I Islam tror vi på en specifik filosofi om kvinnans hijab, anständighets klädsel, som utformar vår intellektuella synvinkel och med avseende på den analysen, kan den utgöra underlaget för den Islamiska hijaben.

Innan vi kan påbörja vår diskussion är det nödvändigt att granska betydelsen av ordet hijab, som i vår tid används för att referera till kvinnans beklädnad. Ordet antyder beklädnad eftersom det refererar till en slöja eller ett sätt att täcka för och skydda. Kanske kan man med tanke på ordets ursprung säga att inte varje beklädnad är hijab. Den beklädnad som refereras till hijab framställs som en avskärmning.

I historien om Salomon(A) beskriver den Heliga Koranen solnedgången på följande sätt: ”… till dess de försvann bakom en slöja…” Diafragman som separerar hjärtat från magen kallas också hijab.

I brevet som Imam Ali(A) skrev till Malik Al-Ashtar, förklarar han ”… förläng inte din avskildhet (hijab) från dina undersåtar, avskildhet av härskaren från sina undersåtar är en sorts restriktion och (resulterar) i brist av kunskap om affärerna. Avskildhet från dem bryter härskarens kunskap om det de har dolt…”
Ibne Khaldun säger i Muqaddamah ”Regeringen överväger inte existensen av en separation mellan sig själva och folket i början av regeringsbildningen men stegvis ökar separationen och avståndet mellan regeringen och folket, tillslut orsakar det oönskade resultat”
Ibne Khuldun använde ordet hijab i sammanhanget som en avskärmning eller separation och inte som en beklädnad.

Användningen av ordet satr, i bemärkelsen av beklädnad användes istället för ordet hijab speciellt av de religiösa rättslärda. De religiösa rättslärda refererade till denna fråga oavsett om det handlade om de rituella bönerna eller om äktenskap och använde ordet satr och inte hijab.

Det optimala vore om detta ord inte hade förändrats och vi hade fortsatt använda ordet satr, beklädnad, eftersom det tidigare nämnts att ordet hijab utbredda betydelse är slöja. Om ordet används i bemärkelsen att skyla kommer det ge en bild av att kvinnan placerats bakom ett skynke. Detta har fått många människor att tro att Islam vill att kvinnan förblir fängslade bakom ett skynke, att hon fängslas i hemmet och inte kan lämna det.

Plikten av att skyla sig, som har etablerat sig för kvinnor i Islam innebär nödvändigtvis inte att dem inte kan lämna hemmet. Det är inte Islams syfte att fängsla kvinnor. Vi kan finna sådana tankar i den forna förislamiska eran i länder som Iran och Indien men något sådant existerar dock inte inom Islam.
Filosofin bakom hijaben i Islam för kvinnan är att hon skall skyla sin kropp framför män som hon inte är besläktade med (icke-mahram) enligt den Gudomliga lagen och att hon inte skall ståta eller visa upp sig.

Verserna ur den Heliga Koranen som berör detta ämne fastställer samtidigt som rättslärda bekräftar detta. Vi kommer att referera till den Heliga Koranen samt till återberättelser, sunnah om till vilken grad skylningen gäller. De relevanta verserna refererar inte till ordet hijab. Verserna som berör detta område, vare sig det är i Surah Nur (Ljus, 24) eller Surah Ahzab (De sammansvurna, 33) förklarar skylningens utsträckning samt relationen mellan kvinnor och män utan att använda ordet hijab. De verserna i den Heliga Koranen där ordet hijab används refererar till Den Heliga Profetens(S) fruar.
Vi har kännedom om att i Koranen finns det specifika befallningar till Profetens(S) fruar. Den första versen som refererar till dem börjar
”Hustrur till [Vår] Profet! Ni skiljer er från alla andra kvinnor...”. (surah Al-Ahzab (De sammansvurna) 33:32)
Islam anser den speciella relationen till Profetens(S) fruar så högaktningsfullt att de var tvungna att hålla sig hemma på grund av politiska och sociala orsaker under Profetens(S) livstid och efter hans död. Den Heliga Koranen tilltalar Profetens(S) fruar direkt ”Och stanna i ert hem.” (surah Al-Ahzab (De sammansvurna) 33:33).
Islam krävde ära och respekt för ”De troendes mödrar” som var mycket respekterade av muslimerna, så att de inte skulle utnyttjas och bli ett socialt verktyg för själviska och ärelystna män.
Jag tror att orsaken till att Profetens(S) kvinnor förbjöds att gifta om sig efter Profetens(S) död var just av denna orsak. Det vill säga, en make efter Profeten(S) skulle möjligtvis kunna missbruka värdigheten och respekten av Profetens(S) fru. Således, om befallningarna är mer emfatiska och allvarliga med avseende på Profetens fruar(S) beror det alltså på detta.

Versen som använder sig av ordet hijab är ”… När ni behöver vända er till [Profetens hustrur] för att be om något, tala då till dem från andra sidan av ett förhänge”. (surah Al-Ahzab (De sammansvurna) 33:32).

Enligt historien och Islamisk tradition, när du ser en referens till ”versen om hijab” till exempel ” så och så var fallet innan uppenbarelsen av versen om hijab” eller ”så och så var fallet efter uppenbarelsen av versen om hijab” refererar det till denna vers som behandlar Profetens(S) fruars och inte till verserna i surah An-Nur (Ljus) som säger

”SÄG till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet, det leder till större renhet i deras liv. Gud är underrättad om vad de gör. Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken… ”( 24:30-31)

eller surah Al-Ahzab (De sammansvurna) som säger ” Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” (33:59)

Men frågan kvarstår om varför, i dagens era, det nuvarande uttrycket satr används av de religiösa rättslärda istället för hijab? Orsaken är oklar för mig. Kanske misstog de den Islamiska hijaben för den traditionella hijaben som förekommer i andra länder. Vi kommer att ge en utförligare förklaring om detta senare.