Bland animaliska produkter, i synnerhet i fråga om kött, är får det mest hälsosamma och rekommenderade köttet att äta. Gud har skapat får på ett sätt så att alla delar kan användas och har nyttiga effekter. Människor använder fåren som ett kreatur med många nyttor, inte minst i fråga om mat där många rätter inte bara fokuserar på köttet. Man kan laga alla möjliga rätter med fårkött och köttet från olika delar av fårets kropp har olika konsistens och smak och passar bra för olika ändamål. Men utöver själva köttet är även fettet och andra delar av kroppen tilldelade nyttigheter:

Fårhjärna:

Får-hjärnans mizaj är kall och våt och därför rekommenderas den inte att användas mycket av kalla våta (balgham) personer. Den är bra för att stärka den sexuella förmågan och för att få ett piggare ansikte men den är svårsmält för magen. För mycket av den är skadlig för magsäcken och förstör aptiten. När man äter den bildas ett ganska fett och klibbigt blod i kroppen. För att den ska smälta lättare, speciellt för de med kall mizaj, är det bra att använda varma kryddor som senap eller kanel tillsammans med lite vinäger eller citron till. Detta brukar följas när man exempelvis äter kallepache. Efteråt kan man också äta lite honung eller honungskaka. Om får-hjärnan grillas blir den svårare att smälta men de eventuella dåliga effekterna den kan ha för magsäcken minskar.

Fårskallens kött, kindkött och köttet runt ögonen:

Köttet från dessa områden är mjuk fin och lättsmält. Den har varm och våt mizaj och är mycket nyttig och rekommenderas speciellt för de som har svag matsmältning.

Fårhjärta:

Den bästa delen av får är hjärtat som till största del består av ren kött. Den har varm och torr mizaj, med relativt mycket värme och mycket energi och därför rekommenderas för svaga personer med lite krafter och kall mizaj. Men den är svårare för magen att smälta än frambenens muskelkött, samtidigt är den segare och svårare att skära och tugga. Om den äts tillsammans med lite peppar och kummin eller citron blir den lättare att smälta. Den kan eventuellt orsaka förstoppning. Kycklinghjärta finns också till hands idag och den är ännu enklare att smälta.

Fårlever:

Fårlever har varm och våt mizaj och producerar relativt mycket blod. Därför rekommenderas den för blodbrist, men den är inte så lättsmält och kroppen har lite svårt att göra sig av med avfallet. Därmed rekommenderas den inte allmänt för alla vid alla tider; i synnerhet inte om djuret levt i storstadens utkanter eller andra förorenade område eller matats med fabriksproducerat föda, då levern är det organ som tar hand om gifter och andra avfallsämnen som medföljer maten. Det bästa för tillagning är att förbereda lever med salt, kanel eller kummin och vinäger och sedan grilla det. Om den steks i olja blir den svårare att smälta.

Fårnjure:

Fårnjure har en ganska balanserad mizaj men lutar mer mot torrt och är det är det organet som producerar urin. Precis som lever och lungor, rekommenderas den inte till alla utan vidare. Den är svårsmält och leder till sämre blod.

Precis som köttet från lamm och killing rekommenderas mer än får och get, följer användning av deras organ samma princip. Killingens hjärta, njurar, lever, skalle och ben är nyttigare och har färre nackdelar.

Mjälte:

Mjälten är ett svartfärgat organ som ligger nära magsäcken. Med tanke på att den är haram (förbjuden) slängs den. Den innehåller en stor mängd soda (dålig blod) och har många nackdelar för kroppen. Om den skulle ätas skulle det leda till att blodet blir förorenat, tjockt och fyllt av soda. Om det skulle upprepas ökar det risken för tumörer, oönskad hårväxt, nervrubbningar, hudfläckar och cancer.

Fårfötter:

Får-klöver har en balanserad mizaj. Den är inte mycket näringsrik och lämnar inte mycket avfall. Den är något klibbig i sin konsistens och gör att blodet blir klibbigt och därför är den laxerande. Får-klöver är bra för de som inte behöver energirik mat eller för de som måste gå ner i vikt. Den är även bra för de som har feber och för att förstärka hårda vävnader som ben, senor eller efter benbrott.

Fårlugnor:

Fårlugnor är inte heller mycket näringsrika. De är också svårsmälta och brukar rekommenderas som medicin för vissa personer. De kan tillåtas istället för kött vid specifik bantning för att de får personen att bli mätt utan att gå upp i vikt. Det bästa är att mitten-delen tas bort och slängs pga att lymfkörtlar som förvarar gifter finns samlade där. Det är bäst att endast använda lungornas ytterområde och då tillagas endast genom grill. Hos de med varm mizaj, för att sänka feber och för vissa eksem som beror på varm natur är fårlunga bra och måste användas med samma villkor som nämndes för lever. Djuret måste ha levt i rena miljöer utan förorenad luft då lungan utsätts för luftens föroreningar och gifter.

Fårbuk:

Fårbuk och löpmage har kall mizaj och lite näring, så man får inte ökad vikt av den. Den är därför bra vid bantning och kan användas i soppor istället för rött kött. Den ger fukt och balgham (slem) i kroppen så de med kall eller våt mizaj ska inte använda den eller vid användning kombinera med varma mat som salt, valnötter, kummin eller timjan. Den är svårsmält och måste tvättas väl innan tillagning.