Fråga: Gudomlig rättvisa är en bland grundpelarna av vår tro och vi tror att Gud alltid är rättvis och rättfärdig. Vad är då syftet bakom den 93:e versen av surah an-Nahl som säger följande: ”… Han låter den gå vilse som vill [gå vilse] och Han vägleder den som vill [vägledas] …”, och andra liknande verser eller återberättelser? Om vägledning och vilseledning kommer från Gud, hur hänger detta ihop med gudomlig rättvisa när vi skall bli bestraffade för att ha vilseletts och belönade för att vi har vägletts?

Svar: En del koranverser förklarar andra verser. Det finns många verser som måste studeras tillsammans med andra verser i syfte att uppnå en korrekt tolkning.

Versen som tagits upp i denna fråga inkluderas bland denna typ av verser. Därför är det nödvändigt att hänvisar till andra verser som också talar om vilseledning och vägledning, i syfte att förstå denna vers korrekt.

Denna vers säger att Gud vägleder den Han vill. I en annan vers, exempelvis vers 26 i Surah al-Baqarah, står det: ”… Han leder ingen vilse utom dem som förhärdats i synd …”.

I tillägg till detta står det att läsa följande i den 35:e versen av Surah Ghafir: ”Och därför förseglar Gud varje högmodig och självgod översittares hjärta.” [den heliga Koranen 40:35]

Dessa två verser förklarar hur vissa personer berövas Guds nåd och förbarmande, och hur de avviker från den rätta vägen och rättskaffenhet. Med dessa två verser i åtanke, kan vi förstå innebörden av den vers som påpekades i frågan. Baserat på dessa och liknande verser, förstår vi att de som berövas gudomlig nåd inte är något annat än syndiga, slösaktiga och orättvisa människor. Därför måste vi ha i åtanke att syndfulla människors berövande av gudomlig nåd är en naturlig sak. Godheten inom varje enskild person relateras till det faktum att denne måste träna sina fysiska och spirituella egenskaper på rätt sätt. Enligt litterär terminologi, benämns dessa egenskaper som handling. Det bästa sättet att uppnå detta är att agera i enlighet med de gudomliga lagarna som sändes från Gud till mänskligheten genom Profeten Mohammad(S). De som ignorerar dess lagar och lärosatser, och således hänger sig åt synd, berövas godhet. De är därför inte berättigade inför Gud att erhålla Hans nåd och att således vägledas. De förlorar berättigandet att erhålla tawfiq (Gudomlig hjälp) och som det nämndes i tidigare verser, vilseleds de på grund av sina synder.

I den 79:e versen av surah an-Nisa, förklaras detta på ett annat sätt. Gud, den Allsmäktige, säger:

”Det goda som du får del av är från Gud, och det onda som drabbar dig kommer av dig själv …”

Med andra ord, betyder detta att människan är ansvarig för sitt eget vilseledande och försakelse av Guds nåd.

Versen i fråga nämner vägledning (Han vägleder den Han önskar) på samma sätt. Denna vägledning anger samma fördelar och nåd som Gud ämnat för de rättfärdiga tjänarna. Dessa människor agerar i enlighet med de gudomliga lagarna och trossatserna, och för varje dag som går ökar dem deras förmåga och berättigande att erhålla dessa gåvor.

Slutsatsen av denna diskussion, är att gudomlig vägledning innebär gudomlig hjälp (tawfiq) med goda handlingar och rättfärdighet. Detta tillkommer enbart de som vandrar på sanningens väg och som strävar i dess riktning.

”Men dem som strävar och kämpar för Vår sak skall Vi sannerligen leda på de vägar som för till Oss. Gud är alltid med dem som gör det goda och det rätta.” [den heliga Koranen 29:69]

Vilseledning innebär att man går miste om tawfiq och således avskärmar den gudomliga hjälpen. Detta tillhör enbart syndare, förtryckare och icke-troende människor. I annat fall, varken vägleder eller vilseleder Gud någon utan anledning.