen 2:248]

I en annan vers säger Allah(SWT) också:

”Kanske avundas de andra det som Gud i Sin nåd har skänkt dem? Ja, Vi har skänkt Abrahams efterkommande uppenbarelse och visdom och Vi har gett dem stor makt.”
[Den heliga Koranen 4:54]

Även detta kungadöme är Imamate eftersom endast ett fåtal individer från Profeten Ibrahims(A) hushåll styrde rent fysiskt.

Kan människor välja Imamen?

Sunniter hävdar att frågan om Profetens(S) efterträdare löses genom samråd (Shura) för att Allah(SWT) konstaterar i Koranen att deras fråga löses genom Shura. Påståendet att själva frågan om ledarskap ska lösas genom samråd saknar stöd. Ett sådant påstående beror på missuppfattning av betydelsen av samråd. Samråd skiljer sig från att rösta/välja och på grund av detta kan det inte användas för frågan om kalifatet. Låt oss förklara varför:

När en ledare vill fatta ett beslut i ett ärende kan han, baserat på Islamiska föreskrifter, rådgöra en grupp experter för att få deras synpunkter i den specifika frågan. Men det slutliga beslutet tar han själv. Han brukar inte omröstning i frågan. För att bevisa vår poäng kan vi titta på följande vers:

”Inhämta deras råd i de angelägenheter [som är av vikt] och när du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud”
[Den heliga Koranen 3:159]

Den ovanstående versen berör Shura men Allah(SWT) konstaterar ”fa itha azamta” (”när du väl har fattat (…)”) vilket betyder att Profeten(S) tar det slutliga beslutet. Det förekommer ingen omröstning överhuvudtaget. Det är endast frågan om att få [insyn i] åsikterna. Det slutliga beslutet som Profeten(S) tar kan skilja sig från den majoritet av människor som samråddes med (på grund av ”maslaha” (den goda omdömesförmågan) som ledaren förverkligar, och eftersom ledaren är tänkt att vara överlägsen i kunskap, smarthet och så vidare).

En sidokommentar här är att på grund av hans överlägsna kunskap var Profeten(S) inte i behov av att få någon åsikt från folket. Dock gjorde han det under vissa tillfällen för att lära människorna vikten av samråd. I frågan om samråd är ledarens existens redan förmodad och [den] som tar det slutliga beslutet. Detta visar tydligt att i frågan om efterträdare är samråd meningslös (såvida det inte sker av den föregående ledaren innan hans död).

Efter en ledares bortgång existerar ingen ledare som kan genomföra samråd, såvida den bortgångne ledaren inte hade en ställföreträdare (eller exempelvis vicepresident) som kunde utföra denna skyldighet. Vanligtvis är denna utsedda ställföreträdare den mest kvalificerade personen för ledarskapets position, och även om han väljer någon annan att bli ledare är den ledaren fortfarande utvald av den tidigare utnämnda ställföreträdaren och inte av folket!

Omröstning är däremot en helt annan fråga. I ett demokratiskt samfund har alla människor en möjlighet att välja bland nominerade. Ett sådant förfarande har inget stöd i Koranen eller Sunnah gällande frågan om ledarskap över alla muslimer, eftersom Islam är baserad på teokrati (Allahs(SWT) välde) och inte demokrati (människornas styre över människor).

Faktum är att Koranen kritiserar majoritetens åsikter (se 6:116, 5:49, 10:92, 30:8), eftersom majoritetens vision vanligtvis är försvagad på grund av deras böjelser. Dessutom skedde inte sådana allmänna val för de tre härskarna som kom efter Profeten(S), inte ens bland folket i Medina.

Sedan, vad händer om människorna väljer en olämplig person som verkar rättmätig i deras ögon, som en hycklare till exempel? Hur kan en sådan korrupt person bli Ulul Amr och hans lydnad bli ovillkorlig? Sannerligen Vet Allah(SWT) och Hans Profet(S) bättre vem som är mer berättigad att efterträda Profeten(S).

Tro på Ulul Amr

Om Koranen uppmanar oss att villkorslöst lyda en person, innebär det att vi bör frivilligt (med belåtenhet) tro på honom och hans myndighet över oss. Notera dock att man bör skilja mellan ”tron att vi bör lyda Ulul Amr” och ”lyda Ulul Amr” .

Om någon tror att han bör lyda Ulul Amr men ändå ibland inte lyder Ulul Amr är den personen en syndare och svag troende. Om någon dock anser att han inte behöver lyda Ulul Amr, är en sådan person en icke-troende då han inte tror på en del av Allahs(SWT) religion som uttryckligen nämns i Koranen. Faktum är att både Shia och Sunni tror på Ulul Amr eftersom det är Koranens klara och tydliga text. De skiljer sig åt i hur man väljer Ulul Amr. Enligt Shia är ledarskapet över alla muslimer inte ett val för människorna så att ledaren kan väljas av människor eller utvalda kommissioner och sedan bli den artificiella Ulul Amr som Allah(STW) har beordrat människorna att lyda!

En sunnitisk broder nämnde en gång att denna vers uppmanar muslimerna att lyda de som innehar myndighet (m.a.o. härskare) så länge som de inte inskrider i religiösa frågor. För att besvara detta påstående vill vi understryka att det i Koranen inte finns någon begränsning för lydnaden av Ulul Amr. Faktum är att i den ovannämnda vers har Ulul Amr fått exakt samma myndighet över muslimerna som Sändebudet(S) då både Sändebudet och Ulul Amr har nämnts (”Waw” i ”atf” ) under ett ord ”Lyd” , vilket visar att lydnaden till Ulul Amr har samma ställning som lydnaden till Sändebudet(S) och följaktligen är Ulul Amr även ansvarig för religiösa frågor.

Han är den som på ett korrekt sätt kan tolka Koranens verser (se 3:7 och 21:7) och är den mest kunniga i Profetens(S) Sunnah. Således är påståendet om att Ulul Amr inte bör inskrida i religiösa frågor absurt, då han är den mest kompetenta individen att göra just det!