 |
 |
Duaa 51: Hans åkallelse i vädjan och underdånighet [inför Gud]
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn
إلهِي أَحْمَـدُكَ ـ وَأَنْتَ لِلْحَمْدِ أَهْلٌ ـ عَلَى حُسْنِ صَنِيعِكَ إلَيَّ، وَسُبُـوغِ نَعْمَآئِكَ عَلَيَّ، وَجَزِيْلِ عَطَآئِكَ عِنْدِي، وَعَلَى ما فَضَّلْتَنِي مِنْ رَحْمَتِكَ، وَأَسْبَغْتَ عَلَيَّ مِنْ نِعْمَتِكَ، فَقَدِ اصْطَنَعْتَ عِنْدِي ما يَعْجِزُ عَنُهُ شُكْرِي
O min Gud, jag lovprisar och tackar Dig – och DU är värdig all lovprisande och tacksamhet – för [all] Dina goda välgärningar mot mig, och Dina omfattande välsignelser över mig, och Dina enorma skänkningar till mig, och för vad DU förärat mig av Din barmhärtighet, och fulländat för mig av Dina välsignelser, så DU har skänkt mig vad min tacksamhet brister inför,
وَلَوْلاَ إحْسَانُكَ، إلَيَّ وَسُبُوغُ نَعْمَآئِـكَ عَلَيَّ مَا بَلَغْتُ إحْرازَ حَظِّي، وَلاَ إصْلاَحَ نَفْسِي، وَلكِنَّكَ ابْتَدَأْتَنِي بِالإحْسَانِ، وَرَزَقْتَنِي فِي أُمُورِي كُلِّهَا الْكِفَايَةَ، وَصَرَفْتَ عَنِّي جَهْدَ الْبَلاءِ، وَمَنَعْتَ مِنِّي مَحْذُورَ الْقَضَآءِ
Och vore det inte för Ditt välgörande mot mig, och Dina omfattande välsignelser över mig, skulle jag inte nå erhållandet av min andel, och inte förbättra mig själv, men DU initierade mot mig välgärningen, och skänkte mig utav rizq i alla mina angelägenheter med tillräcklighet, och avlägsnade från mig prövningars vedermödor, och avhåll från mig de hemska ödena,
إلهِي فَكَمْ مِنْ بَلاء جَاهِد قَدْ صَرَفْتَ عَنِّي، وَكَمْ مِنْ نِعْمَة سَابِغَة أَقْرَرْتَ بِهَا عَيْنِي، وَكَمْ مِنْ صَنِيعَة كَرِيمَة لَكَ عِنْدِي
O min Gud, hur många av mödosamma prövningar har DU avlägsnat från mig, och hur många av omfattande välsignelser har DU fröjdat mina ögon med, och hur många av rikliga skänkningar har DU över mig,
أَنْتَ الَّذِي أَجَبْتَ عِنْدَ الاضْطِرَارِ دَعْوَتِي، وَأَقَلْتَ عِنْدَ الْعِثَارِ زَلَّتِي، وَأَخَذْتَ لِي مِنَ الاَعْدَآءِ بِظُلاَمَتِي
DU är den som besvarade mina böner vid nöd, och översåg [förskonade] mina snedsteg vid snubblande, och tog för mig mina rättigheter från fienderna,
إلهِي مَا وَجَدْتُكَ بَخِيلاً حِينَ سَأَلْتُكَ، وَلاَ مُنْقَبِضاً حِينَ أَرَدْتُكَ، بل وَجَدْتُكَ لِدُعَآئِي سَامِعاً، وَلِمَطَالِبِي مُعْطِياً، وَوَجَدْتُ نُعْمَاكَ عَلَيَّ سَابِغَةً، فِي كُلِّ َأْن مِنْ شَأْنِي، وَكُلِّ زَمَان مِنْ زَمَانِي، فَأَنْتَ عِنْدِي مَحْمُودٌ، وَصَنِيعُكَ لَدَيَّ مَبْرُورٌ
O min Gud, jag fann Dig inte snål då jag bad Dig, och inte tillsluten då jag sökte Dig, utan jag fann Dig åhörande till min åkallan, och skänkande av mina önskemål, och fann Dina välsignelser fullkomliga över mig i varje angelägenhet av mina angelägenheter, och [vid] varje tid av mina tider, så DU är hos mig den Lovprisade, och Din välgärning hos mig [ren] godhet,
تَحْمَدُكَ نَفْسِي وَلِسَانِيْ وَعَقْلِي حَمْداً يَبْلُغُ الوَفَآءَ وَحَقِيقَةَ الشُّكْرِ، حَمْداً يَكُونُ مَبْلَغَ رِضَاكَ عَنِّي، فَنَجِّنِي مِنْ سَخَطِكَ يَا كَهْفِي حِينَ تُعْيينِي الْمَذَاهِبُ، وَيَا مُقيلِي عَثْرَتِي، فَلَوْلاَ سَتْرُكَ عَوْرَتِي لَكُنْتُ مِنَ الْمَفْضُوحِينَ
Lovprisar Dig min själ och min tunga och min hjärna, ett lovprisande som uppnår trofasthet och sanningen av tacksamhet, ett lovprisande som är uppnående av Din belåtenhet av mig, så rädda mig från Din vrede, O min skyddsplats då väggångarna uttröttar mig, och O min förskonare av mina snedsteg, så om inte vore för Ditt täckande över mina förseelser [brister] så skulle jag ha varit av de skandaliserade,
وَيَا مُؤَيِّدِي بِالنَّصْرِ، فَلَوْلاَ نَصْرُكَ إيَّايَ لَكُنْتُ مِنَ الْمَغْلُوبِينَ، وَيَا مَنْ وَضَعَتْ لَهُ الْمُلُوكُ نِيرَ الْمَذَلَّةِ عَلى أَعْنَاقِهَا، فَهُمْ مِنْ سَطَواتِهِ خَائِفُونَ، وَيَا أَهْلَ التَّقْوَى، وَيَا مَنْ لَهُ الأَسْمَآءُ الْحُسْنى
Och O min stöttare med hjälp, så om inte vore för Ditt hjälpande av mig skulle jag ha varit av de besegrade, Och O Han inför vem alla kungar har hängt underdånighetens remmar över sina nackar, så de är rädda av Hans vredes räder, och O Han som är värdig att fruktas[1], och O Han till vem de goda Namnen tillhör[2],
أَسْأَلُكَ أَنْ تَعْفُوَ عَنِّي، وَتَغْفِرَ لِي فَلَسْتُ، بَرِيئاً فَأَعْتَذِرَ، وَلاَ بِذِي قُوَّة فَأَنْتَصِرَ، وَلاَ مَفَرَّ لِي فَأَفِرَّ
Jag ber Dig att förlåta mig och benåda mig, för jag är inte oskyldig för att ursäktiga, och inte har makt att jag kan bistå mig själv, och inte har jag någon tillflyktsplats så att jag kan fly,
وَأَسْتَقِيْلُكَ عَثَراتِي، وَأَتَنَصَّلُ إلَيْكَ مِنْ ذُنُوبِي الَّتِي قَدْ أَوْبَقَتْنِي، وَأَحَاطَتْ بِي فَأَهْلَكَتْنِي، مِنْهَا فَرَرْتُ إلَيْكَ رَبِّ تَائِباً، فَتُبْ عَلَيَّ مُتَعَوِّذاً، فَأَعِذْنِي مُسْتَجِيراً، فَلاَ تَخْذُلْنِي سَآئِلاً، فَلاَ تَحْرِمْنِي مُعْتَصِماً، فَلاَ تُسْلِمْنِي دَاعِياً، فَلاَ تَرُدَّنِي خَائِباً
Och jag ber Dig överse mina snedsprång, och tar avstånd från [ber om förlåtelse för] mina synder som har förgjort mig, och har omslutit mig så ödelagt mig, från dessa flyr jag till Dig – O [min] Herre – i ångerfullhet, så acceptera min tawba tillflyktssökandes, så ge mig tillflykt, skyddssökandes så överge mig inte bedjandes, så undandra inte från mig greppandes, så lämna mig inte åkallandes, så skicka inte iväg mig fruktlös,
دَعوْتُكَ يَارَبِّ مِسْكِيناً، مُسْتَكِيناً، مُشْفِقاً، خَائِفاً، وَجِلاً، فَقِيراً، مُضْطَرّاً
Jag har bett Dig – O [min] Herre – [och jag är] armodig underdånig fruktande rädd vördnadsfull fattig nödställd till Dig,
إلَيْكَ أَشْكُو إلَيْكَ يَا إلهِي ضَعْفَ نَفْسِي عَنِ الْمُسَارَعَةِ فِيمَا وَعَدْتَهُ أَوْلِيَآءَكَ، وَالْمُجَانَبَةِ عَمَّا حَذَّرْتَهُ أَعْدَآءَكَ، وَكَثْرَةَ هُمُومِي وَوَسْوَسَةَ نَفْسِي
Jag klagar till Dig – O min Gud – svagheten av mig själv från skyndande i vad DU lovat Dina [trogna] vänner, och att undvikande av vad DU har varnat Dina fiender för, och myckenheten av mina bekymmer, och mitt nafs (jaget) inre viskningar,
إلهِي لَمْ تَفْضَحْنِي بِسَرِيرَتِي، وَلَمْ تُهْلِكْنِي بِجَرِيرَتِي، أَدْعُوكَ فَتُجِيبُنِي وَإنْ كُنْتُ بَطِيئاً حِيْنَ تَدْعُونِي. وَأَسْأَلُكَ كُلَّمَا شِئْتُ مِنْ حَوَائِجِي، وَحَيْثُ مَا كُنْتُ وَضَعْتُ عِنْدَكَ سِرِّي، فَلاَ أَدْعُو سِوَاكَ، وَلاَ أَرْجُو غَيْرَكَ
O min Gud, DU har inte vanärat mig med mina inre hemligheter, och DU har inte utplånat mig för mina synder, jag åkallar Dig och DU besvarar mig och även om jag är långsam då DU kallar mig, och jag ber Dig om allt jag vill av mina önskemål, och varthän jag befinner mig lämnar jag mina hemligheter hos Dig, så jag inte åkallar annan än Dig, och inte söker utom Dig,
لَبَّيْكَ لَبَّيْكَ، تَسْمَعُ مَنْ شَكَا إلَيْكَ، وَتَلْقى مَنْ تَوَكَّلَ عَلَيْكَ، وَتُخَلِّصُ مَنِ اعْتَصَمَ بِكَ، وَتُفَرِّجُ عَمَّنْ لاذَ بِكَ
Jag är närvarande och besvarar Din kallelse, jag är närvarande och besvarar Din kallelse, DU hör den som klagar till Dig, och förser med tillräcklighet den som förlitar sig på Dig, och undsätter den som greppar Dig, och sänder befrielse över den som tar tillflykt hos Dig,
إلهِي فَلاَ تَحْرِمْنِي خَيْرَ الآخِرَةِ وَالأُولى لِقِلَّةِ شُكْرِي، وَاغْفِرْ لِي مَا تَعْلَمُ مِنْ ذُنُوبِي
O min Gud, så beröva mig inte från det goda av akhira (nästa värld) och den förra [dunya (denna värld) på grund av min knappa tacksamhet, och förlåt för mig vad DU vet om av mina synder,
إنْ تُعَذِّبْ فَأَنَا الظَّالِمُ، الْمُفَرِّطُ، الْمُضَيِّعُ، الاثِمُ، الْمُقَصِّرُ، الْمُضْجِعُ، الُمُغْفِلُ حَظَّ نَفْسِي، وَإنْ تَغْفِرْ فَأَنْتَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ
Om DU straffar så är jag den förtryckande [av sig själv] misskötande försummande försyndande tillkortakommande bristande underlåtande av min egen andel, och om DU förskonar så är DU den Barmhärtigaste av barmhärtiga!
Fotnoter
[1] Se även:
وَمَا يَذْكُرُونَ إِلَّا أَن يَشَاء اللَّهُ هُوَ أَهْلُ التَّقْوَى وَأَهْلُ الْمَغْفِرَةِ
"Men de kommer inte att lägga den på minnet annat än om Gud vill. Det är Han som är värd att fruktas, Han ensam som förlåter synd." (den heliga Koranen 74:56)
[2] Se även:
اللَّهُ لَا إِلَهَ إِلَّا هُوَ لَهُ الْأَسْمَاء الْحُسْنَى
"Gud - ingen gudom finns utom Han; Hans är fullkomlighetens sköna namn!" (den heliga Koranen 20:8)
وَلِلّهِ الأَسْمَاء الْحُسْنَى فَادْعُوهُ بِهَا وَذَرُواْ الَّذِينَ يُلْحِدُونَ فِي أَسْمَآئِهِ سَيُجْزَوْنَ مَا كَانُواْ يَعْمَلُونَ
"GUDS är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dessa [namn] och håll er på avstånd från dem som missbrukar dem. De skall få den lön som deras handlingar [förtjänar]." (den heliga Koranen 7:180)
هُوَ اللَّهُ الْخَالِقُ الْبَارِئُ الْمُصَوِّرُ لَهُ الْأَسْمَاء الْحُسْنَى يُسَبِّحُ لَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ
"Han är Gud, Skaparen, som är upphovet till allt och som ger allt dess slutliga form. Hans är fullkomlighetens sköna namn; allt och alla i himlarna och på jorden prisar Honom - Han är den Allsmäktige, den Vise." (den heliga Koranen 59:24)
|
|