Fråga: I surah al-Baqarah står det:

”DE SOM ger av vad de äger för Guds sak kan liknas vid sädeskorn som ger sju ax och vart ax bär hundra korn …” [den heliga Koranen 2:261]

Vi har vänt oss till jordbruksforskare och frågat att om vi hade ett odlingsfält som förberetts gällande alla aspekter, som bevattnas på rätt sätt och som inte fallit offer för att fåglar plockar upp kornen eller att säden inte förstörs i den, eller att fältet inte utsätts för några problem, och att jorden är av god kvalitet och att alla villkor för att odla grödor på detta fält uppfylls, hur mycket vetekorn kan då produceras från en vetestjälk? De svarade: 30 st. eller som mest 40 st., då inget mer än detta har kunnat påträffas fram till nu.

Således, hur kan den Allsmäktige säga att det är likt axet som ger 700 korn, medan om Gud hade velat så hade Han gett mer?

Svar: Två punkter måste beaktas gällande svaret på denna fråga.

Först och främst nämner den ovannämnda versen inte vete eller någon annan gröda, snarare används ordet Habb – korn. Den som ställer denna fråga använder vete som exempel, vilket inte nämns i den heliga Koranen. Således om vi finner ett sädeskorn vars ax ger sju hundra korn vore detta tillräckligt för att rättfärdiggöra den ovannämnda versen.

Det finns vissa utsäden, såsom till exempel majs, vilken kan producerar sju ax utifrån ett sädeskorn, under bestämda förhållanden (7 ax innehållandes 100 korn vardera, eller mer).

Det sägs även att pärlhirs (bajra) producerar många korn. [I Tafsir Minhaj as-Sadiqin indikeras detta under kommentarerna av den ovannämnda versen.]

För det andra, av hänsyn till diskussionen kan vi beakta en annan möjlighet, vilket är jämförelsen av två saker. Ibland kan en sak beskrivas genom en annan sak och gällande själva ämnet för diskussionen kan det finnas likheter med det. Till exempel sägs det: (Hans ansikte är likt månen som inte går ned) eller han är en sol som aldrig går ned, eller han är lika lång som dadelpalmen. Trots detta vet vi att månen går ned, att solen gör det likaså, osv.. Därför innebär sådana påståenden till exempel att hans ansikte är fräscht och lysande som månen, med den enda skillnaden att månen avtar medan denne person inte gör det eller att hans kropp har samma egenskaper som en lång dadelpalm men då skillnaden dem emellan är att han kan gå medan palmen inte kan det. Många sådana liknelser eller metaforer kan hittas i litteratur.

I tillägg till poetiska exempel, har Koranen i sig självt sådana jämförelser och liknelser. När Koranen ger exempel på rena och förnäma ting, säger den att de är likt ett träd som bär frukt. [den heliga Koranen 15:25]

Detta trots att det inte finns ett träd som bär frukt året om, och om det skulle finnas så skulle det vara mycket sällsynt. Således innebär det att detta träd av godhet skiljer sig från alla andra träd och således finns det ingen höst för detta träd, och därför finns det ingen begränsning för det att bära frukt.

Den heliga Koranen ger också exempel på Guds ljus och säger:

”… Hans ljus kan liknas vid en nisch där en lykta står …” [den heliga Koranen 24:35]

I samma vers säger Han:

”… vars olja nästan lyser utan att eld har rört vid den …”

Oavsett hur pass ren och klar en olja än må vara, kan den inte lysa utan eld. I själva verket är det ett särdrag som förklaras genom en liknelse.

Den vers som frågan gäller, menar att det utslag som välgörenhet ger är ett särdrag som detta frö av välgörenhet har framför alla andra frön av detta ord.