Martyrerna är nu döda; döda men ändå levande. Martyrerna har förmedlat deras budskap och vi är deras åhörare. De som var tillräckligt modiga för att välja döden då de inte längre kunde leva har lämnat oss, vi de oblyga är kvar. Vi har blivit kvar i över 100 år. Det är lämpligt för hela världen att skratta åt oss eftersom vi - som är symbolen för uselhet och ödmjukhet - gråter för Hossein och Zaynab, manifestationen av liv och ära. Detta är ännu en orättvisa i historien: att vi de föraktliga ska vara de som sörjer dessa stora personligheter. Idag har martyrerna förmedlat deras budskap med deras blod och satt sig i motsats till oss för att inbjuda de som sitter vid sidan av i historien att resa sig.

I vår kultur, religion och i Shias historia så är de mest värdefulla juvelerna som människan har skapat och de mest livsgivande substanserna som skänker livslust, pulsering och rörelse i historien och som lär människan de viktigaste gudomliga läxorna, som höjer upp människan till Gud, är dolda. Arvet från alla dessa värdefulla gudomliga skatter har fallit i våra händer. Vi som är de föraktade och förödmjukade, vi är arvstagare till de älskade förtroenden som förberetts genom jihad, martyrskap och stora mänskliga värderingar i Islams historia. Vi är arvstagare till allt detta. Vi bär ansvaret för att göra oss själva till ett samfund som kan vara en förebild för mänskligheten.

"Och Vi har gjort er till ett mittens samfund, för att ni skall stå som vittnen mot alla människor och Sändebidet vara vittne mot er. [Den Heliga Koranen 2:143]

Denna vers talar till oss. Vi bär ansvaret att ta vara på det stora och älskade arvet från våra martyrer, våra stridskämpar, våra imamer, våra ledare, vår tro och Boken - ett samfund som är en förebild, så att vi kan bli shahid (martyrer) och shahid (vittnen) för människorna i världen, precis som Sändebudet är en förebild och shahid för oss.

Ett så tungt ansvar som skänker vitalitet och rörelse till mänskligheten ligger på våra axlar, trots detta kan vi inte ens genomföra våra rutinbaserade dagliga göror.

Gud! Vilken visdom ligger i detta?

Och vi som har drunknat i våra animaliska livs smutsiga träsk skall vara de som sörjer sådana människor, kvinnor och barn; som i Karbala förevigade deras bevisade shahadat och närvaro i historien inför Gud och i inför friheten.

Gud! Vad är detta för förtryck som återigen drabbar Hosseins familj?

Nu har martyrerna avslutat sitt uppdrag. Vi deklarerar att det är över genom vår sorg inatt. Skåda att vi är under manteln och gråter för vår kärlek till Imam Hossein(A) och mot Yazid, som ville få ett slut på denna berättelse.

Nu har martyrerna avslutat sitt uppdrag och lämnat oss i tystnad. Alla har gått, en och en, de har spelat sina roller väl: läraren, uppmanaren, den gamle, den unga, män, kvinnor, mästare och tjänare och till och med barnet. Var och en av dem är representativ, ger oss lektioner och är förebilder för mänskligheten, för den gamla som unga, för mannen som för kvinnan - välj ett så vackert och livsgivande död.

De genomförde två uppdrag: Från Hosseins barn till hans bror, från tjänaren till Hossein själv, från reciteraren av Koranen till läraren för barnen i Kufa, från den som gjorde adhan vid tiden för bönen till de andra, både främlingen och släktingen, från den som var nobel och respektabel till den berövade av social ära stod alla som bröder, ansikte mot ansikte med martyrskap, män och kvinnor, barnen, de gamla och de unga i historien för att lära mänskligheten hur man skall leva om de har möjligheten och hur de bör dö om de inte har möjligheten.

Detta är första uppdraget.

Martyrerna genomförde ett andra uppdrag också. Med deras blod, inte med ord, i domstolen för mänsklighetens historia, var och en som representant för dennes sociala grupp, så vittnade de om att alla människogrupper och mänskliga värderingar är fördömda i det systemet som styr över historien för mänskligheten, ett system som innefattar politik, ekonomi, religion, konst, filosofi, tankar, känslor, etik och ett ord, mänsklighet, som redskap för att offra människor för deras egna intressen, vilket gör varje ting som ett stöd för den förtryckande aggressionen och brottet. Det finns en härskare över hela historien, eller en förtryckare som styr historien och en avrättare som gör många genom historien till martyrer, många barn har varit offer för avrättaren. Många kvinnor har tystats under avrättarens piska som styr historien. Vid priset för mycket blod, så har oändliga aptiter tillfredsställts. Många fall av svält, slaveri och massaker har genom historien plågat kvinnor och barn, män, hjältar, tjänare och lärare i alla tider och alla generationer.

Och nu har Hossein kommit till historiens domstol med allt detta i sin närvaro, så att han vid Eufrats floder ska bli ett vittne. Han har kommit för att bli ett vittne för alla förtryckta i historien, för alla de som fördömde avrättaren som styr historien, för att vittna om hur denna skoningslösa avrättare, Dahhak, fortsätter att äta ungdomarnas hjärna genom historien. Han har kommit tillsammns med Ali Akbar för att bli vittne. Han har kommit för att bli vittne till hur hjältar dör i kriminella regimer.

Han har kommit själv för att bli ett vittne. Han har kommit med sin syster Zaynab för att bli ett vittne till att i de regimer som styr historien måste kvinnan antingen välja slaveri och således förbli i olika harem eller välja frihet och således bli vittnen, således leder de fångarnas karavan och de blir arvstagare till martyrerna.

Han har kommit för att se hur hans spädbarn, Ali Asghar, så visar avrättaren inte ens barmhärtighet mot ett litet barn i en regim av förtryck, aggression och brott. Och Hossein, med hela hans existens har kommit för att bli vittne till detta brott i historiens domstol för att gynna de som inte har haft några vittnen och således dött försvarrslöst i tystnad.

Nu har domstolen tagit slut och vittnesmålet frå Hossein och alla hans älskade och hela deras existens, det bästa inför Gud, har förföljt deras stora gudomliga uppdrag.

Vänner! ShiaIslam, som förnärvarande har tagit denna form som vi ser att vem som än vill tala sanningen, dynamiskt och för att återuppväcka shiaislam blir ett offer för hans vänner innan hans fiender får tillgång till honom - stora lektioner och budskap, övergivandet av skatter, gudomliga värderingar, stora kapital och livsgivande själar för att återuppliva samhället, nationen och historien som är dold.

En av de bästa livsgivande källorna i Shiaislams historia är martyrskap. Som Jalal sade "Sedan urminnestider har vi glömt shahadat traditionen och vi har blivit förmyndare över martyrernas gravar, vi har underkastat oss den svarta döden." Sedan den tiden har vi istälelt för att vara Shiat Ali, Shiat Hossein, Shiat Zaynab, alltså istället för att vara martyrernas efterföljare så har våra män och kvinnor blivit blott några sörjare som förblivit i en evig sorg. Hur intelligent är inte budskapet från Imam Hossein(A) och hans stora och kära odödliga vänner, ett budskap för hela mänskligheten.

Efter att ha sett sina nära och kära falla en efter en på stridsfältet och när han inte har någon annan åhörare än den hämndlystna och plundrande fienden så skriker Hossein ut "Finns det någon som ger mig sitt stöd?" Vet han inte om att det inte finns någon vid hans sida mer? Detta är en fråga till framtida generationer, till var och en av oss. Detta visar Hosseins förväntningar på de som älskar honom. Det är en inbjudning till alla de som respekterar och värdar martyrskap.

Vi förminskar denna inbjudan, denna förväntan och detta budskap genom att vi feltolkar dess innehåll. Istället för att tolka det som "Hossein behöver anhängare i varje tid och generation" så tolkar vi det som "Hossein kräver endast tårar och sorg". Han har inget annat budskap. Han är död och behöver bara folk som sörjer honom. Han är inte en levande martyr i varje tid och plats som behöver anhängare. Detta är vad vi lärt oss.

"I varje revolution så finns det två syner, det första är "blod" och det andra är "budskap".

Shahid betyder "närvarande". Den personen som personligen väljer den röda döden som en symbol för deras kärlek för den döende sanningen som det enda vapnen för jihad för högra värderingar som behövs - kallas för Shahid. De är levande, närvarande, vittnen och observanter. De är inte bara så i Guds ögon, men också i ögonen på massorna i varje tid och land.

De som underkastar sig varje form av förödmjukelse för att få behålla livet är de tysta, de döda i historien. Vilka är levande? De som väljer deras egna död och utan själviskhet följde med Hossein för att bli slaktade, medan hundratals religiösa ursäkter tillåter de att få behålla livet och inte delta, men vem söker efter ursäkter och dör? Är det dessa som är vid liv eller de som lämnade Hossein och underkastade sig uselhet och lydnad till Yazid?

Varje person som anser livet vara mer än just en kropp som rör sig och som med hela sin existens känner Hosseins närvaro och liv och deras död men ändå underkastar sig för förödmjukelse bara för att leva.

I sin konfrontation mot förtryck och aggression så visar martyren, martyren lär ut och argumenterar mot de som tänker "oförmåga betyder undantag från jihad" och de som säger "Triumf betyder vinst över fienden". Men martyren är den som under ett tillstånd där denne inte kan erövra, triumferar över fienden med sin död, förödmjukar fienden om han inte besegrar denna.

En martyr är historiens hjärta. Hjärtat ger blod och liv till de döda blodsvenerna i kroppen. Precis som hjärtat så skickar martyren sitt eget blod genom det halvdöda och döende samhällets kropp, vars barn har förlorat tro på sig själva, som sakta rör sig mot döden, som har accepterat förödmjukelse, som har glömt ansvar, som gjort sig till främling från mänskligheten och där det inte finns något liv, rörelse och kreativitetet. Det största miraklet som en martyr genomför är att ge en generation förnyat tro på sig själva. En martyr är alltid närvarande och evig. Men vem är frånvarande?

Imam Hossein(A) har lärt oss en annan lektion som är viktigare än hans martyrskap. Att lämna Hajj halvvägs och bege sig till martyrskap. Han lämnade upplivandet av pilgrimsfärden som alla hans förfäder, morfar och pappa kämpade för. Han lämnade den efter att endast ha gjort klart halva och begav sig mot martyrskap för att nå alla pilgrimer i historien, alla dyrkande personer och alla troende som följer Abraham(A) för att förklara att om det inte finns någon imamat och ledarskap, om det inte finns något mål, om det inte finns någon Hossein, om det bara finns en Yazid som gör hajj så är detta samma sak som att cirkulera kring idolernas hus. De som fortsätter sitt cirkulerande när Hossein är frånvarande är likvärdiga med de som rörde sig kring det Gröna Palatset som tillhörde Mu’awiyah. En martyr som är närvarande i alla stridsfält där sanning och falskhet kämpar mot varandra, avslöjar följande till mänskligheten "Om ni inte befinner er i stridsfältet för sanningen mot falskhet så spelar det ingen roll vem du är, Om du inte är ett vittne i stridsfältet för sanningen mot falskhet under din tid, så kan du vara vartän du behagar. Ställ dig upp för bönen eller för vin. Både två är detsamma för dig"

Martyrskap innebär att alltid befinna sig stridsfältet för sanningen mot falskhet. Men vad innebär frånvaro?

De som lämnade Imam Hossein(A) och undvek att närvara, delta och vittna och således var frånvarande är alla densamma. Alla tre egenskaper är en egentligen. De som övergav Imam Hossein(A) för att bli Yazids legosoldater, de som längtar efter Paradiset och kröp ihop i dyrkans säkra avsildhet, de lämnade Imam Hossein(A) ensam, de flydde från konflikten med sanningen mot falskhet och de uppehöll sig själva med böner och eftersom de fruktade den styrande makten så förblev de tysta, alla dessa är likvärdiga.

Där Imam Hossein(A) är närvarande, och han är närvarande i varje tid och varje plats, så är alla de som inte tar hans sida, oavsett om de är troende eller icke troende, kriminella eller icke kriminella, alla dessa är likvärdiga. Detta är betydelsen av den shiitiska principen att varje handlings natur är beroende av imamat, ledarskap och wilayat. Utan det är allting meningslöst och vi ser alla att det är meningslöst. Och nu har Hossein förklarat sin närvaro i alla tider och för alla generationer, i alla krig, kamper och stridsfält i varje rum och plats. Han dog i Karbala så att han kan återuppstå i alla generationer och tider.

Du och jag måste gråta över vår egen misär eftersom vi inte är närvarande.

Sannerligen finns det två delar i varje revolution; blod och budskap. Imam Hossein(A) och hans kompanjoner tog sig an den första delen, blodets del. Den andra delen av uppdraget är att bära med sig budskapet till hela världen, att vara den eleganta tungan för denna flytande blod och de levande kropparna bland de vandrande döda. Att förmedla budskapet - det uppdraget börjar idag. Dess ansvar vilade på Zaynabs axlar, en kvinna som mänskligheten har mycket fromhet att lära sig ifrån. Zaynabs ansvar är mycket svårare och tyngre än hennes brors. De som har modet att välja sin egen död har helt enkelt gjort det största valet. Men ansvaret som vilar på de som överlever är tungt och svårt. Zaynab överlevde. Fångarnas karavan följer henne. Fiendens linjer är så långt ögat kan se framför henne. Ansvaret för att att förmedla hennes broders budskap vilar helt och hållet på hennes axlar. När hon gick in i staden lämnade hon efter sig martyrskapets röda gårdar och rosornas dofter, något som spred sig från hennes tröja. Hon kommer in i brottets stad, maktens huvudstad, centret för förtryck och avrättning.

Med fred och ära, så proklamerar hon segerrikt till avrättarna och de makthungriga slavagenterna, till kvarlevorna från kolonialism och diktatur: "All lov och pris tillkommer Gud för den generositet och ära som Han har skänkt vår familj. Äran av Profetskap och martyrskapets ära". Zaynab har ansvaret för att förmedla budskapet från de levande men tysta martyrerna. Hon har överlevt martyrerna och det är hon som måste bli tungan för de vars tunga skars av med avrättarnas svärd.

Om blod inte har något budskap, så förblir det tyst i historien. Om blodets budskap inte når alla generationer, så är det som att avrättaren har låst in martyren i en tidsålders slott. Om Zaynab inte förmedlar budskapet från Karbala, så skulle Karbala förbli blott en historisk händelse, och således skulle de som behövde budskapet berövas det. Således skulle ingen höra budskapet från de som talar till generationer med deras blod. Det är på grund av detta som Zaynabs uppdrag är svårt och tungt. Zaynabs uppdrag är att förmedla budsakpet till hela mänskligheten, till alla de som sörjer Hosseins död, till alla de som böjer sig i respekt för Hossein, till alla de som tror på Hosseins budskap om att "Livet är inget annat än tro och jihad". Zaynabs budskap är följande:

"O alla ni som har ett avtal, med den här familjen, som tror på Mohammads budskap, tänk och välj. I varje tid och generation, oavsett vilket land ni befinner er i, så måste ni lära er att lyssna på budskapet från martyrerna i Karbala som sade "De lever väl som kan dö väl".

O ni som tror på monoteismens budskap och på Koranen, O ni som tror på Imam Ali och hans familj, O ni som följer oss, vår familjs budskap till mänskligheten är konsten att leva väl och dö väl. Alla dör precis som de lever."