 |
 |
15 viskande böner
De [Gud-] fruktandes munajat
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn
إلهِي أَتَراكَ بَعْدَ الإِيْمانِ بِكَ تُعَذِّبُنِي، أَمْ بَعْدَ حُبِّي إيَّاكَ تُبَعِّدُنِي، أَمْ مَعَ رَجآئِي برحمَتِكَ وَصَفْحِكَ تَحْرِمُنِي، أَمْ مَعَ اسْتِجارَتِي بِعَفْوِكَ تُسْلِمُنِي؟
O min Gud, kan tänkas att DU efter min tro till Dig [ändå] straffar mig?! Eller efter min kärlek till Dig fördriver [fjärmar] mig?! Eller med mitt hopp [önskan] om Din barmhärtighet och överseende berövar mig?! Eller med min tillflyktssökande i Din benådning överlämnar [överger] mig?!
حاشا لِوَجْهِكَ الْكَرِيمِ أَنْ تُخَيِّبَنِي، لَيْتَ شِعْرِي، أَلِلشَّقآءِ وَلَدَتْنِي أُمِّي، أَمْ لِلْعَنآءِ رَبَّتْنِي؟ فَلَيْتَهَا لَمْ تَلِدْنِي وَلَمْ تُرَبِّنِي، وَلَيْتَنِي عَلِمْتُ أَمِنْ أَهْلِ السَّعادَةِ جَعَلْتَنِي؟ وَبِقُرْبِكَ وَجَوارِكَ خَصَصْتَنِي؟ فَتَقَرَّ بِذلِكَ عَيْنِي، وَتَطْمَئِنَّ لَهُ نَفْسِي
Aldrig; avlägsen från Ditt generösa anlete att göra mig besviken, om jag visste om min mor fött mig för bedrövelse, eller uppfostrat mig för lidande, så önskar jag att hon inte fött mig och inte uppfostrat mig, och önskar att jag visste om DU placerat mig bland de lycksaliga [frälsta] och specificerat mig med Din närhet och Ditt grannskap, så att mitt öga fröjdas av det, och min själ lugnas [fylls av ro] av det,
إلهِي هَلْ تُسَوِّدُ وُجُوهً خَرَّتْ ساجِدَةً لِعَظَمَتِكَ؟ أَوْ تُخْرِسُ أَلْسِنَةً نَطَقَتْ بِالثَّنآءِ عَلَى مَجْدِكَ وَجَلالَتِكَ؟ أَوْ تَطْبَعُ عَلَى قُلُوب انْطَوَتْ عَلى مَحَبَّتِكَ؟ أَوْ تُصِمُّ أَسْماعَاً تَلَذَّذَتْ بِسَماعِ ذِكْرِكَ فِي إرادَتِكَ؟ أَوْ تَغُلُّ أَكُفَّاً رَفَعَتْهَا الآمالُ إلَيْكَ رَجآءَ رَأْفَتِكَ؟ أَوْ تُعاقِبُ أَبْداناً عَمِلَتْ بِطاعَتِكَ حَتَّى نَحِلَتْ فِي مُجاهَدَتِكَ، أَوْ تُعَذِّبُ أَرْجُلاً سَعَتْ فِي عِبادَتِكَ
O min Gud, mörknar DU ansikten som fallit i tillbedjan inför Din storhet?! Eller förstummar DU tungor som yttrat med lovprisande av Din prakt och Ditt majestät?! Eller förseglar DU hjärtan som hyser Din kärlek?! Eller dövar DU öron som njuter av att höra Din hågkomst enligt Din vilja?! Eller kedjar DU händer som förhoppningar höjt till i hopp om Din vänlighet?! Eller bestraffar DU kroppar som handlat i Din lydnad tills de magrats i [strävan av] Din kamp?! Eller straffar DU ben som strävat i Din dyrkan?!
إلهِي لا تُغْلِقْ عَلى مُوَحِّدِيكَ أَبْوابَ رَحْمَتِكَ، وَلا تَحْجُبْ مُشْتاقِيكَ عَنِ النَّظَرِ إلَى جَمِيلِ رُؤْيَتِكَ
O min Gud, stäng inte Din barmhärtighets dörrar mot de som vittnar om Din Enighet, och beslöja inte de som längtar efter Dig från att skåda Ditt mötes skönhet,
إلهِي نَفْسٌ أَعْزَزْتَها بِتَوْحِيدِكَ، كَيْفَ تُذِلُّها بِمَهانَةِ هِجْرانِكَ؟ وَضَمِيرٌ انْعَقَدَ عَلى مَوَدَّتِكَ كَيْفَ تُحْرِقُهُ بِحَرَارَةِ نِيرانِكَ؟
O min Gud, en själ som DU ärat genom [dess] vittnesmål om Din Enighet; hur skulle DU vanära den med förnedringen av Ditt övergivande?! Och ett hjärta som sammanknutits [förenats] med Din kärlek; hur skulle DU bränna det med hettan av Din eld?!
إلهِي أَجِرْنِي مِنْ أَلِيمِ غَضَبِكَ وَعَظِيمِ سَخَطِكَ، يا حَنَّانُ يا مَنَّانُ، يا رَحِيمُ يا رَحْمنُ، يا جَبَّارُ يا قَهَّارُ، يا غَفَّارُ يا سَتَّارُ
O min Gud, värna mig från Din plågsamma vrede, och Din mäktiga ilska, O DU Älskvärde, O DU Välgörande, O DU Barmhärtige, O DU Nåderikes, O DU Allsmältige, O DU Betvingare, O DU Förlåtare, O DU Betäckare,
نَجِّنِي بِرَحْمَتِكَ مِنْ عَذابِ النَّارِ، وَفَضِيحَةِ الْعارِ، إذَا امْتازَ الأَخْيارُ مِنَ الأَشْرارِ، وَحالَتِ الأَحْوالُ، وَهالَتِ الأَهْوالُ وَقَرُبَ الْمُحْسِنُونَ، وَبَعُدَ الْمُسِيؤُنَ، وَوُفِّيَتْ كُلُّ نَفْس ما كَسَبَتْ وَهُمْ لا يُظْلَمُونَ
Befria mig genom Din barmhärtighet från eldens straff, och skammens vanheder, då de goda skiljs åt från de onda, och tillstånden transformeras, och fasor skrämmer, och de goda [rättfärdiga] förs närmare, och de [illgörande] onda förs bort, och varje själ lönas vad den intjänat, och de förtrycks inte[1]!
Fotnoter:
Citerar ur:
فَكَيْفَ إِذَا جَمَعْنَاهُمْ لِيَوْمٍ لاَّ رَيْبَ فِيهِ وَوُفِّيَتْ كُلُّ نَفْسٍ مَّا كَسَبَتْ وَهُمْ لاَ يُظْلَمُونَ
"Hur [skall det gå för dem] när Vi en Dag samlar dem - [att den Dagen kommer] står utom allt tvivel - och var och en till fullo skall få den lön som han förtjänat och ingen skall lida orätt?" (den heliga Koranen 3:25)
|
|