Duaa 37: Hans åkallelse i bekännelse av tillkortakommande i tacksamhet till Gud

Och utav Imamen(A) duaa i bekännelse av sitt tillkortakommande i tacksamhet [till Gud]
بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ
I Guds Den Nåderikes Den Barmhärtiges Namn


أللَّهُمَّ إنَّ أَحَداً لاَ يَبْلُغُ مِنْ شُكْرِكَ غَايَةً إلاّ حَصَلَ عَلَيْهِ مِنْ إحْسَانِكَ مَا يُلْزِمُهُ شُكْرَاً


O Allah, sannerligen uppnår ingen i tacksamhet till Dig ett läge, utan att det tillkommer honom något från Din välgärning vilket kräver av honom [ytterligare] tacksamhet,

وَلا يَبْلُغُ مَبْلَغاً مِنْ طَاعَتِكَ وَإن اجْتَهَدَ إلاَّ كَانَ مُقَصِّراً دُونَ اسْتِحْقَاقِكَ بِفَضْلِكَ


Och inte når han en nivå av Din lydnad, och även om han strävar, utan att vara tillkortakommande bortom det DU förtjänar i Din ynnest,

فَأَشْكَرُ عِبَادِكَ عَاجِزٌ عَنْ شُكْرِكَ وَأَعْبَدُهُمْ مُقَصِّرٌ عَنْ طَاعَتِكَ


Så den mest tacksamma av Dina tjänare är oförmögen till att tacka Dig, och den mest dyrkande av dem brister i lydnad till Dig,

لا يَجبُ لأِحَد أَنْ تَغْفِرَ لَهُ بِاسْتِحْقَاقِهِ، وَلا أَنْ تَرْضَى عَنْهُ بِاسْتِيجَابِهِ


[DU är] inte obligerad att förlåta någon genom hans förtjänande, och inte att bli nöjd med honom genom hans förevärvande[1],

فَمَنْ غَفَرْتَ لَهُ فَبِطَولِكَ، وَمَنْ رَضِيْتَ عَنْهُ فَبِفَضْلِكَ


Så den DU förlåtit så [har DU förlåtit] genom Din generositet, och den DU är nöjd med så genom Din storsinthet,

تَشْكُرُ يَسِيرَ مَا شُكِرْتَهُ وَتُثِيبُ عَلَى قَلِيلِ مَا تُطَاعُ فِيهِ حَتَّى كَأَنَّ شُكْـرَ عِبَادِكَ الَّذِيْ أَوْجَبْتَ عَلَيْهِ ثَوَابَهُمْ وَأَعْظَمْتَ عَنْهُ جَزَاءَهُمْ أَمْرٌ مَلَكُوا اسْتِطَاعَةَ الامْتِنَاعِ مِنْهُ دُونَكَ


DU visar tacksamhet för det ringa av tacksamhet, och DU belönar för det lilla som DU lytts i, tills [det vore] som om Dina tjänares tacksamhet – vilket DU föreskrivit belöning för och förstorat avlöningen av för dem – var en handling som de [Dina tjänare] ägde förmågan att avstå från inför Dig så DU har belönat dem [när de väl visat tacksamhet], eller att dess orsak inte var inom Dina händer så DU har avlönat dem,

فَكَافَيْتَهُمْ أَوْ لَمْ يَكُنْ سَبَبُهُ بِيَدِكَ فَجَازَيْتَهُمْ، بَـلْ مَلَكْتَ يَا إلهِي أَمْرَهُمْ قَبْلَ أَنْ يَمْلِكُوا عِبَادَتَكَ، وَأَعْدَدْتَ ثَوَابَهُمْ قَبْلَ أَنْ يُفِيضُوا فِي طَاعَتِكَ، وَذَلِكَ أَنَّ سُنَّتَكَ الأِفْضَالُ، وَعَادَتَكَ الإحْسَانُ، وَسَبِيلَكَ الْعَفْوُ


Utan DU ägde, O min Gud, deras angelägenhet innan de ägde förmågan till Din dyrkan, och DU förberedde deras belöning innan de skyndade till Din lydnad, och detta då Ditt sunnah (förfarande och tillvägagångssätt) är givmildhet, och Din vana [är] välgärning, och Din väg [är] benådning,

فَكُلُّ الْبَرِيِّةِ مًعْتَرِفَةٌ بِأَنَّكَ غَيْرُ ظَالِم لِمَنْ عَاقَبْتَ، وَشَاهِدَةٌ بِأَنَّكَ مُتَفَضِّلٌ عَلَى مَنْ عَافَيْتَ، وَكُلٌّ مُقِرٌّ عَلَى نَفْسِهِ بِالتَّقْصِيْرِ عَمَّا اسْتَوْجَبْتَ


Så alla skapelser erkänner att DU inte förtrycker den DU bestraffar, och bevittnar att DU är nådig över den DU förlåter, och alla bekänner över sig själv sitt tillkortakommande från det DU är värdig,

فَلَوْلا أَنَّ الشَّيْطَانَ يَخْتَدِعُهُمْ عَنْ طَاعَتِكَ مَا عَصَاكَ عَاص، وَلَوْلا أَنَّهُ صَوَّرَ لَهُمُ البَاطِلَ فِي مِثَالِ الْحَقِّ مَا ضَلَّ عَنْ طَرِيْقِكَ ضَالٌّ


Så om inte Shaytan (djävulen) vilseledde dem från Din lydnad skulle ingen [syndare syndat] olydig varit olydig mot Dig, och om inte han framställde för dem batil (orätt och osanning) i form av haqq (rätt och sanning) skulle ingen vilsekommen ha vilseförts från Din väg,

فَسُبْحَانَكَ مَا أَبْيَنَ كَرَمَكَ فِي مُعَامَلَةِ مَنْ أَطَاعَكَ أَوْ عَصَاكَ، تَشْكُرُ للْمُطِيْعِ مَا أَنْتَ تَوَلَّيْتَهُ لَهُ، وَتُمْلِي لِلْعَاصِي فِيْمَا تَمْلِكُ مُعَاجَلَتَهُ فِيْهِ، أَعْطَيْتَ كُلاًّ مِنْهُمَا مَا لَمْ يَجِبْ لَهُ، وَتَفَضَّلْتَ عَلَى كُلٍّ مِنْهُمَا بِمَا يَقْصُرُ عَمَلُهُ عَنْهُ وَلَوْ كَافَأْتَ الْمُطِيعَ عَلَى مَا أَنْتَ تَوَلَّيْتَهُ لاوْشَكَ أَنْ يَفْقِدَ ثَوَابَكَ


Så lovprisad och fri från brister är DU, hur uppenbar är [inte] Din generositet, i Din behandling mot den som lyder Dig och den som inte lyder Dig, DU visar tacksamhet till den lydige för vad DU möjliggjort för denne, och DU [fördröjer] ger frist till den olydige i vad DU äger att skynda på för denne [utav befogad straff], DU skänkte var och en av dem det denne inte gjort sig förtjänt av, och DU var nådig mot var och en av dem med vad dennes gärning var ovärdigare än,

وَأَنْ تَزُولَ عَنْهُ نِعْمَتُكَ وَلكِنَّكَ بِكَرَمِكَ جَازَيْتَهُ عَلَى الْمُدَّةِ الْقَصِيرَةِ الفَانِيَةِ بِالْمُدَّةِ الطَّوِيلَةِ الْخَالِدَةِ، وَعَلَى الْغَايَةِ الْقَرِيبَةِ الزَّائِلَةِ بِالْغايَةِ الْمَدِيدَةِ الْبَاقِيَةِ


Och om DU skulle avlöna den lydige [utan Din generositet] för det DU själv har möjliggjort för denne så skulle han förmodligen ha gått miste om Din belöning, och Dina välsignelser skulle avlägsnas från denne, men DU genom Din generositet belönade denne för den korta och ändliga perioden [detta liv] med den långa och eviga perioden [det eviga livet], och för den nära och [så småningom] förintade slutet med den långvariga och bestående slutet,

ثُمَّ لَمْ تَسُمْهُ الْقِصَاصَ فِيمَا أَكَلَ مِنْ رِزْقِكَ الَّذِي يَقْوَى بِهِ عَلَى طَاعَتِكَ، وَلَـمْ تَحْمِلْهُ عَلَى الْمُنَاقَشَاتِ فِي الالاتِ الَّتِي تَسَبَّبَ بِاسْتِعْمَالِهَا إلَى مَغْفِـرَتِكَ


Sedan höll DU inte denne ersättningsskyldig för vad han ätit från Din rizq (levebröd och livsuppehälle) genom vilken han fått styrka till Din lydnad, och DU belastade inte denne med utfrågning om de redskap genom vars användning han förorsakade Din förlåtelse,

وَلَـوْ فَعَلْتَ ذلِكَ بِهِ لَذَهَبَ بِجَمِيْعِ مَا كَدَحَ لَهُ وَجُمْلَةِ مَا سَعَى فِيهِ، جَزَاءً لِلصُّغْرى مِنْ أَيادِيْكَ وَمِنَنِكَ، وَلَبقِيَ رَهيناً بَيْنَ يَدَيْكَ بِسَائِرِ نِعَمِكَ فَمَتَى كَانَ يَسْتَحِقُّ شَيْئاً مِنْ ثَوَابِكَ ، لا ، مَتَى؟


Och om DU skulle ha gjort detta med honom så skulle det avlägsna allt vad han ansträngt sig för och allt vad han eftersträvat, [som] gottgörelse för det minsta från Dina händer [välsignelser] och gåvor, och han skulle kvarstå som gisslan i Dina händer för resten av Dina välsignelser, så när skulle han ha förtjänat något av Dina belöningar?! Nej; när?! [aldrig!]

هَذَا يا إلهِي حَالُ مَنْ أَطَاعَكَ وَسَبِيلُ مَنْ تَعَبَّدَ لَكَ، فَأَمَّا الْعَاصِيْ أَمْرَكَ وَالْمُوَاقِـعُ نَهْيَكَ فَلَمْ تُعَاجِلْهُ بِنَقِمَتِكَ لِكَيْ يَسْتَبْدِلَ بِحَالِهِ فِي مَعْصِيَتِكَ حَالَ الاِنَابَـةِ إلَى طَـاعَتِـكَ، وَلَقَـدْ كَـانَ يَسْتَحِقُّ فِي أَوَّلِ مَـا هَمَّ بِعِصْيَانِكَ كُلَّ مَا أَعْدَدْتَ لِجَمِيعِ خَلْقِكَ مِنْ عُقُوبَتِكَ


Detta, O min Gud, är tillståndet för den som lyder Dig, och vägen av den som dyrkar Dig, men så den som inte lytt Din befallning och begått Ditt förbud, så har DU inte påskyndat för honom med Ditt straff för att han ska ändra sitt tillstånd av olydnad till Dig [till] ett tillstånd av återvändo till lydnad av Dig, och [detta trots] att han hade förtjänat från första början då han företog olydnad av Dig allt vad DU förberett för alla Dina skapelser utav Ditt straff,

فَجَمِيعُ مَا أَخَّرْتَ عَنْهُ مِنْ وَقْتِ الْعَذَابِ، وَأَبْطَأتَ بِهِ عَلَيْهِ مِنْ سَطَوَاتِ النَّقِمَةِ وَالْعِقَابِ تَرْكٌ مِنْ حَقِّكَ، وَرِضىً بِدُونِ وَاجِبِكَ


Så allt vad DU fördröjt för denne utav straff, och förhalat med över honom utav strängheterna av vedergällning och straff, [är] lämnande av Din rättighet, och välbehag utan Din förpliktelse,

فَمَنْ أكْرَمُ مِنْكَ يَا إلهِي، وَمَنْ أَشْقَى مِمَّنْ هَلَكَ عَلَيْـكَ، لا ، مَنْ؟


Så vem är, O min Gud, generösare än Dig? Och vem är fördömdare än den som förgås trots Dig? Nej; Vem?![1]

فَتَبَارَكْتَ أَنْ تُوصَفَ إلاّ بِالإحْسَانِ، وَكَـرُمْتَ أَنْ يُخَافَ مِنْكَ إلاّ الْعَدْلُ


Så DU är större [upphöjdare] än att beskrivas med annat än välgärning, och värdigare än att [det ska] fruktas från Dig annat än rättvisa,

لا يُخْشَى جَوْرُكَ عَلَى مَنْ عَصَاكَ، وَلاَ يُخَافُ إغْفَالُكَ ثَوَابَ مَنْ أَرْضَاكَ


Fruktas inte grymhet [orättvisa] från Dig över den som varit olydig mot Dig, och fruktas inte försummelse från Dig i belöningen av den som har gjort Dig nöjd,

فَصَلِّ عَلَى مُحَمَّد وَآلِهِ وَهَبْ لِيْ أَمَلِي، وَزِدْنِي مِنْ هُدَاكَ مَا أَصِلُ بِهِ إلَى التَّوْفِيقِ فِي عَمَلِي، إنَّكَ مَنَّانٌ كَرِيمٌ


Så skicka Dina välsignelser över Profeten Mohammad(S) och hans hushåll Ahl al-Bait(A), och skänk mig min önskan, och utöka för mig utav Din vägledning genom vilket jag ska nå framgång i mitt handlande, sannerligen är DU den Givmilde, den Generöse!

Fotnoter

[1] Det finns ingen som gjort sig förtjänt av Din förlåtelse, och inte heller har någon med sitt besvarande gjort sig förtjänt av Ditt välbehag.

[2] Vem är fördömdare än den som ändå är olydig mot Dig och ändå förgör sig själv trots Ditt överseende, förlåtande och barmhärtighet!