Fatimah Zahras(A) stora sorg



Slutet närmade sig för Fatimah Zahras(A) far efter de långa åren i Islams tjänst, äntligen skulle han slippa människornas intriger och onda planer. Fatimah Zahra(A) fylldes av sorg och förtvivlan över att förlora sin ovärderlige fars sällskap på denna jord. Profeten(S) hade efter många hårda år lyckats, med Allahs(SWT) nåd, fullända Islam. Hans stund var nära. Hon satt bredvid sin far när han låg till sängs. Hennes bekymrade och ledsna syn påverkade Profeten(S) oerhört. Han lutade sig framåt och viskade något i hennes öra. Fatimah Zahra(A) sken av upp av glädje och började le när hennes far hade talat till punkt. Aisha, Profetens(S) fru, var närvarande och frågade Fatimah Zahra(A) vad fadern hade sagt till henne. Fatimah Zahra(A) vägrade att svara henne. Efter några dagar sade hon slutligen vad Profeten(S) hade viskat i hennes öra.

Fatimah Zahra(A) sade: ”Han (Profeten) sade till mig: ’Ängeln Gabriel brukar uppenbara hela Koranen till mig en gång om året, detta år uppenbarade han den två gånger. Det kan endast betyda att jag snart kommer att dö.’ Detta var anledningen för att jag grät, och anledningen för att jag log var för att han sade till mig: ’ Efter min död är du den första ur min familj som kommer att göra mig sällskap. Är du inte nöjd över att vara världens kvinnors Mästarinna?”[1]

Fatimah Zahra(A) började gråta, hennes far tröstade henne och sade: ”Min kära dotter, gråt inte. När jag dör ska du säga: ’Vi kommer från Allah och till Honom återvänder vi.’ Det hjälper den döde i graven.”

Fatimah Zahra(A) frågade sin far: ”Hjälper det även dig far?”

Han svarade: ”Ja, det hjälper även mig” [2]

Men tanken på att förlora sin far var outhärdligt varpå hon började gråta igen. Hennes far sade till henne: ”Mohammad är inget mer än ett sändebud och andra sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i krig, kommer ni då att göra en helomvändning? Den som vänder helt om vållar inte Gud någon skada. Men Gud ska belöna den som visar tacksamhet.” (Surah Al-’Imran 3:144)

Fatimah Zahras(A) sista dagar med Profeten(S)

Anas bin Malik har återberättat: ”Fatimah Zahra och hennes två söner besökte Profeten när han låg sjuk till säng. Hon omfamnade sin far och grät bittert. Profeten blev orolig för henne och bad henne att sluta gråta samtidigt som hans egna tårar trängde fram. Han sade högt: ’Allah, dessa är min familj. Jag har introducerat de för varenda troende muslim…’ Han upprepade det tre gånger.[3] Han sade det högt för att Profeten visste vad hans familj skulle utstå strax efter hans död.”

Profeten(S) uppmuntrade sin kusin Imam Ali(A) att ta väl hand om hans två dottersöner, Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A). Tre dagar innan sin död sade Profeten(S) till Imam Ali(A): ”Åh fader till mina ögonstenar! Jag lämnar dig med mina små ögonstenar i detta liv. Dessa två pojkar kommer att skadas alltför snart och Allah kommer att beröva dig två stöd som du har idag. Må Allah utse mig till er beskyddare…”

När Profeten(S) dog sade Imam Ali(A): ”Profeten var mitt ena stöd i livet.” Och när Fatimah Zahra(A) dog han: ”Fatimah var mitt andra stöd i livet.”[4]

Profetens(S) arv till Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A)
I tidigare avsnitt redogjordes vad Profeten(S) lämnade i arv till Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A). Imam Hassan(A) fick ärva Profetens(S) allvar och heder och Imam Hossein(A) fick ärva Profetens(S) mod och generositet.[5]

Till det eviga Paradiset
Det var dags för Profeten(S) att lämna denna värld och förenas med de övriga profeterna. Dödsängeln kom ner för att föra hans själ till Herren. Fatimah Zahra(A) greps av rädsla och förtvivlan då sanningens ögonblick var inne. Fatimah Zahra(A) sade: ”Far! Har han (dödsängeln) slutligen kommit för att beröva livet av den siste budbäraren? Skall den bäste av tillbedjarna lämna oss för gott? Får vi inga fler uppenbarelser från och med denna dag? Får jag inte tala med dig efter denna dag?”

Profeten tyckte synd om sin dotter och sade: ”Gråt inte, du kommer att vara den första att förenas med mig…”[6]

Profeten(S) gav dödsängeln tillåtelse att ta bort hans själ. När dödsängeln kom in i Profetens(S) kropp sade han: ”Allahs sändebud, Allah har beordrat mig att lyda dig. Om du säger att jag ska ta bort din själ kommer jag att lyda dig och om du säger åt mig att låta bli kommer jag att lyda dig.”

Profeten(S) förvånades över ängelns artighet och frågade: ”Skulle du lyda mig?”

Ängeln sade: ”Jag har beordrats att lyda dig i vadsomhelst”

Dödsängeln hade aldrig tidigare bett om lov från profeter eller budbärare om att ta deras själar men Allah(SWT) hade beordrat dödsängeln att be om lov när det gällde Profet Mohammad(S).

Ängeln Gabriel kom ner från Himlen och sade till Profeten(S): ”Åh Ahmad, Allah längtar efter dig.”[7]

När Profeten(S) hörde detta valde han att vara nära sin Herre, han gav dödsängeln tillåtelse att ta hans själ. Profeten(S) barnbarn blev rädda och började gråta, de omfamnade sin morfar hårt och vägrade att släppa taget om honom. Imam Ali(A) försökte att ta undan dem men Profeten(S) sade till honom: ”Låt de njuta av mitt sällskap en sista gång och låt mig njuta av deras sällskap en sista gång för att dessa två kommer att få utstå hårda prövningar alldeles för snart efter min död.”

Därefter vände sig Profeten(S) och upprepade det som han ständigt hade betonat på, han sade: ”Jag har presenterat för er Allahs bok och mitt hushåll. Den som åsidosätter Allahs bok kommer att hamna utanför min Sunnah (tradition) vilket kommer att leda till att de ger upp mitt hushåll. De två (Allahs bok och Profetens hushåll) kommer inte att skiljas åt förrän de åter ser mig vid Kawthar i Paradiset.”[8]

Därefter vände sig Profeten(S) till Imam Ali(A) och sade: ”Lägg mitt huvud i ditt knä för att Allahs kungörelse har kommit. När min själ lämnar kroppen vill jag att du rör vid den och att du gnuggar den mot ditt ansikte. Sedan ska du rikta mitt huvud mot qibla, förbered begravningsprocessen, be för mig och lämna inte min kropp förrän du har sänkt ned min kropp i graven. Sök hjälp från Allah den Allsmäktige.”

När dödsängeln slutligen kom för att hämta Profetens(S) själ började Profeten(S) att läsa några verser ur Koranen och Imam Ali(A) vände Profetens(S) huvud mot qibla. Profetens(S) själ lämnade kroppen och Imam Ali(A) gnuggade den mot sitt ansikte.[9]

Det ljus som hade lyst så klart över människorna och den lärare som hade undervisat människorna och den ledare som hade ledsagat människorna dog så småningom och lämnande muslimerna i chocktillstånd. Många människor blev galna och tappade fattningen medan andra uttryckte sin sorg genom att hejdlöst gråta eller slå sig för sina ansikten och bröst. Profetens(S) fruar slog sig för brösten och kvinnorna från Ansar slog sina ansikten.[10]

Fatimah Zahra(A) slängde sig över Profetens(S) kropp och grät hejdlöst, hon sade: ”Åh far! Åh Allahs sändebud! Åh barmhärtighetens Profet! Nu kommer inga fler uppenbarelse till oss, nu kommer vi aldrig att se Gabriel igen. Åh Allah, låt min själ förenas med hans själ och var nåderik mot mig. Ära mig med hans medling på uppståndelsens dag.”[11] Vidare sa hon: ”Å far! Paradiset är din boning nu eftersom du alltid handlade efter Guds önskan.”[12]

Begravningsprocessen
Imam Ali(A) var den ende som utförde ritualerna för Profetens(S) döda kropp såsom Profetens(S) hade önskat. Medan han förberedde kroppen för tvagning tittade han sorgset på kroppen och sade bedrövat: ”Må min far och moder offras för din skull, åh Allahs sändebud. Med din död når något som aldrig existerat förut sitt slut, nämligen; profetskap, uppenbarelsen och nyheterna från himmelen. Om inte du hade befallt oss att ha tålamod och uthållighet skulle vi ha sörjt dig oändligt.”[13]

Profetens(S) farbror, al-Abbas och Usama hjälpte Imam Ali(A) med att tvätta kroppen. Al-Abbas och Usama stod bakom ett skynke och fick endast förse Imam Ali(A) med vatten, de kunde inte se Profetens(S) heliga kropp.[14]

Imam Ali(A) sa högt: ”Må min far och mor offras för din skull, åh Allahs sändebud. Du doftar lika gott levande som död.[15]

Imam Ali(A) tvättade Profetens(S) kropp med vatten som kom från källan kallad al-Ghars. Profeten(S) brukade dricka från den källan.[16] Efter att ha tvagat Profetens(S) kropp virade Imam Ali(A) kroppen i meterlångt tyg kallad kaffan och lade kroppen på en bädd.

Bönen för den heliga kroppen
Den förste som bad för den heliga kroppen var Allah(SWT) själv, sedan Gabriel, Israfil och slutligen resterande änglar[17], därefter bad Imam Ali(A) för kroppen. När muslimerna kom för att be för Profetens(S) kropp sade Imam Ali(A) till dem: ”Ingen av er får leda bönen för kroppen, han (Profeten) är er ledare både i livet och i döden.”

Muslimerna fick därför be utan en imam, böneledare, de fick stå på rad framför och bredvid varandra men ingen ledde bönen. Imam Ali(A) stod bredvid och sade: ”Fred vare med dig Allahs sändebud och barmhärtighet. Allah, vi vitnar om att han (Profeten) fullföljde sin plikt och förmedlade det som uppenbarades för honom och att han var lojal mot sin nation och kämpade i Din väg tills Du prisade honom och hans religion. Allah, låt oss vara en av dem som följer det som har uppenbarats från honom och återuppväck oss med honom på Domens dag.” Muslimerna som bad sade: ”Amen”[18]

Begravningen
Efter den rituella bönen, för den döda kroppen, begravde Imam Ali(A) Profetens(S) kropp i mörkret. Han stod länge vid graven och tänkte för sig själv. Han sade till sig själv: ”Det är sannerligen svårt att bevittna din död.”[19] Slutligen återvände han hem till sin familj.

Profetens(S) ätt var vi det laget förberedda på att araberna skulle hämnas på de, speciellt Quraysh, eftersom Profeten(S) hade dödat många av deras stora och framstående män under den Islamiska revolutionen. Araberna var fortfarande snara till att hämnas då denna tradition var djupt rotat i deras kultur. Imam Sadiq(A) har berättat att natten då Profeten(S) begravdes var den längsta natten i Profetens(S) ätts liv.[20] Imam Ali(A) svävade framförallt mest i fara då han under Profetens(S) ledning lyckats döda många av fiendens hjältar. Araberna väntade på att hämnas honom. Ahl al-Baits(A) svårigheter och motgångar började med Profetens(S) död. Svårigheterna och motgångarna redovisas i nästkommande kapitel.

Fatimah Zahra(A) var mycket sorgsen över faderns bortgång. Hon tröstade sig själv med att skriva vackra dikter som höll Profetens(S) höga och nobla karaktär vid liv. Hon brukade även sitta vid Profetens(S) gravplats och gråta länge och bittert. Det var endast vid sin faders gravplats som hon kunde lätta på sitt hjärtas sorg. Hon blev mycket sårad över att muslimerna inte behandlade henne med den respekt som hon rätteligen förtjänade. Muslimerna erkände varken hennes släktskap eller höga och nära position till Profeten(S).

[1] The Life om Imam al-Hossein bin Ali, vol.1 sid.215
[2] Ansab al-Ashraf, vol.1 sid.216
[3] Ansab al-Ashraf, vol.1 sid.133
[4] Amali Sheikh as-Suduq, sid.119
[5] Manaqib Aal-Abi Talib, vol.2 sid.465
[6] Durratul Nassihin, sid.66
[7] Tabaqat ibn Sa’d, vol.2 sid.48
[8] Maqtal al-Husayn al-Khawarzimi, vol.1 sid.114
[9] Manaqib Aal Abi Talib, vol.1 sid.29, at-Tabaqat al-Kubra, vol.2 sid.51, Majma’ az-Zawa’id, vol.1 sid.293, Kanzol Ummal, vol.4 sid.55, Thaka’ir al-Uqba, sid.94, ar-Riyadh an-Nadhira, vol.2 sid.219
[10] Ansab al-Ashraf, vol.1 sid.574
[11] Tareekh al-Khamees, vol.2 sid.192
[12] Siyer A’lam an-Nubala’, vol.2 sid.88, Sunan ibn Maja, vol.1 sid.511
[13] Najhol Balagha, vol.2 sid.255
[14] Wafa’ul Wafa’, vol.1 sid.277, al-Bidayeh wen Nihayeh, vol.5 sid.263
[15] At-Tabaqat al-Kubra, vol.2 sid.63
[16] Al-Bidayeh wen Nihayeh, vol.5 sid.261
[17] Hilyatul Awliya, vol.4 sid.77
[18] Kanzol Ummal, vol.4 sid.54
[19] Najhol Balagha, vol.3 sid.224
[20] Bihar al-Anwar, vol.22 sid.537, Usol al-Kafi, vol.1 sid445