15 viskande böner

De hoppfullas munajat

بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn


يا مَنْ إذا سَأَلَهُ عَبْدٌ أَعْطَاهُ، وَإذا أَمَّلَ ما عِنْدَهُ بَلَّغَهُ مُناهُ، وَإذا أَقْبَلَ عَلَيْهِ قَرَّبَهُ وَأَدْناهُ، وَإذا جاهَرَهُ بِالْعِصْيانِ سَتَرَ عَلَى ذَنْبِهِ وَغَطَّاهُ، وَإذا تَوَكَّلَ عَلَيْهِ أَحْسَبَهُ وَكَفَاهُ


O Han som om Hans tjänare förfrågar [ber] Honom ger honom, och om han [tjänaren] hoppas på vad som finns hos Honom [Gud] får honom att nå sin önskan, och om han [tjänaren] vänder sig till Honom [Gud] för honom [tjänaren] nära och närmare [till Sig], och om han [tjänaren öppet] visar olydnad täcker Han [Gud] över hans [tjänarens] synd och beslöjar det, och om han [tjänaren] har tawakkul (tillförsikt och förlitande på Gud) på Honom förser och tillräckliggör [berikar] honom,

إلهِي مَنِ الَّذِي نَزَلَ بِكَ مُلْتَمِساً قِراكَ فَما قَرَيْتَهُ؟ وَمَنِ الَّذِي أَناخَ بِبابِكَ مُرْتَجِياً نَداكَ فَما أَوْلَيْتَهُ؟


O min Gud, vem är den som ankommit hos Dig sökandes Din gästfrihet så DU inte gästfriat?! Och vem är den som avstigit vid Din dörr hoppfull om Din givmildhet så DU inte skänkt honom?

أَيَحْسُنُ أَنْ أَرْجِعَ عَنْ بابِكَ بِالْخَيْبَةِ مَصْرُوفاً، وَلَسْتُ أَعْرِفُ سِواكَ مَوْلىً بِالإِحْسانِ مَوْصُوفاً؟


Går det an att jag återvänder från Din dörr vändandes med besvikelse, och [det medan] jag inte känner utom Dig en förmyndare [Herre] beskriven med [kvalificerad till] välgärning?!

كَيْفَ أَرْجُو غَيْرَكَ وَالْخَيْرُ كُلُّهُ بِيَدِكَ؟! وَكَيْفَ أُؤَمِّلُ سِوَاكَ وَالْخَلْقُ وَالأَمْرُ لَكَ؟


Hur ska jag hoppas på annan än Dig och [det medan] allt det goda är i Din hand?! Och hur ska jag önska utom Dig och [det medan] skapelsen och ordern är Din?!

أَأَقْطَعُ رَجآئِي مِنْكَ وَقَدْ أَوْلَيْتَنِي ما لَمْ أَسْأَلْهُ مِنْ فَضْلِكَ؟! أَمْ تُفْقِرُنِي إلى مِثْلِي وَأَنَا أَعْتَصِمُ بِحَبْلِكَ؟


Ska jag kapa mitt hopp från Dig och [det medan] DU har skänkt mig vad jag inte förfrågat [bett om] utav Din frikostighet [ynnest]?! Eller gör DU mig fattig [behövande] till [någon] lik mig och [det medan] jag greppat Din lina?!

يا مَنْ سَعِدَ بِرَحْمَتِهِ الْقاصِدُونَ، وَلَمْ يَشْقَ بِنِقْمَتِهِ الْمُسْتَغْفِرُونَ


O Han som blev lyckliga [frälstes] genom Hans barmhärtighet de strävande [till Honom], och inte fördömdes med Hans vedergällning [straff] de som söker förlåtelse,

كَيْفَ أَنْسَاكَ وَلَمْ تَزَلْ ذاكِرِي؟! وَكَيْفَ أَلْهُو عَنْكَ وَأَنْتَ مُراقِبِي؟


Hur ska jag glömma Dig och [det medan] DU oupphörligt [ständigt] hågkommer mig?! Och hur ska jag underlåta Dig och [det medan] DU bevakar [beskyddar] mig?!

إلهِي بِذَيْلِ كَرَمِكَ أَعْلَقتُ يَدِي، وَلِنَيْلِ عَطاياكَ بَسَطْتُ أَمَلِي، فَأَخْلِصْنِي بِخالِصَةِ تَوْحِيدِكَ، وَاجْعَلْنِي مِنْ صَفْوَةِ عَبِيدِك


O min Gud, jag har fäst min hand vid Din generositets hörn, och för erhållande av Dina skänkningar har jag utsträckt min förhoppning, så rena [förädla] mig genom Din tawhids (trobekännelsen om Guds enhet och enhetlighet) renaste [obesudlade], och låt mig vara bland Dina utvalda tjänare,

يا مَنْ كُلُّ هارِب إلَيْهِ يَلْتَجِئُ، وَكُلُّ طالِب إيَّاهُ يَرْتَجِي، يا خَيْرَ مَرْجُوٍّ، وَيا أَكْرَمَ مَدْعُوٍّ، وَيا مَنْ لا يُرَدُّ سآئِلُهُ، وَلا يُخَيَّبُ آمِلُهُ، يا مَنْ بابُهُ مَفْتُوحٌ لِدَاعِيهِ، وَحِجابُهُ مَرْفُوعٌ لِراجِيهِ


O Han hos vem varje flyende söker tillflykt, och varje sökande [begärande] på Honom hoppas [av Honom önskar], O DU bästa som förhoppning sätt till [ombes], och O DU generösaste som åkallas [förfrågas], och O Han som inte avvisar den som ber Honom, och inte sviker [låter misströsta] den som hoppas på Honom, O Han vars dörr är öppen för Hans åkallare [hågkommare], och vars slöja är bortlyft för Hans ombedjare [som satt sin förhoppning till Honom],

أَسْأَلُكَ بِكَرَمِكَ أَنْ تَمُنَّ عَلَيَّ مِنْ عَطآئِكَ بِما تَقَرُّ بِهِ عَيْنِي، وَمِنْ رَجآئِكَ بِما تَطْمَئِنُّ بِهِ نَفْسِي، وَمِنَ الْيَقِينِ بِما تُهَوِّنُ بِهِ عَلَيَّ مُصِيباتِ الدُّنْيا، وَتَجْلُو بِهِ عَنْ بَصِيرَتِي غَشَواتِ الْعَمى بِرَحْمتِكَ يا أَرْحَمَ الرَّاحِمِينَ


Jag ber Dig vid Din generositet att visa favör över mig utav Din skänkning med vad DU fröjdar mitt öga med, och utav Din förhoppning med vad som lugnar [fyller med ro] min själ, och utav yaqin (visshet och övertygelse) med vad som underlättar [bagatelliserar] för mig olyckorna [svårigheterna] av dunya (denna värld), och genom vilken DU bortlyfter [skingrar] från min insikt blindhetens täcken; vid [genom] Din barmhärtighet, O DU Barmhärtigaste av barmhärtiga!