 |
 |
Duaa 12: Hans åkallelse vid bekännelse
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn
أَللَّهُمَّ إنَّهُ يَحْجُبُنِي عَنْ مَسْأَلَتِكَ خِلاَلٌ ثَلاثٌ وَتَحْدُونِي عَلَيْهَا خَلَّةٌ وَاحِدَةٌ
O Allah, tre saker hejdar mig från att be Dig, och en sak manar mig till det:
يَحْجُبُنِي أَمْرٌ أَمَرْتَ بِهِ فَأَبْطَأتُ عَنْهُ، وَنَهْيٌ نَهَيْتَنِي عَنْهُ فَأَسْرَعْتُ إلَيْهِ، وَنِعْمَةٌ أَنْعَمْتَ بِهَا عَلَيَّ فَقَصَّرْتُ فِي شُكْرِهَـا
Hejdar mig befallningen DU beordrat [mig] till men jag fördröjt från, och förbudet DU förbjudit mig från men jag skyndat till, och välsignelsen DU skänkt mig men jag brustit i att vara tacksam för,
وَيَحْدُونِي عَلَى مَسْأَلَتِكَ تَفَضُّلُكَ عَلَى مَنْ أَقْبَلَ بِوَجْهِهِ إلَيْكَ، وَوَفَدَ بِحُسْنِ ظَنِّـهِ إلَيْكَ، إذْ جَمِيعُ إحْسَانِكَ تَفَضُّلٌ، وَإذْ كُلُّ نِعَمِكَ ابْتِدَاءٌ
Och manar mig att be Dig Din frikostighet över den som vänder sitt ansikte till Dig, och ankommer med sin goda tilltro [och förväntan] till Dig, ty all Din favör är av frikostighet och alla Dina gåvor initierade [av Dig],
فَهَا أَنَا ذَا يَا إلهِيْ وَاقِفٌ بِبَابِ عِزِّكَ وُقُوفَ المُسْتَسْلِمِ الذَّلِيْل، وَسَائِلُكَ عَلَى الْحَيَاءِ مِنّي سُؤَالَ الْبَائِسِ الْمُعِيْلِ
Så här är jag, O min Herre, ståendes vid Din mäktighets port, ställningen av den underkastade undergivne, och tillfrågandes Dig i min skamsenhet den nödlidande torftiges begäran,
مُقـرٌّ لَكَ بأَنّي لَمْ أَسْتَسْلِمْ وَقْتَ إحْسَانِـكَ إلاَّ بِالاِقْلاَعِ عَنْ عِصْيَانِكَ، وَلَمْ أَخْلُ فِي الْحَالاتِ كُلِّهَا مِنِ امْتِنَانِكَ
Bekännandes för Dig, att jag inte hängav mig vid tiden av Din favör åt annat än avstående från olydnad gentemot Dig, och inte förblev under några omständigheter utan Din vänlighet,
فَهَلْ يَنْفَعُنِي يَا إلهِي إقْرَارِي عِنْدَكَ بِسُوءِ مَا اكْتَسَبْتُ؟ وَهَلْ يُنْجِيْنِي مِنْكَ اعْتِرَافِي لَكَ بِقَبِيْحِ مَا ارْتَكَبْتُ؟ أَمْ أَوْجَبْتَ لِي فِي مَقَامِي هَذَا سُخْطَكَ؟ أَمْ لَزِمَنِي فِي وَقْتِ دُعَائِي مَقْتُكَ؟
Så är till någon nytta, o min Herre, mitt erkännande hos Dig om det ont jag införskaffat? Och kommer mitt bekännande till Dig av det fula jag begått undsätta mig från Dig? Eller har DU fastställt för mig i denna ställningen min, Ditt vrede? Eller har åtföljt mig under tiden av min åkallan Din förbittring?
سُبْحَانَكَ! لاَ أَيْأَسُ مِنْكَ وَقَدْ فَتَحْتَ لِيَ بَابَ التَّوْبَةِ إلَيْكَ
Lovprisad och fri från brister är DU, jag [misströstar inte och] tappar inte mitt hopp [och tilltro] till Dig och [det då] DU har öppnat för mig porten av tawba till Dig,
بَلْ أَقُولُ مَقَالَ الْعَبْدِ الذَّلِيلِ الظَّالِمِ لِنَفْسِهِ الْمُسْتَخِفِّ بِحُرْمَةِ رَبِّهِ الَّذِي عَظُمَتْ ذُنُوبُهُ فَجَلَّتْ وَأَدْبَرَتْ أَيّامُهُ فَوَلَّتْ حَتَّى إذَا رَأى مُدَّةَ الْعَمَلِ قَدِ انْقَضَتْ وَغَايَةَ الْعُمُرِ قَدِ انْتَهَتْ ، وَأَيْقَنَ أَنَّهُ لا مَحيصَ لَهُ مِنْكَ ، وَلاَ مَهْرَبَ لَهُ عَنْكَ تَلَقَّاكَ بِالإنَابَةِ
Utan jag yttrar orden av den underdånige tjänaren, den som förtryckt sig själv[1], den som tagit lätt på sin Herres helgd, den vars synder blivit ansenliga så exponerats, och hans dagar passerat så förrunnit, [ända] tills då han ser att handlingens tid har förbigått, och livstiden har nått sin slut, och han inser att han inte kan undkomma Dig, och att han inte har någon tillflykt från Dig,
وَأَخْلَصَ لَكَ التَّوْبَةَ ، فَقَامَ إلَيْكَ بِقَلْبِ طَاهِر نَقِيٍّ ثُمَّ دَعَاكَ بِصَوْت حَائِل خَفِيٍّ ، قَدْ تَطَأطَأَ لَكَ فَانْحَنى، وَنَكَّسَ رَأسَهُ فَانْثَنَى ، قَدْ أَرْعَشَتْ خَشْيَتُهُ رِجْلَيْهِ، وَغَرَّقَتْ دُمُوعُهُ خَدَّيْهِ
[så] vänder sig till Dig i ånger, och uppriktigar för Dig [sin] tawba, så han ställer sig inför Dig med ett rent förädlat hjärta, sedan åkallar Dig med en låg bedrövad röst, har bugat inför Dig så nedböjandes, och nedsänkt sitt huvud så framstupandes, hans ben skakandes av hans fruktan, och hans tårar dränkt hans kinder,
يَدْعُوكَ بِيَا أَرْحَمَ الرَّاحِمِينَ وَيَا أَرْحَمَ مَنِ انْتَابَهُ الْمُسْتَرْحِمُونَ، وَيَا أَعْطَفَ مَنْ أَطَافَ بِهِ الْمُسْتَغْفِرُونَ
Han åkallar Dig: O den Barmhärtigaste av barmhärtiga, och o den Barmhärtigaste som sökare av förbarmande vänder sig till, och o den Kärleksfullaste som sökare av förlåtelse kretsar kring,
وَيَا مَنْ عَفْوُهُ أكْثَرُ مِنْ نِقْمَتِهِ، وَيَا مَنْ رِضَاهُ أَوْفَرُ مِنْ سَخَطِهِ، وَيَا مَنْ تَحَمَّدَ إلَى خَلْقِهِ بِحُسْنِ التَّجاوُزِ ، وَيَا مَنْ عَوَّدَ عِبادَهُ قَبُولَ الإنَابَةِ
Och o Han vars förlåtelse är större än Hans hämnd, och o Han vars belåtenhet är rikligare än Hans vrede, o Han som framkallar Sina skapelsers lovprisande genom Sitt enastående överseende, och o Han som vant Sina tjänare med accepterande av [deras upprepande] återvändande [till Honom][2],
وَيَا مَنِ اسْتَصْلَحَ فَاسِدَهُمْ بِالتَّوْبَةِ وَيَا مَنْ رَضِيَ مِنْ فِعْلِهِمْ بِالْيَسيرِ، وَيَا مَنْ كَافى قَلِيْلَهُمْ بِالْكَثِيرِ، وَيَا مَنْ ضَمِنَ لَهُمْ إجَابَةَ الدُّعاءِ، وَيَا مَنْ وَعَدَهُمْ عَلَى نَفْسِهِ بِتَفَضُّلِهِ حُسْنَ الْجَزاءِ
Och o Han som reparerar deras fördärv genom tawba, och o Han som blir nöjd av deras [goda] handlingar med det minsta, och o Han som belönar deras lilla med mycket, och o Han som försäkrat för dem besvarande av åkallan[3], och o Han som lovat dem [så att Han] ålagt Sig Själv, utav Sin frikostighet, en överlägsen belöning,
مَا أَنَا بِأَعْصَى مَنْ عَصَاكَ فَغَفَرْتَ لَهُ، وَمَا أَنَا بِأَلْوَمِ مَنِ اعْتَذَرَ إلَيْكَ فَقَبِلْتَ مِنْهُ، وَمَا أَنَا بِأَظْلَمِ مَنْ تَابَ إلَيْكَ فَعُدْتَ عَلَيْهِ
Jag är inte den olydigaste av dem som trotsat Dig som DU förlåtit, och jag är inte den mest klandervärda som bett Dig om förlåtelse så DU accepterat utav, och jag är inte den mest förtryckande som utfört tawba [och ångrat] till Dig så DU återvänt [med Din barmhärtighet] till,
أَتُوبُ إلَيْكَ فِي مَقَامِي هَذَا تَوْبَةَ نَادِم عَلَى مَا فَرَطَ مِنْهُ مُشْفِق مِمَّا اجْتَمَعَ عَلَيْهِ خَالِصِ الْحَيَاءِ مِمَّا وَقَعَ فِيْهِ
Jag utför tawba till Dig i denna ställningen min, tawba av den ångerfulle över vad han begått, ängslig av vad ansamlats kring honom, uppriktigt skamsen av vad han hamnat i,
عَالِم بِأَنَّ الْعَفْوَ عَنِ الذَّنْبِ الْعَظِيمِ لاَ يَتَعـاظَمُكَ، وَأَنَّ التَّجَـاوُزَ عَنِ الإثْمِ الْجَلِيْلِ لا يَسْتَصْعِبُكَ ، وَأَنَّ احْتِمَالَ الْجنَايَاتِ الْفَـاحِشَةِ لا يَتَكَأَّدُكَ
Vetandes att förlåtandet av stor synd inte är stort för Dig, och överseendet med enorm illgärning inte är svårt för Dig, och att stå ut med oanständiga brott inte besvärar Dig,
وَأَنَّ أَحَبَّ عِبَادِكَ إلَيْكَ مَنْ تَرَكَ الاسْتِكْبَارَ عَلَيْكَ، وَجَانَبَ الإِصْرَارَ، وَلَزِمَ الاسْتِغْفَارَ
Och sannerligen är den mest älskade av Dina tjänare hos Dig den som avstår från högmod inför Dig, och undviker insisterande [i synd], och vidhåller bedjande om Din förlåtelse,
وَأَنَا أَبْرَأُ إلَيْكَ مِنْ أَنْ أَسْتَكْبِرَ، وَأَعُوذُ بِكَ مِنْ أَنْ أصِـرَّ. وَأَسْتَغْفِرُكَ لِمَا قَصَّرْتُ فِيهِ ، وَأَسْتَعِينُ بِكَ عَلَى مَا عَجَزْتُ عَنْهُ
Och jag avsäger mig inför Dig från att vara högmodig [och arrogant], och söker tillflykt hos Dig från att [vara egensinnig och] insistera i synd, och ber Dig om förlåtelse för vad jag brustit i, och söker Din hjälp för vad jag varit oförmögen till,
اللَّهُمَّ صَلِّ عَلَى مُحَمَّد وَآلِهِ وَهَبْ لِي مَا يَجبُ عَلَيَّ لَكَ ، وَعَافِنِي مِمَّا أَسْتَوْجِبُهُ مِنْكَ، وَأجِرْنِي مِمَّا يَخَافُهُ أَهْلُ الإساءَةِ
O Allah, skicka Dina välsignelser över Profeten Mohammad(S) och hans hushåll Ahl al-Bait(A), och överse med mig det som varit ålagt mig [utav förpliktelser] inför Dig, och befria mig från det jag förtjänar [utav straff] från Dig, och bevilja mig skydd från det som förbrytarna fruktar,
فَإنَّكَ مَلِيءٌ بِالْعَفْوِ، مَرْجُوٌّ لِلْمَغْفِرَةِ، مَعْرُوفٌ بِالتَّجَاوُزِ، لَيْسَ لِحَاجَتِي مَطْلَبٌ سِوَاكَ وَلا لِذَنْبِي غَافِرٌ غَيْرُكَ، حَاشَاكَ
För DU är mäktig i benådning, ombedd för förlåtelse, känd för överseende, finns inte för mitt önskemål annan ombedd än Dig, och inte för min synd annan förlåtare än Dig – upphöjd är DU från att det ska vara på annat vis?
وَلاَ أَخَافُ عَلَى نَفْسِي إلاّ إيَّاكَ إنَّكَ أَهْلُ التَّقْوَى وَأَهْلُ الْمَغْفِرَةِ
Och jag fruktar inte för mig själv annat än Dig, sannerligen är DU värdig en vördnadsfull fruktan och den som förlåter[4],
صَلِّ عَلَى مُحَمَّد وَآلِ مُحَمَّد، وَاقْض حَاجَتِي وَأَنْجِحْ طَلِبَتِي، وَاغْفِرْ ذَنْبِي، وَآمِنْ خَوْفَ نَفْسِيْ إنَّكَ عَلَى كُلِّ شَيْء قَدِيرٌ وَذلِكَ عَلَيْكَ يَسِيرٌ آمِينَ رَبَّ الْعَالَمِينَ
Skicka Dina välsignelser över Profeten Mohammad(S) och hans hushåll Ahl al-Bait(A), och bevilja min önskan, och infria mitt önskemål, och förlåt mina synder, och trygga mitt nafs rädsla, sannerligen är DU mäktig till allt, och det är enkelt för Dig, Amin O Världarnas Herre!
Fotnoter:
[1] Se:
ثُمَّ أَوْرَثْنَا الْكِتَابَ الَّذِينَ اصْطَفَيْنَا مِنْ عِبَادِنَا فَمِنْهُمْ ظَالِمٌ لِّنَفْسِهِ وَمِنْهُم مُّقْتَصِدٌ وَمِنْهُمْ سَابِقٌ بِالْخَيْرَاتِ بِإِذْنِ اللَّهِ ذَلِكَ هُوَ الْفَضْلُ الْكَبِيرُ
"Och Vi lämnar denna gudomliga Skrift i arv till dem Vi utser av Våra tjänare. Bland dem finns den som [syndar och] begår orätt mot sig själv, den som [i sitt handlande] går en medelväg, och den som med Guds hjälp överträffar de andra i att göra gott. Detta [arv] är en stor nåd [från Gud]." (den heliga Koranen 35:32)
[2] Refererar bl.a. till:
وَمَن يَعْمَلْ سُوءًا أَوْ يَظْلِمْ نَفْسَهُ ثُمَّ يَسْتَغْفِرِ اللّهَ يَجِدِ اللّهَ غَفُورًا رَّحِيمًا
"Den som begår en dålig handling eller [på annat sätt] syndar mot sig själv och som därefter ber Gud förlåta honom, skall finna att Gud är förlåtande, barmhärtig." (den heliga Koranen 4:110) [3] Refererar bl.a. till:
وَقَالَ رَبُّكُمُ ادْعُونِي أَسْتَجِبْ لَكُمْ إِنَّ الَّذِينَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِي سَيَدْخُلُونَ جَهَنَّمَ دَاخِرِينَ
"ER HERRE säger: 'Be till Mig, så skall Jag besvara er [bön]. De som håller sig för goda för att tjäna Mig skall gå med böjt huvud in i helvetet.'" (den heliga Koranen 40:60)
وَإِذَا سَأَلَكَ عِبَادِي عَنِّي فَإِنِّي قَرِيبٌ أُجِيبُ دَعْوَةَ الدَّاعِ إِذَا دَعَانِ فَلْيَسْتَجِيبُواْ لِي وَلْيُؤْمِنُواْ بِي لَعَلَّهُمْ يَرْشُدُونَ
"NÄR MINA tjänare frågar dig om Mig då Jag är nära; Jag besvarar den bedjandes bön, när han ber till Mig. Och uppmana dem att svara när Jag kallar och att tro på Mig - kanske skall de ledas på rätt väg." (den heliga Koranen 2:186)
[4] Refererar till:
وَمَا يَذْكُرُونَ إِلَّا أَن يَشَاء اللَّهُ هُوَ أَهْلُ التَّقْوَى وَأَهْلُ الْمَغْفِرَةِ
"Men de kommer inte att lägga den på minnet annat än om Gud vill. Det är Han som är värd att fruktas, Han ensam som förlåter synd." (den heliga Koranen 74:56)
|
|