I detta område finns det två punkter bör kännas till och skiljas åt, åtminstone mentalt. Det första är vad som är obligatoriskt för en kvinna att täcka och vad som inte är obligatoriskt. Om vi säger att det inte är obligatoriskt för en kvinna att täcka ansikte och händer, stämmer detta då överrens med sägelserna om att det är förordat för män att sänka sina blickar? Eller är detta något separat? Är det möjligt att det inte är nödvändigt för kvinnor att täcka sig, även om det är fastställt inom rättskunskapen, men att det är förordat att män ska sänka sina blickar?

Vi vet från den heliga Profetens(S) levnadssätt att det inte är obligatoriskt för män att täcka sitt huvud, händer, ansikte eller nacke. Menar man med detta att det inte är förordat för män att sänka sina blickar om de går på gatan och en kvinna går förbi? Detta är två olika punkter som måste diskuteras separat.

Förutom de områden vi har nämnt som undantag och som återberättelserna har kommenterat där versen själv fastslår vilka begränsningarna är, så är det obligatoriskt för kvinnor att täcka allt annat förutom ansiktet och händerna vilket är bland det mest fundamentala i Islam.

Självklart, detta i sig självt har undantag som vi ska diskutera i nästa vers, vilket är kvinnor som har uppnått en viss ålder, för dem är det inte längre obligatoriskt. Men generellt, så är täckandet av håret bland de obligatoriska föreskrifterna i Islam.
Det är tydligt att då mycket av håret syns och där slutsatsen kan dras att kvinnans hår är ”avtäckt” naturligtvis inte är tillåtet i Islam.
Att täcka nacken, bysten, armarna ovanför handleden, fötterna (som är väldebatterat) från anklarna och uppåt är alla obligatoriska aspekter av Islam. Det råder ingen kontrovers här.

Men det finns en annan punkt. Vi har tidigare sagt att vi separat måste diskutera om det är eller inte är förespråkat att sänka blicken. Om blicken är av den flirtande typen, eller en blick med förväntan av njutning, är detta en klar punkt bland det som är förbjudet. Det är inte enbart förbjudet att titta på främlingar eller personer som inte är mahram, men även de som är mahram. Om en far vill flörta med sin dotter, är det förbjudet och kanske till och med en större synd. Det är förbjudet för en svärfar att titta på sin sons hustru med lust. Det är förbjudet för en man att kolla på en annan man med lust. I Islam, är lust, exklusivt endast tillåtet mellan gifta par dvs. äktenskapet. Det är inte tillåtet i någon annan form någonstans mellan någon annan.

Men detta bör skiljas från riba som betyder att titta men utan avsikten med lust eller att verkligen titta eller se på den andra personen. Det är ett särskilt tillstånd som kan vara farligt. Det vill säga, rädslan av att blicken kan orsaka att personen avviker till ett förbjudet tillstånd. Även detta är otillåtet och det finns inga meningsskiljaktigheter kring detta.

Således, om en person säger att det är förespråkat att titta, menas det inte med en lustfylld blick eller en blick som innehåller rädsla av att den kanske leder till något förbjudet.

Nu skall vi diskutera ”tittandet”. Vi har en återberättelse, återgiven av Ali ibn Jafar, Imam Ridhas(A) bror. Han frågar i hur stor utsträckning kan en man kolla på en kvinna som inte är tillåten för honom? Han sade, ”Hennes ansikte och hennes händer och hennes fötter” Självklart, råder det inget tvivel kring reglerna när det gäller ansikte och händer men rättslärda har inte utfärdat påbud om fötterna.

Det finns en annan återberättelse om en man som är på en resa och dör. Det finns varken en man som kan utföra den obligatoriska tvagningen på den avlidne eller en kvinna som är mahram till den avlidne närvarande. Vad skall då för den obligatoriska tvagningen? Det motsatta har även frågats, en kvinna på resa dör och det finns ingen mahram man som kan utföra den obligatoriska tvagningen på henne. I båda fallen när Imam Sadiq(A) tillfrågades, sade han, ”De kvinnorna kan röra och tvätta de delarna av mannen som var tillåtna för dem att se när han levde”.

”Detsamma har sagts om kvinnan som avled. Männen som inte var mahram kan endast tvätta delar av hennes kropp som de kunde se när hon levde. Imamen(A) sade att om de rörde ansiktet och tvättade ansikte och händer, var det tillräckligt. Det är inte nödvändigt att tvätta hela kroppen. Således kan en man titta på en kvinnas ansikte och händer när hon lever.

Vi kan även hitta detta i återberättelser i Mustamsak som Ayatollah Hakim återberättar om Fatima(A). En är återberättelsen som berör kompanjonen Salman som en gång klev in i hennes hus och såg att hon malde korn och hennes händer blödde. Denna återberättelse indikerar tydligt att hennes händer inte var täckta och att det inte var förbjudet att titta på hennes händer för i sådant fall skulle varken Salman tittat på dem eller Fatima(A) låtit dem vara otäckta.

Mer autentisk än denna är återberättelsen av Jabir som återfinns i boken Kafi, i Wasail och i alla andra pålitliga böcker om återberättelser som ulema berättar. Jabbir berättar att han gick med Guds Profet(S) för att inträda i Fatimas(A) hus. Den heliga Profeten(S) hade sagt att en person skall söka tillåtelse för att inträda i någons hus, även om det tillhör sin egen mor och det enda undantaget då man inte behöver söka tillåtelse för att inträda är sin frus rum.

”När han anlände till hennes hus, trädde han inte in utan sade ”Assalamo alaikum ya Ahl-al-Bait”. Fatima(A) svarade inifrån huset. Den heliga Profeten(S) frågade ”Ger du din tillåtelse för oss att inträda?” Hon svarade då, ”Ja, stig in”. Han frågade, ”Skall personen med mig inträda?” Hon sade, ”Nej, vänta tills jag har skylt mitt huvud”. Sedan sade hon, ”träd in”.
Återigen frågade den helige Profeten(S), ”Skall personen med mig inträda?” Och hon svarade, ”Ja”. Jabir säger att när han inträde såg han att Fatimas(A) ansikte var gulblekt. ”Det gjorde mig ledsen när jag insåg att det var på grund av brist på föda”. Jag sade till mig själv, ”Titta på hur kalifen och en kungs dotter uppfostras och dottern till Guds Profet(S)”.

Detta visar att Fatima(A) varken skylde sitt ansikte eller sina händer. Annars skulle Jabirs blick ha varit förbjuden.

Bland återberättelserna har vi många, som när Imamen(A) tillfrågas, säger att man inte kan titta på en kvinnas arm eller hår. Allt detta nämns men det står ingenstans om ansikte och händer.

En annan fråga är ihram (klädseln som bärs vid vallfärden, Hajj) då det är förbjudet för kvinnor att täcka ansiktet och då inser vi att det inte är obligatoriskt. Det är inte möjligt att det finns något som är obligatoriskt, men inte är det i ihram. ”Låt dem skyla”, versen i sig självt uttrycker gränserna och inkluderar inte ansikte och händer. Å andra sidan, de som säger att ”titta” är absolut förbjudet gav orsaker för detta. De refererar till versen ”säg till de troende männen att sänka sin blick”. Han svarar att i första hand, säger inte versen vad som inte ska tittas på. Det andra är att det står min vilket betyder ”från någonting” och det tredje, ghadd att sänka .

Det finns en annan återberättelse som refereras till och de som säger att det är förbjudet att titta, bör notera detta. En man skrev ett brev till Imam Askari(A), där han sade att det finns en kvinna som vill bekänna något och att de finns personer som vill lyssna till hennes bekännelse för att kunna vittna om den. Är hon tvungen att göra sitt bekännande bakom ett skynke och åhörarna höra till hennes bekännelse bakom ett skynke för att sedan rättvist kunna säga att det är hennes röst? Imamen svarade, ”Nej, hon kan framträda för att vittna men hon skall täcka sig så att endast ansiktsformen syns”. En annan återberättelse som de ofta presenterar är en ofta citerad återberättelse. Den kallas Sad Iskaf, refererat till en man som gick till Profeten(S) med blödande ansikte och sade att han ville framföra ett klagomål.

Den heliga Profeten(S) bad honom tala. Han sade att han hade gått genom gatan i Medina och att han hade sett en kvinna komma gåendes mot honom som var väldigt vacker och som hade knutit sin sjal bakom huvudet så att hennes byst var synliga. När hon passerade, vände han sig om för att inte titta på henne och såg inte vad han hade framför sig. Någonting stack ut ur väggen och slog till honom i ansiktet, och skadade honom.

Då uppenbarades versen ”Säg till de troende männen att de bör sänka blicken...”. Men med detta menas kvinnor som denna, och inte alla kvinnor. Versen talar om vad som ska täckas, och det är inte mer eller mindre.

Ytterligare en orsak som de ger, är det som sägs i återberättelser, ”Är det någonting som inte har begått en otillåten handling, för den otillåtna handlingen för ögat är tittandet?” Svaret är att detta refererar till att titta med lust, och inte bara att titta; likt återberättelsen som säger ”Blicken är satans pilar” och självklart syftar detta till att titta med lust.

Det finns en återberättelse som jag har läst i de sunnitiska böckerna. Den säger att den heliga Profeten(S) var på en resa, troligen på den sista vallfärden. Ibn Abbas en ung pojke var bakom honom. Han fortsatte att titta på kvinnorna som passerade fram och tillbaka i ihram. Den helige Profeten(S) lade märke till detta och vände då bort pojkens ansikte. Ibn Abbas vände snart tillbaka blicken. Den helige Profeten(S) vände då återigen bort pojkens ansikte.

Enligt shiitiska källor skiljer sig återberättelsen. Den säger att han var en mycket vacker ung pojke och den helige Profeten(S) red förmodligen på en kamel. En kvinna från Khasamiyyag stammen kom och frågade Profeten(S) en fråga. Hon ställde sin fråga och den heliga Profeten(S) svarade. Därefter insåg den helige Profeten(S) att hennes blick var fixerad på Fazl ibn Abbas och att Fazl ibn Abbas stirrade på henne. Återberättelsen säger att den helige Profeten(S) vände bort ibn Fazls ansikte, och sade ”En ung kvinna och en ung man, jag är rädd att djävulen kommer att inträda”.

De säger detta på grund av denna återberättelse, och det är självklart förbjudet att titta på detta sätt. Det är ingen tvekan om det. Detta är flörtande och det är förbjudet. Sheikh Ansari säger att från denna återberättelse är det klart att det inte var obligatoriskt för kvinnor att täcka sig och det inte generellt var förbjudet för män att titta. Annars skulle den helige Profeten(S) tittat, men han tittade på henne endast när han svarade på hennes fråga och han lade då märke till att hennes ögon var fixerade på ibn Abbas och att hans ögon var fixerade på hennes ögon.

Ayatollah Hakim återberättar ytterligare en återberättelse. En man vid namnet Ali ibn Salah sade till Imam Ridha(A), ”Jag har ett problem, jag tittar på vackra kvinnor och det gör mig glad, men jag har inga dåliga avsikter”. Imamen(A) sade, ”Det är inget problem eftersom Gud är medveten om dina avsikter och du har inga dåliga avsikter men var rädd för en otillåten handling”.