 |
 |
15 viskande böner
De vädjande [medlingssökandes] munajat
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn
إلهِي لَيْسَ لِي وَسِيلَةٌ إلَيْكَ إلاَّ عَواطِفُ رَأفَتِكَ، وَلا لِي ذَرِيعَةٌ إلَيْكَ إلاَّ عَوارِفُ رَحْمَتِكَ، وَشَفاعَةُ نَبِيِّكَ نَبِيِّ الرَّحْمَةِ، وَمُنْقِذِ الأُمَّةِ مِنَ الْغُمَّةِ، فَاجْعَلْهُما لِي سَبَباً إلى نَيْلِ غُفْرانِكَ، وَصَيِّرْهُمَا لِي وُصْلَةً إلَى الْفَوْزِ بِرِضْوانِكَ
O min Gud, jag har inte något medel [av medling] till Dig utom vänligheterna av Din välvilja, och inte [heller] något argument [hjälpmedel som för mig] till Dig utom favörerna av Din barmhärtighet och förbönen [medlingen] från Din Profet(S), barmhärtighetens Profet(S) och räddaren [befriaren] av ummah (folket) från bedrövelsen [rådande under jaheliyyah (ignoranes tid)], så låt dessa två vara orsak för mig till att uppnå Din förlåtelse, och gör dem för mig till en anslutning till att vinna Ditt välbehag,
وَقَدْ حَلَّ رَجآئِي بِحَرَمِ كَرَمِكَ، وَحَطَّ طَمَعِي بِفِنآءِ جُودِكَ. فَحَقِّقْ فِيكَ أَمَلِيْ وَاخْتِمْ بِالْخَيْرِ عَمَلِي، وَاجْعَلْنِي مِنْ صَفْوَتِكَ الَّذِينَ أَحْلَلْتَهُمْ بُحْبُوحَةَ جَنَّتِكَ، وَبَوَّأْتَهُمْ دارَ كَرامَتِكَ وَأَقْرَرْتَ أَعْيُنَهُمْ بِالنَّظَرِ إلَيْكَ يَوْمَ لِقآئِكَ، وَأَوْرَثْتَهُمْ مَنازِلَ الصِّدْقِ فِي جِوارِكَ
Och mitt hopp har ankommit till Din generositets helgedom, och min lystnad slått sig ned i Din frikostighets gård, så förverkliga min förhoppning på Dig, och besegla mitt arbete med godhet, och låt mig vara bland Dina utvalda vilka DU ställt i mitten av Ditt paradis, och placerat i Din äras boning, och vars ögon DU fröjdat med blickande av Dig på dagen av Ditt möte, och låtit dem ärva sanningens ställningar i Ditt grannskap,
يا مَنْ لا يَفِدُ الْوافِدُونَ عَلى أَكْرَمَ مِنْهُ، وَلا يَجِدُ الْقاصِدُونَ أَرْحَمَ مِنْهُ، يا خَيْرَ مَنْ خَلا بِهِ وَحِيدٌ، وَيا أَعْطَفَ مَنْ أَوى إلَيْهِ طَرِيدٌ، إلى سَعَةِ عَفْوِكَ مَدَدْتُ يَدِي وَبِذَيْلِ كَرَمِكَ أَعْلَقْتُ كَفِّي، فَلا تُولِنِي الْحِرْمانَ، وَلا تُبْلِنِي بِالْخَيْبَةِ وَالْخُسْرانِ، يا سَمِيعَ الدُّعآءِ يا أَرْحَمَ الرَّاحِمِينَ
O Han som ankommare inte anländer hos generösare än Honom, och som eftersträvare inte finner barmhärtigare än Honom, O DU bästa [godaste] som den ensamme är ensam med, och O DU vänligaste som den utstötte söker tillflykt hos, till rikligheten [vidden] av Din nåd har jag utsträckt min hand, och i hörnet av Din generositet har jag fäst mitt grepp, så återsänd mig inte med berövande [frånhållande], och drabba [pröva] mig inte med besvikelse och förlust; O DU Åhöraren av duaa (åkallelse och bön), O DU Barmhärtigaste av barmhärtiga!
|
|