 |
 |
Beskrivningen av taqwa i Nahj al-Balagha
Ordet taqwa har betonats vid flertalet tillfällen i den samling av predikor och yttranden från Imam Ali(A) som blivit känd som Nahj al-Balagha. Det har alltid använts med bemärkelsen att tämja och stärka den ont uppmanande själen och dess ohämmade begär. Imam Ali(A) har citerats följande yttrande:
I denna passage, förklarar Imam Ali(A) tydligt ”taqwa” som en spirituell ställning vilken skyddar människan från att begå synd och gudsfruktan är ett resultat av detta. Således innebär inte taqwa ”fruktan” utan snarare förklaras fruktan som ett resultat av taqwa då denna ställning förmår hjärtat att bli mer försiktigt inför tanken på Allah(SWT). Det inledande yttrandet, ittaqu´llah, innebär alltså inte en befallning att frukta Gud.
I en annan återberättelse, säger Imam Ali(A):
ذِمَّتي بِمَا أَقُولُ رَهِينَةٌ وَأَنَا بِهِ زَعِيمٌ : إِنَّ مَنْ صَرَّحَتْ لَهُ العِبَرُ عَمَّا بَيْنَ يَدَيْهِ مِنَ المَثُلاتِ، حَجَزَهُ التَّقْوَى عَنْ تَقَحُّمِ الشُّبُهَاتِ
أَلاَ وَإِنَّ الخَطَايَا خَيْلٌ شُمُسٌ حُمِلَ عَلَيْهَا أَهْلُها، وَخُلِعَتْ لُجُمُهَا، فَتَقَحَّمَتْ بِهِمْ في النَّارِ
أَلاَ وَإِنَّ التَّقْوَى مَطَايَا ذُلُلٌ حُمِلَ عَلَيْهَا أَهْلُهَا، وَأُعْطُوا أَزِمَّتَها، فَأَوْرَدَتْهُمُ الجَنَّةَ
[Akta er!] Sannerligen är synder [som] vildhästar vars ryttare bärs på, och vars tyglar lösgjorts, tills [hästarna] slungar dessa in i helvetet. Sannerligen är taqwa [som] tama riddjur [mulor], vars ryttare bärs på, och vars tyglar de fått [i händerna], [ända till] de [riddjuren för fram och] instiger dem [sina ryttare] i paradiset.
I denna predikan, definieras taqwa som att ta kontrollen över eller dominera själen. En person som inte är tillräckligt stark och således inte klarar av att kontrollera sina begär kan liknas vid en oerfaren ryttare på en otämjd häst som saknar viljekraft.
En grundförutsättning för taqwa och självkontroll handlar om att öka sin viljekraft och skaffa sig en andlig och rationell personlighet. Detta kan liknas vid den erfarne ryttaren som skickligt manövrerar sin häst och vars häst i sin tur snabbt lyder honom. Den person som rider på den otämjda hästen av begär, lust, girighet och ärelystnad är beroende av dessa laster och tillåter således sin sele att glida ur dennes händer – en sådan person kommer inte att styras av förnuft och insikt.
Vad gäller den person som förlitar sig på taqwa, skulle denne kunna liknas vid ryttaren som rider på hästen av självkontroll med viljans sele i sina händer. Han har full kontroll över sig själv i alla riktningar. Med detta i åtanke säger Imam Ali(A) följande:
فَإِنَّ الْتَّقْوَى فِي الْيَوْمِ الْحِرْزُ وَالْجُنَّةُ، وَفِي غَد الطَّرِيقُ إِلَى الْجَنَّةِ
Sannerligen är taqwa dagens sköld och stängsel och morgondagens väg till Paradiset.
أَنَّ التَّقْوَى دَارُ حِصْن عَزِيز، وَالْفُجُورَ دَارُ حِصْن ذَلِيل، لاَ يَمْنَعُ أَهْلَهُ، وَلاَ يُحْرِزُمَنْ لَجَأَ إِلَيْهِ
Taqwa är likt ett fort som ger skydd medan ogudaktighet är likt en hydda som varken ger skydd för dess inneboende eller de som söker tillflykt däri.
I ovanstående stycke liknas taqwa vid ett mäktigt fort som skyddar dess invånare.
I en annan av hans välkända predikor, känd som ”De Fromma” (al-Muttaqin), svarar Imam Ali(A) på en begäran från Hammam ibn Shuray angående beskrivningen av de fromma. Hammam ber Imamen(A) om en beskrivning som hjälper honom att tydligt visualisera dem i sitt sinne.
Till en början ger Imamen(A) honom bara ett ytligt svar. Hammam ger sig dock inte och insisterar om att Imam Ali(A) skulle utvidga sin beskrivning. Till följd av detta levererar han en beskrivning som innefattar mer än hundra spirituella, mentala och moraliska egenskaper hos de fromma. Enligt historikerna sägs det att Imamen(A) vid slutet av sitt tal hade gjort en sådan inverkan på Hammam att denne föll ihop och dog på plats.
Således är det tydligt att taqwa är en andlig ställning som för själen liknas vid ett mäktigt fort, en talisman eller en tämjd häst. I korthet skulle man kunna säga att taqwa är en spirituell kraft.
|
|