 |
 |
I Guds den Barmhärtiges den Nåderikes namn
Avhandlingen som finns framför er, resulterad av diskussioner som fördes på tal under några dagar vid Imam Ali ibn Mosa al-Rezas (A – Alayh as-salam – frid vare med honom)viloplats i en samling av syskon och vänner, är debatten om ”Imamat från Koranens syn”.
Imamat har två innebörder
- en generell innebörd
- en speciell innebörd
Innebörden av Imamat i generell mening är:
ovillkorlig och absolut ledarskap av människorna så att det även innefattar Wilayat al-Faqih (Islamisk stat).
Och innebörden av Imamat i speciell mening är:
De felfrias (A) Imamat (Profetens ställföreträdare) som anförts i klartext av den heliga Profeten (S – Salla Allah-o alayh wa aleh – frid vare med honom och hans hushåll)*.
Den mest omdebatterade och omtvistade av trosfrågor
Imamat i båda dess betydelser, har en mycket lång historisk bakgrund inom Islam och enligt en del är det den mest omdebatterade och tvistuppbringande av alla trohetsfrågor; det finns en berömd mening som låter:
”ما سلّ في الاسلام سیف علی قاعدة دینیّة مثل ما سلّ علی الإمامة في کلّ زمان (1) . ”
”Inget svärd har höjts mot Islam mot en av dess trospelare som det höjts mot Imamat i alla tider” .
Anledning för detta påstående och yttrande är tydligt, nämligen att: krigen mellan muslimerna och de trolösa och otrogna ägde rum under vissa tidsperioder och epoker, medan oenigheten och invändningarna angående Imamat och Welayah (gudomligt ledarskap och förmyndarskap) omfattar den viktigaste delen av Islams historia; hela epoken av de första kaliferna och det umayyadiska och abbasidiska styret, har varit tider av krig och tvister gällande Imamat både i första och andra benämningen.
(1) Melal wa Nehal Shahrestani: 1/24 ملل ونحل شهرستانی
Flest böcker inom ämnet Imamat
Av denna anledning handlar de flesta avhandlingar som har skrivits inom trohetsfrågor om Imamat; det har inte skrivits så många böcker inom någon trohetsfråga och ämne som om Imamat.
Alla dessa bokverk som al-Ghadir, Ehqaq ol-haq, Abaqat och många andra har författats om ämnet Imamat.
Abaqat av avlidne Mir Hamed Hossein Hendi är ett hav, Ehqaq ol-Haq med alla dess rika och utsökta tillskrivna kommentarer och marginaler av avlidne Ayatullah Najafi är ett hav, al-Ghadir är ett hav, Dalael ol-Sedq är ett hav, frågor och argumenten av Allamah Majlesi i Behar al-Anwar i frågan om Imamat är ett hav, medan när det gäller andra trohetspelare och trohetsfrågor som trosbekännelsen (tawhid), profetskapet (nobowwah), Gudomlig rättvisa (adl) och domedagenen (ma´ad) har det inte debatterats alls i lika stor utsträckning.
Enligt vår tro och syn anser vi att om någon verkligen är sökare och igenkännare av sanningen så är denna frågas alla vrå och kanter tillräckligt upplysta, men tyvärr hindrar trångsynthet, intolerans och fundamentalism att den accepteras trots all sin klarhet och uppenbarhet.
Hur bör vi undersöka och granska frågan om Imamat?
Den första utgångspunkten som vi bör ha i åtanke är:
1- Med tanke på att då och då i debatten om Imamat så blandas logiska argument med fundamentala argument, måste vi särskilja mellan dessa två typer av argument, oavsett vem som yttrar dem.
2- Lägga undan upprepade frågor och istället granska de huvudsakliga och grundläggande aspekterna.
3- Eftersom vår diskussion här gäller ”Imamat från Koranens syn”, titta närmare på och granska de verser i Koranen som behandlar Imamat i dess generella och speciella mening och betydelse och göra en väsentlig tolkning av dessa.
Första introduktionsinledningen: Imamats betydelse och innebörd:
I alla frågor är den första och främsta egenskap som man observerar, innebörd och betydelse.
Vad innebär Imamat?
I frågan om Imamat har man angett många betydelser, förklaringar och tolkningar som vi här skall nämna några utav. Vanligtvis förekommer stor åtskillnad mellan ahl ol-sunnah och shia i uttolkningen av Imamat, och det föreligger i att skillnaden i tolkning av Imamats innebörd ur deras syn och vår skiljer sig åt som mellan himmel och jord.
De ser Imamat som ett av furo-e-din (religionens lärosatser) och inte av ett av usol-e-din (trons grundsatser), medan vi anser Imamat vara av ett av usol-e-din (trons grundsatser).
De ser Imamat som valbarhet, medan vi anser den vara en utnämning och tillsättning – utvaldhet– av Gud och en fortsättning och vidaresträckning av profetskapet.
Vidare följer en del av de angivna tolkningarna om Imamat som anförts, dels av ahl ol-sunnah och dels från våra största lärda (Ulama) inom ämnet Imamat.
Innebörden av Imamat från ahl ol-sunnahs syn
1- Första tolkningen av Sharh-e Tajrid-e Qochi
Om ”Tajrid ol-Aqaed” av avlidne Khajeh Nasir ed-Din Tosi har det skrivits olika kommentarmaterial, varav ett är den redogörelse som ett av ahl ol-sunnahs lärda kallad Fazel Qochi skrivit. Genomgången av denna redogörelse är passande eftersom det staplar upp trosfrågorna och ställningstagandena av ahl ol-sunnah mot de av shia.
Qochi säger i ”Sharh-e Tajrid”:
الامامة رئاسه عامّة في امور الدین و الدّنیا خلافة عن النبي صلی الله علیه و آله (1).
Imamat är detsamma som ledarskap av människorna, men självfallet ledarskap och reglering av människors religiösa och världsliga frågor och angelägenheter; alltså från deras tolkning och syn är alla dessa styren som funnits genom historien Imamat. De säger att alla umayyadiska och abbasidiska kalifer hade Imamat i denna mening att de hade ett styre över folket som utstrålade religiös sken och yttre och ansåg sig själva som efterträdare av den heliga Profeten (S). Alltså i en mening; Imamat med innebörden i efterträdande och ställföreträdande i frågan om styret, ett styre som påvisar religiöst sken.
(1) Sharh-e Tajrid Quchi sida 472 شرح تجرید قوچی
2- Ibn Khaldon är av ahl ol-sunnahs välkända lärda och har en
berömd bok i historiskildring, och har skrivit en introduktion och förord till den som är känd som Ibn Khaldons förord.
Även Ibn Khaldon har i denna bok tolkat och förklarat Imamat med samma mening och innebörd av generellt ledarskap i människors religiösa och världsliga frågor.
Innebörden av Imamat ur synen av Imamiyyas lärda
(översättarens tillägg: anhängarna av Imamerna av Profetens hushåll)
Shias och imamiyyas lärda har tolkat Imamat på ett annat sätt.
- Sheikh Mofid i boken ”Avael ol-Maqalat”
(som är en av de bästa och främsta böckerna inom trohetsfrågor och har varit källa och medelpunkt för många vetenskapsmän och lärdas diskussioner), i frågan om felfrihet (’esmah) i tolkningen av Imamat säger:
انّ الائمّة القائمین مقام الانبیاء في تنفیذ الأحکام وإقامة الحدود وحفظ الشرایع وتأدیب الأنام معصومون کعصمة الأنبیاء (1).
Imamerna som är efterträdare och ställföreträdare av profeterna, är liksom profeterna felfria (ma’soom); det vill säga såsom Imamens plikter är exakt detsamma som profeternas, har även Imamerna samma egenskap och ställning i felfrihet (’esmah) som profeterna hade.
Med denna tolkning, blir inte Imamens plikter begränsade i frågan om styre över folket, utan alla planer, upplägg och plikter som tillfaller de gudasända profeterna och ingår i deras ansvar har lagts i Imamernas ansvar och såsom profetskapets och sändebudets villkor är felfrihet (’esmah), på samma vis är även villkoret för Imamat felfrihet.
Denna påstående behöver inte heller mycket bevisföring, eftersom när plikt - samma plikt och plan, en fortsättning på samma plan gäller, bör även villkoren vara de samma. Vi kan inte säga att profeternas plikter och ansvar är de samma som Imamernas men att det inte är nödvändigt eller finns något behov av att villkoren hos profeterna ska finnas även hos Imamerna.
(1) Awael ol-Maqalat sida 74 Maktaba ad-Dawri اوائل المقالات / مکتبه الداوری
2- En tolkning och förklaring från boken Ehqaq ol-Haqq - dock inte av själva brödtexten eller skriften i Ehqaq utan av kommentarerna i marginalen som avlidne Ayatullah Najafi tillagt - en vidd och omfattande tolkning, han säger:
الامامة هي منصب الهي حائز لجمیع الشؤون الکریمة و الفضائل إلا النّبوة وما یلازم تلک المرتبة السّامیة(1).
Det tillagda i denna tolkning (vilket är nödvändigt) är detta;
الامامة هي منصب الهي
Tvärtemot vad ahl ol-sunnah påstår om att Imamat är en folklig ställning; från vår syn är det en gudomlig ställning som innefattar alla av profeternas egenskaper och dygder som måste sammankomma och återfinnas i Imamen förutom positionen och statusen av profetskap.
Av det som nämnts finner vi att från vår syn så har tolkningen och innebörden av Imamat tre vinklar.
- Imamat är en gudomlig ställning och tillsättning och inte en folklig och valbar genom omröstning.
- Imamat innefattar alla av profeternas dygder och egenskaper utom positionen och statusen av profetskap och uppenbarelse.
- Alla egenskaper som medföljer och är grundförutsättning och krav för denna position, som felfrihet (’esmah) och oerhörd vidd, omfattande och djup kunskap, måste finnas i Imamen.
Alltså är Imamat en gudomlig tillsättning och ställning, en fullföljning och fortsträckning av profetskap. Denna ställning innefattar profeternas alla plikter och egenskaper som felfrihet och kunskap och det enda som skiljer är att Imamen inte får några uppenbarelser.
Den tredje tolkningen
3ـ الامامة ولایة الهیّة علی الخلق من ناحیة الخالق جامعة لجمیع شئون الدین و الدنیا مع العلم بجمیع الأحکام الالهیّة و تفسیرها مضافا إلی تربیة النفوس في الظاهر و الباطن مع العصمة من الخطا و المعاصي بتأیید الهي.
Imamat är ett gudomligt förmyndarskap (welayah) över människorna från Gud den Eminentes sida som omfattar alla religiösa och världsliga angelägenheter och frågor medföljd av kunskap och vetenskap om alla gudomliga lagar och dess tolkningar.
(1) Ehqaq ol-Haqq 2/300 احقاق الحق
Utöver detta är Imamen ansvarig för den ytliga och innerliga uppfostringen av människor, stödd av sin felfrihet (’esmah) från misstag och synder med Guds stöd och bestyrkande.
I och med (مع العلم بجمیع الاحکام الالهیة و تفسیرها ) och för att ett av de gemensamma privilegierna av profet och Imam är: vetenskapen och vissheten om alla lagar och deras tolkningar, så söker sig andra till de för svar.
Den andra kalifen har vid sjuttio tillfällen sagt لولا علی لهلک عمر(1) (om det inte vore för Ali skulle Omar förgås). Då han tillfrågades om lagar och lösningar och han inte kunde besvara; då sade han gå efter Abol-Hassan Ali Ibn Abi-Talib, och sa
لا ابقانی الله فی معضله لیس فیها ابو الحسن(2) må Gud inte hålla mig vid liv vid uppkomsten av en fråga eller problem som Abol-Hassan inte finns för att lösa och reda ut.
Vi påstår att en sådan person inte är Imam; en Imam ska vara medveten om alla gudomliga lagar och deras tolkningar och om vi skulle fråga om varenda lag och detalj ska han inte säga
لا ابقانی الله فی معضله لیس فیها ابو الحسن han ska inte säga لولا علی لهلک عمرutan måste vara viss och medveten om alla gudomligt föreskrivna lagar och deras tolkningar.
مضافا الی تربیة النفوس فی الظاهر والباطن.
Imamen måste vara uppfostrare av individen, både till yttre och inre.
Yttre uppfostran är: sammankomster för undervisning av Koranen och dess tolkning och trohetsfrågor och lagar på Imamens order och under hans tillsyn.
Utöver detta, uträttar Imamen även en inre uppfostran och detta är ett verk som ingen utom profet och felfri Imam klarar av. Alltså skiner ett innerligt ljus i individers hjärtan och själar från positionen av Welayah (förmyndarskap) och Imamat och de som har kapacitet och beredskap, kommer att gå uppför fullkomlighetens trappsteg under skenet av detta innerliga ledarskap och Imamen uppfostrar och uppbringar dem i andlighetens och idealismens barnkammare.
(1) al-Ghadir 4/64 & 8/189 الغدیر
(2) al-Ghadir 4/64 الغدیر
Svar på en fråga
Varifrån har man uppnått slutsatsen att Imamen har denna uppgift och ansvar?
Svaret är: från flertalet välkända uttalanden och ord som nått oss från Imam Sadiq (A). Då Imamen tillfrågades om nyttan med den väntade Imamen (AJ – Ajjal Allah ta´ala farajah – må Gud påskynda hans återkomst)* i det fördolda (ghaybah), svarar Imamen att den väntade fördolda Imamen liknar solen bakom molnens täcke(1); bakifrån molnet lyser inte solen med direkta strålar men dess indirekta ljus lyser och fyller världen av liv med sitt värme och ljus och blir redskapet som förser växterna med ljus så de gror och växer. Den avdunstar och förångar havens vatten, får vindarna att blåsa och regnet att falla och livets hjul att snurra. Den väntade Imamen (AJ) bakom fördoldhetens molntäcke har också liknande inverkan på skapelsen; jord och himmel upprätthålls i välsignelsen av hans existens
بیمنه رزق الوری وبوجوده ثبتت الارض والسماء (2) och utöver detta, bakifrån fördoldhetens täcke skiner han över individers hjärtan och själar och uppfostrar dem.
I den välkända hadithen läser vi,شیعتنا خلقوا من فاضل طینتنا و عجنوا بماء محبّتنا یحزنون لحزننا ویفرحون لفرحنا(3).
Vår shia (ö.t. benämningens språkliga innebörd ursprungligen är ”parti”) har skapats av vår resterande lera och kombinerats och mixats samman med vår kärleks och tillgivenhets vatten; i vår sorg är de sorgfulla och i vår glädje glada.
Deras hjärtan är i förbindelse med oss, vår glädje och sorg reflekteras i deras hjärtan, dessa hjärtan som är länkade till de felfrias (Ma´soomin) hjärtan åtnjuter deras gudomliga ljus och uppfostras.
Det var inte endast Oveys-e Qarni som hade från sitt hjärtas djup en förbindelse med Profeten (A) och tog nytta och åtnjöt av hans heliga gudomliga ljus. Hjärtat av vem som än har kapacitet kommer att länkas samman med den väntade Imamens (AJ) hjärta, man måste utveckla kapacitet och förmåga för det finns varken snålhet eller begränsningar där nåden tar vid, bristfälligheten finns i oss.
(1) Ehtejaj-e Tabarsi 2/284 احتجاج طبرسی
(2) Mashareq Anwar al-Yaqin 157 مشارق انوار الیقین
(3) Behar ol-Anwar 53/303 & Amali Shaykh at-Tosi 299 بحارالانوار
Alltså uppfostrar och vägleder Imamen individers yttre och inre och detta är ett verk som aldrig skulle kunna genomföras av vanliga personer.
Andra introduktionsinledningen: är Imamat en av
usol-e-din (trons grundsatser) eller furo-e-din (religionens lärosatser)?
Även om svaret på denna fråga belystes i tolkningen av Imamat är det ändå bra att belysa denna fråga ur en vidare aspekt.
Alla av shias lärda är eniga om att Imamat är av usol-e-din (trons grundsatser) och inte av furo-e-din (religionens lärosatser) som bönen (salat) och fastan (sawm), utan står sida vid sida med trosbekännelsen (tawhid), profetskap (nobowwah) och domedagen (ma’ad). Men de flesta av ahl ol-sunnahs lärda säger att Imamat är av furo-e-din och endast ett fåtal av dem anser det vara av usol-e-din. Fazl ibn Rozbehan författaren av boken ”Nahj ol-Haqq”, vilken boken ”Ehqaq ol-Haqq” skrivits som en motreaktion och kommentar till, säger:
إن مبحث الإمامة عند الأشاعرة لیس من اصول الدّیانات و العقائد بل هي عند الأشاعرة من الفروع المتعلّقة بأفعال المکلّفین(1).
Frågan om Imamat är inte av usol-e-din och grundläggande trohetssatser (’aqaed) enligt Asha’era (ö.t. skola inom islam) utan är av de furo-e-din som tillfaller dem som uppnått mognadsåldern (ö.t. ”senn et-taklif”; inom islam uppnår flickor detta vid nio årsåldrar och pojkar – som mognar senare– vid femton; personen kallas då ”mokallaf”).
Alltså: Asha’erah ser Imamat som en av furo-e-din (religionens lärosatser) och folket måste välja en ledare åt sig själva.
Mo´tazelah (ö.t. skola inom islam) och andra grupper av ahl ol-sunnah har mer eller mindre samma trosuppfattning, men en minoritet av Mo’tazelah ser Imamat som en av usol-e-din (trons grundsatser). En av vilka som anfört denna uppfattning är Qathi Beythawi (författare av Tafsir-e Beythawi); i Dalael ol-Sedq har han citerats som följande (2):
(1) Ehqaq ol-Haqq 2/294 – Dalael os-Sadoq 2/4 دلائل الصدوق & احقاق الحق
(2) Dalael os-Sedq 2/8 دلائل الصدق
”Säkerligen kan man undra hur, med den tolkning som de har av Imamat enligt vilket de förringat dess vikt till en av furo-e-din, ändå se det som en av usol-e-din!!
I vilket fall har shia, i enlighet med den tolkning man har av Imamat, inget annat val än att tro och anse Imamat vara en av usol-e-din, eftersom man anser det vara en gudomlig ställning som tillfaller den som utses av Gud liksom profetskap. Men de har sänkt ner ställningen av Imamat till nivån av en regent, guvenör eller president, en sådan ställning är av furo-e-din (religionens lärosatser) och inte av
usol-e-din (trons grundsatser). Utav denna anledning har vår linje gått isär från deras i frågan om Imamat.
Frågeställning:
Med tanke på att den som förnekar usol-e-din (trons grundsatser) är icke troende (kafer), om någon förnekar Imamat räknas den då som icke troende (kafer)? Eftersom Imamat är av usol-e-din, det vill säga religionens rötter, när någon förnekar Imamat, är dennes religions/tros rötter fördärvad och är inte muslim, innebär detta att ahl ol-sunnah är icke troende?
Svar:
Usol-e-din (trons grundsatser) har två delar:
En del av usol-e-din är de grundsatser som är gemensamma för alla muslimer och dessa två grundsatser är trosbekännelsen (tawhid) och profetskap (nobowwah). Om någon skulle förneka båda eller någon av dessa två, träder denne ut ur Islam eller om någon skulle förneka en av nödvändigheterna som alla muslimer känner till som domedagen (ma’ad); ett ämne som omnämnts i kring 1200 verser i Koranen, det är omöjligt att vara muslim och förnekare av domedagen (ma’ad), om någon förnekar domedagen (ma’ad) förnekar denne i själva verket Islams Profet (S) och säger med andra ord att denna Koran är oriktig och i verkligheten förnekar profetskapet (nobowwah).
Den andra delen av usul-e-din (trons grundsatser), är de satser som inte är gemensamma för alla muslimer som frågan om Imamat, Imamat med innebörden felfri Imam utsedd och utvald av Gud och
inte av människorna. (1)
Den andra satsen är frågan om Gudomlig rättvisa (adl); en del av muslimerna, det vill säga shia och Mo’tazeleh tror på gudomlig rättvisa och en grupp av ahl ol-sunnah, det vill säga Asha’erah förnekar Gudomlig rättvia (adl).
Alltså är inte alla eniga om dessa två grundsatser. Även grundsatsen av domedagen (ma’ad) spårades tillbaka till profetskap (nobowwah); alltså, om någon motsätter sig en av dessa två grundsatser som är speciellt för shia, träder denne inte ur Islam utan träder ur Ahl ol-Bayts (A) följeskap och lära.
Genom detta har det sen förr i tiden blivit känt att en del säger att usol-e-din (trons grundsatser) är tre (trosbekännelsen, profetskap och domedagen) och shiitiska skolans grundsatser (usol-e-mathhab) är två (Gudomlig rättvisa och Imamat). Visserligen anser vi alla fem vara usol-e-din; religion från vår syn. Men förnekandet av de tre första vore att träda ur islam och förnekandet av de andra två vore att träda ur Ahl ol-Bayts följeskap och lära.
(1) Självklart observerar ni att i valen av den första, andra och tredje kalifen valde inte folket. Den första valdes av en liten grupp som samlades i Saqifa. Den andra tillvaldes av en person; alla islams historiker är eniga om att den andra kalifen hade endast en röst och det var den första kalifens, och den tredje kalifen hade tre röster utav sex, i den till antalet sex personer röstberättigade samling (shoura) som Omar utsett fick han tre röster varigenom han valdes. Att de ibland ger sken av att ahl ol-sunnahs läror lättare går ihop med demokrati är inte sant, vilken demokrati? Vilket folkligt val? Rösten av en, tre, fem och tio personer blir inte demokrati.
Fråga:
I våra redogörelser (rewayah) lyder, att de som inte tror på och förnekar Welayah (Imamernas förmyndarskap), ما کان لهم صوم و لا صلاة , varken deras bön eller fasta eller andra handlingar av dyrkan accepteras; i själva verket är villkoret för böners och dyrkans acceptans tron på Welayah. Innebär inte detta då en motsägelse till egenskapen av att man är muslim?
Svar:
Vi följer och är underordnade Imamernas (ma’somin) yttranden. Våra högt ärade Imamer (A) har uttalat för oss: de som yttrar shahadatayn (ö.t. trosbekännelsen om Guds enhet och Profeten Mohammads (S) profetskap) på tungan, är muslimer; köttet av det djur som de slaktar är halal (tillåten) och islams andra lagar gäller dem.
Enligt flertalet av våra religiösa berättelser (rewayah) träder man in i islam genom att yttra shahadatayn, men om ens gärningar accepteras eller icke hör till nästa värld (akherah).
Det råder inga tvivel att Welayah (Imamernas förmyndarskap) är villkoret för acceptansen av dyrkan och gärningar men detta motsäger inte egenskapen av att man är muslim.
Imamat är en gudomlig ställning enligt Koranen
Av koranens verser kan man se att Imamat är en gudomlig ställning; liksom i denna vers:
{و اذ ابتلى ابراهيم ربه بكلمات فاتمهن قال اني جاعلك للناس اماما قال و من ذريتي قال لا ينال عهدي الظالمين}
Och (minns att) Abraham sattes på prov av sin Herre(genom ord) och (att han) fullgjorde alla hans befallningar.(Gud) sade:"Jag skall göra dig till ett föredome för människorna." Abraham frågade: och mina efterkommande?" (Gud) svarade:" Mitt löfte omfattar inte syndarna."(2:124)
När profeten Ibrahim passerade dessa svåra tester och prov med framgång sades till honom انّی جاعلک jag har utsett dig till Imam, inte människorna och inte röstberättigad valsamling (shoura).
قال ومن ذریّتی
profeten Ibrahim bad av Gud inte av människorna ”قال و من ذریّتي ” men svaret kom att denna ställning och position är en klädnad som inte passar vem som helst ”لا ینال عهدی الظالمین ”. Dessutom har de högst lärda (Ulama), av denna vers (aya) framlagt bevis i frågan om felfrihet (’esmah).
Frågor
Vilken är den mest debatterade trohetsfrågan? Varför?
- Nämn fyra viktiga böcker inom ämnet Imamat.
- Redogör för Imamat ur ahl ol-sunnahs syn.
- Redogör för den mest omfattande tolkningen av Imamat ur synen av de lärda (Ulama) av Imamiyyeh (följarna av Ahl ol-Bayt (A)).
- Är Imamat av usol-e-din (trons grundsatser) eller furo-e-din (religionens lärosatser)?
- Är förnekaren av Imamat icke troende (kafer)?
- Vilken vers (aya) tyder på och anger att Imamat är en gudomlig ställning?
|
|