Den fjärde versen om speciell Wilayah i Koranen

En annan vers i diskussionen om generell Wilayah och Imamat är versen av ”kärlek och tillgivenhet” (mahabba).
 ”Troende! Om någon av er avsvär sig sin tro, skall Gud [i deras ställe] sätta människor som Han älskar och som älskar Honom, anspråklösa gentemot [andra] troende, omutligt fasta mot fönekarna av sanningen, [människor] som strävar och kämpar för Guds sak utan att bekymra sig om andras ogillande. Detta är en nåd från Gud, som Han skänker åt den Han vill. Gud når överallt, vet allt.” (5:54)

Här är viktigt att inledningsvis, föra en diskussion i frågan om omvändande från religionen Islam.

 

Varför avrättas en som avsvär sig tron och omvänder (mortadd)?


Ni vet att domen för en person som är infödd i islam och sedan avsvär sig tron och omvänder från islam, är utan tvekan avrättning; när det gäller en person som inte är infödd i islam till att börja med, utan inträder islam och sedan omvänder från islam, ges personen först chansen att ångra (tawba); om personen inte ångrar, är även dennes dom avrättning. Här uppstår denna viktiga fråga om varför islam har angett ett sådant hårt straff för den som omvänder från islam?
I grunden kan omvända sig från islam ha tre allmänna motiv.

Motiven av att avsväring sig tron (ertedad)

1- Politisk konspiration: det innebär att en dels inträdande till islam är inledningen till omvändandet från islam; först blir de muslimer för att sedan omvända och ge sken av att: vi gick, blev muslimer, men eftersom det inte heller fanns något i islam så omvände vi igen? Detta är samma konspiration av en del judar som Koranen utpekar:
­Några av efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser säger [till de andra]: ”[Förklara er] tro på det som har uppenbarats för de troende vid dagens början och avvisa det övriga; kanske skall de då vända om”. (3:72)


Dessa judar använde varje möjlighet och knep för försvagandet av islam och eliminerandet av islams kraft till varje pris. En av deras konspirationer var just detta att en grupp judar sade: på morgonen går vi till islams Profet och säger att vi blivit muslimer och på eftermiddagen avsvär vi oss tron, omvänder vi från islam och säger att islam inte heller var en bra religion, vi trodde att det fanns något nytt i islam men när vi närmade oss insåg vi att det inte fanns; och på detta sätt drar vi bort några med oss bort från islam. De kommer att tänka och säga: judarna som är ett folk med en himmelsk bok (ahl ol-ketab) och deras kunskap och kulturella utveckling äldre än vår, avsvor sig tron och omvände från islam, så borde även vi omvända; för att Medinas judar har var i allmänhet mer utbildade och ekonomiskt sett mer välbärgade. Självfallet gick denna konspirationsplan liksom deras andra upp i rök.
Hursomhelst är avsvärning av tro(ertedad) ibland en politisk konspiration; här gäller att islam agerar mot detta mycket bestämt och hårt och står emot dessa konspirationer och hindrar uppkomsten av tvivel i allmänhetens tankar.
2- Det andra motivet för avsvärning av tro (ertedad) är att: en del träder in i och omvänder sig till islam med illusionen att islam kommer att lösa deras problem, men inser snart att islam har särskilda regler, bönen, fastan, hajj, jihad och så vidare… och å andra sidan har den regler om otilllåtena företeelser som alkolhol, ränta (reba), och så vidare… de säger då att detta är berövande av frihet när vi i själva verket vill vara fria. ­Men människan vill fortsätta att leva sitt synliga liv“ (75:5)

Det tredje motivet för avsvärning av tro (ertedad)

3- Ignorans (jahl).
Det kan hända att en del människor blir muslimer, men som inte känner islam så som de borde känna och ha kunskap om; och då dessa möter och influeras av folks frestelser, blir de osäkra och förtvivlade, ovisa om att svaren på alla frågor har finns angivna i islam.
Vilket av dessa tre motiv som än är källa för och ligger bakom avsvärning av tro (ertedad), måste islam stå emot och agera starkt, för annars undermineras hela samhället.
Denna punkt är viktig att minnas, nämligen att: om någon innerligt och från hjärtat, inte accepterat islam och inte ger sken av det heller, förefaller ingen som helst dom eller straff på personen; om någon har några tvivel och tveksamheter kring islams islamiska trosläror, säger vi inte till personen: du måste tro och vara säker, utan snarare uppmanar och säger vi: gå, studera och läs, men ni får inte ge sken av det motsatta och försvaga andras trosläror, islam tillåter inte detta.
Låt oss nu återgå till ursprungfrågan.

 

یحبّّهم و یحبّّونه ((Han) älskar dem och (de) älskar honom)

Koranen säger: om några av er muslimer omvänder från religionen och avsvär er tron, orsakar ni islam inte någon skada. Att dessa går är bättre än att de stannar; islam vill inte ha skensoldater.

Gud bringar en grupp som Han älskar och som älskar Honom, de är både Guds älskade och älskare… och intressant är att: först har ”Han älskar de” kommit och sedan ”de älskar Honom”; varför älskar Gud de? På grund av fyra egenskaper som nämns i fortsättningen av versen.
1- anspråkslösa gentemot (andra) troende: dessa är ödmjuka människor; att beskriva som anspråkslös innebär högsta nivån av ödmjukhet.
2- Omutligt fasta mot förnekarana av sanningen: Mot otrogna, starka, kraftfulla och oslagbara; oslagbart kraftfulla.
3- (människor) som strävar och kämpar för Guds sak: kamp (jihad), har en mycket vidd och omfattande innebörd som omfattar alla typer av kamp som militärkamp, pennans och ordets kamp genom yttrande, handling, tankear, kulturell kamp, ekonomisk och så vidare.

Att göra sig till för att smälta in i mängden är förnedrande

4- Utan att bekymra sig om andras ogillande: i Guds väg och för Guds sak rädds de inte förebråelsen av dem som ogillar och klandrar låter sig inte avskräckas. Denna mening pekar på och avser omgivningar och omständigheter då människor ställs i minoritet och andra beskyller och förebrår de för deras religion. Dessa människor gör sig inte till och kamuflerar sig aldrig i majoritetens förvrängda och vilsna färger och beskyllarnas ogillande och förebråelser har ingen inverkan på dem; deras linje och stig är den av Profeten (S) och Imam Ali ibn Abi-Talib (A) Wilayah. Omringade av dem som inte ber står de i bön, bland dem som inte fastar håller de sin fasta, och bland dem som inte renar sig leva rent; det är föremål för ogillande och förebråelse. Men troende individer står trotsar och viker sig inte för dessa frestelser; om världen så blir till en bar, blöter de inte ens sina läppar med alkohol; om världen så blir främmande från bön, dessa ställer sig fortfarande i bön; deras logik och motto är inte ”om du inte vill sticka ut, smält in i mängden” utan som poeten säger ”att kuva dig för att smälta in är förneding”; ska vi förlora och ge upp islam, tro, identitet och allt för att smälta in? ”utan att bekymra sig om andras ogillande”.
Dessa fyra egenskaper, hos vem de än finns; Gud älskar de och de älskar Gud.
Detta är en nåd från Gud, som Han skänker åt den Han vill: alltså är uppnåelsen av denna ställning inte möjlig utan gudomliga stöd och vägledning. ”Han skänker åt den Han vill” innebär inte att Gud skänker vem som helst, hur som helst, utan det innebär att: vi måste göra vårt bästa, anstränga oss och försöka allt vad vi orkar och viktigt är att även Gud hjälper oss på dennaslingriga stig med många branta toppar och dalar. والله واسعٌ علیمٌ (Gud når överallt, vet allt) Gud är nåderik och allvetande och medveten om dem som är värdiga.

Undersökningen av återberättelser

Låt oss gå återgå till diskussionen om genrell Wilayeh i Koranen.
I tolkningen av denna heliga vers har det återberättats ett stort antal återberättelser i ahl ol-sunnahs välkända källor, utav flertalet återberättare från Profeten (S) att denna vers gäller Imam Ali ibn Abi-Talib (A).
Självfallet när vi säger att denna vers gäller Imam Ali (A) innebär det inte att det inkluderar bara Imamen utan det innebär att Imam Ali Amir al-Mo’menin (A) är den mest fullkomliga och kompletta personifierandet av versen; det finns en skara som ”kämpar för Guds sak” men Imam Ali (A) är i spetsen för dessa och deras tronföljare (amir) och ledare.

 

Sanningens ord av en extremistisk tolkares (mofasser) penna!


Vad som är intressant är att, då Gud avser att sanningen ska flöda på fanatikers tungor, så att det ska bli fulländningen av argument och bevis åt andra människor (etmam al-hojja), genom Fakhr-e Razis penna, denna i all mening trångsynta vetenskapsman med vad ordet innebär, har låtit flöda sanningar. Fakhr-e Razi i tolkningen av denna vers, efter att ha återberättat att versen gäller Imam Ali (A), stöttar och understryker två av tolkningens argument.
1- Det första argumentet av att alla angivit att påföljande vers, det vill säga versen: Era beskyddare är inga andra än Gud och Hans Sändebud och de [övriga] troende – de som förrättar bönen och betalar allmoseskatten och som böjer rygg och knän [inför Gud],“ (5:55) har uppenbarats om och gäller Imam Ali (A). Han säger: det förefaller att det finns ett samband mellan dessa två verser; och ännu korrektare vore att säga att även den föregående versen gäller Imamen (A).
2- Det andra argumentet: att denna vers pekar på den välkända återberättelsen om historien om slaget av Khaybar, (så som ni vet, stötte muslimerna på svårigheter i slaget av Khaybar; den första och andra gick fram men återvände med besvikelse. Omringandet av Khaybars befästningar förlängdes. Judarna i befästningen, hade tillräckligt med vapen och proviant. Muslimerna var utmattade och nedstämda av befälhavares misslyckanden; visserligen var kanske anledningen till att Profeten gav ledningen till de också för fulländningen av bevis för människorna (etmam al-hojja) så att de inte senare skulle påstå att även vi skulle ha klarat av uppgiften och besegrat).

 

Frågor

1-   Varför är domen av en infödd muslim som träder ur islam (mortadd) döden?
2-   Vilka är de bakomliggande motiven för ertedad ?
3-   Hur tolkar Fakhr-e Razi den diskuterade versen och tror att den gäller Amir al-Mo’menin Ali (A)?
4-   Vad är hadithen om ”fanan”?