Ytterligare en orsak som de har angivit för instiftandet av hijaben är den etiska aspekten. Det är den aspekten som relaterar till karaktärer och individers natur.
De säger att det härstammar från män och kvinnors själviskhet och avundsjuka. En man dominerar över kvinnan för att enbart han skall kunna njuta av henne, så att ingen annan man kan dela med honom, inte bara den sexuella aspekten utan i allt. Han ville ha monopol över kvinnan så att han är den enda som kan röra vid hennes kropp och synen av henne endast tillfaller honom. Det vill säga, en typ av överdriven girighet existerade i män, vilket orsakade införandet av hijaben.

Och det är även detta som Rusell hävdar. Han säger att människor har kunnat, till en viss grad, behärska deras girighet för rikedom på ett sådant sätt att de senare uppmuntrade till välgörenhet och att man delade med sig av sin mat med andra eftersom det var relaterat till förmögenheten. De kom att betrakta överdriven girighet som någonting som inte överensstämmer med människor men de kunde inte kontrollera deras begär för sex på samma sätt. Därför ändrade de namnet på detta till ”manlighet” eller ”iver”. De ansåg avundsjuka och girighet under detta namn vara en dygd, medan om välgörenhet är bra och om det är bra i förhållande till välstånd, bör det vara bra i förhållande till kvinnor också, annars är det fel på båda områdena.

Hur är det möjligt att när det kommer till någonting som tillhör en person, är det gott att vara generös och liberal men när det relateras till kvinnor är det ont. Nej, det är absolut ingen skillnad mellan dem. Om det är gott, så är det gott för båda och om det är ont, gäller det för båda.

I första hand, är det inte rätt att jämföra att ”ha en kvinna” med att ”äga något”. Sekundärt, från vår synvinkel, är det en skillnad mellan avundsjuka och iver (passion, hetta eller hänförelse, ghairat). Vi tror att det är två olika sorters känslor. Iver är en naturlig instinkt som har getts till mänskligheten. Det är ett kollektivt ord. Det vill säga, dess rötter bevarar samhället, och inte en individ. Det är som en polis som Gud har placerat bland människorna för att bevara framtida generationer.

Som vi har påpekat tidigare, hur mycket en man tillfredställs sexuellt kommer hans iver att försvagas tillsammans med hans känslighet gentemot anständighet, fromhet och moralisk viljekraft. Lustfyllda män motsätter inte att deras fruar har förhållanden, de kan till och med njuta utav det och försvara sådana handlingar. Medan det motsatta är sant för män som kämpar mot sitt egos begär och lust. I denna kamp, samlas deras moraliska krafter, de dominerar över synder såsom girighet, avundsjuka eller dyrkandet av pengar inom dem själva. De blir vad termen ”mänsklig varelse” sannerligen innebär.
Sedan tillägnar de sig åt att tjäna människor som ett sätt att förse hjälp till andra och som även utvecklas inom dem. Sådana män har större ”iver” eller ”känsla av manlighet” och är mer avundsjuka och beskyddande av kvinnor. Faktum är att de försvarar kvinnor generellt. Det vill säga, deras samvete tillåter dem inte att acceptera någon sorts aggression gentemot kvinnor i samhället, för det är som om de var beskyddare av alla kvinnor.

Imam Ali(A) har sagt ”En nobel, ivrig person begår aldrig äktenskapsbrott.” Han sa inte ”en avundsjuk person begår aldrig äktenskapsbrott” utan snarare en ivrig person. Varför? Eftersom manlighet är en nobel, mänsklig dygd. Det är en mänsklig dygd som relaterar till samhället och dess renhet.

Precis som en ivrig människa inte tillåter korruption av en kvinna som han är besläktad med är han varken nöjd med att se kvinnor i samhället korrumperas. Det är på grund av att iver är något annat än avundsjuka. Avundsjuka är en personlig och individuell angelägenhet som härstammar från en serie av spirituella trosuppfattningar men iver är en känsla och en känslighet som berör hela den mänskliga varelsen.

Hemligheten med det faktum att män har en mycket stor känslighet gentemot att deras fru har sexuellt umgänge med andra män är en instinkt som skapelsen gav till varje människa för att bevara kommande generationer.

Om inte detta existerade, om den enskilda ömheten för barn inte existerade, skulle inte en enda individ dra sig till reproduktion. Om denna känsla inte existerade inom människan för att värna och skydda platsen för fortplantning så att andra frön, som är liknande, inte skulle gro där, skulle relationen mellan könen helt och hållet brytas. Ingen skulle veta vem hans fader är och ingen fader skulle känna sitt barn medan banden mellan en generation och den andra är en av mänsklighetens samhälls principer. Och om detta inte existerade, så skulle det inte finnas något samhälle.

Människor har givits en instinkt som är grunden för bibehållandet av samhället och instinkten är följande: Kvinnor är angelägna om att bevara sina generationer och det är även män men kvinnor skyddas som ett resultat. När ett barn födds är det tydligt vem som är modern och modern känner igen sitt eget barn. Även om hon skulle ha haft sexuellt umgänge med tusen män skulle hon veta att de kommande generationer är försäkrade men män är inte försäkrade på samma sätt om de inte har skyddat kvinnan och skapat några försiktighetsåtgärder som försäkrar dem om faderskapet.

Kan en person säga att vi måste eliminera den instinkt som kallas ”iver” som existerar i varje människa? Och, är det samma sak som avundsjuka? Detta är något som även de som lever i ett samhälle som följer ägandeskapet inte har sagt, när det gäller kvinnor.