Nu kommer vi att diskutera verserna ur Koranen och därefter kommer vi att klargöra hur återberättarna har förklarat dessa verser, med hjälp av återberättelser som har berättats om detta ämne samt de religiösa rättslärdas påbud i denna fråga, så kommer det att göra ämnet klarare. De verser som relaterar till hijaben finns i surah An-Nur (Ljuset) samt surah Ahzab (De sammansvurna). Vi kommer att nämna alla dessa verser.
Vi börjar vår diskussion med verserna från surah An-Nur (Ljuset). De verser som självklart är relaterade direkt till hijaben är verserna 30 och 31 i surah An-Nur men de tre verserna som föregår dessa två verser är mer eller mindre introducerande verser om hijaben och relaterar till frågan.

”TROENDE! Gå inte in i främmande hus utan att först ha gett er till känna och hälsat husets folk. Detta är bäst för er [och mest passande]; detta sägs för att ni skall lägga det på minnet!” (surah An-Nur 24:27)

Denna vers beskriver mannens plikt som inte är mahram, när han inträder någon annans hus det vill säga, huset till en person vars fru inte är mahram för honom. Självfallet finns det regler som berör de som är mahram och dessa skall vi nämna senare. Det finns även omständigheter som inte är specifika för dem som är mahram. Detta avser hur en person skall göra som vill inträda någon annan persons hus.

Till att börja med, låt mig säga att under tiden av ignorans, innan den Heliga Koranen uppenbarades, existerade inte den aktuella situationen med lås till bostäderna. etc. Dörrarna låses på grund av rädsla för tjuvar. Om någon vill stiga in, ringer han på dörrklockan eller knackar på dörren. Under tiden av ignorans existerade inte detta fenomen. Det var mer likt förhållandena ute i byarna. Människor som mig, som levde ute i byarna vet att det inte ens existerade några dörrar att stänga. Dörrarna till gården är alltid öppna. På flera ställen är det till och med inte ens vana att låsa dörrarna om kvällen. I Fariman, en by nära Tehran, där jag bodde, kan jag inte komma ihåg att dörren till gården stängdes och stöld förekom sällan.

Historien visar att det, speciellt i Mecka inte ens installerades in dörrar i husen. I Islam lagstiftades det att ett hus i Mecka inte kunde ägas av en person. Självklart råder det skilda meningar hos olika rättslärda. Imamerna(A) kom överens om att ingen enskild person kan äga mark i Mecka. Det vill säga, marken tillhör alla muslimer och Meckas land kan inte säljas eller köpas. Husen tillhör alla människor. Där gäller samma regler som för en moské. Surah Al-Hadjdj (Vallfärden) nämner att människor som bor där och människor som reser dit är alla desamma.

De hyror som folk i Mecka idag kräver stämmer varken överens med den shiitiska rättsläran eller med någon av den sunnitiska rättsläran. Det måste finnas en internationell styrning. De har ingen rätt att etablera begränsningar där och inte låta personer inträda. Det kan liknas vid ett rum i moskén, säg att någon har ett rum där. Det tillhör honom men han har ingen rätt att förhindra andra att inträda. Personen har heller ingen rätt att stänga av ett tomt rum. Självklart om han använder rummet så har han företräde till det.

Den första personen som beordrade att dörrar skulle placeras i huset var Muawiyah. Detta hade förbjudits på husen i Mecka, och var den generella situationen. Det var inte en tradition bland araberna under tiden av ignorans att meddela eller be om lov för sitt inträde. De ansåg att det var en förnedring att be om tillåtelse för att inträda. Den heliga Koranen säger i en annan vers, om du söker tillåtelse men du nekas skall du återvända. Detta kan bedömas som en förolämpning av vissa men detta betonas i den heliga Koranen som en introduktions aspekt av hijaben eftersom varje kvinna i sin egen bostad är i en sådan situation då hon inte vill bli sedd av andra, eller se andra personer. En vers uppenbarades

”När ni behöver vända er till [Profetens hustrur] för att be om något, tala då till dem från andra sidan av ett förhänge”.
[surah Al-Ahzab 33:54]

Således måste en person först söka om tillåtelse för att inträda och sedan i överenskommelse med ägaren, kan personen inträda bostaden även om den andra parten vet att han vill inträda.

Den heliga Profeten(S) sade: ” För att meddela om ditt inträde, erinra Guds namn med hög röst” Jag insåg senare att ordet ”ya Allah” som Muslimer säger, för att till exempel inträda, är just implementeringen av detta påbud.

Således, meddela om inträdet, och upplysningen kan inte bli bättre än att det görs med Guds namn. Den helige Profeten(S) gjorde detta kontinuerligt och han blev tillfrågad

”Är detta en generell regel som vi ska använda oss av när vi stiger in hos våra systrars, döttrars och mödrars bostäder?” Han svarade ”Om din mor byter om, skulle du vilja se henne då?” De sade “Nej”. Han sade då ” Då gäller samma regel för din moders bostad. Inträd inte utan att meddela om ditt inträde”.

När den helige Profeten(S) skulle inträda, brukade han ställa sig bakom dörren till rummet, på ett ställe där de kunde höra hans röst och sedan säga ”Assalamo alaikum ya ahlal bait”. ("Frid vare med er husets hushåll"). Han sade, ”Om du inte hör ett svar, så kanske personen inte hörde dig. Upprepa frasen igen med hög röst. Och upprepa en tredje gång om du fortfarande inte får ett svar. Om du inte får något svar, efter den tredje gången som du har meddelat om din närvaro, så är personen antigen inte hemma eller så vill personen inte att du skall inträda, återvänd då”.

Den helige Profeten(S) gjorde detta och det finns många återberättelser som har berättats om detta, såsom när han ville stiga in i sin dotters bostad, då brukade sade han(S) säga denna hälsning med en hög röst, om hon svarade steg han in. Om han yttrade hälsningen tre gånger utan att få svar vände han sig tillbaka.

Det finns någonting i denna fras som är anmärkningsvärt, det är skillnaden mellan dar och bait i arabiskan. Dar är något som kallas gårdsplan och ett rum kallas bait. Den heliga Koranen refererar till bait, det vill säga när du vill stiga in någon persons rum.
Eftersom dörrarna till gårdsplanerna oftast var öppna, ansågs inte gårdsplanerna som ett privat område. Det vill säga, om en kvinna var klädd på ett sådant sätt att hon inte ville bli sedd av andra skulle hon inte vara klädd på detta sätt på gårdsplanen. Hon skulle gå in i ett rum. Gårdsplanen har samma regler som ett rum. Dörren är stängd och det har vanligtvis höga väggar.

Kvinnor anser fortfarande att gårdsplanen, till en viss utsträckning, är ett privat område. Nu har dar samma regler som bait eftersom bait anses vara det privata området där en kvinna inte vill ses av främmande människor. ”Det leder till större renhet” Det vill säga, påbuden som vi ger är bättre för er, de innehåller godhet och är inte ologiska. ”Vet att detta är bra”

”Gå inte in utan att ha fått tillåtelse, även om ni finner huset tomt, och om ni blir tillsagda att vända om, så vänd om. Detta främjar renheten [och är mest passande] för er. Gud vet vad ni gör. Men ni gör ingenting klandervärt om ni går in i hus som inte är bostäder och som innehåller det som är till nytta och nöje för er. [Men glöm inte att] Gud vet vad ni gör öppet lika väl som det ni vill dölja”. (surah An-Nur 24:28-29)

Detta var väldigt svårt för araberna att förstå. Att söka tillåtelse när de ville stiga in i en bostad var i sig själv något svårt och sedan att även vända tillbaka, när de blev ombedda och att verkligen vända sig, var nästan omöjligt. Det var en förnedring.

I versen ”Men ni gör inget klandervärt…” ger upphov till ett undantag. Tillämpas denna regel då när någon vill inträda något eller endast en persons bostad? Den heliga Koranen säger här att detta inte är en generell regel utan tillämpas endast till en persons bostad.

Ett hus är ett privat område, platsen för någons privatliv men om det inte skulle vara så, då skulle det heller inte finnas ett behov av att söka tillåtelse. Om det till exempel är en karavanseraj och du har en verksamhet, behöver du få tillåtelse? Nej, då är det inte nödvändigt att söka tillåtelse för att inträda. Vad gäller för offentliga bad? Även där behövs det inte. ”Men ni gör inget klandervärt…” om det inte är en bostad där du har en verksamhet. ”Gud vet vad ni gör öppet lika väl som det ni vill dölja”.

Från meningen ” hus som inte är bostäder” (obebott), kan man förstå att filosofin om varför en person inte kan inträda en annan persons bostad utan tillåtelse är på grund av dennes fru och det faktumet att bostaden är ett privat område. Kanske finns det saker som man inte vill att någon annan skall se.

Således, när en person stiger in i någon annans privata hem, måste inträdet meddelas. En person, måste på något sätt, meddela att han vill stiga in, även om personen i fråga vet att han har fått tillstånd om att inträda. Han är din vän eller han vet att du kommer att stiga in eller du vet att han har full kännedom om ditt inträdande. Ändå, bör du fortfarande vara medveten om att du tränger dig in på hans privatliv.