"TROENDE! Vid tre tillfällen [under dagen] bör ni inte låta dem som ni rättmätigt besitter och dem som ännu inte uppnått manbar ålder, [få tillträde till er person] utan att först begära tillstånd: före gryningsbönen, då ni under middagshettan lättar på er klädsel och efter kvällsbönen, tre tillfällen då ni inte behöver skyla er kropp. Om ni, frånsett dessa [tillfällen], låter dem röra sig [fritt] omkring er, gör varken ni eller de något klandervärt. Så klargör Gud [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis. Men när barnen i ert hem uppnår manbar ålder, skall de be om tillstånd [vid alla tillfällen], så som de [som växte upp] före dem [alltid måste] be om tillstånd. Så klargör Gud Sina budskap för er. Gud är allvetande, vis. OCH kvinnor, vars månadsblödningar upphört och som inte längre hoppas på giftermål, gör ingenting klandervärt om de lättar något på sin klädsel, utan att låta de kvinnliga behagen framträda. Men det bästa är att undvika detta. Gud hör allt, vet allt." (surah An-Nur 24:58-60)

Dessa tre verser nämner två eller tre undantag. Ett av dessa undantag finner vi i den första versen som vi tidigare nämnde, "... Gå inte in i främmande hus utan att först ha gett er till känna och hälsat husets folk...". Ingen har rätt att tillträda ett hus som tillhör någon annan utan att först tillkännage sitt inträde och motta tillstånd, ett barn har inte ens rätt att tillträda sin moders eller systers hus utan tillstånd. Det är endast maken som inte behöver tillåtelse att meddela om sin ankomst. Hemmet är ett utrymme som anses vara kvinnans fristad och hon är oftast klädd på ett sådant sätt som hon endast vill bli sedd av sin make.
Förr i tiden var dörrarna till husen öppna och ansågs inte vara en fristad. De enda tillflyktsorterna var de enskilda rummen. De regler som förr gällde för de enskilda rummen, gäller nu för hemmen. Det är sedvanligt nuförtiden att hålla dörrarna eller hemmen stängda och vissa kvinnor anser till och med att hennes gårdsplan är en del av hennes fristad såvida inte andra kan se in till den.
Vi har tidigare nämnt denna föreskrift och det finns inget undantag för den, oavsett om en son skall inträda i sin moders hus eller om en dotter skall inträda i sin faders hus, så måste de få tillstånd att inträda den delen som anses vara en fristad.

Vi tog även upp ytterligare en fråga i den näst kommande versen om människor som kvinnor är undantagna från att behöva skyla sig inför. Omfattningen av hijaben som krävs för personer som inte är mahram, ”deras fäder… eller deras kvinnor eller vad de rättmätigt besitter eller barn…”, och vi har även diskuterat huruvida det gäller endast manliga slavar eller om det även inkluderar kvinnliga slavar. Vi påpekade att den ytliga tolkningen av denna vers avslöjar vilka som är undantagna och i återberättelser, speciellt i shiitiska sådana, har det sagts att det gäller de manliga slavarna.

Men det andra problemet är att det bland de islamiska rättslärda, finns endast ett fåtal som har förordat en lag som säger att manliga slavar i hushållet är mahram. Det vill säga den religiösa förordningen är att det inte är nödvändigt för en kvinna att skyla sig för dem eftersom de anses som mahram men den ytliga betydelsen av versen är tydlig och får stöd av återberättelserna.

I dessa verser existerar andra undantag, kring det som de rättmätigt besitter och barn eftersom vi hade undantaget om att det i en fristad så måste alla, förutom maken, söka tillstånd för att inträda. Ytterligare två grupper är undantagna denna regel, förutom vid de bestämda tidpunkterna som nämns i den heliga Koranen, där den första gruppen är " dem som de rättmätigt besitter" och den andra är ”dem som ännu inte uppnått manbar ålder”.
Nu till dem som "dem som de rättmätigt besitter", låt ingen tro att eftersom det inte längre existerar slavar så behöver vi inte diskutera detta. Nej, vi vill inte diskutera slavarnas rättighet här, men Islams föreskrifter gällande slavar måste förstås och om en person vill resonera utifrån enbart från versen, kan man vidga denna dom till att omfatta andra än slavar.

Som vi har påpekat, säger versen att ingen annan har rätt att inträda ett hus tillhörande någon annan utan att först meddela om det, förutom de som är ens slavar och barn som ännu inte nått puberteten. Dessa människor är undantagna från att söka tillstånd när de skall inträda i en kvinnas fristad, förutom vid de tre speciella tillfällen som har nämnts.

Dessa tre nämnda tillfällen är de tidpunkter som en kvinna oftast inte bär sina sedvanliga kläder. Ett av dessa tre tillfällen är innan morgonbönen, när hon precis har vaknat och ännu inte är fullt påklädd. De har då inte rätt att tillträda utan att meddela om deras inträde. Ett annat tillfälle är mitt på dagen, då det är väldigt varmt och man i hemmet lättar på klädseln, och de måste då söka tillstånd för att inträda. Det tredje tillfället är efter kvällsbönen som är tidpunkten för att gå till sängs.

För att summera det som sagts, de kan inträda utan tillstånd förutom vid de tidpunkter en kvinna normalt lättar på klädseln, som är en tid för vila. Därefter behandlar versen detta. Om du minns det vi diskuterat tidigare, så nämnde vi de undantag som gällde för andra än maken, kanske kan även en far inkluderas i undantaget som faktiskt är mahram, svärfadern likaså, och kanske även makens son, för vilka undantag redan finns för att täcka olika områden såsom ansiktet och händerna. Det är inte alltid ett kännetecken eller kriterium för fara, när en mans blick faller på en kvinnas tilldragande delar men om vi utvidgar detta kriterium så kommer vi att skapa svårigheter och problem. Vilket vi också har nämnt tidigare.

Förklaringen till varför dessa personer är undantagna är eftersom versen säger ”… låter dem röra sig [fritt] omkring er, gör varken ni eller de något klandervärt. Så klargör Gud [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis.”. Ett barn som inte har nått puberteten, som är i huset, rör sig ständigt. Om denne skulle vara tvungen att kontinuerligt söka tillstånd, skulle det bli väldigt svårt. Således, behöver de endast söka tillstånd under de specifika tidpunkterna.
Nu, till en annan punkt. I versen som nämner "dem som de rättmätigt besitter", syftar detta på de kvinnliga eller manliga slaverna? Vi har redan sagt att detta gäller för de manliga slaverna.

Återigen är det återberättelserna som har nämnt detta. I boken Usul al Kafi har det återberättats från Imam Sadiq(A) att: "Vad som menas är manliga slavar som inte behöver söka tillstånd förutom vid tre tillfällen". Inte kvinnliga slavar, eftersom kvinnor är mahram för kvinnor. Då frågades det "Behöver inte kvinnor söka tillstånd under dessa tre tillfällen?" Han sade, "Nej. Det är inte nödvändigt".

Det finns ytterligare en återberättelse som ifrågasätter om det verkligen är de kvinnliga slavarna som menas, men tydligt är att de manliga slavarna omnämns.
Vi kan säga att det syftar till de manliga slavarna och inte de kvinnliga eftersom pronomenet som används uteslutande är maskulint. Det vill säga, männen är de som är slavar för dessa kvinnor, men då kanske man skulle kunna säga att det är endast kvinnorna som berörs, men detta påstående håller inte eftersom det är ett maskulint plural. Det vill säga, de män som är dina slavar behöver inte söka tillstånd än vid de tre omnämnda tillfällena. Således är det tydligt att dessa räknas som mahram, men kommer detta då att upphäva de regler om att söka tillstånd vid de tre tillfällena? Nej, det som är sagt i den andra versen är att manliga slavar och barn, som inte nått puberteten gäller fortfarande. Då överensstämmer dessa två påståendena med vad som återfinns i återberättelserna, speciellt de shiitiska. Självklart rättar detta sig efter de religiösa förordningarna.

Låt oss gå vidare. De som "dem som de rättmätigt besitter" och söner som inte nått puberteten behöver inte be om tillstånd förutom vid tre tillfällen. Det refereras till det maskulina pluralt, och alltså inte det feminina pluralt. "... låter dem röra sig [fritt] omkring er, gör varken ni eller de något klandervärt. Så klargör Gud [Sina] budskap för er...".

"Men när barnen i ert hem uppnår manbar ålder, skall de be om tillstånd [vid alla tillfällen], så som de [som växte upp] före dem [alltid måste] be om tillstånd. Så klargör Gud Sina budskap för er..."

De två undantagen som vi har tagit upp, var den ena som berörde de manliga slavarna och den andra som handlade om barnen som fortfarande inte nått puberteten. Det tredje undantaget är kvinnor i klimakteriet.