Duaa 46: Hans åkallelse på Eid Fitr och fredagar

Och utav Imamen(A) duaa på dagen av Eid Fitr (fasta brytande högtiden – dagen efter månaden Ramadans sista dag), då han avslutat sin salat (bön), ställde han sig stående och sedan riktade sig mot qibla (böneriktningen mot Ka’ba i Mecka) samt även på fredagar
بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn


يَا مَنْ يَرْحَمُ مَنْ لا يَرْحَمُهُ الْعِبَادُ. وَيَا مَنْ يَقْبَلُ مَنْ لا تَقْبَلُهُ الْبِلاَدُ. وَيَا مَن لاَ يَحْتَقِرُ أَهْلَ الْحَاجَةِ إلَيْهِ. وَيَا مَنْ لا يُخَيِّبُ الملِحِّيْنَ عَلَيْـهِ


O Han som förbarmar Sig över är den som tjänarna inte förbarmar sig över, och O Han som accepterar den som inga riken accepterar, och O Han som inte föraktar dem som är i Hans behov, och O Han som inte besviknar [låter förlora hoppet] de insisterande till Honom,

وَيَا مَنْ لاَ يَجْبَهُ بِالرَّدِّ أَهْلَ الدَّالَّةِ عَليهِ، وَيَا مَنْ يَجْتَبِي صَغِيرَ مَايُتْحَفُ بِهِ، وَيَشْكُرُ يَسِيرَ مَا يُعْمَلُ لَهُ


Och O Han som inte tillbakaslår avvisande de som oskyggt begär av Honom, och O Han som utväljer [mottar] det lilla av vad framförs till Honom [likt en gåva inför en Konung], och O Han som tackar [belönar] det enkla som utförs för Honom [i Hans väg][1],

وَيَامَنْ يَشْكُرُ عَلَى الْقَلِيْلِ، وَيُجَازيْ بِالْجَلِيلِ، وَيَا مَنْ يَدْنُو إلَى مَنْ دَنا مِنْهُ وَيَا مَنْ يَدعُو إلَى نَفْسِهِ مَنْ أَدْبَرَ عَنْهُ، وَيَا مَنْ لا يُغَيِّرُ النِّعْمَةَ، وَلا يُبَادِرُ بِالنَّقِمَةِ، وَيَا مَنْ يُثْمِرُ الْحَسَنَةَ حَتَّى يُنْمِيَهَا، وَيَتَجَاوَزُ عَنِ السَّيِّئَةِ حَتَّى يُعَفِّيَهَا


Och O Han som tackar för det ringa, och belönar med det stora[2], och O Han som närmar Sig den som närmar sig Honom, och O Han som kallar till Sig [även] den som bortvänt sig från Honom, och O Han som inte ändrar välsignelsen[3], och inte skyndar med straff, och O Han som får [belöningen av] den goda gärningen att bära frukt tills Han får den att frodas, och [bortser] har överseende med [straffet av] illgärningen tills Han förlåter [utplånar] den[4],

انْصَرَفَتِ الآمَالُ دُونَ مَدى كَرَمِكَ بِالحَاجَاتِ وَامْتَلاَتْ بِفَيْضِ جُودِكَ أَوْعِيَةُ الطَّلِبات، وَتَفَسَّخَتْ دُونَ بُلُوغِ نَعْتِـكَ الصِّفَاتُ، فَلَكَ الْعُلُوُّ الأعْلَى فَوْقَ كُلِّ عَال، وَالْجَلاَلُ الأمْجَدُ فَوْقَ كُلِّ جَلاَل


Återvände önskningarna innan änden av Din generositet med uppfyllda behov, och fylldes genom Din överflödande frikostighet bägarna av önskemål, och splittrades innan ernåendet av Din beskrivning attributen, så till Dig hör den högsta högheten över varje höghet, och det praktfullaste majestäten över varje majestät,

كُلُّ جَلِيْل عِنْدَكَ صَغِيرٌ، وَكُلُّ شَرِيف فِي جَنْبِ شَرَفِكَ حَقِيرٌ، خَابَ الْوَافِدُونَ عَلَى غَيْرِكَ، وَخَسِرَ الْمُتَعَرِّضُونَ إلاَّ لَكَ، وَضَاعَ الْمُلِمُّونَ إلاّ بِكَ، وَأَجْدَبَ الْمُنْتَجِعُـونَ إلاَّ مَنِ انْتَجَعَ فَضْلَكَ


Varje sublime [storslagne] är inför Dig liten, och varje ärofulle är vid Din ärofullhet ringa [obetydlig], besviknas de ankommande till annan än Dig, och förlorade de ansökande [bedjande till] annan än Dig, och gick förlorade [vilsegick] de anländande till annan än Dig, och fruktlösa blir de begärande utom den som begärde Din ynnest,

بَابُكَ مَفْتُوحٌ لِلرَّاغِبِينَ، وَجُودُكَ مُبَاحٌ لِلسَّائِلِينَ، وَإغاثَتُكَ قَرِيبَةٌ مِنَ الْمُسْتَغِيْثِينَ، لاَ يَخِيبُ مِنْـكَ الآمِلُونَ، وَلاَ يَيْأَسُ مِنْ عَطَائِكَ الْمُتَعَرِّضُونَ، وَلا يَشْقَى بِنَقْمَتِكَ الْمُسْتَغْفِرُونَ


Din dörr är öppen för de längtande, och Din frikostighet är fritt för de efterfrågande, och Din undsättning är nära de sökande av undsättning, inte besviknas [förlorar inte hoppet] av Dig de hoppfulla, och inte misströstas [ger upp hopp] från Ditt skänkande de ansökande [bedjande], och inte fördöms med Ditt straff de vädjande om förlåtelse,

رِزْقُكَ مَبْسُوطٌ لِمَنْ عَصَاكَ، وَحِلْمُكَ مُعْتَـرِضٌ لِمَنْ نَاوَاكَ، عَادَتُكَ الإحْسَـانُ إلَى الْمُسِيئينَ، وَسُنَّتُـكَ الإبْقَاءُ عَلَى الْمُعْتَدِينَ حَتَّى لَقَدْ غَرَّتْهُمْ أَنَاتُكَ عَنِ الرُّجُوعِ، وَصَدَّهُمْ إمْهَالُكَ عَن النُّزُوعِ


Ditt rizq (levebröd och livsuppehälle) är utbredd [även] för den som inte lyder Dig, och Din långmod tillkommer [även] för den som fientligas mot Dig, Din vana är välgärning mot de som begått illgärningar, och Ditt sunnah (förfarande och tillvägagångssätt) är fördragsamhet mot de överträdande, tills Din tålighet har förlett dem från återvändande [till Dig i ånger], och Ditt fristskänkande hindrat dem från upphörande [med sina överträdelser],

وَإنَّمَا تَأَنَّيْتَ بهمْ لِيَفِيئُوا إلَى أَمْرِكَ، وَأَمْهَلْتَهُمْ ثِقَةً بِدَوَامِ مُلْكِكَ، فَمَنْ كَانَ مِنْ أَهْلِ السَّعَادَةِ خَتَمْتَ لَهُ بِهَا، وَمَنْ كَانَ مِنْ أَهْلِ الشَّقَاوَةِ خَذَلْتَهُ لَهَا


Och i sanning [är det så att] DU företog mot dem fördragsamhet för att de skall återvända till Din befallning, och lät dem få uppskov i visshet om Ditt herraväldes beständighet, så den som var utav de saliga [frälsta] slutförde DU för honom med det, och den som var utav de osaliga lämnade DU honom med det[5],

كُلُّهُمْ صَائِرُونَ إلَى حُكْمِكَ وَأُمُورُهُمْ آئِلَة إلَى أَمْـرِكَ، لَمْ يَهِنْ عَلَى طُـولِ مُـدَّتِهِمْ سُلْطَانُـكَ وَلَمْ يَـدْحَضْ لِتَـرْكِ مُعَاجَلَتِهِمْ بُرْهَانُكَ


Alla dem återkommer till [vandrar mot] Din dom, och deras angelägenheter återgår [hamnar till slut] hos Dig, försvagas inte med den långa perioden Ditt herravälde, och inte avstyrks med [Ditt] avstående från skyndande av dem [till straff] Ditt bevis,

حُجَّتُكَ قَائِمَةٌ لاَ تُدْحَضُ، وَسُلْطَانُكَ ثَابِتٌ لا يَزُولُ، فَالْوَيْلُ الدَّائِمُ لِمَنْ جَنَحَ عَنْكَ، وَالْخَيْبَةُ الْخَاذِلَةُ لِمَنْ خَابَ مِنْكَ، وَالشَّقاءُ الاشْقَى لِمَنِ اغْتَرَّ بِكَ


Ditt bevis [och argument] är upprättad [fastställd] ej fälls, och Din auktoritet [herravälde] är stabil ej upphör [omintetgörs], så bestående ve [vånda] för den som lutar bort från Dig, och varaktig [förödmjukande hopplöshet] besvikelse för den som misströstar om Dig, och det fördömdaste fördömdhet för den som högfärdigas med Dig,

مَا أكْثَرَ تَصَرُّفَهُ فِي عَذَابِكَ، وَمَا أَطْوَلَ تَرَدُّدَهُ فِيْ عِقَابِكَ، وَمَا أَبْعَدَ غَايَتَهُ مِنَ الْفَرَجِ، وَمَا أَقْنَطَهُ مِنْ سُهُولَةِ الْمَخْرَجِ عَدْلاً مِنْ قَضَائِكَ لاَ تَجُورُ فِيهِ، وَإنْصَافاً مِنْ حُكْمِكَ لاَ تَحِيفُ عَلَيْهِ


Hur mäkta är hans vältrande i Ditt straff, och hur lång är hans vistelse i Din bestraffning, och hur avlägset är hans mål från befrielse, hur misströstande är han från enkel utgång [från straff], [allt detta] rättvisa utav Ditt domslutande i vilken DU inte förtrycker, och justhet från Ditt dom i vilken DU inte undertrycker,

فَقَدْ ظَاهَرْتَ الْحُجَجَ، وَأَبْلَيْتَ الاعْذَارَ، وَقَـدْ تَقَدَّمْتَ بِـالْوَعِيْـدِ وَتَلَطَّفْتَ فِي التَّرْغِيْبِ، وَضَرَبْتَ الامْثَالَ، وَأَطَلْتَ الاِمْهَالَ، وَأَخَّرْتَ وَأَنْتَ مُسْتَطِيعٌ لِلْمُعَاجَلَةِ، وَتَأَنَّيْتَ وَأَنْتَ مَليءٌ بِالْمُبَادَرَةِ


Så DU har påföljande påvisat argumenten [bevisen, och DU framlade så inga ursäkter kvarblev, och DU förvisso framförde med varslande [om straff för olydnad], och DU företog vänlighet i uppmuntrande [till godhet och dess belöning], och DU slog exemplen, och förlängde anstånden, och DU fördröjde [straff] och [det medan] DU är kapabel till skyndande, och DU företog fördragsamhet och [det medan] DU är mäktig till påbörjande,

لَمْ تَكُنْ أَنَاتُكَ عَجْزاً، وَلا إمْهَالُكَ وَهْناً، وَلاَ إمْسَاكُكَ غَفْلَةً، وَلاَ انْتِظَارُكَ مُدَارَاةً، بَلْ لِتَكُونَ حُجَّتُكَ أَبْلَغَ، وَكَرَمُكَ أكمَلَ، وَإحْسَانُكَ أَوْفَى وَنِعْمَتُكَ أَتَمَّ، كُلُّ ذلِكَ كَانَ وَلَمْ تَزَلْ، وَهُوَ كائِنٌ وَلاَ تَزَالُ


Din fördragsamhet var inte utav oförmåga, och inte Ditt fristgivande utav svaghet, och inte Ditt tillbakahållande [av straff] utav försummelse, och inte Din väntan utav tolererande, utan för att Ditt argument [och bevis] skall vara övervägande, och Din generositet fullkomligare, och Din välgärning omfångsrikare, och Din välsignelse fulländligare, allt detta har varit och är ännu [/DU alltid finns], och det är [förblir] och kommer att vara [/DU kommer alltid finns],

حُجَّتُكَ أَجَلُّ مِنْ أَنْ توصَفَ بِكُلِّهَا، وَمَجْدُكَ أَرْفَـعُ مِنْ أَنْ تُحَدَّ بِكُنْهِهِ، وَنِعْمَتُكَ أكْثَرُ مِنْ أَنْ تُحْصَى بِأَسْرِهَا، وَإحْسَانُكَ أكْثَرُ مِنْ أَنْ تُشْكَرَ عَلَى أَقَلِّهِ


Ditt bevis [och argument] är större [högre] än att [kunna] beskrivas i sin helhet, och Din storhet är högre än att förstå dess höghet [/begränsas av slut], och Dina välsignelser är mer än att [kunna] räknas i totalitet, och Din välgärning är mer än att DU ska [kunna] tackas för dess minsta,

وَقَدْ قَصَّرَ بِيَ السُّكُوتُ عَنْ تَحْمِيدِكَ، وَفَهَّهَنِي الإمْسَاكُ عَنْ تَمْجيدِكَ، وَقُصَارَايَ الإقْرَارُ بِالْحُسُورِ لاَ رَغْبَةًـ يا إلهِي ـ بَلْ عَجْزاً


Och tystnaden har misslyckat [hindrat] mig från Ditt lovprisande, och hämmandet har vanmäktat mig från Ditt hyllande, och mitt bästa [som mest] är erkännandet av [min] vanmakt [tillkortakommande], inte av vilja – O Allah – utan av oförmåga,

فَهَا أَنَا ذَا أَؤُمُّكَ بِالْوِفَادَةِ، وَأَسأَلُكَ حُسْنَ الرِّفَادَةِ، فَصَلِّ عَلَى مُحَمَّد وَآلِـهِ وَاسْمَعْ نَجْوَايَ، وَاسْتَجِبْ دُعَائِي وَلاَ تَخْتِمْ يَوْمِيَ بِخَيْبَتِي، وَلاَ تَجْبَهْنِي بِالرَّدِّ فِي مَسْأَلَتِي، وَأكْرِمْ مِنْ عِنْدِكَ مُنْصَرَفِي وَإلَيْكَ مُنْقَلَبِي


Så [här är jag] nu ämnar ankommande till Dig, och förfrågar Dig om gott skänkande, så skicka Dina välsignelser över Profeten Mohammad(S) och hans hushåll Ahl al-Bait(A), och hörsamma mitt [viskande talan i] förtroende, och besvara min åkallan, och avsluta inte min dag med min missmod [utav tomhänthet], och avslå inte mig med nekande i min förfrågan, och hedra mitt kommande från Dig, och mitt återvändo till Dig,

إنَّكَ غَيْرُ ضَائِق بِمَا تُرِيْدُ وَلاَ عَاجِز عَمَّا تُسْأَلُ، وَأَنْتَ عَلَى كُلِّ شَيْء قَدِيْرٌ، وَلا حَوْلَ وَلا قُوَّةَ إلاَّ بِاللهِ الْعَلِيِّ الْعَظِيمِ


Sannerligen är DU inte bemödad med vad DU vill, och inte oförmågen från vad DU ombes, och DU är mäktig till allt, och ingen kraft och styrka finns utom genom Allah [Gud] den Högste den Störste!

Fotnoter

[1] Se även:

إِنَّ الَّذِينَ يَتْلُونَ كِتَابَ اللَّهِ وَأَقَامُوا الصَّلَاةَ وَأَنفَقُوا مِمَّا رَزَقْنَاهُمْ سِرًّا وَعَلَانِيَةً يَرْجُونَ تِجَارَةً لَّن تَبُورَ

لِيُوَفِّيَهُمْ أُجُورَهُمْ وَيَزِيدَهُم مِّن فَضْلِهِ إِنَّهُ غَفُورٌ شَكُورٌ

"De som [flitigt] läser vad Gud har uppenbarat och förrättar bönen och ger [åt andra] av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning - när ingen ser det eller öppet - kan hoppas på en vinst av bestående värde. * Gud skall ge dem full lön och i Sin godhet ge dem mer. Han förlåter mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster." (den heliga Koranen 35:29-30)

ذَلِكَ الَّذِي يُبَشِّرُ اللَّهُ عِبَادَهُ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ قُل لَّا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ أَجْرًا إِلَّا الْمَوَدَّةَ فِي الْقُرْبَى وَمَن يَقْتَرِفْ حَسَنَةً نَّزِدْ لَهُ فِيهَا حُسْنًا إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ شَكُورٌ

"som Han kungör för Sina rättskaffens troende tjänare. Säg [Muhammad]: Jag begär ingen ersättning av er för detta [budskap]; jag ber bara att ni ger [medmänniskorna] den kärlek [de har rätt att vänta].' Och om någon gör en god handling skall Vi ge honom mångdubbel belöning. Gud förlåter mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster." (den heliga Koranen 42:23)

[2] Se även:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَظْلِمُ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ وَإِن تَكُ حَسَنَةً يُضَاعِفْهَا وَيُؤْتِ مِن لَّدُنْهُ أَجْرًا عَظِيمًا

"Gud låter [ingen] lida ens så mycket som ett stoftkorns vikt av orätt. Och [varje] god handling fördubblar Han [i värde] och i Sin godhet skänker Han den som utfört den en rik belöning." (den heliga Koranen 4:40)

فَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ خَيْرًا يَرَهُ

وَمَن يَعْمَلْ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ شَرًّا يَرَهُ

"Och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det, * och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det." (den heliga Koranen 99:7-8)

[3] Se även:

ذَلِكَ بِأَنَّ اللّهَ لَمْ يَكُ مُغَيِّرًا نِّعْمَةً أَنْعَمَهَا عَلَى قَوْمٍ حَتَّى يُغَيِّرُواْ مَا بِأَنفُسِهِمْ وَأَنَّ اللّهَ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

"Gud gör nämligen ingen ändring i de välgärningar som Han har visat ett folk, så länge de inte [själva] ändrar sitt sinnelag. Gud hör allt, vet allt." (den heliga Koranen 8:53)[4] Se även:

وَالَّذِينَ إِذَا فَعَلُواْ فَاحِشَةً أَوْ ظَلَمُواْ أَنْفُسَهُمْ ذَكَرُواْ اللّهَ فَاسْتَغْفَرُواْ لِذُنُوبِهِمْ وَمَن يَغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلاَّ اللّهُ وَلَمْ يُصِرُّواْ عَلَى مَا فَعَلُواْ وَهُمْ يَعْلَمُونَ

"de som, om de begår en skamlös handling eller [på annat sätt] tillfogat sig själva orätt, minns Gud och ber Honom om förlåtelse för sina synder - vem kan förlåta synderna utom Gud? - och som inte fortsätter att begå sådana handlingar mot bättre vetande." (den heliga Koranen 3:135)

قُلْ يَا عِبَادِيَ الَّذِينَ أَسْرَفُوا عَلَى أَنفُسِهِمْ لَا تَقْنَطُوا مِن رَّحْمَةِ اللَّهِ إِنَّ اللَّهَ يَغْفِرُ الذُّنُوبَ جَمِيعًا إِنَّهُ هُوَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ

"SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: 'Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!'" (den heliga Koranen 39:53)

[5] Se även:

مَّن كَانَ يُرِيدُ الْعَاجِلَةَ عَجَّلْنَا لَهُ فِيهَا مَا نَشَاء لِمَن نُّرِيدُ ثُمَّ جَعَلْنَا لَهُ جَهَنَّمَ يَصْلاهَا مَذْمُومًا مَّدْحُورًا

وَمَنْ أَرَادَ الآخِرَةَ وَسَعَى لَهَا سَعْيَهَا وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَأُولَئِكَ كَانَ سَعْيُهُم مَّشْكُورًا

"Om någon [enbart] står efter det jordiska livets förgängliga goda, låter Vi honom genast njuta av detta - [Vi ger] vad Vi vill, åt den Vi vill - men därefter låter Vi honom, förhatlig och utstött, brinna i helvetets [ugn]. * Men den som har det eviga livet för ögonen och som riktar hela sin strävan mot detta [mål] och som har trons [visshet], sådana [som han skall se] sin strävan uppskattad [till dess fulla värde]." (den heliga Koranen 17:18-19)

مَن كَانَ يُرِيدُ حَرْثَ الْآخِرَةِ نَزِدْ لَهُ فِي حَرْثِهِ وَمَن كَانَ يُرِيدُ حَرْثَ الدُّنْيَا نُؤتِهِ مِنْهَا وَمَا لَهُ فِي الْآخِرَةِ مِن نَّصِيبٍ

"Den som vill [så för att] skörda i evigheten skall Vi ge riklig skörd; och den som vill [så för att] skörda i denna värld skall Vi ge något av det han strävar efter, men i evigheten blir han lottlös." (den heliga Koranen 42:20)