 |
 |
Duaa 49: Hans åkallelse i bortstöttande av fienders list och avvärjande av deras fara
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn
إلهِي هَدَيْتَنِي فَلَهَوْتُ، وَوَعَظْتَ فَقَسَوْتُ، وَأَبْلَيْتَ الْجَمِيلَ فَعَصَيْتُ، ثُمَّ عَرَفْتُ مَا أَصْدَرْتَ؟ إذْ عَرَّفْتَنِيهِ فَاسْتَغْفَرْتُ، فَأَقَلْتَ فَعُدتُ، فَسَتَرْتَ فَلَكَ إلهِي الْحَمْدُ
O min Gud, DU vägledde mig [men] så jag försummade, och DU rådde mig [men] så jag [mitt hjärta] hårdnade, och DU skänkte [mig] det goda [men] så jag trotsade, sedan fick jag kännedom om [insåg] vad jag hämmats från då DU gav mig kännedom [gjorde mig medveten] om det, så jag bad om förlåtelse [och] så DU översåg, [och] så jag återgick [till synd men] så DU övertäckte, så till Dig hör – O min Gud – all lovprisande och tacksamhet,
تَقَحَّمْتُ أَوْدِيَةَ الْهَلاَكِ، وَحَلَلْتُ شِعَابَ تَلَف تَعَرَّضْتُ فِيهَا لِسَطَوَاتِكَ، وَبِحُلُولِهَا عُقُوبَاتِكَ
Jag dök [själv] i förintelses sänkor, och kastade mig i förödelsens dalar, i vilka jag gjort mig själv föremål för Din vrede, och med landning i det [bemötte] Din straff,
وَوَسِيلَتِي إلَيْكَ التَّوْحِيدُ، وَذَرِيْعَتِي أَنِّي لَمْ أُشْرِكْ بِكَ شَيْئاً، وَلَمْ أَتَّخِذْ مَعَكَ إلهاً، وَقَدْ فَرَرْتُ إلَيْكَ بِنَفْسِي، وَإلَيْكَ مَفَرُّ الْمُسِيءِ، وَمَفْزَعُ الْمُضَيِّعِ لِحَظِّ نَفْسِهِ، الْمُلْتَجِئِ
Och mitt redskap till Dig är tawhid (trobekännelsen om Guds enhet), och mitt hjälpmedel är att jag inte har antagit något med Dig [som partner vid Din sida], och jag har inte antagit [dyrkat] med Dig någon [annan] gudom, och jag har flytt till Dig av mig själv [helhjärtat], och till Dig är felarens tillflykt, och skyddsplatsen av den som förspillt sin egen andel den skyddssökande [flyktingen],
فَكَمْ مِنْ عَدُوٍّ انْتَضى عَلَيَّ سَيْفَ عَدَاوَتِهِ، وَشَحَذَ لِيْ ظُبَةَ مُدْيَتِهِ، وَأَرْهَفَ لِي شَبَا حَدِّهِ، وَدَافَ لِيْ قَوَاتِلَ سُمُومِهِ، وَسَدَّدَ نَحْوِي صَوَائِبَ سِهَامِهِ، وَلَمْ تَنَمْ عَنِّي عَيْنُ حِرَاسَتِهِ، وَأَضْمَرَ أَنْ يَسُومَنِي الْمَكْرُوهَ وَيُجَرِّ عَنِّي زُعَافَ مَرَارَتِهِ
، Så hur många utav fiender drog mot mig sin fiendskaps svärd, och slipade mot mig sin dolks egg, och vässade mot mig dess eggs klinga, och förberedde mot mig sina dödliga gifter, och siktade mot mig sina pilars fullträffar, och somnade inte från mig hans vakande öga, och ämnade i sitt inre att tillföra mig skada, och låta mig smaka beskans bitterhet,
فَنَظَرْتَ يا إلهِيْ إلَى ضَعْفِي عَنِ احْتِمَـالِ الْفَـوَادِحِ ، وَعَجْزِي عَنِ الانْتِصَارِ مِمَّنْ قَصَدَنِيْ بِمُحَارَبَتِهِ، وَوَحْدَتِي فِي كَثِيرِ عَدَدِ مَنْ نَاوَانِيْ وَأَرْصَدَ لِيْ بِالْبَلاءِ فِيمَا لَمْ أُعْمِلْ فِيهِ فِكْرِي
Och DU tittade, O min Gud, till min svaghet från att utstå belastningar, och min vanmakt från att vedergälla från den som avsett mig med sin fiendskap, och min ensamhet gentemot flera till antalet av de som är fientliga mot mig, och har lagt sig i bakhåll med vad jag inte kommit på min tänk,
فَابْتَدَأْتَنِي بِنَصْرِكَ، وَشَدَدْتَ أَزْرِي بِقُوَّتِكَ، ثُمَّ فَلَلْتَ لِيَ حَدَّهُ، وَصَيَّرْتَهُ مِنْ بَعْدِ جَمْع عَدِيْد وَحْدَهُ، وَأَعْلَيْتَ كَعْبِي عَلَيْهِ، وَجَعَلْتَ مَا سَدَّدَهُ مَرْدُوداً عَلَيْهِ، فَرَدَدْتَهُ لَمْ يَشْفِ غَيْظَهُ، وَلَمْ يَسْكُنْ غَلِيلُهُ، قَدْ عَضَّ عَلَى شَوَاهُ، وَأَدْبَرَ مُوَلِّياً قَدْ أَخْلَفَتَ سَرَاياهُ
Så DU inledde med mig med Din hjälp, och backade upp mig med Din styrka, så DU bröt för mig hans egg, och gjorde honom efter en mångtalig skara ensam, och upphöjde min ära [seger] över honom, och lät vad han siktade mot mig vändandes mot honom, så DU återvände honom [medan] hans vrede inte slocknat, och hans agg inte stillnat, medan han bet sina fingrar [av vrede], och han flydde i flykt lämnandes sina trupper [/med trupperna splittrade och vägrandes lyda order],
وَكَمْ مِنْ باغ بَغانِيْ بِمَكَائِدِهِ، وَنَصَبَ لِيْ شَرَكَ مَصَائِدِهِ، وَوَكَّلَ بِيْ تَفَقُّدَ رِعَايَتِهِ، وَأَظْبَأَ إلَيَّ إظْبَآءَ السَّبُعِ لِطَرِيْدَتِهِ، انْتِظَـاراً لانْتِهَازِ الْفُرْصَةِ لِفَرِيسَتِهِ، وَهُوَ يُظْهِرُ لِيْ بَشَاشَةَ المَلَقِ، وَيَنْظُـرُنِي عَلَى شِدَّةِ الْحَنَقِ
Och hur många överträdare som förtryckte mig med sina trick, och utbredde för mig sina fällors snaror, och åtog över mig sin uppsikts vakande, och gömde sig i bakhåll för mig bakhållet av rovdjuret för sitt byte i väntan på att fånga tillfället för sin fångst, och [det medan] han uppvisar för mig leende av fjäsk [hyckleri], och betraktar [inväntar] mig med stark vrede,
فَلَمَّا رَأَيْتَ يَا إلهِي تَبَارَكْتَ وَتَعَالَيْتَ دَغَلْ سَرِيرَتِهِ، وَقُبْحَ مَا انْطَوى عَلَيْهِ، أَرْكَسْتَهُ لاِمِّ رَأْسِهِ فِي زُبْيَتِهِ، وَرَدَدْتَهُ فِي مَهْوى ُفْرَتِهِ، فَانْقَمَعَ بَعْدَ اسْتِطَالَتِهِ ذَلِيلاً فِي رِبَقِ حِبالتِهِ الَّتِي كَانَ يُقَدِّرُ أَنْ يَرَانِي فِيهَا، وَقَدْ كَادَ أَنْ يَحُلَّ بِيْ لَوْلاَ رَحْمَتُكَ مَا حَلَّ بِسَاحَتِهِ
Så då DU, O min Gud, överlägsen och upphöjd är DU, sett fördärvet av hans inre, och fulheten av vad han åtagit, störtade DU honom med huvudet före i sin grop, och genmälde honom i sänkan av hans fallgrop, så förnedrades efter sitt överträdande i vanära med gillren av sina snaror som han avsåg att se mig [insnärjd] i, och sannerligen var det nära att drabba mig om inte vore för Din barmhärtighet vad som drabbade hans sfär,
وَكَمْ مِنْ حَاسِد قَدْ شَرِقَ بِي بِغُصَّتِهِ، وَشَجِيَ مِنِّي بِغَيْظِهِ، وَسَلَقَنِي بِحَدِّ لِسَانِهِ، وَوَحَرَنِي بِقَرْفِ عُيُوبِهِ، وَجَعَلَ عِرْضِيْ غَرَضاً لِمَرَامِيهِ، وَقَلَّدَنِي خِلاَلاً لَمْ تَزَلْ فِيهِ، وَوَحَرنِي بِكَيْدِهِ، وَقَصَدَنِي بِمَكِيدَتِهِ
Och hur många utav avundsjuka som fått en klump [i halsen] på grund av mig, och kvävts [satt i halsen] med sitt vrede över mig, och nedstämde mig med sin tungas vasshet, och gjorde mig avog med pikande av egna brister, och gjorde min anseende [släkte] måltavla för sina lågsinnade pilar, och hängde på mig egenskaper som jämt funnits i honom [själv], och förde hätska mot mig [/spetsade mig] med sitt lurendrejeri, och den ämnade mig med sin slughet,
فَنَادَيْتُكَ يَا إلهِي مُسْتَغِيْثاً بِكَ، وَاثِقاً بِسُرْعَةِ إجَابَتِكَ، عَالِماً أَنَّهُ لاَ يُضْطَهَدُ مَنْ آوى إلَى ظِلِّ كَنَفِكَ، وَلاَ يَفْزَعُ مَنْ لَجَأَ إلَى مَعْقِل انْتِصَارِكَ، فَحَصَّنْتَنِي مِنْ بَأْسِهِ بِقُدْرَتِكَ
Så jag ropade på Dig, O min Gud, sökandes Din undsättning, säker på snabbheten av Ditt besvarande, medveten om att inte underkuvas den som tar skydd i Ditt värns skugga, och inte rädds [längre] den som söker tillflykt i Din vedergällnings fäste, så DU värnade mig från hans illvilja med Din styrka.
وَكَمْ مِنْ سَحَائِبِ مَكْرُوه جَلَّيْتَهَا عَنِّي، وَسَحَائِبِ نِعَم أَمْطَرْتَهَا عَلَيَّ، وَجَدَاوِلِ رَحْمَة نَشَرْتَهَا، وَعَافِيَة أَلْبَسْتَهَا، وَأَعْيُنِ أَحدَاث طَمَسْتَهَا، وَغَواشي كُرُبَات كَشَفْتَهَا
Och hur många av olägenheters moln som DU undanröjde från mig, välsignelsers moln DU lät regna över mig, och barmhärtighetens bäckar som DU gjort rinnande [för mig], och välgång [hälsa] som DU beklädde [mig] med, och olyckors källor som DU [igenfyllde] ödelade, och mödors höljen som DU avlägsnade,
وَكَمْ مِنْ ظَنٍّ حَسَن حَقَّقْتَ، وَعَدَم جَبَرْتَ، وَصَرْعَة أَنْعَشْتَ وَمَسْكَنَة، حَوَّلْتَ
Och hur många av goda tilltroende som DU förverkligade, och fattigdomen som DU kompenserade, och nedfallning [i prövning] som DU upplyfte, och elände som DU omvände,
كُلُّ ذَلِكَ إنْعَامَاً وَتَطَوُّلاً مِنْكَ، وَفِي جَمِيعِهِ انْهِمَاكاً مِنِّي عَلَى مَعَاصِيْكَ، لَمْ تَمْنَعْكَ إساءَتِي عَنْ إتْمَامِ إحْسَانِكَ، وَلاَ حَجَرَنِي ذالِكَ عَنِ ارْتِكَابِ مَسَاخِطِكَ، لاَ تُسْأَلُ عَمَّا تَفْعَلُ
Allt detta av Ditt välsignande och gunst från Dig, och i allt detta var jag vältrande i olydnad av Dig, [men] inte hindrade Dig mitt felande från att fullgöra Din välgärning, och inte avhöll mig det från att begå de handlingarna som orsakar Din vrede, DU utfrågas inte om vad DU gör[1],
وَلَقَدْ سُئِلْتَ فَأَعْطَيْتَ، وَلَمْ تُسْأَلْ فابْتَدَأْتَ، وَاسْتُمِيحَ فَضْلُكَ فَمَا أَكْدَيْتَ
Och DU ombads så DU gav, och ombads inte så DU initierade [gav ändå], och då DU förfrågades om Din ynnest så DU upphörde inte [Dina skänkningar],
أَبَيْتَ يَا مَوْلاَيَ إلاَّ إحْسَانَـاً وَامْتِنَاناً وَتَطوُّلاً وَإنْعَامـاً ، وَأَبَيْتُ إلاَّ تَقَحُّماً لِحُرُماتِكَ، وَتَعَدِّياً لِحُدُودِكَ، وَغَفْلَةً عَنْ وَعِيدِكَ. فَلَكَ الْحَمْدُ إلهِي مِنْ مُقْتَدِر لاَ يُغْلَبُ، وَذِي أَناة لاَ تَعْجَلُ
DU förvägrade, O min Herre, förutom välgärning och ynnest och gunst och favör, och jag förvägrade förutom dykande i Dina förbjudanden, och överträdande av Dina gränser, och försummande av Dina varslanden [varningar], så till Dig hör all lovprisande och tacksamhet, O min Gud, O DU mäktige som inte övervinns, och O DU fördragsamme som inte brådskar,
هَذَا مَقَامُ مَنِ اعْتَرَفَ بِسبوغِ النِّعَمِ، وَقَابَلَهَا بِالتَّقْصِيرِ، وَشَهِدَ عَلَى نَفْسِهِ بِالتَّضْيِيْعِ
Det här är ställningen av den som erkänt omfattningen av [Dina] välsignelser, och bemötte dem med [sitt] tillkortakommande, och vittnade mot sig själv om [sitt] försummande,
أللَّهُمَّ فَإنِّي أَتَقَرَّبُ إلَيْكَ بِالْمُحَمَّدِيَّةِ الرَّفِيعَةِ، وَالْعَلَوِيَّةِ الْبَيْضَآءِ، وَأَتَـوَجَّهُ إلَيْكَ بِهِمَا، أَنْ تُعِيذَنِيْ مِنْ شَرِّ [كَذَا وَكَذَا] فَإنَّ ذَالِكَ لا يَضِيْقُ عَلَيْكَ فِي وُجْدِكَ، وَلاَ يَتَكَأدُّكَ فِي قُدْرَتِكَ، وَأَنْتَ عَلَى كُلِّ شَيْء قَدِيرٌ
O Allah, så jag närmar mig Dig via [Profeten] Mohammads(S) upphöjdhet och via [Imam] Alis(A) vithet [ärbarhet, ädelhet och renhet], och jag ställer mig inför Dig via dem båda att skydda mig från ondskan av ”det” och ”det” [nämn den/det du rädds], för sannerligen tränger detta inte Dig i Din slagkraft, och besvärar inte Dig i Din makt, O DU har makt över allting,
فَهَبْ لِي يا إلهِي مِنْ رَحْمَتِكَ وَدَوَامِ تَوْفِيقِكَ، مَا أَتَّخِذُهُ سُلَّماً أَعْرُجُ بِهِ إلى رِضْوَانِكَ، وَآمَنُ بِهِ مِنْ عِقَابِكَ، يَا أَرْحَمَ الرَّاحِمِينَ
Så begåva mig, O min Gud, av Din barmhärtighet och Din ständiga tawfiq (lycka och framgång från Gud) vad jag kan ta som stege genom vilken jag uppnår Din belåtenhet, och genom vilken jag tryggas från Ditt straff, O DU Barmhärtigaste av barmhärtiga!
Fotnoter
[1] Se även:
لَا يُسْأَلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْأَلُونَ
"[Ingen] kan ställa Honom till svars för Hans handlande, men [människorna] skall stå till svars [för sina handlingar]." (den heliga Koranen 21:23)
|
|