 |
Risalat al-Hoqooq
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn
Du ska veta [var medveten om], må Gud förbarma sig över dig, att Gud har rättigheter över dig som omsluter dig i varje rörelse som du rör dig genom, eller stillhet som du vilar igenom, eller plats [/ställning] som du vistas [/infinner dig] i, eller lem som du vrider [ändrar läge och rör] på, eller redskap som du använder [hanterar]; en del [av dessa rättigheter] är större än andra.
Och det största av Guds rättigheter över dig är vad [rättigheten] Han, den Välsignade den Magnifike, har anbefallt [obligerat dig] gentemot Sig Själv utav Sin rätt, som är roten av alla rättigheter och från den förgrenas [de andra rättigheterna]. Sedan förpliktigade [obligerade] Han dig gentemot dig själv (nafs (jaget)), från din hjässa till din fot [topp till tå], i samklang med olikheten av dina kroppsdelar; så Han lät för din syn (basar) vara en rätt [rättighet] över dig, och för din hörsel en rätt över dig, och för din tunga en rätt över dig, och för din hand en rätt över dig, och för ditt ben en rätt över dig, och för din mage en rätt över dig, och dina privata delar en rätt över dig; så dessa är de sju lemmar genom vilka handlingar sker.
Sedan lät Han, den Mäktige Majestätiske, finnas för dina handlingar rättigheter över dig; så lät Han för din salat (bönen) finnas en rätt över dig, och för din sawm (fasta) en rätt över dig, och för din sadaqa (allmosa) en rätt över dig, och för din offergåva (hadyy) en rätt över dig, och för dina handlingar en rätt över dig. Sedan utgår rätten från dig till [gentemot] andra utav de som har obligatoriska rättigheter över dig; och den mest obligatoriska över dig är dina ledares (aimma) rättigheter, sedan dina undersåtars (ra’iyya) rättigheter, sedan dina [blodband] släktingars (rahim) rättigheter.
Så dessa är från vilka förgrenar sig andra rättigheter. Så dina ledares [anförare] rättigheter är tre: den mest obligatoriska över dig är rätten av den som anför dig i maktbefogenhet, sedan den som anför dig i kunskap, sedan rättigheten av den som anför dig i tillhörighet; och varje anförare är en ledare (imam). Och dina underordnades rättigheter är tre: den mest obligatoriska över dig är rättigheten av dina undersåtar i [genom] maktbefogenhet, sedan rätten av dina underordnade i kunskap för den olärde är undersåte till den lärde, sedan rätten av dina undersåtar i [genom] tillhörighet utav gemåler och vad dig tillhör utav det du rättmättigt besitter.
Och dina [blodbands] släktingar (rahim) rättigheter är många [och] beroende av omfånget av [blodbands] släktingens förbindelse i närhet; så den mest obligatoriska över dig är din moders rätt, sedan din faders rätt, sedan ditt barns rätt, sedan ditt syskons rätt, sedan den närmaste [och därnäst] så den närmaste, sedan den värdigaste så den värdigaste.
Sedan rätten av din mästare (mawla) som haft favör över dig, [befriat dig från slaveri], sedan rätten av din mästare (mawla) [2] som din favör flödat över, [befriade tjänare], sedan rätten av din tillkallare till bönen [böneutropare] (mu’athin), sedan rätten av din [böne-] ledare (imam) i din bön, sedan rätten av din vidsittare [sällskap], sedan rätten av din granne, sedan rätten av din vän [medföljare], och sedan rätten av din partner, sedan rätten av din egendom, sedan rätten av din motpart [lånetagaren] som är skyldig dig, sedan rätten av din motpart [lånegivaren] som du är skyldig till, sedan rätten av din kamrat, sedan rätten av din motståndare som har [gjort] anspråk mot dig, sedan rätten av din motståndare som du har [gjort] anspråk mot, sedan rätten av den som samråder med dig, sedan rätten av den som du samråder med, sedan rätten av den som söker ditt råd, sedan rätten av den som råder dig.
Sedan rätten av den som är äldre än dig, sedan rätten av den som är yngre än dig, sedan rätten av den som förfrågar [ber om peng av] dig, sedan rätten av den som du förfrågar [ber om peng av], sedan rätten av den som skett för dig genom hans händer [honom] uselhet i ord eller handling, eller [något] glädjande [vänlighet] likaså i ord eller handling [/visat skadeglädje över det i ord eller handling], med avsiktlighet från hans sida eller med oavsiktlighet från hans sida.
Sedan rätten av folket av din nation [troslära (muslimerna)] i helhet, sedan rätten av ahl ath-thimmah (icke muslimer som befinner sig under Islams beskydd), sedan [alla andra] tillkomna rättigheter [förekomna] mätt enligt omständigheters orsaker och anledningars förändringar [/begivenheters inträffande]; så väl [gott och välsignelse] för den som Gud hjälper att upprätthålla vad Han obligerat honom utav Hans rättigheter, och skänker honom framgång och vägleder [stadgar] honom [på den rätta vägen]!
[A. Guds rättigheter över en själv]
[1. Guds största rättighet]
فأَمَّا حَقُّ اللهِ الأَكْبَرُ فَإنَّكَ تَعْبُدُهُ لا تُشْرِكُ بهِ شَيْئاً، فَإذَا فَعَلْتَ ذَلِكَ بإخلاصٍ جَعَلَ لَكَ عَلَى نَفْسِهِ أَنْ يَكفِيَكَ أَمْرَ الدُّنْيَا وَالآخِرَةِ وَيَحْفَظَ لَكَ مَا تُحِبُّ مِنْهَما
Så Guds största rättighet [över dig] är att du skall dyrka Honom utan att sätta något [partner] vid Hans sida; så om du gör detta med ikhlas (äkthet och obesudlad hängivenhet), [åtar Han Sig och] låter för dig vara [ett åläggande] över Sig själv att förse dig med tillräcklighet angelägenheterna av dunya (denna värld) och akhira (nästa värld), och bevara för dig det du tyckerom från dem.
[2. Jagets rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ نَفْسِكَ عَلَيْكَ فَأَنْ تَسْتَوْفِيَهَا فِي طَاعَةِ اللهِ فَتُؤَدّي إلَى لِسَانِكَ حَقَّهُ وَإلَى سَمْعِك حَقَّهُ وَإلَى بَصَرِكَ حَقّهُ وَإلَى يَدِكَ حَقَّهَا وَإلَى رِجْلِك حَقَّهَا وَإلَى بَطْنِكَ حَقَّهُ وَإلَى فَرْجِكَ حَقَّهُ وَتَسْتَعِينَ باللهِ عَلَى ذَلِك
Och vad gäller ditt nafs (jaget) rätt över dig är att du förmår [upptar] den [till fullo] i Guds lydnad; så att du uträttar [ger] till din tunga dess rätt, och till din hörsel dess rätt, och till din syn dess rätt, och till din hand dess rätt, och till ditt ben dess rätt, och till din mage dess rätt, och till dina privata delar dess rätt, och söker Guds hjälp i allt detta.
[3. Tungans rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ اللّسَان فَإكْرَامُهُ عَنِ الْخَنَى وتَعْوِيدُهُ عَلَى الْخَيْرِ وَحَمْلُهُ عَلَى الأَدَب وَإجْمَامُهُ إلاّ لِمَوْضِعِ الْحَاجَةِ وَالْمَنْفَعَةِ لِلدِّينِ وَالدُّنْيَا وَإعْفَاؤُهُ عَنِ الْفُضُول اُلشَّنِعَةِ الْقَلِيلَةِ الْفَائِدَةِ الَّتِي لا يُؤْمَنُ ضَرَرُهَا مَعَ قِلَّةِ عَائِدَتِهَا. وَيُعَدُّ شَاهِدَ الْعَقْلِ وَالدَّلِيلَ عَلَيْه وَتَزَيُّنُ الْعَاقِلَ بعَقْلِهِ حُسْنُ سِيرَتِهِ فِي لِسَانِهِ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ الْعَلِيِّ الْعَظِيمِ
Och vad gäller tungans rätt, så [gäller] att hedra den från [att yttra] oanständigheter, och vänja den vid gott [tal], och förmå [styra] den till dygd, och tillbakahålla [tygla] den utom vid behov och nytta för religion [andligt och för nästa värld] och dunya (denna värld), och förskona [hålla] den från struntprat kränkande inblandning [till] föga nytta, vars skada inte kan vara tryggad från vid sidan av dess knappa fördelar; och [tungan] räknas som ett vittne [tecken] på aql (hjärna, förnuft och intelligens) och bevis för det, och den vises prydnad med sin aql (förnuft) [syns genom] är hans goda anförande i hans tunga – och ingen styrka [finns] utom genom Gud den Högste den Störste.
[4. Örats rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ السَّمْعِ فَتَنْزِيهُهُ عَنْ أَنْ تَجْعَلَهُ طَرِيقًا إلَى قَلْبكَ إلا لِفُوهَةٍ كَرِيمَةٍ تُحْدِثُ فِي قَلبكَ خَيْرًا أَو تَكْسِبُ خُلُقًا كَرِيمًا فَإنَّهُ بَابُ الْكَلامِ إلَى الْقَلْب يُؤَدِّي إلَيْهِ ضُرُوبُ الْمَعَانِي عَلَى مَا فِيهَا مِن خَيْرٍ أَو شَرِّ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller hörselns rätt så [gäller] att rena [avhålla] den från att låta den vara en väg till ditt hjärta utom för en ädel yttring som frambringar i ditt hjärta godhet [gott inverkan], eller låter dig erhålla en nobel karaktär [beteende]; för den är sannerligen talets port till hjärtat, [som] för fram till det [hjärtat] olika innebörder med vad det innebär av gott eller ont – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[5. Ögats rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ بَصَرِكَ فَغَضُّهُ عَمَّا لا يَحِلُّ لَكَ وتَرْكُ ابْتِذَالِهِ إلاّ لِمَوضِعِ عِبْرَةٍ تَسْتَقْبلُ بهَا بَصَرًا أَو تَسْتَفِيدُ بهَا عِلْمًا، فَإنَّ الْبَصَرَ بَابُ الِاعْتِبَارِ
Och vad gäller din syns rätt så [gäller] att sänka den inför det som är otillåtet för dig, och undvika att spendera [använda] det utom för läge av lärdom genom vilken du mottar [erhåller] insikt eller nyttjar [förvärvar] kunskap; för sannerligen är synen porten till lärdom [eftertanke]
[6. Benens rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ رِجْلَيْكَ فَأَنْ لا تَمْشِي بهِمَا إلَى مَا لا يَحِلُّ لَكَ وَلا تَجْعَلْهُمَا مَطِيَّتَكَ فِي الطَّرِيقِ الْمُسْتَخِفَّةِ بأَهْلِهَا فِيهَا فَإنَّهَا حَامِلَتُكَ وَسَالِكَةٌ بكَ مَسْلَكَ الدِّينِ وَالسَّبْقُ لَكَ، وَلا قُوَّةَ إلا بالله
Och vad gäller dina två bens rätt så [gäller] att du inte går med dem mot det som inte är tillåtet för dig, och inte göra dem till ditt åkdon i vägen som förringar [vanärar] sitt folk [passerare] i den; för dem [dina ben] är din bärare, och för dig på stigen av religionen, och föregång för dig – och styrka [finns] utom genom Gud.
[7. Handens rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ يَدِكَ فَأَنْ لا تَبْسُطَهَا إلَى مَا لا يَحِلُّ لَكَ فَتَنَالَ بمَا تَبْسُطُهَا إلَيْهِ مِنَ اللهِ الْعُقُوبَةَ فِي الآجِلِ، وَمِنَ النَّاسِ بلِسَانِ اللائِمَةِ فِي الْعَـاجِلِ، وَلا تَقْبضَهَا مِمَّا افْتَرَضَ اللهُ عَلَيْهَا وَلَكِنْ تُوقّرِهَا بقَبْضِهَا عَنْ كَثِيرٍ مِمَّا يَحِلُّ لَهَا وبَسْطِهَا إلَى كَثِيرٍ مِمَّا لَيسَ عَلَيْهَا، فَإذَا هِيَ قَدْ عُقِلَتْ وَشُرِّفَتْ فِي الْعَاجِلِ وَجَبَ لَهَا حُسْنُ الثَّوَاب فِي الآجِلِ
Och vad gäller din hands rätt så [gäller] att du inte sträcker den mot det som inte är tillåtet för dig, så att du når [får] med vad du sträckt den mot från Gud ett straff i senare [nästa liv och värld], och från folket med klandervärda tungor i tidigare [detta liv och värld], och inte tillbakadra [hejda] den [din hand] från vad Gud förpliktigat den till, utan du bevärdigar den [din hand] genom tillbakahållandet av den från mycket av vad som inte är tillåtet för den, och utsträckandet av den mot mycket av vad som inte är [ålagda] på den [utför mustahab (rekommenderande) handlingar utöver obligatoriska]; för om den har bundits [från haram (otillåtet)/sansats så agerar baserad på visdom] och ärats [förädlats genom givmildhet och att utföra gott] obligeras för den det goda av belöning i senare [nästa liv och värld].
[8. Magens rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ بَطْنِكَ فَأَنْ لا تَجْعَلَهُ وِعَاءً لِقَلِيلٍ مِنَ الْحَرَامِ وَلا لِكَثِيرٍ، وَأَنْ تَقْتَصِدَ لَهُ فِي الْحَلالِ وَلا تُخرِجَهُ مِنْ حَدِّ التَّقْوِيَةِ إلَى حَدِّ التَّهْوِينِ وَذَهَاب الْمُرُوَّةِ، وَضَبْطُهُ إذَا هَمَّ بالْجُوعِ والظمأ فَإنَّ الشَّبْعَ الْمُنْتَهِي بصَاحِبهِ إلَى التُّخمِ مَكْسَلَةٌ وَمَثْبَطَةٌ وَمَقْطَعَةٌ عَنْ كُلِّ برِّ وَكَرَمٍ. وَإنَّ الري الْمُنْتَهِي بصَاحِبهِ إلَى السُّكْرِ مَسْخَفَةٌ وَمَجْهَلَةٌ وَمَذْهَبَةٌ لِلْمُرُوَّةِ
Och vad gäller din mages rätt så [gäller] att du inte skall göra den till en skål [behållare] för liten av haram (otillåtet) och inte [heller] för mycket [av haram], och att du ekonomiserar [är sparsam] för den i halal (tillåtet), och att du inte för ut den från gränsen av stärkande [närande] till gränsen av förringande [nedsättas för magens otåliga begär/frosseri] och iväg gåendet [försvinnandet] av medkänsla [mänsklighet/värdighet], och [att] hålla den under kontroll om det grips [drabbas] av hunger eller törst; för sannerligen [över-] mättnaden [frosseri och överkonsumtion] som leder sin medföljare [utövare] till limitation är [orsakar] lathet och slöhet och avkapare [hinder] från varje välvilja [välgärning] och storsinthet [givmildhet och välgörenhet], och sannerligen törstsläckandet som leder sin medföljare [utövare] till berusning är [orsakar] förnedring och ignorans [enfald] och försvinnandet av värdighet.
[9. Dina privata delars rättighet]
وَأَمَّا حَـقُّ فَرْجِكَ فَحِفْظُهُ مِمَّا لا يَحِلُّ لَكَ وَالاسْتِعَانَةُ عَلَيْهِ بغَضِّ الْبَصَرِ - فَإنَّهُ مِنْ أَعْوَنِ الأَعْوَانِ- وَكَثْرَةُ ذِكْرِ الْمَوتِ وَالتَّهَدُّدِ لِنَفْسِكَ باللهِ وَالتَّخوِيفِ لَهَا بهِ، وَباللهِ الْعِصْمَةُ وَالتَّأْيِيدُ وَلا حَوْلَ وَلا قُوَّةَ إلا بهِ
Och vad gäller dina privata delars rätt så [gäller] att du bevarar [skyddar] det från vad som inte är tillåtet för dig, och biståendet [hjälpandet] över det genom sänkande av blicken; för sannerligen är det [sänkande av blicken] utav de hjälpsammaste [mest hjälpande] av hjälpare, och [genom] myckenheten av hågkommandet av döden [ständigt göra sig påmind], och hotandet [varnandet] av ditt nafs (jag) [dig själv] med Gud och skrämmandet av det [ditt nafs(jag)] med Honom – och genom Gud är värnet och stadgan [hjälpen], och ingen kraft och ingen styrka [finns] utom genom Honom.
[B. Sedan handlingarnas rättigheter]
[10. Bönens rättighet]
فَأَمَّا حَقُّ الصَّلاةِ فَأَنْ تَعْلَمَ أنّهَا وِفَادَةٌ إلَى اللهِ وَأَنَّكَ قَائِمٌ بهَا بَيْنَ يَدَيِ اللهِ، فَإذَا عَلِمْتَ ذَلِكَ كُنْتَ خَلِيقًا أَنْ تَقُومَ فِيهَا مَقَامَ الذَّلِيلِ الرَّاغِب الرَّاهِب الْخَائِفِ الرَّاجِي الْمِسْكِينِ الْمُتَضَرِّعِ الْمُعَظِّمِ مَنْ قَامَ بَيْنَ يَدَيْهِ بالسُّكُونِ وَالإطْرَاقِ وَخُشُوعِ الأَطْرَافِ وَلِينِ الْجَنَاحَ وَحُسْنِ الْمُنَاجَاةِ لَهُ فِي نَفْسِهِ وَالطَّلَب إلَيْهِ فِي فَكَاكِ رَقَبَتِكَ الَّتِي أَحَاطَتْ بهِ خَطِيئَتُكَ وَاسْتَهلَكَتْهَا ذُنُوبُكَ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Så vad gäller salats (bönen) rätt så [gäller] att du skall veta att den är ankommande [ankomst] till Gud, och att du står genom den inför Gud; så då du inser detta vore du manad [läget fordrar] att ställa dig [inta] i den ställningen av den underdånige, den längtande, den bävande, den fruktande, den [hoppfulla] önskande, den nödställde, den vädjande, den hedrande av Den i Vars närvaro man [du] står med [genom ditt] stillhet och nedsänkt huvud, och underkastelse av extremiteter [kroppsdelar], och mjukhet [ödmjukhet] av [hela ens] existens [själ], och god munajat (viskande tillbedjan och åkallan) till Honom inom sig [från hjärtat], och omber av Honom att befria din nacke [dig] som dina misstag omslutit [förslavat], och dina synder ruinerat – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[11. Fastans rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ الصَّوْمِ فَأَنْ تَعْلَمَ أَنَّهُ حِجَابٌ ضَرَبَهُ اللهُ عَلَى لِسَانِكَ وَسَمْعِكَ وبَصَرِكَ وَفَرْجِكَ وبَطْنِكَ لِيَسْتر'َكَ بهِ مِن النَّارِ وَهَكَذَا جَاءَ فِي الْحَديثِ "الصَّوْمُ جُنَّةٌ مِنَ النَّارِ" فَإنْ سَكَنَتْ أَطْرَافُـكَ فِي حَجَبَتِهَا رَجَوْتَ أَنْ تَكُونَ مَحْجُوبًا. وَإنْ أَنْتَ تَرَكْتَهَا تَضْطَرِبُ فِي حِجَابهَا وتَرْفَعُ جَنَبَاتِ الْحِجَاب فَتُطّلِعُ إلَى مَا لَيْسَ لَهَا بالنَّظْرَةِ الدَّاعِيـَةِ لِلشَّهْوَةِ وَالقُوَّةِ الْخَارِجَةِ عَنْ حَدِّ التَّقِيَّةِ للهِ لَمْ تَأمَنْ أَنْ تَخرِقَ الْحِجَابَ وَتَخرُجَ مِنْهُ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller swam (fasta) rätt så [gäller] att du skall veta att den är en slöja som Gud har fällt på din tunga, och din hörsel, och din syn, och dina privata delar, och din mage, i syfte att skyla [skydda] dig från elden [helvetet]; och detta har följt i hadithen (återberättelse): ”Fastan är en sköld från elden”, således om du stillar [bosätter och iklär] dina extremiteter [kroppsdelar] i dess slöja hoppas du [kan vara hoppfull] att vara beslöjad [skyddad], och om du lämnar den oroligas [trotsa] i dess slöja, och lyfter höljets kanter, så att den får betrakta vad som inte är [tillåtet] för den med blicken som tillkallar [framkallar] shahwa (lust och begär), och styrkan som är utanför gränsen av taqwa (gudfruktighet och fromhet) till Gud, kan du inte vara tryggad [gå säker från] att riva upp slöjan och utträda från [hamna utanför] den – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[12. Pilgrimsfärdens [till Mecka] (hajj) rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ الحَجّ أَنْ تَعْلَمَ أَنّه وِفادةٌ إلى رَبّكَ، و فِرارٌ إليه من ذُنوبكَ وفيهِ قبولُ تَوبتِكَ وقَضاءُ الفَرضِ الَّذي أوجَبَه الله عَليك
Och vad gäller hajjs (pilgrimsfärden till Mecka) rätt [så gäller] att du ska veta att det är ett ankommande till din Herre, och ett flyende till Honom från dina synder, och i den finns acceptansen av din tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse), och uträttande av förpliktelsen som Han obligerat [ålagt] över dig. [4]
[13. Allmosans rättighet]
وَأَمَّا حَقُّ الصَّدَقَةِ فَأَنْ تَعْلَمَ أنَّها ذُخرُكَ عِنْدَ رَبكَ وَوَديعَتُكَ الَّتِي لا تَحْتَاجُ إلَى الإشْهَادِ، فَإذا عَلِمْتَ ذَلِك كُنْتَ بمَا اسْتَودَعْتَهُ سِرًّا أَوْثقَ بمَا اسْتَوْدَعْتَهُ عَلانِيَةً، وَكُنْتَ جَدِيرًا أَنْ تَكونَ أَسْرَرْتَ إلَيْهِ أَمْرًا أَعْلَنْتَهُ، وَكَانَ الأَمْرُ بَيْنَكَ وبَيْنَهُ فِيهَا سِرًّا عَلَى كُلِّ حَالٍ. وَلَمْ تَسْتَظْهِرْ عَلَيْهِ فِيمَا اسْتَوْدَعْتَهُ مِنْهَا بإشْهَادِ الأَسْمَاعِ وَالأَبْصَارِ عَلَيْهِ بهَا كَأنَّهَا أَوْثقُ فِي نَفْسِكَ لا كَأنَّكَ لا تثِقُ بهِ فِي تَأْديَةِ وَديعَتِكَ إلَيْكَ، ثُمَّ لَمْ تَمْتَنَّ بهَا عَلَى أَحَدٍ لأَنّهَا لَكَ فَإذا امْتَنَنْتَ بهَا لَمْ تَأْمَنْ أَنْ تَكُونَ بهَا مِثْلَ تَهْـجِين حَالِكَ مِنْهَا إلَى مَنْ مَنَنْتَ بهَا عَلَيْهِ لأَنَّ فِي ذلِكَ دَلِيلاً عَلَى أَنّكَ لَمْ تُرِدْ نفْسَكَ بهَـا، وَلَوْ أَرَدْتَ نفْسَكَ بهَا لَمْ تَمْتَنَّ بهَا عَلَى أَحَدٍ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller sadaqas (allmosa) rätt så [gäller] att du skall veta att det är din besparing hos din Herre, och ditt i förtroendelämnade [inteckning för förvarande] som inte behöver något vittnesbörd [belägg för att utfås]; så om du inser detta skulle [kommer] du vara i vad du i förtroendelämnat [intecknat] i hemligt mer tillförlitande än i vad du i förtroendelämnat offentligt, och anstår dig [vore värdigare] att delge i hemlighet till Honom [låta det vara mellan Gud och dig] angelägenheten du [annars] offentligtgör, och angelägenheten förblir mellan dig och Honom i det [allmosa] en hemlighet hur som helst [under alla förhållanden], och att du inte [uppvisar] tar till hjälp över Honom i vad du i förtroendelämnat hos Honom av det [allmosan] med vittnestagande av hörsel och syner över Honom om detta [sparande], som om det vore tillförlitligare inom dig, inte [får vara] så att det vore som om du inte litar på Honom i att återgälda ditt i förtroendelämnade till dig. Sedan inte [ska du] med [stoltserande och gentjänståläggande] tacksamhetsskuldålägga med det över någon för att det [skänkandet av allmosa] är [i själva verket till] för dig [egen fördel], så om du tacksamhetsskuldålägger med det är du inte tryggad [går inte säker från] att du ska vara från den likt korsning [av] ditt tillstånd från den till den [person] som du tacksamhetsskuldålägger över genom den, för att i det finns ett bevis över att du inte velat dig själv genom det, och om du velat dig själv genom det skulle du inte tacksamhetsskuldålägger med det över någon – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[14. Offergåvans (hady) rättighet]
وَأمَّا حَقُّ الهَدْيِ فَأَنْ تُخلِصَ بهَا الإرَادَةَ إلَى رَبكَ وَالتَّعَرُّضَ لِرَحْمَتِهِ وَقَبُولِهِ ولا تُرِيدَ عُيُونَ النَّاظِرِينَ دُونهُ، فـَإذَا كُنْتَ كَذَلِكَ لَمْ تَكُنْ مُتَكَلِّفًا ولا مُتَصَنِّعًا وَكُنْتَ إنَّمَا تَقْصِدُ إلَى الله. وَاعْلَمْ أَنَّ الله يُرَادُ بالْيَسِيرِ وَلا يُرَادُ بالْعَسِيرِ كَمَا أَرَادَ بخَلْقِهِ التَّيْسِيرَ وَلَمْ يُرِدْ بهِمُ التَّعْسِيرَ، وَكَذَلِكَ التَّذَلُّلَ أَوْلَى بكَ مِن التَّدَهْقُنِ لأَنَّ الْكُلْفَةَ وَالْمَئونَةَ فِي الْمُتَدَهْقِنِينَ. فَأمَّا التَّذَلُّلُ وَالتَّمَسْكُنُ فَلا كُلْفَةَ فِيهِمَا وَلا مَئونةَ عَلَيْهِمَا لأَنَّهُمَا الْخِلْقَةَ وهُمَا مَوجُودَانِ فِي الطَّبيعَةِ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller uppoffringens rätt så [gäller] att du renar i det din vilja [avsikt] till din Herre, och utsätter [söker] dig för Hans barmhärtighet och hans acceptans [belåtenhet], och inte vill [åt] ögonen av betraktarna [andras uppmärksamhet] förutom Honom; så om du vore så är du inte låtsande [och bemödat i onödan] och inte hycklande, och du ville verkligen [närmare] till Gud. Och du ska veta [ha i åtanke] att Gud söks genom det enkla och inte söks genom det svåra, så som Han velat med Sin skapelse det enkla och inte velat med dem det svåra[5], och därutöver är underdånighet [ödmjukhet] värdigare dig än arrogans, för att låtsande [göra sig till] och hyckleri är i den arrogante, medan underkastelse och anspråkslöshet så finns det ingen låtsande i det och ingen hycklande [möda] över det, för att båda är [i samklang med] skapelsen, och båda finns i naturen – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[C. Sedan ledare/anförarnas rättigheter]
[15. Rättigheten av anföraren i maktbefogenhet (sa’is bil -sultan)]
فأَمَّا حَقُّ سَائِسِكَ بالسُّلْطَانِ فَأَنْ تَعْلَمَ أنّكَ جُعِلْتَ لَهُ فِتنَة وأنَّهُ مُبْتَلىً فِيكَ بمَا جَعَلَهُ اللهُ لَهُ عَلَيْكَ مِنَ السُّلْطَانِ وَأَنْ تُخلِصَ لَهُ فِي النَّصِيحَةِ وَأَنْ لا تُمَاحِكَهُ(6) وَقَدْ بُسِطْتَ يَدُهُ عَلَيْكَ فَتَكُونَ سَبَبَ هَلاكِ نفْسِكَ وَهلاكِهِ. وتَذَلَّلْ وتَلَطَّفْ لإِعْطَائِهِ مِنَ الرِّضَا مَا يَكُفُّهُ عَنْكَ وَلا يَضُرُّ بدينِكَ وتَسْتَعِينُ عَلَيْهِ فِي ذلِكَ باللهِ. ولا تُعَازَّهُ ولا تُعَانِدَهُ فَإنَّكَ إنْ فَعَلْتَ ذلِكَ عَقَقْتَهُ وَعَقَقْتَ نَفْسَكَ فَعَرَضْتَهَا لِمَكرُوهِهِ
وَعَرَضْتَهُ. لِلْهَلَكَةِ فِيكَ وَكُنْتَ خَلِيقًا أَنْ تَكُونَ مُعِينًا لَهُ عَلَى نفْسِكَ وَشَرِيكًا لَهُ فِيمَا أَتى إلَيْكَ. وَلا قُوَّةَ إلا بالله
Och vad gäller rätten av din anförare [ledare] i makten [rikets regent] så [gäller] att du skall veta att du har gjorts till en prövning för honom, och att han är under prövning [testas] genom dig med vad Gud låtit för [gett] honom över dig utav auktoritet, och att du skall vara uppriktig [välvillig] för honom i råd, och inte hacka på [kivas med] honom, och [det medan] hans [makts] hand sträckts över dig [dominerar] så du ska [råkar] vara anledningen till din egen undergång och hans undergång, och var ödmjuk och vänlig [foglig] så att ge honom utav förnöjdhet vad som håller honom från dig, och [på ett sätt som] inte skadar din religion, och tar hjälp över honom i detta av Gud. Och rivalisera [förmätnas] inte mot honom och trotsa inte honom, för om du gör detta är du olydig [illojal] mot honom och illojal mot dig själv, så utsatt dig själv för ogillad [utgång] och utsatt honom för undergång i [på grund av] dig, och vore värdigare dig att vara hans hjälpare över dig själv, och en partner för honom i vad han kommit till dig – och ingen styrka [finns] utom genom Gud. [6]
[16. Rättigheten av anföraren i kunskap (den lärde) (sa’is bil-’ilm)]
وأَمَّا حَقُّ سَائِسِكَ بالعِلْــــــــمِ فالتَّعْظِيمُ لَهُ والتَّوْقِيرُ لِمَجْلِسِهِ وَحُسْــــنُ الاسْـــــــــــــتِمَاعِ إليهِ وَالإقْبَــــــالُ عَلَيْهِ وَالْمَعُونةُ لَهُ عَلَى نفْسِكَ فِيمَــــا لا غِنَى بكَ عَنْهُ مِنْ الْعِلْمِ بأَنْ تُفَرِّغَ لَهُ عَقلَكَ وَتُحْضِرَهُ فَهْمَــــــــــــــكَ وتُزَكِّي لَهُ قَلْبَكَ وتُجَلِّى لَهُ بَصَرَكَ بتَرْكِ اللّذَّاتِ وَنقْص الشّهَوَاتِ، وَأَنْ تَعْلَــــــــــمَ أَنَّكَ فِيمَا أَلقَى إلَيْكَ رَسُولُهُ إلَى مَنْ لَقِيَكَ مِنْ أَهْلِ الْجَهْلِ فَلَزِمَكَ حُسْنُ التَّأْدِيَةِ عَنْهُ إلَيْهِمْ، ولا تَخُنْهُ فِي تَأْدِيَةِ رِسَـــــــــــــــالَتِهِ وَالْقِيَامِ بهَا عَنْهُ إذا تَقَلَّدْتَهَا. وَلا حَوْلَ وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av din anförare [ledare] i kunskap [som lär dig] så [gäller] högaktande av honom, och respekterande av hans sammanträden, och god [uppmärksamt] lyssnande till honom, och ankommande [vända sig] till honom, och hjälpande av honom över dig själv i vad du inte är berikad av från honom utav kunskap, genom att du rensar för honom din aql (hjärna och intellekt), och [förbereda] närvara ditt förstånd [fokuserat sinne], och rena för honom ditt hjärta, och klarna för honom din blick genom avstående från njutningarna och dämpande av shahwa (lust och begär), och du ska veta att du är i vad han har fört [gett] till dig [utav kunskap] hans budbärare till de som bemöter dig utav de okunniga, så obligeras för dig gott uträttande [vidareförande av kunskapen] å hans vägnar till dem, och förråd inte honom i uträttande [fullföljande] av hans budskap [uppdrag], och fullgörande av det å hans sida om du åtagit dig det – och ingen kraft och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[17. Rättigheten av anföraren i egendom [tillhörighets befogenhet]]
وأمَّا حَقُّ سَائِسِكَ بالمِلْكِ فَنَحْوٌ مِنْ سَائِسِكَ بالسُّلْطَانِ إلاّ أَنَّ هذَا يَمْلِكُ مَـــــــــــــــا لا يَمْلِكُهُ ذاكَ، تَلْزِمُكَ طَاعَتُهُ فِيمَــــــــــا دَقَّ وَجَلَّ مِنْكَ إلاّ أَنْ تُخرِجَكَ مِنْ وُجُـــــــــوب حَقِّ الله، ويَحُولَ بَينَكَ وبَيْنَ حَقِّهِ وَحُقُوقِ الخَلْقِ، فَــــــإذَا قَضَيْتَهُ رَجَــــــــــــــــــعْتَ إلَى حَقِّهِ فَتَشَاغَلْتَ بهِ. ولا قُوَّةَ إلاّ باللهِ
Och vad gäller rätten av din anförare [ledare] i ägande [som genom sin egendom har befogenhet över dig] så [gäller] snarlik av din anförare [ledare] i makt, förutom att denna äger vad den andra inte äger; obligeras för dig hans lydnad i vad litet och stort [sker] utav dig, utom [undantaget] att det för dig ur obligatoriet av Guds rätt, och kommer mellan dig och Hans rätt och Hans skapelsers rätt; så om du fullgör det [deras rättigheter] återgår du till hans [din anförare i ägande] rätt så åtar dig [arbetar med] det – och ingen kraft eller styrka [finns] utom genom Gud.
[D. Sedan undersåtarnas [underordnades] (ra’iyya) rättigheter]
[18. Rättigheten av de underordnade i [genom] maktbefogenhet (ra’yya bi-sultan)]
فأَمَّا حُقُوقُ رَعِيَّتِكَ بالسُّلْطَانِ فَأَنْ تَعْلَمَ أَنَّكَ إنَّمَا اسْتَرْعَيْتَهُمْ بفَضْلِ قُوَّتِكَ عَلَيْهِمْ فَإنَّهُ إنَّمَا أَحَلَّهُـــــــــــمْ مَحَلَّ الرَّعِيَّةِ لَكَ ضَعْفُهُمْ وَذُلُّهُمْ، فَمَــــا أَوْلَى مَنْ كَفَاكَهُ ضَعْفُهُ وَذُلُّهُ حَتَّى صَيَّرَهُ لَكَ رَعِيَّةً وَصَيَّرَ حُكْمَكَ عَلَيْهِ نَافِذاً، لا يَمْتَنِعُ مِنْـــــــــــــــــكَ بعِزَّةٍ وَلا قُوَّةٍ وَلا يَسْتَنْصِرُ فِيمَا تَعَاظَمَــــــهُ مِنْكَ إلا [باللهِ] بالرَّحْمَةِ وَالْحِيَاطَةِ وَالأَناةِ وَمَـــــــــا أَولاكَ إذَا عَرَفْتَ مَا أَعْطَــــــــــاكَ الله مِنْ فَضْلِ هذِهِ الْعِزَّةِ وَالقُوَّةِ الَّتِي قَهَرْتَ بهَـــــــــــا أَنْ تَكُونَ لِلّهِ شَاكِراً، وَمَـــــنْ شَكَرَ الله أَعْطَاهُ فِيمَا أَنعَمَ عَلَيْهِ. ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av dina undersåtar [underordnade] i makt så [gäller] att du skall veta att du har fått auktoritet [förmyndarskap och skyddsansvar] över dem tack vare din styrka över dem, så det är förvisso deras svaghet och underdånighet som satt dem i ställningen av undersåtar till dig, så vad är värdigare [att behandla] den vars svaghet och underdånighet berikat dig från honom så pass att det förde honom som undersåte till dig och lät ditt styre över honom vara genomträngande [härskande]. Han avhåller inte [klarar inte att hindra och skydda sig] från dig genom överhöghet och inte [heller] genom styrka, och söker inte [kan inte söka] hjälp i vad han finner stort [svårt] från dig utom av Gud, med barmhärighet och beskydd [/försiktighet], och fördragsamhet. Och vad är värdigare dig [att handla] om du vet vad Gud gett dig utav ynnesten av denna överhöghet och styrka med vilken du mäktat, att du ska vara till Gud tacksam. Och den som tackar Gud ger [Han] honom i vad Han välsignat över honom – och styrka [finns] utom genom Gud.
[19. Rättigheterna av de underordnade i [genom] kunskap (ra’yya bil-melk)]
بالعلموأمَّا حَقُّ رَعِيَّتِكَ بالعِلْمِ فَأَنْ تَعْلَــمَ أَنَّ اللهَ قَدْ جَعَلَكَ لَهُمْ فِيمَـــــــا آتاكَ مِنَ الْعِلْمِ وَولاّكَ مِنْ خَزَانةِ الْحِكْمَةِ، فَــــــــــإنْ أَحْسَنْتَ فِيمَــــــا ولاّكَ اللهُ مِنْ ذلِكَ وَقُمْتَ بهِ لَهُمْ مَقَامَ الخَـــــازِنِ الشَّفِيقِ النَّـــــــاصِحِ لِمَـــولاهُ فِي عَبيدِهِ، الصَّــــــابرِ الْمُحْتَسِب الَّذِي إذَا رأَى ذا حَـــــاجَةٍ أَخرَجَ لَهُ مِنَ الأَمْوَالِ الَّتِي فِي يَدَيهِ كُنْتَ رَاشِدًا، وَكُنْتَ لـــــــــــــِذَلِكَ آمِلاً مُعْتَقِدًا وَإلاّ كُنْتَ لَهُ خَائِنًا وَلِخَلقِهِ ظَالِمًا وَلِسَلْبهِ وَعِزِّهِ مُتَعَرِّضًا
Och vad gäller rätten av din underordnade i kunskap så [gäller] att du skall veta att Gud har låtit dig vara [förmyndare] för dem i vad Han skänkt dig utav kunskap, och förvaltade hos dig utav visdomens skattkammare [förvarsförråd]; så om du gör väl ifrån dig i vad Gud myndat dig [över] utav det, och du ställer dig i det för dem ställningen av sympatiserande skattmästare [förrådsväktare], rådgivande för [vägledande till] Sin Herre i [bland] Hans tjänare, tålmodig och gudshängiven, han som om han ser en behövande tar fram för honom utav de rikedomar som han har i sin hand [kunskapens förmögenhet], vore du vägledd och vore för det hoppfull och full av övertygelse, och annars [i annat fall] vore du för Honom [Gud] förrådande, och för Hans skapelse förtryckande, och för Hans fråntagande [av denna välsignelse] och Hans övermakt utsatt.
[20. Rättigheten av de underordnade i [genom besittning] befogenhet [gemål] (ra’yya bil-melk an-nikah (azwaj))]
وَأمَّــــــــــــــا حَقُّ رَعِيَّتِكَ بمِلْكِ النّكَاحِ فَأَنْ تَعْلَمَ أَنَّ اللَّهَ جَـعَـلَـهَـا سَكَنًا وَمُسْتَرَاحًا وَأُنْسًـــــــــا وَوَاقِيةً، وَكَذَلِكَ كُلُّ وَاحِدٍ مِنْكُمَا يَجِبُ أَنْ يَحْمَدَ اللَّهَ عَلَى صَاحِبهِ، ويَعْلَـــــــــــــمَ أَنَّ ذَلِكَ نِعْمَةٌ مِنْهُ عَلَيْهِ. وَوَجَبَ أَنْ يُحْسِــــــــــنَ صُحْبَةَ نِعْمَةِ اللَّهِ وَيُكْرِمَهَا ويَرْفَقَ بهَا وَإنْ كَانَ حَقُّكَ عَلَيْهَا أَغْلَظَ وَطَاعَتِكَ بهَا أَلْزَمَ فِيمَا أَحْببْتَ وَكَرِهْتَ مَا لَمْ تَكنْ مَعْصِيةً، فإنَّ لَهَا حَقُّ الرَّحــــــــْمَةُ وَالْمُؤَانَسَةِ، وَمَوْضِعُ السُّكُونِ إلَيهَا قَضَاءَ اللَّذَّةِ الَّتِي لا بُدَّ مِنْ قَضَائِهَــــــــا وَذَلِكَ عَظِيـــــمٌ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av din underordnade genom besittning av äktenskap, så [gäller] att du skall veta att Gud har låtit henne vara ro, och vila [trevnad, lättnad och tröst], och förtrolighet [frände], och skydd [vårdare]; och så var och en av er bör [åvilar] att lovprisa [och tacka] Gud över sin medföljare [partner], och inse att det är en välsignelse från Honom [Gud] över sig, och det [har blivit/] är obligatoriskt att ha god förbindelse [relation] till Guds välsignelse [gemål], och hedra henne, och vara vänlig [älskvärd] mot henne, och även om din rätt över henne är grövre [större][7], och din lydnad för henne pliktigare, i vad du gillar och ogillar, så länge det inte är olydnad [synd], så är för henne rätten av nåd och ömhet [intimitet], och läget av stillhet [ro] till [hos] henne [i] uträttande av njutningen som nödvändigtvis måste uträttas och det är stort [i betydelse och vikt] – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[21. Rättigheten av de underordnade i [genom] besittning [betjänt] (ra’iyya bil-melk al-yamin)]
وَأمَّا حَقُّ رَعِيَّتِكَ بمِلْكِ اليَمِينِ فَأَنْ تَعْلَمَ أنَهُ خَلْقُ رَبكَ، وَلَحْمُــــكَ وَدَمُــــكَ وَأَنَّـــــــــــكَ تَمْلِكُهُ لا أنْتَ صَنَعْتَهُ دُونَ اللَّهِ وَلا خَلَقْتَ لَهُ سَمْعًـــــا وَلا بَصَرًا وَلا أَجْرَيتَ لَهُ رِزْقًا وَلَكِنَّ اللَّهَ كَفَاكَ ذَلِكَ، ثُمَّ سَخَّرَهُ لَكَ وَائْتَمَنَكَ عَلَيْهِ وَاسْتَوْدَعَكَ إيَّـــــاهُ لِتَحْفَظَهُ فِيهِ وتَسِيرَ فِيهِ بسِيرَتِهِ فَتُطْعِمَهُ مِمَّا تَأْكُلُ وَتُلْبسَهُ مِمَّا تَلْبَسُ وَلا تُكَلِّفَهُ مَـــــــــا لا يُطِيقُ، فَإنْ كَرِهْتَ[هُ] خَرَجْتَ إلَى اللَّهِ مِنْهُ وَاسْتَبْدَلْتَ بهِ وَلَـمْ تُعَذِّبْ خَلْقَ اللَّهِ وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av din underordnade genom besittning av högerhand [rättmätigt ägd betjänt] så [gäller] att du skall veta att han är din Herres skapelse, och ditt kött och ditt blod [din like i skapelsen][8], och du [enbart] besitter [förfogar över] honom, inte att du skapat honom utom Gud [du är inte överlägsen eller förmer än], och inte har du skapat för honom hörsel och inte syn och inte [heller] låtit rizq (levebröd och livsuppehälle) flöda för honom, utan Gud försåg med tillräcklighet dig [från] detta sedan underkuvade honom för dig, och anförtrodde dig över honom, och överlämnade honom i ditt förvar, så att du ska bevara honom i Gud [så som Han behagar], och förfara mot [behandla] honom med Hans [Gud] förfarande, så att du matar honom utav vad du [själv] äter, och klär honom utav vad du iklär dig, och inte ålägga [belasta] honom med vad han inte tål [klarar av], så om du kommer att ogilla honom tar du dig ur [ansvaret] till Gud från [gentemot] honom, och utbyter honom, och inte misshandlar [skadar] Guds skapelse – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[E. Och så [blodbands-] släktingars (rahim) rättigheter]
[22. Moderns (umm) rättighet]
فَحَقُّ أُمِّكَ، فَـــــــــأَنْ تَعْلَمَ أَنَّهَا حَمَلَتكَ حَيْثُ لا يَحْمِلُ أَحَدٌ أَحَدًا وَأَطْعَمَتكَ مِنْ ثَمَرَةِ قَلْبها مَا لا يُطْعِمُ أَحَدٌ أَحَدًا، وَأَنَّهَا وَقَتكَ بسَمْعِهَـــــــا وبَصَرِهَــــــا ويَدِهَــــا وَرِجْلهـــــا وَشَعْرِهَا وبَشَرِهَا وَجَمِيعِ جَوَارِحِهَـــــا مُسْتَبشِرَةً بذَلِكَ، فَرِحَـــــــــــةً مُوَابلَةً، مُحْتَمِلَةً لِمَـــــــــا فِيهِ مَكْرُوهُهــا وأَلَمُهـــا وثِقْلُهـــا وَغَمُّهَا حَتَّى دَفَعَتهَا عَنْكَ يَدُ الـــــــــــــقُدْرَةِ وَأَخرَجَتكَ إلَى الأَرضِ فَرَضِيَتْ أَنْ تَشْبَــــــعَ وتجــــــــــــُوعُ هِيَ، وَتَكْسُوكَ وَتعْرَى، وَتُرْوِيكَ وَتَظْمَـــــــــأُ
وَتُظِلُّكَ وتَضْحَى، وَتُنَعِّمَـــــــكَ ببُؤْسِهَـــــــــــــــا، وَتُلَذِّذُكَ بالنَّوْمِ بأَرَقِهَا، وَكَانَ بَطْنُهَــــــا لَكَ وِعَاءً، وَحِجْرُهَـــا لَكَ حِوَاءً، وثَدْيُهَا لَكَ سِقَاءً، ونَفْسُهَـــا لَكَ وِقَــــــــــــاءً، تُبَاشِرُ حَرَّ الدُّنيَا وبَرْدِهَـــــــــــــــــــا لَكَ وَدُونَكَ، فَتَشْكُرَهَا عَلَى قَدْرِ ذَلِكَ وَلا تَقْدِرُ عَلَيْهِ إلاّ بعَونِ اللَّهِ وَتَوفِيقِهِ
Så gällande din mors rätt [gäller] att du skall veta att hon bar [på] dig på ett sätt som inte någon bär en annan, och matade dig från frukten av sitt hjärta som ingen matar någon annan, och att hon skyddade dig med sin hörsel, och sin syn, och sin hand, och sitt ben, och sitt hår, och sin hud, och alla hennes kroppsdelar, fröjdfull över det, glad, varligt [ihärdigt], uthärdade för vad som innehåller hennes ogillade [obekvämlighet] och hennes smärta, och hennes belastning och hennes sorg, tills föste henne från dig handen av Makt, och förde ut dig till jorden; så hon blev nöjd med att du blev mätt och hon [själv] förbli hungrig, och klä dig och [själv] förbli bar, och släcka din törst och [själv] förbli törstig, och beskugga dig och [själv] förbli i solens hetta, och få dig bekväm genom sin bedrövelse, och få dig att njuta av sömn genom sin sömnlöshet; och hennes mage var för dig ett kärl [boning], och hennes knä [famn] för dig en tillflykt [barnkammare], och hennes bröst för dig en törstsläckare [dryckesbägare], och hennes själ för dig ett skydd, bestiger dunyas (denna värld) värme och dess kyla för dig och för din skull, så tacka du henne i lika grad som det [för allt detta]; och du klarar inte av det utom genom Guds hjälp och Hans tawfiq (lycka och framgång från Gud).
[23. Faderns (abb) rättighet]
وَأمَّا حَقُّ أَبيكَ فَتَعْلَــــــــــمَ أنَّهُ أَصْلُكَ، وَأنَّكَ فَرْعُــــــهُ، وَأَنَّكَ لَوْلاهُ لَمْ تَكُنْ. فَمَهْمَــــــــــا رَأيْتَ فِي نفْسِكَ مِمَّا يُعْجِبُكَ فَاعْلَمْ أَنَّ أَبَاكَ أَصْلُ النِّعْمَةِ عَلَيْكَ فِيهِ وَاحْمَــــــــــــــــــدِ اللَّهَ وَاشْكُرْهُ عَلَى قَدْرِ ذَلِكَ وَلا قُوَّةَ إلاّ باللهِ
Och vad gäller din faders rätt så [gäller] att du skall veta att han är din rot och du är hans förgrening, och att om inte vore för honom skulle du inte vara; så närhelst du ser någonting i dig själv som tilltalar dig, så ska du veta att din far är roten av i det välsignelsen över dig, och lovprisa Gud och tacka Honom i lika grad som det [för allt det] – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[24. Barnets (walad) rättighet]
وَأمَّا حَقُّ وَلَدِكَ فَتَعْلَمَ أنَّهُ مِنْكَ وَمُضَافٌ إلَيكَ فِي عَاجِلِ الدُنْيَـــــــــا بخَيْرِهِ وَشَرِّهِ، وَأَنَّكَ مَسْئولٌ عَمَّــــــا ولِّيتَهُ مِنْ حُسْنِ الأَدَب وَالدّلالَةِ عَلَى رَبـــــــــهِ وَالْمَعُونةِ لَهُ عَلَى طَاعَتِهِ فِيكَ وَفِي نفْسِهِ، فَمُثابٌ عَلَى ذلِكَ وَمُعَاقَبٌ، فَـــــــــاعْمَلْ فِي أَمْرِهِ عَمَلَ الْمُتَزَيِّنِ بحُسْنِ أَثرِهِ عَلَيْهِ فِي عَاجِلِ الدُّنْيَا، الْمُعْذِرِ إلَى رَبهِ فِيمَـــــــا بَيْنَكَ وبَيْنَهُ بحُسْنِ الْقِيَامِ عَلَيْهِ وَالأَخذُ لَهُ مِنْهُ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller ditt barns rätt så [gäller] att du skall veta att han [barnet] är från dig och tillagd [kopplad] till dig i nuvarande dunya (denna värld), med sitt gott och sitt ont, och att du är ansvarig för vad du ålagts [fått förmyndarskaps ansvar för att förse] utav god uppförande [uppfostran], och vägvisande [vägledande av barnet] till dess Herre, och hjälpandet av honom [barnet] över lydande av Honom [Gud] i [avseende av] dig och i [avseende av] sig själv; så du [ställs till svars och] är belönad över det [om du lyckats] och straffad [om du misslyckats]; så handla i dess angelägenhet [beträffande barnet] handlingen av den som pryder sig med sitt goda avtryck över honom [sitt barn redan] i nuvarande dunya (denna värld), den ursäktade till [inför] sin Herre i vad som finns mellan dig och honom [barnet] genom sitt goda uträttande över honom [uträttat sitt ansvar gentemot barnets person på bästa sätt], och uppnående [av resultat] för honom utav Honom – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[25. Broderns (akh) rättighet]
وَأَمّا حَقُّ أَخِيكَ فَتَعْلَمَ أَنّهُ يَدُكَ الَّتِي تَبسُطُهَــــــا، وَظَهْرُكَ الَّذِي تَلْتَجِئُ إلَيـــــــــــهِ، وَعِزُّكَ الَّذِي تَعْتَمِدُ عَلَيهِ، وَقُوَّتُكَ الَّتِي تَصُولُ بهَـــا، فَلا تَتَّخِذْهُ سِلاحًا عـــَلَى مَــعــْصــِيـةِ اللَّهِ ولا عُدَّةً لِلظُّلْمِ بحَــــــــــقِّ اللَّهِ، ولا تَدَعْ نُصْرتَهُ عَلَى نفْسِــــــــهِ وَمَعُونتِهِ عَلَى عَدُوِّهِ وَالْحَوْلَ بَيْنَهُ وبَيْنَ شَيَاطينهِ وتَأْديَةِ النَّصِيحَةِ إلَيهِ والإقبَالِ عَلَيْهِ فِي اللَّهِ فَــــــــــإنْ انقَادَ لِرَبهِ وَأَحْسَنَ الإجَابَةَ لَهُ وَإلاّ فَلْيَكُنِ اللهُ آثرَ عِنْدَكَ وَأَكْرَمَ عَلَيْكَ مِنْهُ
Och vad gäller din brors rätt så [gäller] att du ska veta att han är din hand som du sträcker ut, och din rygg [stöd] som du söker skydd hos, och din ära [makt] som du förlitar dig på, och din styrka [kraft] som du attackerar [dina fiender] med; så anta [använd] inte honom [som] ett vapen för Guds olydnad [trots], och inte [heller som] ett medel för förtryck [överträdan] av Guds rätt, och avstå inte hjälpande av honom gentemot honom själv [och hans nafs (jag)], och stödjande av honom mot hans fiende, och komma mellan honom och hans shaitan [inre demoner, frestelser, lustar och förvillande tankar], och uträttande av råd till honom, och ankommande mot honom för Guds skull, [var] så [i fallet] om han leds till [lyder] sin Herre och gör väl [ifrån sig i] besvarande till Honom; och annars så skall Gud [gå före] vara övervägande hos dig, och mer vördad för dig än honom.
[F. Andras rättigheter]
[26. Rättigheter av mästaren (mawla) som haft favör över en [befriat en från slaveri]]
وَأَمّــــــــــــا حَقُّ الْمُنْعِمِ عَلَيْكَ بالْولاءِ فَــأَنْ تَعْلَمَ أَنّهُ أَنفَقَ فِيكَ مَالَـــهُ، وَأَخرَجَكَ مِن ذُلِّ الرِّقِ وَوَحْشَــــــــــــــتِهِ إلَى عِزِّ الحُرِّيةِ وأُنسِهـــــا، وَأَطْلَقَكَ مِنْ أَسْرِ الْمِلْكَةِ، وَفَـــــكَّ عَنْكَ حـــــِلَقَ الْعُبُودِيَّةِ، وَأَوْجَدَكَ رَائِحَة الْعِزِّ، وَأَخرَجَكَ مِنْ سِجْنِ القَهْرِ، وَدَفَـــــــــــعَ عَنْكَ الْعُسْرَ، وبَسَطَ لَكَ لِسَـــــــــــانَ الإنْصَافِ، وَأَبَاحَكَ الدُنْيَــــــــا كُلَّهَا فَمَلَّكَكَ نفْسَــــــكَ، وَحَلَّ أَسْرَكَ، وَفَرَّغَكَ لِعِبَادَةِ رَبكَ، وَاحْتَمَلَ بذَلِكَ التَّقْصِيرَ
فِي مَالِهِ، فَتَعْلَـــــــــــمَ أَنّهُ أَوْلَى الخَلْقِ بكَ بَعْـــــدَ أُولي رَحِمِكَ فِي حَيَاتِكَ وَمَوْتِكَ، وَأَحَقَّ الخَــــــــــــــلْقِ بنَصْرِكَ وَمَعُونَتِكَ وَمُكَانفَتِكَ فِي ذَات اللَّهِ، فَلا تُؤثِرْ عَلَيْهِ نفْسَكَ مَا احْتَاجَ إلَيْكَ
Och vad gäller rätten av den som haft favör över dig med bemästring [befriat ur slaveri] så [gäller] att du skall veta att han har skänkt [spenderat] i dig sin egendom, och bringade dig ur ringaktigheten av slaveri och dess enslighet [dysterhet], till äran av frihet och dess behaglighet, och befriade dig från fångenskapet av ägdhet, och lossade från dig bojan [kedjan] av träldom, och frambringat [för] dig doften av ära [frihet], och förde dig ur underkuvandets fängelse, och avvärjde från dig vedermöda, och utsträckte för dig rättvisans tunga, och tillät [berättigade] dig hela dunya (denna värld); så han gav dig äganderätten över dig själv, och lösgjorde din fångenskap, och befriade dig [från att vara i ständig betjäning] för dyrkan av din Herre, och tålde med detta underskottet [knappheten] i sin egendom; så du skall veta att han är den närmaste [mest berättigade] av skapelserna [människor] till dig efter dina [blodbands-] släktingar(rahim), [både] i ditt liv och din död, och den mest berättigade av skapelserna [människorna] att erhålla din hjälp och ditt stöd och ditt bestrykande [värn och bistående] i Guds sak, så föredra inte dig själv framför honom närhelst han behöver dig.
[27. Rättigheten av den bemästrade (mawla) [9] som ens favör flödat över [befriade tjänare]]Den fria slavens rätt över sin mästare]]
وَأَمَّـــــــــــــــــا حَقُّ مَوْلاكَ الْجَارِيَةِ عَلَيْهِ نِعْمَتُكَ فَأَنْ تَعْلَمَ أَنَّ اللهَ جَعَلَكَ حَــامِيَةً عَلَيْهِ، وَوَاقِيَــــــــــــةً وناصِرًا وَمَعْقِلاً، وَجَعَلَهُ لَكَ وَسِيلَةً وَسَبَباً بَيْنَكَ وَبَيْنَهُ فَبالْحَرِيِّ أَنْ يَحْجُبَكَ عَنِ النَّــــــــــــــارِ فَيَكُونَ فِي ذَلِكَ ثَوَابٌ مِنْهُ فِي الآجِلِ، ويَحْكُمُ لَكَ بمِيرَاثِهِ فِي الْعَاجِلِ إذَا لم يَكُنْ لَهُ رَحِــــــــــــــــــمٌ، مُكَافَأَةً لِمَـــــــــــا أَنفَقْتَهُ مِنْ مَالِكَ عَلَيْــــــــــهِ وَقُمْتَ بهِ مِنْ حَقِّـــــهِ بَعْدَ إنفَاقِ مَالِكَ، فَإنْ لَمْ تَقُمْ بحَقِّهِ خِيفَ عَلَيْكَ أَنْ لا يَطِيبَ لَكَ مِيرَاثُهُ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av din bemästrade (mawla) [frisatta slav eller betjänt] över vem din favör flödar över så [gäller] att du ska veta att Gud har låtit dig vara hans stöd, och värn, och hjälpare, och befästning [skydd], och [Gud] har honom [den befriade slaven] för dig vara ett medel och en orsak mellan dig och Honom; så troligt [värdigt] är att Han [Gud] avskärmar dig från Elden [genom ditt befriande av slaven], så i detta må vara Hans belöning i nästkommande [akhira (nästa värld)], och bestämmer för dig med hans arv i nuvarande [dunya (denna värld)], om det inte skulle finnas för honom [blodsbands-] släkt (rahim), [som] en gottgörelse för vad du skänkt [spenderat] utav din egendom över honom, och uträttade utav hans rätt efter [utöver] skänkandet av din egendom, så om du inte uträttat hans rättigheter rädds över dig [finns risk] att hans arv inte blir gott [lovlig] för dig – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[28. Rättigheten för den som utför välgärning mot en [behandlat en med vänlighet (thil ma’roof)]
وَأمّا حَقُّ ذِي المَعْرُوفِ عَلَيكَ فَـــــــأَنْ تَشْكُرَهُ وتَذْكُرَ مَعْرُوفَهُ وتَنْشُرَ لَهُ الْمَقَــــــــــالَةَ الْحَسَنَةَ، وَتُخلِصَ لَهُ الدُّعَـــــاءَ فِيمَــــا بَينَكَ وبَيْنَ اللَّهِ سُبْحَانَهُ، فَإنّكَ إذَا فَعَلْتَ ذَلِكَ كُنْتَ قَدْ شَكَرْتَهُ سِرًّا وَعَلانِيَـةً. ثُمَّ إنْ أَمْكَنَ مُكَافَأَتَهُ بالْفِعْلِ كَافَأتَهُ وإلاّ كُنْتَ مُرْصِدًا لَهُ مُوطِّنًا نَفْسَكَ عَلَيْهَا
Och vad gäller rätten av den som utfört välgärning mot dig [gjort dig en förtjänst] så [gäller] att du tackar honom, och minns hans vänlighet, och sprider för [gällande] honom det goda ordet [omnämningen], och är uppriktig i duaa (åkallelse och bön) för honom mellan dig och Gud den Lovprisade Bristfrie; så sannerligen om du gör detta har du tackat honom [både] i hemlighet och offentligt; sedan om det finns möjlighet att gottgöra honom med handling så gottgör du honom, och annars ska du vara observant för [gottgörande av] honom, siktandes dig själv [inväntandes tillfälle] över det.
[29. Rättigheten av den som tillkallar en för bön [böneutropare] (mu’athin)]
وَأمّا حَقُّ الْمُؤَذِّنِ فَأَنْ تَعْلَمَ أنّهُ مُذَكِّرُكَ برَبكَ وَدَاعِـــــيكَ إلَى حَظِّكَ وَأَفْضَلُ أَعْوَانِكَ عَلَى قَضَـــــــــــاءِ الْفَرِيضَةِ الَّتِي افتَرَضَهَا اللهُ عَلَيْكَ فَتَشْكُرَهُ عَلَى ذَلِكَ شُكْرَكَ لِلْمُحْسِنِ إلَيكَ. وَإنْ كُنْتَ فِي بَيْتِكَ مُهْتَمًّا لِذَلِكَ لَمْ تَكُنْ للهِ فِي أَمْرِهِ مُتَّهِمــــــاً وَعَلِمْتَ أنَّهُ نِعْمَةٌ مِن اللَّهِ عَلَيْكَ، لا شَكَّ فِيهَــــا، فَــــــــــــأَحْسِنْ صُحْبَةَ نِعْمَةِ اللَّهِ بحَمْدِ اللَّهِ عَلَيْهَــــــا عَلَى كُلِّ حَالٍ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller böneutroparens (mu’athin) rätt så [gäller] att du skall veta att han är din påminnare [den som påminner dig] om din Herre, och kallar dig till din andel [utav dyrkans belöning], och din bästa hjälpare i uträttande [fullgörande] av [obligatorisk] förpliktelsen som Gud förpliktigat dig till; så du tackar honom för detta [som] ditt tackande av den välgörande [som utfört gott] mot dig och om du i ditt hem var beskyllande av [/observant mot] detta var du inte till Gud gällande hans sak vara beskyllande, och du vet att han är en välsignelse av Guds över dig, inget tvivel i detta; så medfölj väl [var god i umgänge av] Guds välsignelse genom Guds lovprisande och tacksamhet över det i varje tillstånd – och ingen styrka [finns] utom genom Gud.
[30. Rättigheten av ledaren (imam) i bön (böneledaren)]
وَأمّا حَقُّ إمَامِكَ فِي صَلاتِكَ فَــــــــــــــــــأَنْ تَعلَمَ أنّهُ قَدْ تَقَلَّدَ السِّفَارَةَ فِيمَــــا بَيْنَكَ وبَيْنَ اللَّهِ وَالْوِفَادَةَ إلَى رَبكَ، وتَكَلَّمَ عَنْكَ وَلَمْ تَتَكَلَّـــــمْ عَنْهُ، وَدعَا لَكَ وَلَمْ تَدْعُ لَهُ، وَطَلَبَ فِيكَ وَلَـــــــــــــــــمْ تَطْلُبْ فِيهِ، وَكَفَاكَ هَمَّ الْمَقَــــــــامِ بَينَ يدي اللهِ وَالمُسَـــــــــاءَلَةَ لَهُ فِيكَ وَلَمْ تَكْفِهِ ذَلِكَ، فَــــــــــــإنْ كَانَ فِي شَيْءٍ مِنْ ذَلِكَ تَقْصِيرٌ كَانَ بهِ دُونَكَ، وَإنْ كَانَ آثِمـــــــــــــاً لَمْ تَكُنْ شَرِيكَهُ فِيهِ وَلَمْ يَكُنْ لَهُ عَلَيكَ فَضلٌ، فَوقَى نَفْسَكَ بنَفْســـــــــــــــِهِ، وَوَقَى صـَلاتَكَ بصَلاتِهِ، فَتَشْكُرَ لَهُ عَلَى ذلِكَ. ولا حَوْلَ ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller böneledarens rätt så [gäller] att du ska veta att han åtagit sig förmedlandet mellan dig och Gud, och ankommandet [likt ditt ombud] till din Herre, och han talade för dig och du talade inte för honom, och han anropade för dig och du anropade inte för honom, och han tillönskade för dig och du tillönskade inte för honom, och han försåg [tillräckliggjorde] dig det viktiga av ställningen [ståendet] inför Gud och förfrågade av Honom i [angående] dig och du försåg [tillräckliggjorde] inte honom, så om det finns i något av detta tillkortakommande [brist så] var det [tillfaller ansvaret] honom utan dig, och om det var försyndelser var du hans partner i det, och var inte för dig över honom fördel, så han skyddade dig med sig [själv] och skyddade din bön med sin bön; så du tackar honom för detta – och ingen kraft och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[31. Rättigheten av den vidsittande [sällskap] (jalis)]
وَأمّــــا حَقُّ الجَلِيسِ فَأَنْ تُلِينَ لَهُ كَنَفَكَ، وَتُطِيبَ لَهُ جَانِبَكَ، وَتُنْصِفَهُ فِي مُجَارَاةِ اللَّفْظِ ولا تُغْرِق فِي نَزْعِ اللَّحْــظِ إذَا لَحَظْتَ وتَقْصُدَ فِي اللَّفْظِ إلَى إفْهَــــــــامِهِ إذَا لَفَظْتَ. وَإنْ كُنْتَ الْجَلِيــــــــــــــــــسَ إلَيْهِ كُنْتَ فِي الْقِيَـــــــــــــــامِ عَنْهُ بالْخِيَارِ وَإنْ كَانَ الجَالِسَ إلَيكَ كَانَ بالخِيَـــــــــارِ. ولا تَقُومُ إلا بــإذْنِهِ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av den vidsittande [sällskap och umgänge] så [gäller] att du [är vänlig] mildrar mot honom din sida [dig] och gör gott för honom ditt sällskap, och är rättvis med honom i samtalsutbyte, och överdriv inte i bortvändande av blicken om du tittar [bort/medan du tittar på honom], och ämnar i yttrande till nå hans förståelse om du yttrar [talar], och om du var vidsittande [sällskap] till honom [så] är du i uppresande från honom i frival, och om han var ditt vidsittande [sällskap] är han i frival, och du går [reser dig] inte upp utom med hans tillåtelse – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[32. Grannens (jar) rättighet]
وَأمّــا حَقُّ الجَارِ فَحِفْظُهُ غَائِبًا وَكَرَامَتُهُ شَاهِدًا ونُصْرَتُهُ وَمَعُونتُهُ فِي الحَـالَينِ جَمِيعــاً. لا تَتَّبعْ لَهُ عَوْرَةً ولا تَبحَثْ لَهُ عَنْ سَوْءَ[ةٍ] لِتَعْرِفَهَــــــــــا، فَإنْ عَرَفْتَهَــــــا مِنْهُ عَنْ غَيْرِ إرَادَةٍ مِنْكَ وَلا تَكَلُّفٍ كُنْتَ لِمَــــا عَلِمْتَ حِصْنـــاً حَصِينـــاً وَسِتْرًا سَــــــــــــتِيرًا، لَوْ بَحَثتِ الأَسِنَّةُ عَنْهُ ضَمِيرًا لَمْ تَتَّصِلْ إلَيْه لانطِوَائِهِ عَلَيهِ. لا تَسْــتَمِعْ عَلَيهِ مِنْ حَيْثُ لا يَعْلَـــمُ. لا تُسَلِّمْهُ عِنْدَ شَـــــــــــديدَةٍ، ولا تَحْسُدْهُ عِنْـــــــــــدَ نِعْمَةٍ. تُقِيلُ
عَثْرَتهُ وتَغْفِرْ زَلَّتَـــــــــهُ. ولا تَدَّخِرْ حِلْمَكَ عَنْهُ إذَا جَهِلَ عَلَيْــــــــــــــــــكَ، ولا تَخرُجْ أَنْ تَكُونَ سُلَّمًا لَهُ. تَرُدُّ عَنهُ لِسَانَ الشَّتِيمَةِ، وَتُبْطِلُ فِيهِ كَيْدَ حَـــــــــــامِلِ النَّصِيحَةِ، وَتُعَــــــاشِرَهُ مُعَاشَرَةً كَرِيمَةً. وَلا حَوْلَ وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller grannes rätt så [gäller] hans [intressens och egendoms] värnande [då han är] frånvarande, och hans hedrande [då han är] närvarande, och hans hjälpande och stöttande i båda fallen samtliga, uppfölj inte om honom [någon] brist, och leta inte om honom styggelse att få reda på; så om du får reda på det [styggelse] av [/om] honom förutan vilja av dig och inte [heller] bemödande, [så] var du för vad du fått reda på en befäst borg, och en täckande slöja, om så spjut skulle penetrera [leta] efter det hjärtat [samvetet som omfattar den så] når den inte till det för omslutandet över det. Lyssna inte mot honom från vart han inte vet [/tjuvlyssna inte], överge inte honom vid svårighet, och avundas [missunna] inte honom vid välsignelse, förlåt [/hjälp minska] hans snesteg, och skona [överse med] hans snedsprång, och frånhåll inte din fördragsamhet från honom om han [gör ifrån sig] ignorant [handlig] över dig, och upphör inte att vara fredlig till honom. Avstyr från honom tungan av förolämpning, och bryta i [avseende av] honom sveket av [hycklande] bäraren av [falska] råd, och umgås med honom ett hedersamt umgänge [förbindelse] – och ingen kraft och inge styrka [finns] förutom genom Gud.
[33. Vännens [kamrat och följeslagaren] (sahib) rättighet]
وَأمـــــــــــــّا حَقُّ الصَّاحِب فَأَنْ تَصْحَبَهُ بالفَضلِ مَـــــــا وَجَدْتَ إلَيهِ سَبيلاً وإلا فَلا أَقَلَّ مِنَ الإنصَــــــــافِ، وَأَنْ تُكْرِمَهُ كَمَا يـُكْرِمُكَ، وَتـحْفَظَـــــــــــــــــهُ كَمَا يـَحْفَظُكَ، ولا يَسْبقَكَ فِيمَــا بَينَكَ وبَينَهُ إلَى مـَكْرَمَةٍ، فَـــــــــــــإنْ سَبَقَكَ كَافَـــأتَهُ. ولا تُقَصِّرَ بهِ عَمَّا يَسْتَحِقُّ مِنَ الْمَوَدَّةِ. تُلْزِمُ نفْسَكَ نصِيحَتَهُ وَحِيَـــــــــاطَتَهُ وَمُعَاضَدتَهُ عَلَى طَـــــاعَةِ رَبهِ وَمَعُونتَهُ عَلَى نَفْسِهِ فِيمَــــــــا لا يَهُمُّ بهِ مِنْ مَعْصِيةِ رَبهِ، ثُمَّ تَكُونُ [عَلَيْهِ] رَحْمَةً ولا تَكُونُ عَلَيهِ عَذَاباً. ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller vännens [följeslagarens] rätt så [gäller] att du åtföljer honom med godhet [gunst i den mån] vad du finner väg till det, och annars så inte mindre än [åtminstone] rättvist, och att hedra honom såsom han hedrar dig, och värna om honom såsom han värnar om dig, och inte [så att han] föregår dig i vad som är mellan dig och honom till en godhet [utan du ska försöka föregå med godhet gentemot honom], så om han föregår dig belönar [gottgör] du honom, och brist inte med honom från vad han förtjänar utav tillgivenhet [kärlek]; du obligerar för dig [själv] hans rådande, och hans försvarande, och hans förstärkande över lydande av hans Herre, och hans stöttande över sig själv [sitt nafs (jag)] i vad som inte innefattar [/han inte fäst avseende vid utav] hans Herres olydnad, sedan [ska du] vara [över honom] nåd, och inte vara över honom ett straff [plåga/börda] – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[34. Partnerns (sharik) rättighet]
وَأمّــا حَقُّ الشَّرِيكِ، فَإنْ غَابَ كَفَيْتَـــــــــــــــــهُ، وَإنْ حَضَرَ سَــــــــــــاويْتَهُ، ولا تَعْزِمْ عَلَى حُكْمِكَ دُونَ حُكْمِـــــهِ، وَلا تَعمَــــــــــــــــــلْ برَأْيكَ دُونَ مُنــــاظَرَتهِ، وتَحْفَظُ عَلَيْهِ مَالَهُ وَتنْفِي عَنْهُ خِيَانتَهُ فِيمَـا عَزَّ أَو هَانَ فَإنَّهُ بَلَغَنَا أَنَّ "يَدَ اللهِ عَلَى الشَّرِيـكَيْنِ مَــــــــــــــــــا لَمْ يَتَخاوَنا". ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller partners rätt så [gäller] att så om han frånvarar tillräckliggör du honom [tar hand om hans angelägenheter], och om han närvarar jämlikar du honom, och du ämnar [fastslår] inte över ditt beslut förutan hans, och du handlar inte utefter din åsikt utan diskuterande med honom, och bevarar [skyddar] för honom hans egendom, och avvärjer från honom hans förrådande i vad som är kärt [av stor vikt] eller marginell [oviktig]; för det har nått oss ”sannerligen är Guds hand över [båda] partners så längde de inte förråder [bedrar] varandra” – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[35. Egendomens (mal) rättighet]
وَأمّا حَقُّ المَالِ، فَأَنْ لا تَأْخُذَهُ إلاّ مِنْ حِلِّهِ، ولا تُنْفِقَهُ إلاّ فِي حِلِّهِ، وَلا تُحَرِّفْــــــــــــــــــهُ عَنْ مَـــــــــوَاضِعِهِ، ولا تَصْرِفَهُ عَنْ حَقَـــــــــــــــائِقِهِ، ولا تَجْعَلْهُ إذا كَانَ مِنَ اللَّهِ إلاّ إلَيهِ وَسَبَباً إلَى اللَّهِ. ولا تُـــــــــؤثِرَ بهِ عَلَى نفْسِـــــــكَ مَنْ لَعَلَّهُ لا يَحْمَدُكَ، وَبالْحَرِيِّ أَنْ لا يُحْســـــــــــــــِنَ خِلافَتَــــــــهُ فِي تَرِكَتِكَ ولا يَعْمَلُ فِيهِ بطَـــــــــاعَةِ ربكَ فَتَكُونَ مُعِينًا لَهُ عَلَى ذلِكَ أَو بمَـــــــا أَحْدَثَ فِي مَالِكَ أَحْسَنَ نَظَرًا لِنَفْسِهِ، فَيَعْمَلَ بطَاعَةِ رَبهِ فَيَذْهَبَ بالْغَنِيمَةِ وتَبُوءَ بالإثمِ وَالْحَسْرَةِ وَالنَّدَامَةِ مَعَ التَّبعَةِ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller egendomens rätt så [gäller] att du inte förvärvar den utom utav dess legitima [sätt], och inte spenderar den utom i dess legitima [sätt], och inte förvränger från dess [rätta] platser [i onödiga eller förbjudna utgifter], och inte bortför den från dess sanningar [genom fusk etc.], och då den [all egendom] är från Gud låt den inte vara [använd inte] utom till Honom och ett medel [väg] till Gud. Och föredra inte med det över dig själv [när du själv är i behov i onödan till] den som kanske inte [ens] tackar dig, och sannolikt att han inte gör gott i sitt efterträdande i vad du efterlämnat [i arv], och inte handlar i [använder] den i lydnad av din Herre, så du må vara hans hjälpare över det; och [om han å andra sidan] med vad han uträttar i ditt [numera före detta] egendom tar god hänsyn till sig själv [sin egen verkliga förmån], så han handlar i lydande av sin Herre så går han med vinsten, och du återstår med försyndelsen, och grämelsen [skammen och våndan], och ångern [tillsammans] med efterräkningen – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[36. Långivaren motpartens [som du är skyldig till] (gharim at-talib) rättighet]
وَأمّا حَقُّ الغَرِيمِ الطَّالِب لَكَ، فَإنْ كُنْتَ مُوسِرًا أَوفَيتَهُ وَكَفَيتَهُ وَأَغْنَيتَهُ وَلَـــــــــــمْ ترْدُدْهُ وتَمْطُلْهُ فَإنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَآلِهِ - قَالَ - "مَـطَلُ الغَنِيَّ ظُلْـــــــــــــــمٌ". وَإنْ كُنْتَ مُعْسِرًا أَرْضَيتَــــــــــــــهُ بحُسْنِ القَوْلِ وَطَلَبتَ إلَيهِ طَلَباً جَـــمِيلاً وَرَدَدتَهُ عَنْ نفْسِكَ ردًّا لَطِيفًا، وَلَمْ تَجْمَعَ عَلَيْهِ ذهَابَ مَالِهِ وَسُوءَ مُعَامَلَتِهِ فَإنَّ ذلِكَ لؤمٌ. ولا قُوَّةَ إلاّ باللهِ
Och vad gäller rätten av fordraren [din långivarpart som fordrar tillbaka sitt utlån från] dig så [gäller] att om du var förmögen [kapabel] återgäldar du och tillräckliggör honom och berikar honom, och inte förvirrar honom [gör villrådig] och förhalar honom, för Guds Sändebud(S) – Guds välsignelser vare över honom och hans hushåll Ahl al-Bait(A) och [likaså Hans] fredshälsningar – sade: ”Förhalning av den förmögne [som har råd att återbetala] är förtryck”; och om du var oförmögen [att återbetala] behagar honom med det goda av yttranden, och [framför din] begäran till honom en fin [vänlig] begäran [om uppskov], och tillbakavisar [avböjer] honom från dig själv en mild tillbakavisande [avböjning], och samlar [sammanslår] inte över honom hans egendoms utträde [uteblivande] och dåligt behandlande av honom, för det är låghet [elakhet] – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[37. Kompanjonens [umgänge och medföljare] (khalit) rättighet]
وَأمّــــــا حَقُّ الخَلِيطِ فَأَنْ لا تَغُرَّهُ ولا تَغُشَّـهُ ولا تُكَذِبَهُ ولا تُغَفِّلَهُ ولا تَخــــــــدَعَهُ ولا تَعمَلْ فِي انتِقَـــاضِهِ عَمَلَ الْعَدُوِّ الَّذِي لا يُبقِي عَلَى صَـــــــاحِبهِ وَإنِ اطْمَأَنَّ إلَيكَ اسْتَقْصَيتَ لَهُ عَلَى نفْسِـكَ وَعَلِمْتَ أَنَّ غَبْنَ الْمُسْتَرْسِلِ رِبًا. ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller kamrat [umgänge och kumpan] (khalit) rätt så [gäller] att du inte vilseleda honom, och inte bedra honom, och inte ljuga [för] honom, och inte förvilla honom, och inte lura honom, och sträva inte i att förstöra [slå ner på] honom, [likt] handlingen av fienden som inte bevarar sin kamrat, och om han litar på dig strävar du ditt yttersta för honom, och inse att bedragande av den förtrolige [litande] är [som] ocker – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[38. Rättigheten av motståndarens (khasm) som har ett anspråk mot en]
وَأمّــــــــا حَقُّ الخَصْمِ المُدَّعِي عَلَيْكَ، فَإنْ كَانَ مَا يَدَّعِي عَلَيكَ حَقّــــــــاً لَمْ تنفَسِخ فِي حُجَّتِهِ وَلَمْ تَعمَلْ فِي إبطَـــــالِ دَعْوَتِهِ وَكُنْتَ خَصْــــــــــمَ نفْسِكَ لَهُ والحَـــاكِمَ عَلَيْهَا والشَّـــاهِدَ لَهُ بحَقِّهِ دُونَ شَهَادَةِ الشُّهُودِ، فَـــــــــإنَّ ذلِكَ حَقُّ اللَّهِ عَلَيْكَ، وَإنْ كَانَ مَـــا يَدَّعِيهِ بَـــــــــاطِلاً رَفَقْتَ بهِ وَرَوَّعْتَهُ ونـــــاشَدتهُ بدِينِه وَكَسَرْتَ حِدَّتهُ عَنكَ بذِكْرِ اللهِ وَأَلْقَيْتَ حَشْوَ الْكَلامِ وَلَغَطَـــــــهُ الَّذِي لا يَرُدُّ عَنْكَ عَـــــــــــاديَةَ عَدُوِّكَ بَلْ تبُوءُ بإثمِهِ وَبهِ يَشْحَذُ
عَلَيْكَ سَيفَ عَدَاوَتِهِ لأَنَّ لَفْظَةَ السُّوءِ تَبعَثُ الشَّرَّ. وَالخَيْرُ مُقْمِعَةٌ لِلشَّرِّ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av motparten [motståndaren] som har ett anspråk mot dig, så [gäller] att om vad han hävdar om dig är haqq (rätt och sanning) [så] du inte bryter [avvisar] i hans argument [bevis], och inte handlar [strävar] i ogiltigförklarande [upphävande] av hans anspråk, och [istället] var du motståndare av dig själv [ditt nafs (jag)] för honom [i hans favör], och domaren över det [ditt nafs], och vittnande för honom [hans vittne] om hans rätt förutan vittnenas vittnesmål; för det är Guds rätt över dig. Och om vad hans hävdade var batil (orätt och osanning) [så] behandlar du honom [milt] vänligt och avskräcker honom [av Gud], och åberopar honom med [svär vid/uppmanar till] hans religion, och knäcker hans hårdhet styrka från dig genom Guds åminnelse, och lägger undan överflödigt av tal [pladder] och dess tjatter [vrål och oanständigt tal] som inte avvärjer från dig fientligheten av din fiende, utan återstår [hamnar] i hans försyndelse, och med det slipas över dig hans fientlighets svär, för att uselt begrepp [oanständiga ord] frambringar [leder till] ondskan, och godheten är utplånare av ondskan – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[39. Rättigheten av motståndarens (khasm) som man har ett anspråk mot]
وَأمّــــــا حَقُّ الخَصْمِ الْمُدَّعَى عَلَيهِ فَإنْ كَانَ مَــــــــا تدَّعِيهِ حَقًّا أَجْمَلْتَ فِي مُقَـــــاوَلَتِهِ بمَخرَجِ الدَّعْوَى، فَإنّ لِلدَّعْوَى غِلْظَةً فِي سَــــــــــــــمْعِ الْمُدَّعَى عَلَيهِ. وَقَصَــــــــــــــــدْتَ قَصْدَ حُجَّتِكَ بالرِّفْقِ وَأَمْهَلِ الْمُهْلَةِ وَأبْينِ الْبَيَـــــــانِ وَألطَفِ اللُّطْفِ ولَمْ تَتشَـــــــاغَلْ عَنْ حُجَّتِكَ بمُنازَعَتِهِ بالقِيلِ وَالقَــــــــــــــــالِ فَتَذهَبْ عَنْكَ حُجَّتُكَ ولا يَكُونَ لَكَ فِي ذَلِكَ دَرْكٌ. ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av motparten [motståndaren] som finns [du har] anspråk mot, så [gäller] att om det du hävdar är haqq (rätt och sanning) är du fin i uppgörelse [/samtalande] med honom i framförande av anspråket, för det finns för anspråket en bisterhet [obehaglighet] i örat av den som görs anspråk mot; och ämna nående [fram med] ditt argument [och bevis] med mildhet [vänlighet], och fördröj med frist, och klarlägg kungörelsen, och tillmötesgå med välvilja, och upptas inte från ditt bevis [och argument] med disputerande med honom om ditt och datt [det den ena sagt och det den andra sagt], så ditt bevis [argument] förkommer [går förlorad] från dig, och det inte ska finnas för dig åtkomst i det [förlorar möjligheten] – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[40. Rättigheten av den [person] som samråder med en (mostashir)]
وَأمّــــــــــــا حَقُّ المُسْتَشِيرِ، فَإنْ حَضَرَكَ لَهُ وَجْهُ رَأْىٍ جَهَدْتَ لَهُ فِي النَّصِيحَـــــــــةِ، وَأَشَرْتَ عَلَيهِ بمَا تَعْلَمُ أَنَّكَ لَوْ كُنْتَ مَكَانهُ عَمِلْتَ بهِ، وَذَلِكَ لِيَكُنْ مِنْكَ فِي رَحْمَةٍ وَلِينٍ، فَإنَّ اللِّينَ يُؤْنِسُ الْوَحْشَةَ وَإنَّ الْغِلْظَ يُوحِشُ مَوضِعَ الأنْسِ. وَإنْ لَمْ يَحْضُرْكَ لَهُ رَأيٌ وَعَرَفْتَ لَهُ مَنْ تثِقُ برَأيِهِ وَترْضَى بهِ لِنَفْسِكَ دَلَلْتَهُ عَلَيْهِ وَأَرْشَدتَهُ إلَيْهِ، فَكُنْتَ لَمْ تَـــــــــــــألُهُ خَيرًا وَلَمْ تَدَّخِرْهُ نُصْحاً. ولا حَوْلَ ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av den rådgörande (mostashir) [som samråder med dig och söker ditt samråd], så [gäller] att om det infaller dig [du kommer på] för honom en godtagbar åsikt så anstränger du dig [till ditt yttersta] för honom i rådgivning, och pekar [föreslår] för honom med vad du vet att om du varit i hans position skulle ha handlat utefter det, och detta [rådande] bör vara från dig [komma från din sida] i nåd och mildhet, för mildhet [vänlighet] förtroliggör [omvandlar] ensligheten [rädslan], och [det] medan bisterhet [grovhet] ensliggör läget av förtrolighet; och om det inte infaller dig för honom en åsikt [råd], och du känner för honom någon vars åsikt du litar på, och som du godtar för dig själv, så hänvisar du honom till denne, och vägleder honom till denne, så har du inte frånhållit honom godhet, och inte undandragit från honom råd – och ingen kraft och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[41. Rättigheten av den [person] som man samråder med (moshir)]
وَأمّـــــــــا حَقُّ المُشِيرِ عَلَيْكَ فَلا تتَّهِمْهُ فِيمَا لا يُوافِقُكَ عَلَيهِ مِنْ رَأْيِهِ إذا أَشَــــــارَ عَلَيْكَ فَإنَّمَا هِيَ الآرَاءُ وَتصَرُّفُ النَّــــاسِ فِيهَــــــا وَاختِلافُهُمْ. فَكُنْ عَلَيهِ فِي رَأيِهِ بالخِيَارِ إذا اتَّهمْتَ رَأْيَهُ، فَأَمّا تُهْمتُهُ فَلا تَجُوزُ لَكَ إذَا كَانَ عِنْدكَ مِمَّنْ يَسْتَحِقُّ الْمُشَاوَرَةَ. وَلا تَدَعْ شُكْرَهُ عَلَى مَـا بَدَا لَكَ مِن إشْــــــــخاصِ رَأْيِهِ وَحُسْنِ وَجْهِ مَشُورَتِهِ، فَإذا وَافَقَكَ حَمِدتَ اللَّهَ وَقَبلْتَ ذلِكَ مِن أَخِيكَ بالشُّــــــــــــــــــــــــكْرِ والإرْصَادِ بالْمُكَافَأَةِ فِي مِثلِهَـــــا إنْ فَزِعَ إلَيْكَ. وَلا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av den rådgivande (moshir) till dig [vars samråd du söker], så [gäller] att du inte anklagar honom i vad han inte [instämmer] håller med dig om utav hans åsikt [råd] om han pekar [föreslår] för dig för att förvisso är det åsikter och folks [människors] handlande i vilket ligger deras skillnader [oenighet]; så var över [gentemot] honom i hans åsikt i frival om du anklagar [tvivlar om] hans åsikt, men att anklaga [tvivla] på honom så är inte tillåtet för dig om [då] han hos dig varit utav de som förtjänar att rådfrågas [samråda med], och avstå inte tackande av honom för vad som förefaller för dig utav hans framläggande av sin åsikt [råd] och det goda sättet av hans rådgivande, [sen] så om han håller med dig [ger dig samma åsikt som din] lovprisar du Gud och mottar [accepterar] det från din broder med tackande och inväntande [tillfälle] med gottgörelse i dess like [liknande situation] om han tyr sig till dig [för att rådfråga] – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[42. Rättigheten av den som tar emot råd (mustansih)]
وَأمّــا حَقُّ المُسْتَنصِحِ فَإنَّ حَقَّهُ أَنْ تُؤَدِّيَ إلَيهِ النَّصِيحَةَ عَلَى الحَقِّ الَّذِي تَرَى لَهُ أنّهُ يحْمِلُ وَتخرُجَ المَخرَجَ الَّذِي يَلينُ عَلَى مَسَـــــــــــــامِعِهِ، وتُكَلِّمَهُ مِنَ الْكَلامِ بمَا يُطِيقُهُ عَقلُهُ، فَإنَّ لِكُلِّ عَقْلٍ طَبقَــــــــــــــــــةً مِنَ الْكَلامِ يَعْرِفُــــــــهُ ويَجْتَنِبُهُ، وَلْيَكُنْ مَذهَبَكَ الرَّحْمَـــةَ. ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av den rådmottagande (mustansih) [som du erbjuder ditt råd till och mottar ditt råd], så är hans rätt att du uträttar [framför] till honom rådet över det haqq (rätt och sanning) som du ser för honom kunna bära [ta emot], och utgår från utgången [framför på ett sätt] som är [låter vänligt] milt över hans öron, och talar utav yttranden med vad hans hjärna [förstånd] tål [har kapacitet att ta till sig], för det finns för varje hjärna en nivå av yttranden [talan] som den känner och [andra den] undviker. Och låt ditt tillvägagångssätt vara nådigt – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[43. Rättigheten av den som råder en (nasih)]
وَأمّــــــا حَقُّ النَّاصِحِ فَأَنْ تُلِينَ لَهُ جَنَاحَكَ ثُمَّ تشرأب لَهُ قَلبَكَ وَتفْتَحَ لَهُ سَـــــــــمْعَكَ حتَّى تَفْهَمَ عَنهُ نصِيحَتَهُ، ثُمَّ تنْظُرَ فِيهَـــــا، فَإنْ كَانَ وُفّقَ فِيهَا لِلصَّوَاب حَمِدْتَ اللَّهَ عَلَى ذَلِكَ وَقَبلْتَ مِنْـــــــــــــــــــهُ وَعَرَفْتَ لَهُ نَصِيحَتَهُ، وَإنْ لَمْ يَكُنْ وُفّقَ لَهَا فِيهَا رَحِمْتَهُ وَلَمْ تتَّهِمَهُ وَعَلِمْتَ أَنَّهُ لَمْ يألُكَ نُصْحًا إلا أنَّهُ أَخطَـــــأَ إلا أَنْ يَكُونَ عِنْدَكَ مُسْتَحِقًّا لِلتُّهْمَةِ فلا تَعْبَـــــأْ بشيء مِنْ أَمْرِهِ عَلَى كُلِّ حَالٍ. ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av den rådgivande (nasih) [som råder dig], så [gäller] att du ska mildra för honom din vinge [vara ödmjuk mot honom], sedan göra absorberande för honom [hans råd] ditt hjärta, och öppna för honom ditt öra, så att du förstår från honom hans råd, sedan beaktar [funderar på och överväger] den, så om han har lyckats i det [rådet] till riktighet [är korrekt] lovprisar du Gud för det, och mottar [accepterar] från honom, och erkänner [uppskattar] för honom hans råd, och om han inte lyckats i det [rådet] igenom den nådigas du honom och inte anklagar [klandrar] honom, och vet att han inte brast [mot] dig [med tillkortakommande i] rådande utan han misstog sig, utom [såvida inte] han var hos dig förtjänt av anklagelse, så [då] bry dig inte [negligera] om något av hans sak [rådgivande och prat] i varje tillstånd – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[44. Den äldres (kabir) rättighet]
وَأمّا حَقُّ الكبيرِ فَإنَّ حَقَّهُ تَوقِيرُ سِنِّهِ وَإجْلالِ إسْلامِهِ إذَا كَانَ مِنْ أَهْلِ الْفَضلِ فِي الإسْلامِ بتَقْدِيمِهِ فِيهِ وتَرْكِ مُقَابَلَتِهِ عِنْدَ الْخِصَــــــــــامِ ولا تَسْبقْهُ إلَى طَرِيقٍ، ولا تَؤُمَّهُ فِي طـرِيقٍ ولا تَسْـــــــتَجْهِلْهُ. وَإنْ جَهِلَ عَلَيْكَ تحَمَّلْتَ وَأَكْرَمتَهُ بحَقِّ إسْلامِهِ مَعَ سِنِّهِ فَإنّمَـــــــا حَقُّ السِّنِّ بقَدْرِ الإسْلامِ. ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller den äldres rätt, så är hans rätt respekterande av hans ålder, och hedrande av hans Islam om han är utav de nobla [föregångarna] inom Islam genom sitt företräde [förtjänst] i det, och avstå hans motstående vid tvist, och inte gå om [före] honom till väg, och inte leda [gå framför] honom i väg, och bete dig inte ignorant mot honom [/behandla honom inte som okunnig], och om han handlar ignorant mot dig [så] uthärdar du, och hedrar honom med anseende av hans Islam [tillsammans] med hans ålder, så förvisso är ålderns rätt i lika mängd som [i enlighet med] Islam – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[45. Den yngres (saghir) rättighet]
وَأمّـــــــــا حَقُّ الصَّغِيرِ فَرَحْمتُهُ وتَثقِيفُهُ وتَعْلِيمُهُ وَالعَفْوُ عَنْهُ وَالسِّترُ عَلَـــــــــــــــيهِ وَالرِّفْقُ بهِ وَالمَعُونَةُ لــــــــــــــــَهُ وَالسِّترُ عَلَى جَرَائِرِ حَدَاثتِهِ فَإنّهُ سَبَبٌ لِلتَّوبَةِ وَالْمُدَارَاةُ لَـــــــــــهُ وتَرْكُ مُمَاحَكَتِهِ، فَإنَّ ذَلِكَ أَدنى لِرُشْدِهِ
Och vad gäller den yngres rätt, så hans förbarmande [gentemot honom], och hans kultiverande och utbildande, och förlåtande av honom [vid misstag], och betäckande av honom [hans felsteg], och vänlighet [överseende] mot honom, och hans hjälpande, och täckande av överträdelser [förseelser] av hans tonår [ungdom], för det är anledningar [orsakar] tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse), och tillmötesgående gentemot honom, och avstående från hans dömande, för det [sättet] är närmare hans [rätta och goda] utveckling.
[46. Rättigheten av de som förfrågar [ber om något eller peng av] dig (sa’el)]
وَأمّا حَقُّ السَّائِلِ فَإعْطَاؤُهُ إذا تَيَقَّنتَ صِدْقَهُ وَقَدَرْتَ عَلَى سَدِّ حَاجَتِهِ، وَالدُّعَاءُ لَهُ فِيمَـا نزَلَ بهِ، وَالْمُعَاوَنةُ لَهُ عَلَى طَلِبَتِهِ، وَإن شَكَكْتَ فِي صِدْقِهِ وَسَبَقْتَ إلَيهِ التُّهْمَةُ لَهُ وَلَمْ تَعْزِمْ عَلَى ذَلِكَ لَمْ تَأْمَنْ أَنْ يَكُونَ مِنْ كَيْدِ الشَّيْطَانِ أَرَادَ أَنْ يَصُدَّكَ عَنِ حَظِّكَ ويَحُولَ بَيْنَكَ وبَينَ التَّقَرُّب إلَى رَبكَ فَتَرَكْتَـــــــــــــهُ بسِترِهِ وَرَدَدتَهُ رَدًّا جَـــــــمِيلاً. وَإنْ غَلَبتَ نفْسَــــــــــــــــكَ فِي أَمْرِهِ وَأَعْطَيتَهُ عَلَى مَـــــا عَرَضَ فِي نفْسِكَ مِنْهُ، فإنَّ ذلِكَ مِنْ عَزْمِ الأُمُورِ
Och vad gäller förfrågarens (sa’el) [som ber om pengar eller något] rätt, så [gäller] att ge honom om du förvissas [övertygas och blir säker] om hans ärlighet, och kan tillgodose hans behov, och be för honom i vad som sänkts över honom [utav prövning], och hjälp honom över hans begäran [för dess uppfyllande], och om du betvivlar hans ärlighet, och föregått om honom anklagelse av honom [anklagelsen infallit hos dig/han redan anklagats tidigare för oärlighet] och du inte avgjort [är säker] över det, är du inte tryggad att det är utav Shaytans (djävulen) komplotter i syfte att tillbakahålla dig från din andel [av belöningen av en god handling], och komma mellan dig och [ditt] närmandet av din Herre, och du lämnar honom med hans betäckning [utan utskämmande], och avvisar honom [biståndet] ett fint [vänligt] avvisande. Och om du övervinner dig själv [ditt nafs (jag)] i hans angelägenhet [avseende], och ger honom över [trots] vad som försiggick i dig [inom ditt nafs] av honom, så förvisso är det utav trofasthet i föresatsen [10].
[47. Rättigheten av den som du förfrågar [ber om något eller peng av] (mas’ool)]
وَأمّــــــــا حَقُّ المَسئولِ فَحَقُّهُ إنْ أَعْطَى قُبلَ مِنْهُ مَـــــــــــــا أَعْطَى بالشُّكْرِ لَهُ وَالمَعْرِفَةِ لِفَضْلِهِ وَطَلَبَ وَجْهِ الْعُذْرِ فِي مَنعِهِ، وَأَحْسَنَ بهِ الظَّنَّ. وَاعْلَمْ أنَّهُ إنْ مَنِعَ [فَ]مَالَهُ مَنَعَ وَأَنْ لَيْسَ التَّثرِيبُ فِي مَــــــــــالِه، وَإنْ كَانَ ظَالِمًا فَإنَّ الإنسَانَ لَظلُومٌ كَفَّارٌ
Och vad gäller rätten av den förfrågade (mas’ool) [som du ber om pengar eller något av], så är hans rätt att om han ger så accepteras från honom vad han [än] gett, med tacksamhet till honom, och erkännande av hans favör, och antas en avseende av ursäkt för hans tillbakahållande [nekande]; och var väl i förmodan om honom, och vet att om han tillbakahåller [nekar hjälp så är det] hans [egen] egendom han tillbakahåller, och att inte förebråelsen [ska han beskylla] i hans egendom, och [detta även] om han var förtryckande [begick orätt], för förvisso är människan förtryckande förnekande. [11]
[48. Rättigheten av den som Gud glädjer (masarra) en med och via dennes hand [genom]]
وَأمّا حَقُّ مَنْ سَرَّكَ اللهُ بهِ وَعلَى يَدَيهِ، فَـــــــــــــإنْ كَانَ تَعَمَّدَهَا لَكَ حَمِدْتَ اللهَ أَوّلاً ثُــــــــمَّ شَكَرْتَهُ عَلَى ذلِكَ بقَدْرِهِ فِي مَوْضِـــــــــــعِ الجَزَاءِ وَكَافَأتَهُ عَلَى فَضْــــــــــــــــلِ الابْتِدَاءِ وَأَرْصَــــــــــــــدْتَ لَهُ الْمُكَافَأَةَ، وَإنْ لَمْ يَكُنْ تَعَمَّدَهَا حَمِدْتَ اللهَ وَشَكَرتَهُ وعَلِمْتَ أنَّهُ مِنْهُ، تَوَحَّدَكَ بهَا وأَحْبَبتَ هذا إذ كَانَ سَبَباً مِنْ أَسْبَاب نِعَـــــــمِ اللهِ عَلَيْكَ وَترْجُو لَهُ بَعْدَ ذلِكَ خَيرًا، فإنَّ أَسْبَابَ النِّعَمِ بَرَكَةٌ حَيثُ مَا كَانتْ وَإنْ كَانَ لَمْ يَتَعَمَّدَ. ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av den som Gud glädjer dig genom och via hans hand [genom honom likt en mellanhand], så om han har varit avsiktligt med det för dig [så] lovprisar du Gud först [och] sedan tackar honom över det i dess värde i läge av kompensation, och gottgjorde honom över favören av initiativtagande, och [/eller] invänta [tillfälle] för gottgörandet av honom; och om han inte hade det för avsikt [gladde dig oavsiktligt] lovprisar du Gud och tackar Honom [för detta], och blir medveten om att detta var från Honom [Gud], [som] Han specificerade [exklusivt gladde] dig med det, och omtyckte denne [person] då han var ett medel utav medlen för Guds välsignelser över dig, och önskar för honom hädanefter godhet, för förvisso är medlen för välsignelser en välsignelse [i sig] varthän de än var, och även om han inte hade för avsikt – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[49. Rättigheten av den som uselhet (masa’a) når med dennes hand [genom denne] med ord eller handling]
وَأمّــــــا حَقُّ مَنْ سَاءَكَ القَضَاءُ عَلَى يَدَيهِ بقَوْلٍ أَوْ فِعْلٍ فَإنْ كَانَ تَعَمَّدَهَا كَانَ العَفْوُ أَوْلَى بكَ لِمَا فِيهِ لَهُ مِن القَمْعِ وَحُسْنَ الأَدَب مَعَ كَثِيرِ أَمْثالِهِ مِنَ الخَلْقِ، فإنَّ اللهَ يَقُولُ {وَلَمَنِ انتَصَرَ بَعْــــــــــــدَ ظُلْمِهِ فَأُولئِكَ مَا عَلَيْهِمْ مِنْ سَبيلٍٍ. إنمَّا السّبيلُ عَلى الَّذين يظْلِمونَ النَّاسَ ويَبغونَ في الأرْضِ بغَيرِ الحَقِّ، أُولئِكَ لهُم عَذابٌ أليِمٌ. وَلمَنْ صَبَرَ وَغَفَرَ إنَّ ذلِكَ لََمِنْ عَزْمِ الأُمُورِ}
وَقَــــــــــــــــــالَ عَزَّ وَجَلَّ {وَإنْ عَاقَبْتُمْ فَعَاقِبُوا بمِثلِ مَــــــــــــــا عُوقِبتُمْ به وَلَئِنْ صَبَرْتُمْ لَهُوَ خَيْرٌ لِلصَّابرِينَ} هَـــــــــذا فِي الْعَمْدِ فَإنْ لَمْ يَكُنْ عَمْدًا لَمْ تَظْلِمْهُ بتَعَمُّدِ الانتِصَارِ مِنْهُ فَتَكُونَ قَدْ كَافَأتَهُ فِي تَعَمُّــدٍ عَلَى خَطَــــــــــــــــأٍ. وَرَفِقْتَ بهِ وَرَدَدتَهُ بأَلْطَفِ مَا تقْدِرُ عَلَيْهِ. ولا قُوَّةَ إلا بالل
Och vad gäller rätten av den som oförrättade dig bestämmelsen via hans händer med tal eller handling, så om han hade det för avsikt vore förlåtande mer värdigt dig, för vad finns i det för honom utav eliminerande [av agg], och [god] förfinad uppförande [moral och hövlighet] med många hans likar utav skapelser [människor][12], för förvisso säger Gud: ”Inget klander kan riktas mot dem som försvarar sig mot liden oförrätt. * Ingen får klandras utom den som tillfogar [andra] människor ont och som här på jorden begår övervåld i strid med rätten och sanningen; ja, sådana [människor] får se fram mot ett plågsamt straff. * Men den som bär [den lidna orätten] med tålamod och förlåter [har bestått ett prov som kräver] fasthet i föresatsen!” (den heliga Koranen 42:41-43) Och Han den Ärorike Praktfulle sade [också]: ”Om ni besvarar [ett angrepp som ni utsatts för], besvara det då med samma medel som användes mot er; men om ni visar tålamod är detta det bästa för de tålmodiga.” (den heliga Koranen 16:126), detta i avsiktlighet; så om det inte var avsiktligt förtrycker du inte honom med avsikt att vedergälla honom, så har du [med det] utjämnat [ersatt] honom i avsiktlighet över ett [oavsiktligt] misstag, och du är [istället] vänlig mot honom och besvarar honom med det mildaste du klarar av – och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[50. Rättigheten av folket av ens nation [troslära (muslimerna)] (ahl milla) i allmännhet]
وَأمّــــــــــا حَقُّ أَهْلِ مِلَّتِكَ عَامَّةً فَإضْـــــــــــمَارُ السَّلامَةِ وَنشْرِ جَنَــــــــــــــــاحِ الرَّحْمَةِ وَالرِّفْقِ بمُسِيئِهــــــــــــــــــــِمْ وَتأَلُّفُهُمْ وَاسْتِصْلاحُهُمْ وَشُكْرُ مُحْسِنِهِمْ إلَى نفْسِهِ وَإلَيْكَ، فَإنَّ إحْسَانهُ إلَى نفْسِهِ إحْسَانهُ إلَيكَ إذا كَفَّ عَنْكَ أَذاهُ وَكَفَاكَ مَئونتَهُ وَحَبَسَ عَنكَ نفْسَهُ فَعَمِّهِمْ جَمِيعًا بدَعْوَتِكَ وَانصُرْهُمْ جَمِيعـاً بنُصْرَتِكَ وَأَنزَلتَهُمْ جَمِيعـــــــــــــــاً مِنْكَ مَنَـــــــــــازِلَهُمْ، كَبيرَهُمْ بمَنْزِلَةِ الْوَالِـــــــــــدِ وَصَغِيرَهُمْ
بمَنْزِلَةِ الْوَلَدِ وَأَوْسَـــــــــــــطَهُمْ بمَنْزِلَةِ الأَخِ. فَمَـنْ أَتـــــــــــــــاكَ تَعَاهَدْتَه بلُطْفٍ وَرَحْمَةٍ. وَصِلْ أَخَاكَ بمَا يَجِبُ لِلأَخِ عَلَى أَخِيهِ
Och vad gäller rätten av folket av din troslära (ahl al-milla) i helhet, så [gäller i sitt inre] innehållande av frid [harmoni och säkerhet gentemot alla], och spridande av [ömheten] nådens vinge, och mildhet mot deras felande, och deras ansamlande och tillrättande [hjälpa att rätta till sig], och tackande av deras välgörande [rättfärdige] till [gentemot] sig själv [sitt nafs (jag)] och till dig, för förvisso är hans välgörande [välgärning och rättfärdighet] till [gentemot] sig själv [sitt nafs] är hans välgärning mot dig, om han avhåller från dig sin oförrätt [skada], och besparar dig från hans besvär, och anhöll sig själv från dig, så inkludera alla dem med dina duaa (åkallelser), och hjälp dem alla med din hjälp, och sätt för [förrätta mot] dem alla från [i förhållande till] dig deras ställning, deras äldre i ställningen av fadern [likt dina föräldrar], och deras yngre i ställningen av sonen [likt ditt barn], och deras mittersta [jämngamla i ålder] i ställningen av brodern [likt ett syskon], så den som ankommer till dig åtar du dig med ömhet [vänlighet] och barmhärtighet. Och anslut till ditt syskon [i tron] med vad som obligeras [bör] till brodern över brodern [förväntas av ett syskon till ett syskon].
[51. Rättigheten av ahl ath-thimma (icke-muslimer som befinner sig under Islams beskydd]
وَأمّــــــــــــــــــــــا حَقُّ أَهْلِ الذِّمَّةِ فَالحُكْمُ فِيهِـــــمْ أَنْ تَقبَلَ مِنْهُمْ مَا قَبِلَ اللهُ، وَتَفِي بمَا جَعَلَ اللهُ لَهُمْ مِنْ ذِمَّتِهِ وَعَهْدِهِ وَتكِلُهُمْ إلَيهِ فِيمَا طَلبُوا مِنْ أَنْفُسِهِــــــــــــــمْ وَأُجْبرُوا عَلَيْهِ وَتحْكُمَ فِيهِمْ بمَـــــــــــــــــا حَكَمَ اللهُ بهِ عَلَى نفْسِكَ فِيمَا جَرَى بَيْنَكَ [وَبيْنَهمْ] مِنْ مُعَامَلَةٍ وَلْيَكُنْ بَينَكَ وَبيْنَ ظُلْمِهِمْ مِنْ رِعَايَةِ ذِمَّةِ اللَّهِ وَالْوَفَاءِ بعَهْــــــــــــــدِهِ وَعَهْدِ رَسُولِ اللَّهِ - صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَآلِهِ - حَائِلٌ فَإنَّهُ بَلَغَنَا أنَّهُ قَالَ "مَنْ ظَلَمَ مُعَاهِـــدًا كُنْتُ خَصْمَهُ" فَاتَّقِ اللَّهَ. ولا حَوْلَ ولا قُوَّةَ إلا باللهِ
Och vad gäller rätten av ahl al-thimma (icke-muslimer som befinner sig under Islams beskydd), så är påbudet [lagen och domen] i [gällande] dem att du accepterar av dem vad Gud har accepterat, och förrättar [uppfyller och är lojal mot] vad Gud har fastställt för dem utav Sin utfästelse [åtagande och beskydd] och Sitt avtal [löfte], och lämnar dem till Honom i vad [ifråga om] vad de begär från sig själva [pliktar sig till] och de är förmådda över det, och du dömer i [fall berörande] dem med vad Gud dömt [befallt] till över dig själv i vad som sker mellan dig [och dem] utav förbindelser [samröre och transaktion], och låt vara mellan dig och deras förtryck [oförrätt] utav vidhållande [förrättande] av Guds [åtagande] utfästelse (thimma), och lojalitet [uppfyllande] av Hans avtal och avtalet [löftet] av Guds Sändebud(S) – Guds välsignelser vare över honom och hans hushåll Ahl al-Bait(A) och [därtill] fridshälsningar – en skiljemur, för det har nått oss att han [Profeten(S)] har sagt: ”Den som förtrycker avtalsbunden [utav dem vi ingått avtal med] är jag hans [överträdarens] motståndare” så företa taqwa (gudfruktighet och fromhet) inför Gud [undvik Guds vrede] – och ingen kraft och ingen styrka [finns] förutom genom Gud.
[Slutord]
Så detta är femtio rättigheter som omger dig, frångå inte dem i något tillstånd [under några som helst omständigheter], obligeras dig att beakta [upprätthålla] dem, och handla [eftersträva] i deras förrättande, och hjälpsökande av Gud Praktfull är Hans Prisande över det [för att lyckas] – och ingen kraft och ingen styrka [finns] förutom genom Gud, och all lovprisande och tacksamhet tillhör Gud världarnas Herre!
|
|