Som en avslutning på vår tidigare diskussion, bör två punkter nämnas. Den ena är att vetenskapen kring principerna för den religiösa rättsläran har två uttryck som är viktiga att känna till i detta sammanhang. Vissa ting är inte av tillrådighet att göra obligatoriska eller så är de inte så pass skadliga att de föreskrivs som förbjudna. Eftersom de inte uppfyller kriterium för att förpliktigas eller förbjudas, är de tillåtna och på grund av detta kallas de tillåtna olämpligheter (mubah la-iqtidati). Kanske är de flesta av de tillåtna tingen tillhörande denna kategori.

Men det förekommer även en annan typ av lämplighet, den tillåtna lämpligheten. Orsaken till att dessa är tillåtna, beror på en viss kunskap om dem som gör dem tillåtna. Det vill säga, om den Gudomliga lagen inte skulle tillåta dem, skulle de ofrånkomligt innefattas av något dåligt. Dessa typer av tillåtenheter är mer kända som tillåtna lämpligheter. Det är möjligt att det med dessa tillåtenheter det vill säga de tillåtna lämpligheterna, existerar en tillrådlighet eller en illvillighet som kan aktiveras eller undvikas i dessa handlingar men för att kunna utföra fler tillrådligheter som tillåtelsen medför, så kommer den Gudomliga lagen därför att föreskriva det som tillåtet och överse med de andra kriterierna.

De tillåtelser, som har godkänts på grund av syftandet till att undvika felaktighet eller skam (haraj), tillhör denna kategori. Religiösa rättslärda tar i beaktande faktumet att om de vill förbjuda en viss handling kommer livet för människor att bli oerhört svårt, och på grund av detta förbjuder de dem inte.

Kanske är det bästa exemplet skilsmässa. Den heliga Profeten(S) sade "Bland alla tillåtna handlingar, är skilsmässa den mest avskyvärda". Då kanske någon frågar, Om det är avskyvärt, varför är det då tillåtet? Skilsmässa borde vara förbjudet. Nej, samtidigt som det är en avskyvärd handling och tillkännagivandet av en skilsmässa får himlarna att skaka, är det inte förbjudet.
När Abu Ayyub Ansari ville skilja sig från sin hustru sade den heliga Profeten (S) "Skilsmässa med Umme Ayyub är en synd". Men om Abu Ayyub hade skilt sig från sin fru hade den heliga Profeten(S) inte sagt att det var ogiltigt. Det vill säga någonting som inte är förbjudet men som samtidigt innehåller så många aspekter som en förbjuden sak innehåller och kanske mer. På grund av detta är det avskyvärt men inte förbjudet.

Anledningen till denna ståndpunkt är att Islam inte vill göra äktenskap till något obligatoriskt. Det vill säga, att förpliktiga en man, som måste vara stödjaren och beskyddaren för en kvinna, att behålla sin fru under alla omständigheter. Ansträngningar görs för att en skilsmässa skall undvikas men inte till den graden att mannen blir kall mot sin fru. Men om situationen förvärras och mannen vill skilja sig? Vilket är en väldigt avskydd handling, så pass att den utförs endast om man är tvungen. Detta är ett exempel på en av de tillåtna lämpligheterna.

Dessa undantag finner vi även i frågorna som rör hijaben. Som i frågan, till vilken utsträckning hijaben skall omfattas, eller faktumet att det inte är obligatoriskt för kvinnan att skyla sitt ansikte, eller att det inte är förbjudet för en man att titta på en kvinnas ansikte så länge det inte utförs med en lustfylld blick. Skillnaden mellan att inte skyla ansiktet och att skyla ansiktet är en av de tillåtna lämpligheterna. Det vill säga, kriteriet som existerar i relation till håret, existerar även för ansiktet. Och kriteriet som existerar i relation till resterande delar av kroppen, existerar i relation till ansiktet. Det är många delar av kroppen som, även om de inte är mer attraktiva, så är de inte mindre attraktiva än ansiktet, men trots detta så har detta undantag uppkommit. Kriterierna är desamma men om en kvinna ombeds att skyla håret, så är detta inte en svår uppgift för henne, om inte kvinnan i fråga är rebellisk till naturen och hennes ego insisterar att håret måste förbli blottat.

Det är en plikt som inte orsakar svårigheter och det påverkar inte på något sätt hennes liv. Men om en kvinna även skall skyla ansiktet, kommer detta hindra henne från att utföra många saker. Det förhindrar hennes handlingsfrihet.

Till exempel, många av samhällets arbeten är beroende av detta religiösa påbud, det vill säga om det är eller inte är obligatoriskt för en kvinna att skyla ansiktet. Är det tillåtet för en kvinna att köra bil eller inte? Frågan måste behandlas ut i från den synvinkel som tar hänsyn till vilka förpliktelser kvinnan har, för att komma fram till om det är tillåtet eller inte. Kan hon upprätthålla sina plikter och köra, eller inte? Om det är obligatoriskt för en kvinna att skyla både ansikte och händer, är det då inte möjligt för henne att köra bil? Detta skulle i sådant fall vara att körningen gör att hon inte kan uppfylla sina plikter, och då skulle det alltså inte vara tillåtet att köra.

Men en annan säger, "Nej, det är inte obligatoriskt för en kvinna att skyla ansiktet". Detta betyder alltså att en kvinna kan köra och körningen innebär inte att andra delar av hennes kropp kommer att blottas, eller att hon bär smink eller att hennes hår avtäcks. Så länge som hennes ansiktsform syns kan hon köra.

Är det tillåtet för en kvinna att undervisa manliga elever? Efter att vi har sagt att det inte är ett problem att höra en icke-mahrams röst, är det inget problem, men om vi säger att det inte är tillåtet att titta på en icke-mahrams ansikte och att det är obligatoriskt för en kvinna att täcka ansiktet, måste vi säga att det inte är tillåtet. Men om vi säger att det inte är obligatoriskt för en kvinna att skyla ansiktet och att det är tillåtet för en man att titta på en icke-mahram kvinnas ansikte, så länge det inte görs med en lustfylld blick, kan hon undervisa manliga elever. Begränsningarna är alltså ansiktet och händerna. Sanningen är att den riktiga frågan är om en kvinna skall eller inte skall vara begränsad till sitt hem, vilket är en viktig fråga i detta sammanhang.

Om vi drar slutsatsen att Islams synpunkt är att ansiktet och händerna måste skylas liksom resten av kroppen, som är obligatoriskt, och vi säger att en kvinna måste täcka sig från topp till tå, måste detta innebära att en kvinnas aktiviteter begränsas till hennes hem eftersom hon inte kan vara aktiv utanför hemmet. Men om vi säger, att det inte är obligatoriskt för en kvinna att täcka sitt ansikte och händer, har vi inte begränsat hennes aktiviteter. Kvinnor som till exempel tror att de måste täcka sig helt och hållet kan aldrig lämna hemmet för att exempelvis handla mat. Hon måste skicka iväg sin manliga betjänt eller be hennes make att utföra detta ärende. Således medför det stora skillnader om hon behöver, eller inte behöver täcka sitt ansikte och händer. Spannet av hennes aktiviteter blir extremt begränsade.

Vi har i dessa studier härlett från verserna ur den heliga Koranen och återberättelserna. Det enda som vi fann bristfälligt var religiösa påbud, när det gällde huruvida det är obligatoriskt att skyla ansiktet och händerna. Majoriteten av de rättslärda håller dock inte med om att det är obligatoriskt att skyla ansiktet och händerna.

Den del som saknar religiösa påbud är den del som berör huruvida det är tillåtet för en man att titta på ansiktet av en icke relaterad kvinna, så länge det sker utan lust. Majoriteten hävdar att det inte är tillåtet men det finns de som till exempel den store rättslärde Sheikh Anasri, som hävdar att det är tillåtet. Det står klart och tydligt både i versen och i återberättelserna att det är tillåtet. Således frågar vi oss, vad är skillnaderna mellan ansiktet och håret? De kriterier som existerar för håret, finns även för ansiktet? För ögon och ögonbryn? Dessa kriterier väger till och med tyngre här. Svaret är att detta är en tillåten lämplighet, inte en tillåten olämplighet, där ett kriterium som existerar för den ena, inte existerar för den andra.

Det finns även undantag som existerar i förhållande till individer, de finns två undantag som vi skall diskutera senare. Att skyla sig inför sin far, barn, makes barn, bröder, svärfader och så vidare är inte obligatoriskt. Det finns dock två kriterier.

Det första är att blicken från en far och en mor- eller farbror skiljer sig från andra icke mahram. Det är naturligt att en far inte tittar på sin dotter med lust eller med rädslan att begå en synd, likaså som en son inte ser sin mor på samma sätt. Bland bröder, morbröder och farbröder gäller detsamma. Men det finns vissa relationer som inte är på detta sätt, till exempel sonen till maken. Kan makens son, naturligt ha samma känslor som en far har till sin dotter? Även om dottern är bland de vackraste kvinnorna i världen? Om en man tar en ung kvinna till sin fru, som är i samma ålder som sin son, kommer detta fortfarande då att vara densamma? Självklart inte, kanske kan det sägas att det samma gäller för en svärfader är på samma sätt. Anledningen till att det inte är obligatoriskt att skyla sig inför sin svärfar, är på grund av de svårigheter man kommer att stöta på. Tillexempel när mannen gifter sig och vars son lever i samma hus, där sonen är en del av hushållet. Den nyblivna makan kommer också vilja bli en del av hushållet. Om de vill bo tillsammans, i samma hus, och om frun måste skyla sig kommer det orsaka stora svårigheter, vilket är en orsak till att inte är obligatoriskt att skyla sig.

Härifrån kan vi dra en slutsats som vi även tidigare nämnde i samband med skilsmässor. Skilsmässa är tillåtet men starkt ogillat. Det är inte förbjudet, men det är väldigt avskytt. Om en man frågar, "Jag vill skilja mig från min fru, men kommer jag förtjäna Guds försoning om jag skiljer mig?", blir svaret det är bästa att inte skilja sig från henne. Detsamma gäller för att titta på en icke mahram kvinna med en blick som inte grundar sig på lust eller rädslan från att begå en synd. Men om någon frågar, "Är det bättre att titta eller inte?", blir svaret såklart att inte titta. Den Gudomliga lagen tillät det för att inte folk skulle behöva utstå svårigheter men kriterierna kvarstår. Är det bättre för en kvinna att skyla ansiktet eller inte? Det är bättre för henne att skyla ansiktet, men eftersom det orsakar kvinnor stora svårigheter med att skyla ansiktet är det tillåtet att låta ansiktet vara blottat. Detsamma gäller för att titta på kvinnors ansikten som är icke¬ mahram, även om det är tillåtet är det bättre att låta bli.