Kapitel 1: Islams människo- och världssyn

 

Frågor som berörs i detta kapitel:

  • Tre basala frågor
  • Människans höga värde och enorma potential
    • Människans obegränsade essens – en evig själ
    • Människans grundläggande behov
      • Ytliga behov
      • Djupgående behov
    • Varför präglas världen av krig och egoism när vi skulle kunna leva i frid och må bra?
  • Människans tro

Tre basala frågor som varje människa tampas med

-Vem är jag?

Vem är jag? Människans troligtvis mest basala fråga genom tiderna!

 

Du har antagligen, precis som alla andra människor, ställt denna fråga till dig själv vid ett och annat tillfälle under livets gång. En universal fråga som alla människor medvetet eller omedvetet, aktivt eller inaktivt, konfronteras med någon gång under sitt liv. En existentiell fråga som under perioder av livet, inte minst under tonåren, blir extra påtaglig och ligger till grund för mångt och mycket i jakten på att identifiera sig själv. Så vem är du?

-Vad gör jag här?

Vad gör jag här? Den naturliga följdfrågan som människan allt som oftast ställer till sig själv, näst efter den föregående frågan.

 

Har du någon gång, exempelvis till följd av en chockerande händelse eller tröttnad på en rutinmässig tillvaro, ifrågasatt meningen med livet? Dessa stunder kan bli grunden för en omvärdering av hela ditt liv, förhoppningsvis en positiv förändring och ett avstamp med nya krafttag. Men i ifrågasättandets stund, som oftast kan vara ångestfylld, tappar det mesta färg och betydelse. Detta får människan att börja söka efter den verkliga meningen med livet; den mening utan vilken människan skulle tappa motivationen till att fortsätta leva. Det är också då som människan inser att meningen med livet är mer än blott det materiella och världsliga som omger henne, då inget av dessa ting kan tillfredsställa henne fullt ut.

 

Syftet för vilket jag har kommit till världen och lever här, målet med mitt liv eller meningen med livet är bara några sätt att uttrycka det på. Något som människan till sin natur behöver som en driv- och motivationskraft för att leva medvetet. Så vad gör du här? Och vad är meningen med ditt liv?

-Vart är jag på väg?

Vart är jag på väg? Detta är den tredje naturliga följdfrågan och samtidigt den mest försummade.

 

Vad är målet och meningen med livet? Och vad händer efter döden? Dessa är frågor som alla människor någon eller några gånger i livet ställs inför, speciellt i samband med en stor förändring i livet, en nära persons bortgång eller en omskakande händelse. För många är dessa stora och skrämmande frågor något som de helst inte vill tänka på och gärna förskjuter. Frågan är dock, kan man fly det oundvikliga genom att inte tänka på det?! För många försvinner dessa frågor i vardagens flöde och en dag vaknar man upp och inser att flera år av livet har passerat, utan någon garanti på hur länge till man har kvar att leva. Då ekar frågan; vad har jag gjort i mitt liv och vad av det jag har gjort känns av faktiskt värde i slutändan? Istället för att vakna med en kris och bli panikslagen för att sedan fyllas med ångest eller förtränga och fortsätta att försumma frågan, är inte ett alternativ att nu börja tänka redan på den mest essentiella frågan i ditt liv?

 

Så vad är meningen med ditt liv? Och hur ska du möta döden som vi alla utan tvekan har framför oss?

Människan – enorm inneboende potential att förverkliga

-Människan – en obegränsad själ i en begränsad värld

Varför, trots att du ibland når dina önskemål, varar inte upprymdheten länge och du känner inte bestående ro? Varför kan du ha allt, eller uppnå ett av dina mål ena stunden, för att i nästa stund känna en tomhet och börja söka vidare? Hur kommer det sig att inte långt efter att du når piken av den framgång som du har strävat för att nå i många år, känner du dig ändå inte lycklig nog? Och den egentliga frågan är: vad är det som ständigt driver människan att söka efter mer och tröttna på enformighet även i den mest fullgoda tillvaron? Varför blir människan aldrig tillfredsställd?

 

Genom livets gång är det naturligt och önskvärt att vi alla utvärderar oss själva för att se vart vi är på väg. Inte sällan, i en sådan utvärdering, reflekterar man tillbaka och granskar sig själv för att upptäcka vad man har spenderat sina år på och hur man arbetat och strävat efter att uppnå olika mål. När dessa mål sedan har uppnåtts har man oftast snabbt insett att man inte är helt tillfreds utan vill ha mer, eller vill ha någonting annat. Det dröjer inte länge förrän man har valt nästa mål att sträva efter och längta till, för att sedan även nå det målet och inse att det inte heller är tillräckligt. Vidare inser man i ens inre att det egentligen är någonting annat man längtar och söker efter. Och så fortsätter resan… Vad beror detta ständiga sökande på? Varför blir människan aldrig nöjd och vad tyder detta på?

 

Detta ständiga sökande beror i grunden på en inre längtan som människan har; en längtan till oändlighet och fullkomlighet. I själva verket har människan en djupt rotad benägenhet inom henne som gör att hon älskar fullkomlighet och söker ständigt efter den, och av samma anledning inte blir nöjd med det obeständiga och ofullkomliga.

 

För vissa människor kan en modern bil verka som det högsta målet under en tidsperiod. Men snart är det en bättre bil som blir det högsta målet och därefter en nyare modell. För andra kan en utbildning eller annan typ av kunskap definiera målet som ska mätta deras hunger efter lycka och fullkomlighet; denna lycka är dock inte heller beständig och varar under en tid. För en del kan det vara egendomar och andra förmögenheter, en viss maktposition eller rent av pengar. Men efter att människan uppnår dessa mål känner hon sig ändå inte tillfredsställd, knappt ens i stunden; varför? Den ständiga följdfrågan som ekar inom människan med varje uppnått mål lyder alltid: ”Och sen…?”

 

Ibland fortsätter människan tragiskt vidare i jakten på något som i längden inte kommer att tillfredsställa hennes inre längtan till en beständig lycka. Problemet är att de mål som människan oftast tenderar att söka efter har en defekt och är inte varaktiga; och en defekt är något som människan inte vill ha. Vi vill inte ha det ofullkomliga, det bristfälliga eller det som är inkomplett och det som inte varar. Vi vill ha oändlighet. Vi vill ha evighet och fullkomlighet. Utifrån dessa och flera andra orsaker kan det ultimata målet för människan således aldrig vara något materialistiskt. Detta eftersom det som är materialistiskt är begränsat och har brister i något avseende, vilket får oss att aldrig bli nöjda och alltid blicka vidare mot nästa mål. Människans djupa längtan efter det som är evigt och fullkomligt kommer därför aldrig att kunna mättas av sådana mål, vilket vår erfarenhet vittnar om.

 

Människan har inom sig ett andligt liv och mer djupgående behov. Exempelvis finns en djupt rotad förkärlek för dygder inom alla människor. Oavsett vilka vi är, vad vi tror på eller vilken tankeskola vi följer uppskattar vi alla dygder som rättvisa, visdom, godhet, sympati och kärlek. Dessa mänskliga värderingar kan vara ett hjälpmedel och en indikation på det fullkomliga och ultimata mål som människan längtar efter. Så vad är det ultimata målet som är fulländat och oändligt nog för att besvara människans inre längtan och törst? Vad kan tillgodose människans behov av att uppnå sin fulla potential och tillfredsställa hennes starka längtan efter fullkomlighet?

 

Människans inre benägenhet efter fullkomlighet och fulländad lycka driver henne att ständigt söka efter det. Men i brist på bättre vetande springer de flesta människor oftast efter illusioner, exempelvis mer pengar, beröm eller ökad makt, i tron om att dessa för med sig beständig lycka. Detta leder till att de flesta människor är intrasslade i vardagen och försjunkna i världsliga träsk som i slutet av dagen inte gör dem lyckligare. Snarare känner, i synnerhet de mer medvetna, bedrövelse och upplever sig fängslade av tillvaron likt den som har fastnat i ett ekorrhjul. För somliga blir reaktionen att begrava huvudet i sanden likt en struts för att inte se verkligheten och för att slippa tänka på det och må dåligt, eller bedöva smärtan genom att söka sig till flyktiga och falska lyckorus i allt från berusningsmedel till sex och spel, varav samtliga är beroendeframkallande.

 

Andra vänder sig till mer sunda alternativ som sitt jobb, sport eller diverse hobbyn. Sedan finns det en skara som söker efter högre mening med livet och försöker ägna sina liv åt högre syften som att hjälpa sina medmänniskor, ägna sig åt forskning eller bedriva allmännyttiga kampanjer. På ett eller annat sätt behöver människan ge sitt liv en mening för att inte tappa vettet eller förgås av hopplöshet.

 

Islam säger att människan är en varelse med flera aspekter och människans verklighet är hennes själ. Människan har en materiell kropp som fungerar som en farkost för själen i denna värld och med hjälp av vilken människan kan manövrera och klara sig i denna värld. Människans essens är dock hennes själ och medan kroppen förmultnar och förgås med döden kommer själen leva vidare för evigt.

 

Islam säger även att människan, liksom världen, är i ständig utveckling och på väg mot fullkomlighet. Livet är en gåva och världen är fylld av godhet och hopp som i själva verket utgör en grogrund för människans uppfyllande av sin potential och mänsklighetens tillväxt och mognad.

 

Islam säger dessutom att det redan finns en storartad, vacker och nobel mening med livet, att varje människa är unik och kan åstadkomma storverk, och att alla människor som tillsammans utgör en sammanflätad enhet kan blomstra sida vid sida. Världen kan helt enkelt se ut på ett annat sätt än den gör idag och det går att leva med ro, lycka, glädje och hopp. Det gäller bara att tro och sträva efter att förverkliga detta tillsammans.

-Människans behov – ytliga påtagliga och djupa förtäckta

Människan har många behov. Men vilka är dessa behov och är alla av samma slag eller är de av olika sorter? Kan ett behov definieras olika?

 

Människans behov kan fördelas i ytligare, mer påtagliga behov som enkelt ger sig till känna och gör sig upprepligt påminda. Kroppsliga behov såsom törst, hunger och sömn är exempel på ytliga behov.

 

Människan har dock andra behov som är mer djupgående och mer förtäckta jämfört med de ytliga behoven. Dessa är framförallt själsliga benägenheter som längtan till fullkomlighet, evighet och oändlighet. Dessa är inneboende behov som driver människan och ligger bakom, exempelvis, människans omättlighet och vilja att ständigt ha mer och bättre.

-Valet att vara lägre än djur eller högre än änglar

Det är uppenbart att människans ambitioner är högre än att begränsas till denna värld. Detta i sig tyder på människans inre verklighet och själens längtan. Frågan ”Och sen…?” som ofta dyker upp efter uppnående av uppsatta mål, härrör från själens längtan till den oändliga fullkomligheten.

 

Gud säger avseende människan:

 

”[Ihågkom] då din Herre sade till änglarna: ’Jag skapar en mänsklig varelse från lera’ * så då Jag sammanställer honom och blåser i honom från Min ande, så fall ned för honom i sojood [med pannan på marken]’” (den heliga Koranen 38:71–72)

 

”Och förvisso har Vi bringat för helvetet många av djinnen och människorna; [detta då] de har hjärtan de inte begriper med, och de har ögon de inte ser med, och de har öron de inte lyssnar med; de är som djur, utan snarare vilsnare; de är de försummande [som inte reflekterar]” (den heliga Koranen 7:179)

 

Imam Ali(A) har i en hadith sagt:

 

”Sannerligen har Gud den Ärorike den Majestätiske förlagt inom änglar aql (hjärna, intellekt och förnuft) utan shahwa (lust och begär), och inom djur förlagt shahwa utan aql, och inom människan förlagt bägge dessa; så den vars aql bemästrar hans shahwa är bättre [högre] än änglar, och den vars shahwa bemästrar hans aql är sämre [lägre] än djur”[1]

 

Följaktligen utmärker sig människan med sin enorma inneboende potential som, om tillvaratagen och uppfylld, kan få människan att nå en ställning högre än änglar. Detta då människan har haft lägre behov och lustar som hon kämpat för att bemästra, till skillnad från änglar som inte behövt genomgå den kampen och övervinna något. Men om denna potential förblir outvecklad eller spenderas för lägre ändamål, får det människan att erhålla en ställning lägre än djur. Detta då människan har begåvats med förnuft men har valt att inte använda det på rätt sätt, medan djuren inte har detta förnuft och därför inte kunnat använda det från första början.

 

Människan är alltså resultatet av en inre kamp mellan lägre behov som drar människan mot hennes jordliga aspekt och högre behov som drar människan mot hennes himmelska ursprung.

-Varför uppstår konflikter?

I den kamp som uppstår inom varje människa gäller det att skilja mellan ytliga och djupgående behov. Dessutom gäller det att definiera de djupgående behoven, det vill säga de själsliga benägenheterna, på rätt sätt och besvara dem med rätt resurser. Till exempel kan pengar vara den högsta definitionen av rikedom för en person medan en annan ser kunskap som den högsta rikedomen, och en tredje ser den högsta rikedomen i visheten som utvinns av kunskapen. Beroende på hur varje av dessa personer definierar rikedom, kommer de sträva efter olika saker. Även om de själsliga benägenheterna är i grunden samma hos alla människor, kan olika personer definiera de olika och besvara dem allt för ofta med fel resurser.

 

När en själslig benägenhet definieras som de lägre behoven och besvaras med materiella resurser uppstår obalans. Detta då själen är av en annan natur än den materiella kroppen och behöver resurser som är av samma natur som den. Så medan den jordliga kroppen till exempel behöver jordlig mat, behöver själen också rätt sorts föda som passar den. Därför kan människan inte släcka sin törst efter det oändliga, som själen söker efter, genom att skaffa mer av det materiella. Det materiella är alltid begränsat och räcker aldrig till för att mätta en människa, det vill säga själen. Kroppen och dess lägre behov är däremot begränsade. Så till exempel när en människa fortsätter att äta mer, även när hon inte längre är hungrig och det kroppsliga behovet redan är mättat, är det något annat som driver henne. Det är i själva verket själens djupare behov som driver människan för att själen inte har mättats. Men personen i fråga misstar själens benägenhet och försöker förgäves mätta det med resurserna som är avsedda för kroppen.

 

Om människan inte inser detta, fortsätter hon förgäves att söka mer av de materiella resurserna. Men i verkligheten spelar det ingen roll hur mycket av dessa hon skaffar sig; hon får aldrig nog. Eftersom många människor hamnar i denna fälla och då de materiella resurserna är begränsande uppstår konflikter. Varje person, driven av sin hunger, vill ha allt enbart för sig själv.

Människans tro

- Vi alla tror på något

Alla människor har en tro. Vi alla tror på något, även de som tror sig inte ha någon tro. Hur?

 

Denna fråga kan belysas ur två aspekter. Den första är att även den som menar sig inte ha en tro eller tro på något, har en tro i sin otro. Med andra ord, att tro att man inte tror är i sig en tro. Detta är viktigt för att det klargör hur essentiellt en tro är för människan och hur det inte är något som människan kan vara utan.

 

Den andra aspekten är den faktiska, medfödda tron som finns inneboende inom varje människa och som benämns i Koranens språk som fitra. Kort sagt innebär fitra ett själsligt vittnesmål av världens verkligheter som utgör en gemensam bas för alla människor.[2] Människors gemensamma för allmänmänskliga dygder ingår i denna aspekt.

 

Gud uppmanar människan att ständigt använda sitt förnuft och reflektera, inte minst genom att framlägga liknelser, samt att reflektera kring tidigare folks historia, handlingar och öden.

 

”Om Vi hade nedsänt denna Koran över ett berg, hade du förvisso sett det underkastat, rämnande av fruktan inför Gud; och dessa är liknelserna [som] Vi framlägger för folk, måhända de betänker.” (den heliga Koranen 59:21)

 

Samtidigt säger Gud i fråga om essensen och verkligheten av människan, det vill säga människans själ:

 

”Och de frågar dig om själen. Säg: ’Själen är av min Herres order; och ni har inte erhållit av kunskap utom lite.’” (den heliga Koranen 17:85)

 

Visserligen har människan välsignats med aql (förnuft) och förmågan att med hjälp av sina sinnesintryck och erhållande av kunskaper och erfarenheter, kunna urskilja och slutleda; men är detta tillräckligt?! Är detta tillräckligt för att människan ska kunna manövrera sig genom livet och alla dess upp- och nedgångar och nå sann lycka?!

 

I fråga om aqaed (trons grundprinciper) ligger betoningen inom islam på förnuft och reflektion i syfte att uppnå övertygelse. Enkelt uttryckt kan det sägas att övertygelse i tron varken kan ärvas eller imiteras. Därav är det varje människas plikt, inklusive infödda muslimer, att studera religionen och efterforska dess grundläggande bas för att komma till egen övertygelse i fråga om trons principer. När denna övertygelse uppnås blir detta det underlag som tron därefter byggs upp på, och följande av mer detaljerade aspekter av religionen såsom exempelvis rättsfrågor, uppstår som en följd till övertygelsen i grundprinciperna. Exempelvis, i fråga om religiösa lagar och anvisningar, är utgångspunkten för acceptansen av dessa lagar det faktum att de kommer från Skaparen som har helhetsperspektiv om skapelsens bästa enligt Hans fulländade visdom. Detta vid sidan av det faktum att de är förmedlade via Hans felfrie Profet(S).[3] Även om alla bakomliggande orsaker för varje regel och påbud inte är fullständigt klara för människan, sker alltså acceptansen av dessa baserat på grundacceptansen av trosprincipen om att Gud är den Allvetande Vise Barmhärtige Skaparen. Med andra ord, när övertygelse uppnåtts i grundprinciperna och när Skaparens Allvetande och Visdom över sin skapelse blir en självklarhet, kommer människan inse att lagar och riktlinjer från denna Barmhärtige Skapare är för människans eget bästa och vägledningen till människans skapelsemål.

 

Således bör människan genom sitt eget förnuft erhålla övertygelse inom usol-e- din (religionens trospelare) som utgör grundprinciperna, till skillnad från furo-e- din (religionens lärosatser) där dess utövning sker via ett följe av de lärda. Belägg för detta kan tydligt skådas i följande verser.

 

”Och då det sägs till dem: ’Kom till det som Gud har nedsänt och till Sändebudet’, sa de: ’Tillräckligt är för oss det som vi har funnit våra fäder [tro] på’; men om deras fäder inte hade vetskap om något [för att de inte använde sitt förnuft] och inte var vägledda [ska de ändå följa dem]?!” (den heliga Koranen 5:104)

 

Följande verser pekar även tydligt på Profetens(S) roll och det faktum att Gud överlämnat avgörandet till Profeten(S); och uppenbart är att Profeten(S) handlar uteslutet i enlighet med Guds vilja.

 

”O ni som har antagit tron, lyd Gud och lyd Sändebudet och Ulo al-amr (de som har getts förmyndarskap) bland er; så om ni är oeniga i något, återgå då med det till Gud och Sändebudet om ni [verkligen] tror på Gud och den Sista dagen; det är det goda och det bästa avgörandet [och utgången]” (den heliga Koranen 4:59)

 

”Det som Gud har återskänkt Sitt Sändebud från byarnas folk [av tillgångar tillkomna utan krig], tillhör Gud och tillhör Sändebudet och tillhör de Närstående, och de faderlösa och de utarmade och den utblottade [övergivna] vägfararen; så att det [bytet] inte ska passas [från hand till hand] mellan de rika bland er. Och det som Sändebudet bringar till [och ger] er så ta det, och det som han hejdar er från så upphör med det [och avstå]; och företa taqwa (gudsfruktan och fromhet) inför Gud; sannerligen är Guds straff hård” (den heliga Koranen 59:7)

 

”[O Mohammad] Vi har nedsänt till dig Skriften med haqq (rätt och sanning) för att du ska döma mellan människorna med det som Gud har visat dig; och var inte för bedragarna en försvarare” (den heliga Koranen 4:105)

 

”Sannerligen är de troendes enda svar då de kallas till Gud och Hans Sändebud för att döma mellan dem, att de säger: ’Vi hör och lyder’; och de är de frälsta” (den heliga Koranen 24:51)

 

Följaktligen är det varje människas eget ansvar att ställa de basala frågorna till sig själv, reflektera och följa upp dem för att nå svar och vidare efterforska för att nå övertygelse i sin tro. När denna övertygelse är etablerad är människan därefter ålagd att efterfölja de sakkunniga, som har haft möjligheten att ägna sitt liv åt att studera dessa anvisningar och erhållit sann kunskap i ämnet. Idag söker man sig till sakkunniga inom olika områden när man själv inte har möjlighet att fördjupa sig i olika frågor. Först säkerställer man att den man söker sig till är sakkunnig och kan sitt fält väl och därefter följer man dennes anvisningar. Det kan likställas med att människan själv bör söka sig till en läkare och sedan följa anvisningarna som medföljer, trots att detaljerna inte alltid kan begripas helt.

Sammanfattning av kapitel 1

Tre basala frågor som varje människa tampas med är ”vem är jag?”, ”vad gör jag här?” och ”vart är jag på väg?”. Frågorna är kopplade till meningen med livet och människans inre driv till att uppnå syftet med sin skapelse.

 

Människan är värdefull och obegränsad. Hon har en själ och en inneboende längtan till sann lycka och till det som är fullkomligt. Därför sätter människan hela tiden nya mål och strävar mot dessa mål i hopp om att nå sann lycka och fullkomlighet. I själva verket kommer inte denna fullkomlighet att uppnås i strävan efter materialistiska mål som alla har defekter och saknar fullkomlighet. Därför blir inte människan nöjd när målet uppnås.

 

Människan kan lära känna sig själv och de djupgående behov som hon har, för att sträva efter de djupa målen som ger en beständig lycka kopplade till sitt skapelsemål.

 

Det är varje människas eget ansvar att ställa de basala frågorna till sig själv, reflektera och följa upp dem för att nå svar och vidare efterforska för att nå övertygelse i sin tro.

____________________________________________________________

[1] Denna hadith har återgetts bl.a. i ’Ilal ash-Sharaye’ volym 1 s 4–5 m.fl.

[2] Ämnet fitra behandlas utförligt i nästa kapitel; se B3.

[3] Ämnet felfrihet har behandlats längre fram i boken; se F3.