Ibn Ziyads palats intogs av Mokhtar och hans följe och de spenderade natten där fram till på morgonen nästa dag då stamöverhuvuden och ledarna samt folket samlades i moskén och framför palatset. Mokhtar förberedde sig för bön och tal i moskén och för att åberopa offentliggörandet av uppresningens seger. [Tarikh Tabari volym 6 s 32]

Mokhtar ledde bönen och i ett revolutionärt och djupsinnigt tal redogjorde för uppresningens huvudmål: ”O Kufas folk, jag har ålagts uppgiften från Profetens(S) Ahl al-Bait(A) att göra revolt för vedergällning av den förtryckte Imamen Hossein(A) ibn Ali(A) och för Karbalas martyrer och hämnas de älskade och till sista andetag, kommer jag med allt större intensitet att fullfölja detta heliga ändamål.” [Tarikh Tabari volym 6 s 32] Därefter angav Mokhtar, genom att understryka och svära, sin beslutsamhet om att utrota förtryckets anhang och Imam Hosseins(A) mördare.

I Mokhtars uppresning, vedergälldes endast mördarna av Imam Hossein(A) och de som haft hand i Karbalas tragedi. I historien återges inte ett enda fall där kvinnor, barn eller oskyldiga skulle ha kommit till skada, utan historien skildrar att Mokhtar och hans följe stod fast vid och implementerade mänskliga rättigheter och gudomliga värderingar.

Folket blev väldigt glada över Mokhtars tillkännagivande av revolutionen och var överlycka. Umayyaddynastin som styrt det Islamiska riket under en längre period och utövat förtryck och implementerat orättvisa i samhället, hade nu förlorat sitt fäste. Av deras avskyvärda dåd utöver Karbalas tragedi var förfalskning av hadither, utövande och spridande av fördärv och försök till att om inte utrota så helt enkelt förvränga religionen så inget skulle förbli kvar av dess kärna och essens. De splittrade folket och skapade motsättningar och gjorde skillnad på folk och uppdelade de i olika samhällsklasser då den rike fick makt och anseende medan den fattige förtrycktes och berövades sin rätt och araber såg i allmänhet som en överhöghet gentemot icke-araber oavsett deras handlingar, vilket gick helt emot Islams lära och Profeten(S) och Ahl al-Baits(A) sunnah (förfarande och tillvägagångssätt i ord och handling) samt Guds ord i den heliga Koranen som klart och tydligt deklarar ” Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.” [den heliga Koranen 49:13]. Imam Hosseins(A) revolution och hans martyrskap i Karbala skakade Bani Umayyas tyranniska envälde och blotta deras verkliga ansikte för folket och blodet av Ashuras martyrer väckte hjärtan och vattnade samvetena och stärkte de slumrande själarna till att höja rösten och bekämpa förtryck och härigenom bevarades Islams kärna och verkliga essens genom Profetens(S) Ahl al-Baits(A) uppoffringar. I följet av Ahl al-Baits(A) skola avskaffade Mokhtar rasdiskriminerande lagar och antog rättvisa som måttstock för sitt styre samtidigt som målet att vedergälla Imam Hossein(A) och Karbalas martyrers blod och bestraffa de vållat denna tragedi fortsatte att följas.

Den samtida vetenskapsmannen Tawfiq A’lam säger gällande Mokhtars vedergällning: ”Det enda bestämda och blodiga bemötandet som förblivit oklandrat i historien och vars anledning accepterats är denna rättvisa handling av Mokhtar.” [Ahl al-Bait av Tawfiq A’lam s 517]