Återigen, angående ”Vad de rättmätigt besitter”, om en kvinnlig slav är mahram för en man, är då en manlig slav mahram för sin kvinnliga ägare eller inte? Jag använder termen mahram här felaktigt med ett syfte eftersom detta är en tolkning som andra har. Det är en skillnad när vi säger mahram menat, till exempel, de man inte kan gifta sig med. Det är tillåtet för honom att titta på hennes hår men han är inte mahram i den vanliga bemärkelsen såsom hennes svärfar och hans sons fru. Vissa har tolkat det på detta sätt. När en fråga ställs angående detta, ges svaret att det inte finns några problem med att en manlig slav tittar på sin kvinnliga ägares hår. Återigen nämns endast håret, och inte ansiktet.

Det finns en diskussion gällande en khwajah (kastrerad man) och huruvida han är en manlig slav eller en kvinna. Domen löd att han var som en kvinna och att det inte fanns några problem med att han tittade på en kvinnas hår. En person frågade Imam Ridha(A) om det är nödvändigt att skyla sig framför en khwajah och Imamen(A) svarade att det inte var nödvändigt. ”De brukade stiga in i min fars hus och kvinnorna brukade inte täcka sitt hår för dem”.
När det kommer till ”kvinnorna som tillhör Bokens folk”, så är det självklart att dem inte behöver vara dhimmah (som inte tillhör islams nation). Det finns inga problem med att titta på en judisk kvinnas hår, eller en kristen eller en zoroastriansk kvinna eller en kvinna som inte tillhör dessa religioner för den delen. Den heliga Profeten(S) sade: ”Det är inte förbjudet att titta på händerna eller håret på en dhimmah kvinna.”
Var man än läser, märks det att de frågor som är undantag blir antingen refererad till eller ifrågasatt, och att ansikte och händer inte är ifrågasatta. Medan om det hade varit förbjudet att titta på en kvinnas ansikte eller händer, så skulle de ha refererats till i undantagen.

När det gäller dhimmah kvinnor, anser vissa rättslärda, ulama att vi måste se hur situationen såg ut under den heliga Profetens(S) tid för att förstå beslutet. Det vill säga i vilken utsträckning var kroppen inte täckt? Det är klart att dhimmah kvinnor inte täckte håret eller händer till en viss utsträckning. Således, var det inget problem, att titta på dem.
Jag har nämnt att i varje undantag, är det tillåtet att titta utan lust förutom i ett fall. Det är tillåt att titta på en kvinna med lust när man har som avsikt att avgöra om man vill ingå ett äktenskap med henne, det vill säga som en seriös friare för äktenskap. Självklart, är det uppenbart att en man inte kan spendera år på att titta på kvinnor på detta sätt för att avgöra om han vill eller inte vill gifta sig. Det finns andra punkter att tänka på också. Hur pass utbildad skall hon vara? Var kommer hon ifrån? etc. Situationen som detta undantag refererar till är, när alla andra förutsättningar är uppfyllda och det enda som återstår är att se om man vill gifta sig med henne. Om syftet enbart är lust, är det uppenbarligen inte med avsikt att gifta sig.
Dessa var alltså några av de återberättelser som nämnts om detta ämne, men det finns fler från både sunnitiska och shiitiska källor.

Återberättelser refererar till muslimska kvinnor och inte till dhimma kvinnor vid tittandet, men inte med lust eller med en blick som består av fruktan för avviskelse. Det är tillåtet att titta på henne med den klädsel hon vanligtvis bär utanför hemmet. Ayatollah Burujerdu säger att begränsa tittandet till det som var vanligt under den tidsperioden. Kanske har sederna ändrats och idag är ännu större delar av kroppen blottad.

Det finns ytterligare ett syfte med att nämna detta. Det finns ett påbud, som är baserat på en återberättelse som vissa rättslärda (ulama) finner svårt att acceptera. Det berör en återberättelse där Imamen(A) sade att det inte är några problem med att titta på en beduinisk kvinnas hår, en kvinna som kommer från förorterna av Kufah eller Ilj (icke-arabisk beduinisk kvinna). Varför? Eftersom det är deras kultur att klä sig på ett visst sätt och de vägrar att skyla deras huvuden. Det är inte förbjudet att titta på dem, men självklart, inte med lust.

Några av de lärda (ulema) har utfärdat förordningar precis som återberättelserna fastslår. Men avlidne Ayatullah Mohammad Kazmi har inte utfärdat detta, eftersom han hävdar att det som kanske menas är att i sådana områden där dessa typer av kvinnor befinner sig är det inte förpliktigat för män att förkorta deras förbipasserande. Det är inget problem om deras blick faller på dessa kvinnors hår. Det är inget problem om kvinnor uppmanas att skyla sig, men inte lyssnar. Därför ansåg han att det var en exceptionell situation, och inte ett fall som behövde en religiös förordning.

Ännu en religiös rättslärd (faqih) säger att samma sak gäller för kvinnor i städerna. Om de uppmanas att skyla sig, kan de välja att göra det men om de inte gör det så är det inget problem om män tittar på deras hår.