 |
 |
Generell och speciell Welayah (förmyndarskap) i Koranen
Vår diskussion är generell och speciell Welayah (förmyndarskap) i Koranen.
För det första bör vi veta att: profetskap förgrenas i två grenar; allmän och generell profetskap samt speciell och särskild profetskap.
Generell profetskap går ut på: människors behov till profet.
I generell profetskap är det tal om profeters villkor, profeters egenskaper och profeters mirakel. Det handlar inte om islams Profet (S) eller profetenrna Moses eller Jesus utan vi talar om och beaktar alla profeter sett från samma vinkel och med samma villkor. Vår bok Rahbaran-e bozorg behandlar generell profetskap; i tolkning av Koranens budskap. I den sjunde volymen generell profetskap och i den åttonde volymen speciell profetskap tagits upp.
Och så speciell profetskap: om profetskapet av den heliga, sista Profeten Mohammad (S), hans mirakler, hans egenskaper.
I böckerna har dessa två grenar vanligtvis inte nämnts om Imamat men vi måste nämna de; vi får inte vara nöjda med det som de stora och visa efterlämnat till oss. Vi måste kämpa och utöka med egna tankar och insikter och efterlämna till framtida generationer.
I generell Welayah, för vi existensen av imam på tal och hur man ska känna igen imamen? Vilka är vägarna för att känna imamen? Imam måste vara felfri (ma’soom) i generell Welayah; det handlar inte specifikt om själva personen av Imam Ali ibn Abi-Talib (A).
Men i speciell Welayah: är det tal om Imam Alis (A) ofrånkomliga och tevklösa ställning av Imamat och bevisningarna och anledningarna som bekräftar och visar detta.
Men först till diskussionen om generell Welayah (förmyndarskap).
Generell Welayah ur Koranens syn
I den heliga Koranen finns verser som säger att i varje era och tidsålder måste det förekomma en felfri Wali (wali ma’soom, felfri förmyndare och ställföreträdare). Vi nämner några utav dessa verser.
Och de som förnekar sanningen säger: ”Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?” (13:7)
Å du Profet, du är förvarnare och varslare och för varje folk finns en vägledare.
Enligt denna vers, varning, Profetens ställning och vägledning, är ställningen av någon som kommer efter Profeten.
Denna vers visar tydligt på att i varje tid och era måste det finnas en total vägledare.
Tre tolkningar av Fakhr-e Razi
När Fakhr-e Razi når denna vers ger han tre tolkningar till den. Vi måste undersöka och se vilken av dessa tre tolkningar är godtagbara och vilka som inte är det.
1- Att i versen tillhör båda egenskaperna Profeten (S); det vill säga att Profeten är både varnare och vägledare; å du profet både varnar och inger fruktan och även vägleder alla folk.
2- Varnaren är Profeten (S) och vägvisare och ledare Gud den sublima; å profet din uppgift är att varna, du förvarnar och varslar människor om gudomlig bestraffning och varje folk har en vägledare; och det är Gud den sublima.
3- (denna tolkning har även en del andra tolkare utöver Fakhr-e Razi också angett).
Profeten (S) är varnaren, och vägledaren felfri imam; vilket här öppet förespråkats och angetts att denna vägledare (hadi) är Imam Ali ibn Abi-Talib (A) och efter honom de efterföljande felfria Imamerna (A); å profet du grundar, upprättar och etablerar islams lagar och stig (shari’a); men varje folk behöver en vägledare, det vill säga den som fortföljer spåren och stigen.
I redogörelserna av shia och ahl ol-sunnah tydligt och öppet angivits att Profeten (S) lade handen på bröstet och sade:انما انت منذر och pekade på Imam Alis (A) axel och sade:ولکل قوم هاد jag är varnaren och Ali vägledaren.
Undersökningen av de tre tolkningarna
Vi måste undersöka vilken av dessa tre tolkningar (separat från redogörelserna och hadithen) är passande och godtagbar? Att båda egenskaper är anknutna till Profeten (S)? Eller är Profeten varnare och Gud vägvisare och ledare? Eller är Profeten varnare och vägledaren Imam Ali ibn Abi-Talib (A) och de felfria Imamerna (A)?
När det gäller den första tolkningen, att båda skulle vara Profetens egenskaper, är ingen trolig alternativ; för att då uppstår det en fram och tillbakaskjutning i versen och det utan anledning. Då ska det låta انما انت منذر وهادِِ لکل قوم varför låter det så: انما انت منذر ولکل قومِِ هاد? (ö.t. jämför: du är varnare och vägvisare för varje folk; istället låter det: du är varnare och varje folk har vägledare).
Antingen måste båda egenskaper skjutas fram och komma före, för att båda är gäller Profeten eller båda förskjutas och komma senare. Alltså måste antingen låta انما انت منذر و هاد لکل قوم (du är varnare och vägledare för varje folk) eller انما انت لکل قوم منذر و هاد (du är för varje folk varnare och vägledare). Av att Koranen säger انما انت منذر du är varnaren ولکل قوم هاد och varje folk har en vägledare, slutleds och synliggörs att vägledaren (hadi) är någon annan än Profeten (S).
Otvivelaktigt och utan tvekan är den första tolkningen fel.
Vidare till den andra tolkningen att (انما انت منذر ), Profetens egenskap ولکل قوم هاد Gud den sublimes egenskap) denna tolkning har inte heller någon samstämmighet, trots att Gud är vägledare men den som menas med vägvledare här är inte Gud; för att versen säger,
” varje folk har en vägledare”. Det vill säga folket idag har en vägledare, folket för tusen år sedan hade en annan vägledare och likaså har varje tid sin vägledare. Detta samtidigt det bara finns en Gud; Han är för alla tider. Varför säger Han då,لکل قومِِ هاد för varje folk finns en vägledare? Denna vers vore som att säga: du är läkare och varje sjuk patient har en sköterska; med andra ord är sjuksköterskorna många. Även här är innebörden av versen att vägledarna är många.
Därmed är även denna tolkning felaktig.
Vem är vägledaren (hadi)?
Fråga: vem är denna vägledare?
En del har angett de lärda (Ulama) som alternativ. Detta antagande är inte heller korrekt för att de lärda är flera i varje tidsålder. När versen i själva verket säger att för varje tid finns en vägledare och denna kan inte vara någon annan än en felfri (ma’soom) eftersom för varje tid finns bara en felfri imam. Men i varje tidsålder finns flera lärda, talare och filosofer.
Alltså är denna vägledare en felfri imam; och är denna uppfattning och tro en annan än shias troslära som säger att i varje tid finns en imam? Imam Ali (A) säger: (1)
Sannerligen lämnas inte jorden utan en gudomlig ställföreträdare som reser sig med gudomliga bevis och argument, antingen synligt synbar eller undanskymd fördolt/rädd, så att Guds bevis och argument inte förstörs.
Antingen öppet och synligt eller fördolt och undanskymd; är denna vers förenlig och överensstämmande med någon annan än denna troslära?
انت الهادی یا علی Du är vägledaren å Ali
Det intressanta är att: Fakhr-e Razi själv nämner en redogörelse av Ibn Abbas efter versen: att Profeten (S) lade sin heliga hand på bröstet och sadeأنا المنذر و sendan pekade på Alis (A) axel och sade:
Å Ali du vägledaren (hadi) är du och genom dig vägleds de vägledda efter mig.(2)
Det underliga är att: trots att Profeten (S) yttrade och uttryckte detta öppet och tydligt, insisterar en del av ahl ol-sunnahs tolkare att tolkningen av denna vers är det första eller andra tolkningen.
(1)Osol Kafi 1/22, kapitel egenskapen av kunskap (sefat al-elm) hadith 1
(2) Tafsir-e Kabir Fakhr-e Razi 19/14
På grund av sin trångsynthet och förutfattade meningar är de inte villiga att ta till sig det och acceptera den tredje tolkningens innebörd och trots att det återberättats och skildrats flertalet hadither i deras egna böcker av Profetens följeslagare av Profetens själv (S) eller av Imam Ali (A) i detta avseende.
Sex hadither av ahl ol-sunnah
Vi framför sex skildringar av dessa redogörelser av ahl ol-sunnahs egna källor:
En del av dessa hadither återberättar vi från tolkningen Tafsir Dorr ol-Manthor av Jalal ed-din Siyoti, en av det nionde århundradets lärda, avliden år 910 (1) denna tolkning är en redogörelsetolkning.
Sex redogörelseskildringar (hadith) av ahl ol-sunnah
Vi tar upp sex skildringar av dessa hadither från ahl ol-sunnah:
En del av dessa återberättelser (rewayat) vidareför vi från tolkningen tafsir Dorr ol-manthor av Jalal ad-din Seyoti, av det nionde seklets/århundradets lärda (ulama) avliden år 910 (1) denna tafsir (tolkning), är återberättande tolkning.
Den första hadithen: av Ibn Jarir och Ibn Mardawiyyah och Abo Na’im Esfahani och Deylami och Ibn ’Asaker och Ibn najjar. De återberättar och vidareför denna hadith av alla dessa personer som följer: (1)
När den sjunde versen av surah al-Ra’ad (Åska) uppenbarades, lade Profeten (S) sin heliga hand på sitt bröst och sade jag är varnaren och med sin hand pekade på Alis (A) axel och sade du är vägledaren; Å Ali genom dig vägleds de vägledda efter mig.
Er bok, er återberättare, er redogörelse
Kan det bli mer uppenbart än så? Er bo, er återberättare och er redogörelse; och med precision, öppet och tydligt säger att folket och människorna vägleds genom Ali (A) efter Profeten (S).
(1)Dorr ol-Manthor 4/45)
Den andra hadithen: i den finns lite skillnad i jämförelse med den första; av Abo Barze-ye Aslami (Abo Barze var av Profetens (S) förljeslagare och ahl ol-sunnah återberättar många hadith från honom). Han säger:
”Jag hörde Guds Profet (S), samtidigt som han hade handen på bröstet, säga (du är varnaren) och samtidigt som han lade handen på Alis bröst säga:(du är vägledaren). Den första hadithen sade att han (Profeten) pekade på Alis axel och denna hadith säger att han lade handen på Alis bröst. Uppstår det en motsägelse mellan dessa? Nej, för att det är möjligt att Profeten (S) upprepat denna yttrande flera gånger och tillfällen; en gång pekat på Imam Alis (A) axel, och en annan gång lagt handen på Imam Alis (A) bröst.
Den tredje hadithen: denna hadith förekommer också i tafsir-e Dorr ol-manthor, återberättas den från flera personer, men med denna skillnad att förra hadither var från Profeten och dessa av imam Ali (A).
Dessa accepterar Imam Ali (A) och kan inte förneka hans ord, enligt deras egen tro tror de på honom som den fjärde khalifan (ö.t. Profetens efterträdare enligt ahl ol-sunnah).
Av Abdellah ibn Ahmad, Ibn abi Hatam, Tabarani, Hakeme Neyshabori, Ibn Mardav, Ibn ’Asaker från Imam Ali (A) att när versen (aya) uppenbarades, sade Imam Ali (A): (ö.t. Guds Profet är varnare-n (monther) och jag vägvisaren/-ledaren (hadi)).
Ni accepterar ju Imam Alis (A) hadither, vars skildrare är accepterade av er och som ni även skrivit i Tafsir-e Dorr ol-Manthor.
Några yttrande av Mir Ghiyath od-din
Den fjärde hadithen: Det är en bok med titeln ”Habib os-sayr” av ahl ol-sunnahs böcker, en bra bok, dess författare är Mir Ghiyath od-din av ahl ol-sunnahs lärda (ulama), -detär en känd bok denna författare skriver:
Detta har bekräftats på olika sätt och inte på endast ett sätt,
I denna hadith är förekomsten av (بک genom dig) i början, innebär ett uteslutande; med andra ord, endast genom dig vägleds människorna efter mig inte genom någon annan än dig.
Det viktiga är att, Mir Ghiyath od-din som är av ahl ol-sunnahs vetenskapsmän, tar frågan som självklar och säger att denna hadith har bekräftats genom olika vägar.
En återberättelse (rewayah) av Hakem-e Neyshabori
Den femte hadithen: denna haddith är mer detaljerad och innehåller ett intressant uttryck, den har också en annan vidareförare (rawi) så ni vet, skildrarna är flera.
Ahl ol-sunnah har två kända böcker med namnen Sahih Bukhari och Sahih Muslim, deras viktigaste böcker är sex böcker (Sehah setta/sex sehah), av dessa sex böcker, är dessa två de viktigast av alla, dessa har skrivit att de hadither vi nedtecknat i denna bok har trovärdiga källor. När Hakem-e Neyshabori undersökte, hittade han andra hadither som har samma villkor som haditherna i Bukhari och Muslim men som inte förekommer i dessa två böcker, han skrev en bok med titeln almostadrak ala al-sahihayn och samlade dessa hadither. Han säger: dessa hadither när det gäller äkthets villkor ligger jämnt med Bukhari och Muslims hadither. Haditherna av Bukhari och Muslim, påstår öppet att de är rätt (sahih) med samma villkor och regler som Muslim och Bukhari skrivit haditherna. Inom ahl ol-sunnah erhålls mycket stor respekt för denna bok och ser den som jämsides med sahih Muslim och Bukharis hadither.
I boken mostadrak al-sahiahayn/vidareberättar av Abo Baride-ye Aslami (denna skildrare (rawi) är ytligare än skidrarna av tidigare hadither) som var av Profetens följeslagare:
Profeten sade: Hämta vatten jag vill tvaga (wotho’) mig, som han vill säga en viktig sak. Imam Ali(A) var också hos Profeten (S), det intressanta är att profeten(S) tog tag i Imam Alis hand efter att ha tvagat sig, och höll fast imam Alis(A) hand på bröstet, det betyder sade sig själv och sade: för varje stam/folk finns en vägledare.
انت منار الانام و غایة الهُُدی
Titta noga på denna mening och var stolta över att vara shia, du är folkets ljus, du är vägledningens ändamål, du är prinsen (amir) av Koranens reciterare (1), jag vittnar att du är just detta så.
(1)al-Mizan 11/327, i versens följd
Denna hadith har vi inte återberättat från shiitiska böcker utan valt ut de av ahl ol-sunnahs givna böcker för att vara ett starkt bevis.
Den sjätte hadithen: Abo Hurayrah rapporterar från Imam Ali (A) att Profeten (S) sade:
”Jag är varnare och du är vägledare och genom dig vägleds de vägledda efter mig”
Observera: flera återberättare (rawi), flera böcker, välkända och förstahands källor.
Återberättelserna (rewayat) i detta ämne har många av ahl ol-sunnahs välkända lärda (ulama) rapporterat: som Hakem i Mostadrak, Thahbi i Talkhis, Fakhr-e Razi och Ibn Kathir i sina tolkningar, Ibn Sabbagh Maleki i Fosool Al-Mohemmah, Tabari i sin tafsir, Ibn Hayyan-e/al- Andalosi i Bahr el-Mohit, Neyshaboori i sin tafsir, Hamawini i Faraed ol-samtayn och en del andra i sina tafsir böcker. (1)
I Noor oth-thaqalayn tafsiren skriven av avlidne Mohaddeth Bahrani som är shias återberättelse tolkning har nedtecknats femton hadither gällande denna vers (aya) i shias/shiitiska källor.
Påminnande två punkter i åtanke
Lägg märke till denna fråga:
Såsom vi tidigare konstaterade är inte det som menas med Imam Ali (A) utan – ända till domedagens sluttning, har varje stam/folk en vägledare och, Felfri (ma’soom) imam, strecket av Imamat avbryts inte. I en rapport av Imam Baqer(A) och Imam Sadiq (A) har kommit att de sade: (2), varje imam är vägledare av varje folk/stam i sin tid, i ett annat uttryck/yttrande har kommit:(2)
Varje imam är vägledare av sitt sekels vägledare; det sekel som han lever i. Visserligen är den ursprunglga innebörden av sekel (ordet ”qarn” på arabiska) inte tid och era utan det innebär ” folk som är samlade på samma plats eller tid”, men så småningom började man använda benämningen för tid och era. Lägg även märke till denna punkt att:
- 1-Ehqaq ol-Haqq 3/88-99
- 2-Noor oth-Thaqalayn 2/482-485
- Jaber ibn Abdellah al-Ansari rapporterar av Imam Baqir (A) i tolkningen av versen ”håll samman med dem som älskar sanningen” att Imamen sade: Betyder ”Mohammad och hans hushåll” (1).
2- Och i en annan hadith, Borayd ibn Mo’awiyah rapporterar av Imam Baqir (A) i tolkningen (tafsir) av versen att Imamen sade: Profeten (S) sade att det man menar”de ärliga”(sadeqin) är, -Imam Ali, Fatima, -Imam Hassan och Imam Hossein och hans syndfria (taherin) och felfria (ma’soomin) ättlingar ända upp till domedagen. (1)
- Vad är skillnaden mellan generell och speciell Welayah? Samt generell och speciell profetskap?
- Hur bekräftar versen إنما انت منذر ولکل قوم هاد
- Varför kan man inte tolka ”håll samman med dem som älskar sanningen”{کونوا مع الصادقین} som en av dem som älskar sanningen(من الصادقین)?
- Hur kan man förstå och uttyda nödvändigheten av den felfria imamens befinnande av versen ”håll samman med dem som älskar sanningen”{کونوا مع الصدقین}?
- Varför kan man inte tolka det avsedda av samma vers som att följa det som samhället och folket är eniga om?
Total och fullkomligt vägleare är endast en felfri (ma’soom)
I denna vers (aya) är vägledare (hadi) total och fullkomlig vägledare (hadi) kan inte vara någon annan än en felfri (ma’soom), för det kan hända att en icke felfri vägleda och ibland med sitt misstag åstadkomma vilseledande och ovisshet, men en totaloch komplett vägledare är felfri (ma’soom) som aldrig vägleder någon annat än den rätta sanna vägen, av fullkomligt vägledare (hadi) kan vi förstå ställningen av felfrihet (’ismah) också, dock denna uppgift, bestrider inte platsen av lärda (ulama) och rättslärda (fuqaha) de är även representanter, deras ära och ställning är på sin plats bevarade men ingen annan än felfri imam är fullkomligt vägledare (hadi motlaq).
Andra versen i frågan om generell welayah
TROENDE! Frukta Gud [i ert tal och i era handlingar] och håll samman med dem som älskar sanningen! (9:119)
De tilltalade i denna vers är de som tror och två befallningar har getts i denna vers.
Denna första befallning: frukta Gud och den andra befallningen: Var med de sanningsenliga.
Vilka är sanningsenliga?
Vad menas med sanningsenliga? Man måste undersöka deta ord, vad finns i detta ord.
En del har sagt: sanningsenliga(sadeqin), är Profeten(S) (en person)och innefattar inte andra, denna tolknings anmärkning är uppenbart.
Första anmärkningen:
Sanningsenliga (sadeqin) är plural, när i själva verket är islmas Profet(S) en person och en person kan inte personifiera sanningsenliga (sadeqin).
Fråga: ibland ett ord för vördnad och respekt, används i pluralform men är avsedd för endast en person det vill säga ibland är singlar det man menar men utav respekt uttrycks i plural.
Svar: vid sådana tillfällen måste det förekomma en förhållande för att denna innebörd, är föreställande och tills det inte uppstår om det inte finns någon motpol tar vi oss inte till den bildliga innebörden, ja om vi inte kan bevara den verkliga meningen vänder vi oss till den bildliga innebörden och säger att det man avser en person, singular men med ett plural ord.
Den andra anmärkningen:
Om det man avser med Profetens person och det som är avsedd med pluralet-formen en person, uppkommer ett annat problem i versen (aya) och det är den att:
Är versen (aya) anknuten till alla tider och platser eller speciellt för Profetens (S) tid?
Är det tilltalade i versen (aya) endast muslimerna av Guds Profets (S) tid eller muslimer av alla tider?
Versens (aya) yttre är generell lik som Koranens andra tilltal anden, är i dessa verser (ayat) endast Profetens tid tilltalad?
Koranens verser (ayat) inbegriper alla tider.
Med detta, säger versen (aya)alltså det vill säga var fromma och gudfruktiga i alla tider och tillsammans med Sanningsenliga, denna vers (aya) omfattar även vår tid, omfattar även imorgon. Hur ska vi idag vara tillsammans med Profeten(S)?
Alltså om vi tolkar versen (aya) Profetens person begår vi ett stort misstag.
Håll samman med dem som älskar sanningen!
En del har påstått ”med” i denna vers (aya) innebär ”av”, alltså, var av dem som talar sanning? Inte heller denna tolkning är rätt, i det arabiska språket har inte ”med”(ma’a) kommit med betydelsen av ”av” (men), ”med” har betydelse att ”vara med” och har inte förekommit med betydelsen ”vara av dem” mellan dessa två är stor skillnad och vi kan inte tolka efter begreppen för andra än den verkliga innebörden utan motpol.
Den andra anmärkningen är att om det som menas med befallningen "håll samman med dem som älskar sanningen" är samma som "var en av de", med andra ord var bland de och talar sanning, vore denna befallning densamma som befallningen " Frukta Gud "; det fanns inget behov för en till befallning, ett av fromhets (taqwa) ingående moment, är att människan ska vara bland dem som talar sanning.
Tolkningen av ärliga(sadeqin) från Koranen
För klargörnadet det som menas med ärliga (sadeqin) hänvisar till Koranens verser (ayat), Koranens verser (ayat) har klargjort ärliga (sadeqin) för oss.
I denna vers läser vi: ”Inga andra än de som tror på Gud och Hans Sändebud och som inte vacklar i tron och de som kämpar för Guds sak med sina ägodelar och med livet som insats är [verkliga] troende; det är de som är uppriktiga(sadeqin). [i sin bekännelse av tron].” (49:15)
De ärliga (sadeqin) är inte de som endast talar sanning utan de som nått den höga och upphöjda nivån av tro (iman) och visshet (yaqin) som inte ens ger väg till ett korn misstanke eller tvivel och har även utfört den högsta nivån av kamp (jihad).
I enlighet med denna vers (aya), är ställningen av de ärliga (sadeqin), inte en enkel och lätt en.
Och i surah al-Baqarah (kvigan) läser vi:
”Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger [av] det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som med tålamod bär lidande och motgång och som håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud.” (2:177)
De ärliga (sadeqin), är de som har alla dessa egenskaper på hög nivå, när dessa egenskaperstår på hög nivå är det samma ställning av felfrihet (’ismah).
Det vill säga var med dem som aldrig begår misstag och talar lögn och
Bryter mot.(1)
(1)Doktor Tijani är en vetenskapsman som nyligen blivit shia och skrivit många intressanta böcker som distribuerats i ahl ol-sunnahs center och som har varit väldigt inflytelserika eftersom de har skrivits utan en särskild syn. Han har namngivit en av sina böcker inspirerad av samma vers ”لأکون مع الصادقین ” (”le akon ma’a as-sadeqin” – för att hålla mig till dem som älskar sanningen). I själva verket vill han säga, anledningen till att jag blev shia är för att jag ville handla utefter denna vers ” کونوا مع الصادقین ” (”kono ma’a as-sadeqin” – håll samman med dem som älskar sanningen).
Han berättar att när han hade skrivit boken ”ثم اهتدیت ” (”thomma ehtadayt” – sedan vägleddes jag), protesterade bröder av ahl ol-sunnah att innebörden av detta namn är att, ahl ol-sunnah är vilseledda, för att du säger att jag var vilseledd förut men nu blivit vägledd. Han säger i svar: innebörden av ”sedan vägleddes jag” är samma som ni dagligen reciterar i bönen
”اهدنا الصداط المستقیم ” (”ehdena as-serat’ al-mostaqim” – vägled oss till den raka stigen); det visar att vägledning har nivåer och planer; jag var på en nivå, jag var muslim, nu har jag stigit upp en nivå och blivit shia; i bönen sa jag ”vägled oss till den raka stigen”, Gud accepterade min bön och jag blev shia.
I våra tider har denna mans böcker blivit bevis och argument för en stor skara. Ibland slutför bevisen och argumenten, den avlidne Allamah Amini, ibland Mir Hamed Hossein författaren av ’Aqabat al-Anwar, ibland Qathi Noorollah författaren av Ehqaq ol-Haqq, ibland avlidne Seyyed Sharafoddin författaren av al-Moraja’at och ibland doktor Tijani med författandet av ”Sedan vägleddes jag” och ”För att hålla mig till dem som älskar sanningen”. Läs verkligen dessa två böcker, speciellt vore bra för studenter att läsa dessa. Det är en bra samling, sammanfattad, argumenterande, bevisframläggande och logisk.
Versens bevisning för nödvändigheten av existensen av felfri (ma’soom)
Intressant är att: Fakhr-e Razi av ahl ol-sunnahs lärda (ulama), har accepterat versens (aya) bevisning för nödvändigheten av en felfris (ma’soom) existens i alla tider och på alla platser.
Om frågan ställs hur han antagit felfrihet (’ismah) ur denna vers (aya) måste man sägas till svar: när man säger till någon var med den personen på ett fullständigt vis innebär detta dennes felfrihet (’ismah), om någon inte är felfri (ma’soom) måste jag inte vara med honom alltid, utan måste vara med honom till den del då han går i den rätta vägen, om han begick synd eller misstag måste jag ta avstånd från honom men om utan villkor eller krav det sagts var med denne person, innebär det att denne har inga fel och brist.
I versen: ”Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts”(4:59); också, kommer vi att säga samma, att ”Lyda” är fullständigt, och att ”Lyda” på ett fullständigt vis kan inte gälla annan än felfri (ma’soom), säg till oss att fullständigt och utan några förbehåll eller villkor lyd en person när denne i själva verket kan göra fel, denna befallning är inte fullständig lydnad utan förbehåll eller villkor tyder på felfrihet (’ismah).
Var med de felfria (ma’soomin)
Fakhr-e Razi säger:
håll samman med dem som älskar sanningen, Betyder, var med de felfria (ma’soomin) är de som Koranen beskrivit de ärliga…(sadeqin) den delar människorna i två grupper.
En grupp: de som kan begå fel. Andra gruppen: de som är felfria, sedan säger han: den heliga versen (aya) beordrar att de som är felbara måste vara med dem som är fria från misstag(felfria) så att de kan skydda dem från nedgång och fel och sedan yttrar tydligt ut: av denna vers (aya) uppfattas att i varje tid och era måste det finnas några felfria.
Ända hit anser han samma som de stora tolkarna av shia följt men när han når hit för att shias tro inte ska bevisas ändrar han riktning och säger att fri från misstag(felfri) är hela samhället (umma) och inte en enda person, hela är felfria tack vare av sin helhet, det vill säga samma som islamiska samfundets (umma) enighet, har ställningen av felfrihet (’ismah) alltså ”håll samman med dem som älskar sanningen”,
innebär att ta inte avstånd från samhällets (umma) enighet.
Kritik och undersökning av Fakhr-e Razis åsikt
Fakhr-e Razis åsikt har två anmärkningar:
1- Förstod Profetens (S) följeslagare (ashab) verkligen samstämmighet av denna vers (aya), den dag som den uppenbarades? Och var det överhuvudtaget tal om samstämmighet på den tiden?
Är inte Koranen ”På perfekt Arabiska”? Överlämna denna vers (aya) till vanligt folk, begriper de av ”håll samman med dem som älskar sanningen”, samstämmighet? För att hålla med om samsynen av samhället (umma)? Uttrycket (ummas samstämmighet) uppkom senare visserligen säger att den har rötter i Koranen och Profetens yttranden men det var inte som så att på den tiden och i den eran tolka denna vers (aya) med denna innebörd.
Det andra anmärkningen på Fakhr-e Razis åsikt:
2- Summan av alla frågor som skulle vara av ummas samstämmighet är hur många frågor? Dessa förekommanden är begränsade och få och kan fingerräknas då själva verket ansvaret av ”håll samman med dem som älskar sanningen”, följeskapet med (sadeqin) innefattar alla platser och lägen och denna tolkninng (tafsir) stämmer inte överens med bevisningen av sammanstämmighet som är begränsade frågor. Versen (aya) kan inte gälla endast till dessa begänsade angelägenheter utan har en omfattande betydelse.
Slutledningen av diskussionen upp till nu är den att: man har framfört många tolkningar för denna vers (aya) men ingen förutom den tolkning som shia tror på sammanstämmer med versen (aya) och det är att: i varje tid och era, finns en felfri (ma’soom) imam och människorna måste utan förbehåll eller villkor följa honom.
Fråga:
Ordet”sadeqin” i versen (aya) är i plural form medan i själva verket fefri (ma’soom) imam är inte fler än en för varje tid, hur kan man då använda pluralformen?
Svar:
Anledningen till Fakhr-e Razis feltolkning var just denna pluralform, han trodde väl eftersom versen (aya) är i plural form och shias tro om felfri (ma’soom) imam är just inte fler än en i varje tid så kommer inte versen (aya) gå ihop med shias tolkning, men svaret på denna fråga är väldigt tydligt, versens tilltalade, är inte samtida människor från alla tider, alltså finns det en felfri (ma’soom) i varje tid och det som anses med pluralet är antalet avseende som blir felfria (ma’soomin) och är i pluralform. Det vore liksom att säga att folk i varje tid måste följa sina profeter, det som förtåes av detta inte är att det förekommer i varje tid flera profeter utan det som vills åt är att: varje folk måste följa sin tids profet, eller om det skulle sägas att människorna måste veta om sitt ansvar genom lärda (ulama) och religiösa ledare (maraje), det vill säga måste varje person följa sin tids lärde (alem) och religiös ledare (marje’) eller säga att folket måste medfölja med sina stadsöverhuvud, av sin tid.
Undersökningen av återberättelser (rewayat)
Härmed är det nödvändigt att undersöka de återberättelser (rewayat) som nått oss av ahl ol-sunnahs källor.
Bland de personer som återberättat återberättelser (rewayat) är Allamah Tha’labi, välkänd vetenskapsman av ahl ol-sunnah som har en välkänd tolkning (tafsir), i sin tolkning (tafsir) bok vidarför han från Ibn Abbas:
att: Det återberättas att Ibn Abbas sade i tolkningen av denna vers ”håll samman med dem som älskar sanningen”betyder var med Ali ibn Abo-Talib och hans följeslagare” (1)
En annan vetenskapsman av ahl ol-sunnah, Allamah Ganji i boken Kefayat ot-talab och Allamah Sebt ibn Jozi i boken Tathkerah vidareför av en del lärda (ulama) att:
"de lärda inom personligheter och biografier har sagt att ”håll samman med dem som älskar sanningen” betyder Ali(A)(1)
De historievetarna har inte varit en eller två, alltså de personer som nedtecknat den heliga Profetens livshistoria (sirah) säger: betydelsen av ”håll samman med dem som älskar sanningen”innebär var med Imam Ali (A) och hans hushåll.
(1) Ehqaq ol-Haqq 3/297
Vi hänvisar även till några återberättelser (rewayat) av shias källor.
(1)Noor oth-Thaqalayn 2/280 hadith 292-292
Frågor
Å du Profet, du är förvarnare och varslare och för varje folk
finns en vägledare. generell Welayah?
3- Vem avses med ”den vägledande” (هادي) i versen för varje folk
finns en vägledare.{لکل قوم هاد}? Varför?
4-Skriv tre återberättelser(rewayeh) av ahl ol-sunnah i
tolkningen av versen ”Å du Profet, du är förvarnare och
varslare och för varje folk” .
5-Varför är inte avsedde av صادقین(de ärliga) inte islams Profet?
|
|