Vi har genom dessa lektioner sett, att enligt de precisa och måttliga föreskrifterna inom Islam, gällande relationerna mellan en man och en kvinna. Och baserade på de pålitliga källorna samt den helige Profetens(S) och Imamernas(A) utövande, så är det dokumenterat att det inte är obligatoriskt att täcka ansiktet och händerna. Detta understryker faktumet att det är tillåtet för män och kvinnor att titta på varandra under förutsättningarna att det inte är lustfyllda blickar (undantaget om de är man och hustru) eller med rädsla för avvikelser i tron. Nu kommer vi kort att hänvisa till de religiösa rättslärda, eftersom det är viktigt att veta hur de har tolkat denna fråga från Islams begynnelse till idag.

Till att börja med, vad är de rättslärdas åsikt om att täcka ansikte och händer, och för det andra, vilka påbud har de utfärdat när det gäller att titta?

Angående faktumet att det inte är obligatoriskt att täcka ansiktet och händerna, råder det inte skilda åsikter mellan de religiösa rättslärda, varken shiitiska eller sunnitiska. Det var bara en sunnit som inte samtyckte. Han hette Abu Bakr ibn Abd al-Rahman ibn Hashim och det är inte klart om hans åsikt omfattade enbart till de dagliga bönerna eller om det även inkluderade de som inte var mahram.

Det råder inga skillnader i åsikter när det kommer till ansiktet men vissa skillnader har uppkommit angående händerna upp till handleden och fötterna till ankeln, om huruvida de inkluderas bland undantagen. Innan vi nämner vad de säger skall två punkter noteras. För det första så behandlas frågan kring skylandet i två delar inom rättsläran. Den ena är i relation till det faktumet att en kvinna måste skyla hela sin kropp under de dagliga bönerna, oavsett om en icke-mahram är närvarande eller inte. Här uppstår frågan huruvida ansikte och händer också måste täckas. Frågan lyfts även upp i sammanhanget vid diskussioner om äktenskap och till vilken utsträckning en friare har rätt att titta på den kvinna, som han beslutar sig för att förfråga om tillstånd att gifta sig med. Här är det oftast en generell diskussion om täckandet och om det är tillåtet att titta eller inte.

Således, från en rättslärds synvinkel, har vi två typer av täckande, den ena är den obligatoriska beklädnaden för de dagliga rituella bönerna som har vissa reglar såsom att kläderna måste vara rituellt rena, och inte tillskansade på ett olagligt sätt. Den andra typen är den obligatoriska beklädnaden, utöver den beklädnad för de dagliga rituella bönerna, framför män som inte är mahram och inte har de särskilda kraven av skylandet som för de rituella bönerna. Som vi senare kommer att påpeka, tycks det inte finnas några skillnader i åsikter när det gäller skylandet vid utförandet av de rituella bönerna eller inför en icke-mahram.

Den andra punkten som bör noteras är att de religiösa rättslärda använder en term för kroppen annat än till händerna och ansiktet. Denna term är "aurah", det vill säga synlig, bar eller naken. Det är möjligt att denna terminologi är oattraktiv för vissa människor, i den bemärkelse att nakenhet anses som något oattraktivt. Vi ställer då frågan, om en kvinnas kropp, förutom händer och ansikte, betraktas som något fult eller oattraktivt ur islamisk rättslära? Svaret på frågan är att ordet aurah inte på något sätt refererar till något fult eller oattraktivt. För det första, så är inte allt som är fult eller en icke önskvärd handling refererad som aurah, och detsamma gäller för motsatsen. Ordet aurah används oftast när man refererar till något som inte har något med fulhet att göra.

I den heliga Koranen har ordet använts i versen, "..."Våra hem är utan skydd (exponerade, sårbara, aurah)". Men de var inte utan skydd - vad de ville var att komma bort [från striden]".(surah Ahzab 33:13)

Det är tydligt att det inte refereras till något fult när versen nämner deras hus. I surah An-Nur, vers 24:59, nämns det tre gånger när även en mahram behöver få tillstånd till att tillträda ett privat område (förutom en make eller fru) och dessa kallas de tre aurah.

I Majma ul-Bayn skriver författaren, som med sin förmåga är ojämförbar med andra kommentatorer, att beskriva betydelsen av orden och när det gäller användningen av ordet aurah i vers 33:13 står det, ” aurah refererar till något som lätt kan skadas, något som man oroar sig för såsom landets gränser eller något som relateras till ett krig. En bar, exponerad, eller en naken plats eller hus är ett hus som är sårbart och lätt kan skadas.”
Således klargörs det att ordet inte enbart används av religiösa rättslärda i syfte att förödmjuka eller försvaga. Den kvinnliga kroppen refereras till något som är sårbart eftersom den kan liknas vid ett hus som inte har några väggar och kan därför lätt skadas och måste skyddas.

Låt oss nu se vad påbuden säger. Allamah skriver i Tazkirat ul-fuqaha, "Hela kvinnokroppen är aurah (sårbar) förutom hennes ansikte”. Alla rättslärda i de olika framförandena förutom Abu Bakr ibn Abd al-Rahman Hisham som anser att hela kvinnokroppen är sårbar. Hans åsikt tillhör minoriteten.

Enligt de shiitiska rättslärdas åsikter, så bör händerna upp till handleden räknas som ansiktet och därför inte sårbart (aurah). Malik ibn Anis, Shafe´i, Uwaz´i och Sufyan Thawri samtycker med de shiitiska rättslärda eftersom ibn Abbas har återberättat från Profeten(S) som sade "Ansiktet och händerna är inkluderade i undantaget". Men enligt Ahmad Hanbals och Dawoud Zahiris åsikt måste händerna också skylas. Det som har återberättats av ibn Abbas är tillräckligt för att inte fästa avseende vid denna åsikt. Allamah hänvisar sedan till fötterna och säger "Som vi ser refererar de religiösa rättslärda till surah An-Nur när det gäller kraven på skylandet under de dagliga rituella bönerna, dock refererar det inte till de rituella bönerna. Det som måste skylas under de rituella bönerna är det som måste skylas inför en icke mahram och även om det finns skillnader i åsikter, rör det sig om huruvida fler områden behöver täckas eller inte under de rituella bönerna. Men när det gäller, det som inte är obligatoriskt att täcka i de rituella bönerna så är det desamma som inte är obligatoriskt att täcka i en icke mahrams närvaro, kring detta råder det inga meningsskiljaktigheter.

Ibn Rushed, den kända andalusiska och religiöst rättslärde, läkaren och filosofen skrev, "Majoriteten av de rättslärda anser att en kvinnas kropp, förutom hennes ansikte och händer är sårbara, aurah”. Ahmad Hanifah anser även att fötterna inte är inkluderade. Abu Bakr Abd al-Rahman Hisham anser däremot att hela kvinnokroppen är aurah utan några undantag.

Shaikh Jawad Mughniyah skrev i sin bok al-Fiqh aka I-Mazahib al-khamsah, "Alla muslimska rättslärda är överens om att det är obligatoriskt för män och kvinnor att täcka de delar av kroppen under de rituella bönerna som de täcker utanför de rituella bönerna. Åsikterna skiljer sig åt hur mycket som behöver skylas. Frågan som gäller kvinnan är huruvida om det är obligatoriskt eller inte för henne att täcka ansiktet och händerna i den utsträckning som behövs för de rituella bönerna, och frågan som uppstår för män är om huruvida de behöver täcka mer än mellan naveln och knäna". Därefter skriver han, "Enligt imamiyah shiitiska rättslärda, är det obligatoriskt för en kvinna att täcka så mycket under de rituella bönerna som hon täcker framför en icke-mahram ".

Vad som är märkligt är att vissa nutida rättslärda trodde att föregångna rättslärda ansåg det var obligatoriskt att täcka ansiktet, men detta är felaktigt.

När det gäller tillåtelsen att titta, skriver Allamah "En man som tittar på en kvinna eller en kvinna som tittar på en man är antingen en oundviklig blick, likt blicken av en kärande, eller en undviklig blick. Om blicken inte är oundviklig, är det inte tillåtet att titta på mer än ansiktet och händerna, men om rädslan för att avvika från tron förekommer, är inte ens detta tillåtet. Om det inte förekommer någon rädsla för att avvika från tron, finns det inget som hindrar detta, men det är ogillat enligt Shaikh Tusi. Majoriteten av Shafe´i tror på detta men vissa tror att det är förbjudet att titta på ansiktet och händerna".

Vad gäller att titta på ansikte och händer, finns huvudsakligen tre åsikter. Den första är att det är absolut förbjudet, detta är enligt Allamah och ett fåtal andra personer inkluderat författaren av Jawahir. Andra anser att det är tillåtet en gång men det som är förbjudet är att titta upprepade gånger.

Muhaqiq i sin bok Sharae och Shahid Awwal i boken Lum´ah, samt Allamah i hans andra böcker har denna ståndpunkt. Slutligen anser vissa att det är absolut tillåtet, detta enligt Shaikh Tusi, Kulayni (författaren till Hadiqa), Shaikh Ansari, Naraqi skriver detta i Mustanad och Shahid Thani i sin bok Masalik. Shahid Thani avvisar resonemanget som Shafe´i har men som Allamah accepterade men tillade i slutet, "Det råder ingen tvekan om att försiktighet bör råda".

Ovan var de föregångna muslimska rättslärdas uppfattning. De flesta nutida rättslärda refererar inte direkt till dessa två frågor, och avser oftast täckandet som en försiktighet. Men bland de nutida rättslärda ger Ayatullah Hakim i sin bok Minhaj al-Salihin (utgåva 9, punkt 3) i sektionen om äktenskap, en direkt förordning där han fastslår att händer och ansikte är ett undantag. ”Det är tillåtet att titta på en person som man avser att gifta sig med, och dhimmah kvinnor, så länge blicken inte innehar lust, inklusive kvinnor som man inte kan hindra från att inte skyla sig och kvinnor som är mahram. Det är förbjudet att titta på andra kvinnor, annat än deras ansikte och händer till handleden, och detta endast om blicken inte innefattar lust".